Två norska partier i djup kris

17 mars 2014 19:01 | Politik | 5 kommentarer

Arbeiderpartiets båda koalitionspartners i den förra norska regeringen befinner sig i djup kris.

Värst ute, åtminstone om man ser till resultat i opinionsmätningarna, är Sosialistisk Venstre. Partiet läcker väljare åt alla håll; i vissa mätningar kommer man bara upp i mellan två och tre procent i väljarstöd.

I valet i höstas fick SV 4,1 procent, 0,09 procent över spärrgränsen.

Partilojaliteten är rekordlåg. Bara 22 procent av dem som i valet 2009 röstade SV gjorde detsamma 2013.

Vid lokalvalet 2011 ställde SV upp i bara 274 av 430 kommuner, vilket är den lägsta andelen bland samtliga stortingspartier.

I en undersökning för TV 2 för ett år sen kände bara 17,7 procent av de tillfrågade till, att Audrun Lysbakken är partiledare i SV.

Förr röstade var fjärde förstagångsväljare på SV. 2013 var den andelen nere på åtta procent.

* * *

För Senterpartiets del ändade samregerandet med Arbiderpartiet och SV i en ledarkris.

Aftenposten avslöjar nu, att partiledaren Liv Signe Navarsetes beslut att avgå har ett samband med en manöver som kan knytas till en revolterande flygel i partiet. Det har tidigare varit känt att hon direkt har uppmanats att avgå, men nu kan Aftenposten visa dokument på att den som skrev det avgörande och mycket hårt formulerade brevet till Naversete var SP-ordföranden i Nord-Trøndelag, Ivar Vigdenes.

Det intressanta med detta är att Vigdenes står nära den vrenskande och fraktionsagerande viceordföranden i partiet, Ola Borten Moe.

Krafter i partiet vill ha bort Borten Moe från den posten, men han har själv inte anmält att han vill lämna sin post, och man räknar med att kanske hälften av partiet stöder honom inför kongressen.

Möss som människor

17 mars 2014 16:04 | Barnkultur, Politik | Kommentering avstängd

Samarbetsparet Ulf Nilsson (text) och Eva Eriksson (bild) gav 1996 på Bonnier Carlsen ut den bilderbok, som nu – 2014 – föreligger i nyutgåva från En bok för alla, ”En dag med mössens brandkår”.

Som bilderbok med ett myller av detaljer känns den en smula ovanligt för att vara signerad Eva Eriksson. Men kanske är hon här lockad därhän av Ulf Nilssons ganska detaljspäckade text.

Trots sitt profetiska anslag (den profetiska musen Hesekiel) är den mycket konkret. Den här musbrandkåren (plus ambulansen, med Cecilia som ständig resurs) rycker ut i alla tänkbara nödfall: när mullvadsfamiljen – den ser ju så dåligt i dagsljus – inte hittar hem, när en fågelunge har fallit ur boet, när råttans ungar är hungriga. Och ibland, som när en skogsmusunge har blivit fångad av en katt, blir det riktigt farligt.

Men de muspampar som bestämmer i den här lilla staden tycker att brandkåren inte gör någon nytta, särskilt som det ju aldrig är några eldsvådor, så den enligt dem alldeles för dyra brandkåren läggs ner.

Varefter det förstås börjar brinna.

Så musen Tapper och hans brandkår (plus Cecilia med ambulansen) rycker ändå ut och får också bukt med elden,

Och då kommer de mäktiga musmännen, ett slags M-märkta makthavare vill jag tillägga (fast det står inte i boken), lomande och säger:
– Hm, vi har tänkt om, vi, liksom, har vi gjort. Så det får väl vara då, som man säger, en brandkår, liksom, här i vår dal.

Fyra historier om Lilla syster Kanin

17 mars 2014 14:41 | Barnkultur | Kommentering avstängd

Ulf Nilsson är en av Sveriges bästa barn- och ungdomsboksförfattare och Eva Eriksson en av landets främsta illustratörer i genren. Tillsammans gav de 1987 ut fyra bilderböcker om Lilla Syster Kanin, vilka 2013 samlades i en samlingsvolym, ”Min Lilla syster Kanin” (Bonnier Carlsen).

Den första av dem heter ”Lilla Syster kanin blir jagad av en räv” och handlar om vad som kan hända en liten kanin som är ute och skuttar på egen hand. Då kommer det förstås en räv, och ett ögonblick ser det mörkt ut för vår lilla kanin. Men hon springer så räven kroknar och lyckas undkomma. Kanske spelar det även en roll det som bara syns på en av Eva Erikssons bilder, att charkbilen råkar tappa några korvar, som räven nöjer sig med den här gången.

Nästa bok, ”Lilla syster Kanin går alldeles vilse”, handlar om sådant som också små människor råkar ut för: Man går frejdigt ut på egen hand, på en äventyrspromenad, och till att börja med är allting roligt, till exempel att utan konkurrens från storebror göra en massa saker, där han oftast vinner. Men sen, när man har hjulat och blivit yr i huvudet, är det inte längre så lätt att hitta hem. Så Lilla syster Kanin testar en massa hålor hon hittar, till slut även de hemska rävarnas. Men just när hon nästan är beredd att ge upp, hörs en bekant röst, storebrors.

Lilla syster Kanin badar i stora havet” handlar om något som kaninfamiljer nog inte normalt ägnar sig åt, en badutflykt till havet. Fast problemet är välbekant: små varelser prövar gärna på även sådant som är farligt för dem, i det här fallet att bada i djupt vatten. Också i det här fallet löser storebror problemet: gräver en egen liten badsjö åt lillasyster i sanden på stranden.

Sista boken i den här utgåvan, ”Lilla syster Kanin och alla hennes vänner”, tar upp en problematik som också små människor ställs inför: alla vill inte, och kan inte, göra samma saker. Alla gillar inte att som grisen rulla sig i lera. Alla klarar inte att krypa igenom det lilla mushålet. Till slut löser Lilla syster Kanin och hennes vänner det här genom att tillsammans läsa en bok. Fast de skrattar åt helt olika saker.

Barnkammarens sångklassiker

17 mars 2014 12:41 | Barnkultur, Musik | Kommentering avstängd

Mors lilla Olle och andra visor av A. T.” – det senare liktydigt med Alice Tegnér – ”med bilder av Elsa Beskow” är den fullständiga titeln på en sångbok från Rabén & Sjögren (2006). Och längst ner under omslagsbilden som avbildar Olle med sin bärkorg i en vitsippshage med björkhängen ovanför huvudet – vad kan det ha funnits för bär att plocka under den årstiden? – ser man Olle sitta på en sten.

Nej, realistiskt är det inte. Men mycket vackert.

Annat, som blåsippan som ute i backarna står och Maja med famnen full av gullvivor eller lilla vide ung som sover i ”Videvisan” hör till det vackraste som finns i svensk barnkulur, och jag avser då helheten: text och musik så väl som Alice Tegnérs illustration till.

I vissa fall, som när det gäller ”Sockerbagaren” och ”Majas visa”, har Alice Tegnér stått för både text och musik. Men ofta är det vi tillskriver henne tonsättningar av andras texter. Zacharias Topelius är till exempel textförfattare till ”Lasse liten” och ”Videvisan”. Anna Maria Roos skrev texten till ”Blåsippor”. Och ”Bä, bä, vita lamm” var ju ursprungligen engelsk.

Det är underbart att den här sångskatten fortlöpande görs tillgänglig för nya generationer av barn.

Fånarna på slottet

16 mars 2014 16:39 | Deckare, Film | 6 kommentarer

Jag hör inte till dem som har lockats att läsa varje ny deckare av Liza Marklund om hennes deckarhjälte, journalisten Annika Bengtzon. Men eftersom filmerna om henne, med Malin Crépin i huvudrollen, nu går i TV på söndagskvällarna, har jag lockats att se även ”Prime Time” från 2012 – som bok kom den redan 2002, men jag har alltså inte läst den.

Regissör för den här filmatiseringen är Agneta Fagerström-Olsson, som har skördat sina lagrar i andra typer av filmer, till exempel ”Seppan”, men som under senare år också har gett sig in i deckargenren, främst genom Wallander-filmatiseringar.

I den här filmen tycker jag att hon har lyckats bäst med något som ändå är sidoordnat huvudhandlingen, deckarhandlingen, nämligen det stundtals krackelerande äktenskapet mellan Annika och hennes man.

Deckarhandlingen är i det här fallet klassisk, nämligen ett mord begånget i en sluten krets, ett TV-team på ett slott, ett gäng som med spritens hjälp förvandlas till något man kunde kalla ”Fånarna på slottet”. Den som dör – blir skjuten – är programledaren Michelle Carlsson (Josephine Bornebusch), och bland de närvarande – och misstänkta – finns bland annat Annikas kompis Anna Snapphane (Moa Gammel).

Inte minst på grund av det senare beslutar sig Annica för att gräva mer i saken, och filmiskt löser Fagerström-Olsson det här på ett ganska traditionellt sätt: samtal glider över i gestaltade tillbakablickar.

Och så småningom visar det sig att den skyldiga – inte Annikas kompis – drevs av driften att slå vakt om position och maktrevir.

Dansk Folkeparti fortsatt större än Socialdemokratiet. Spekulationer om ny socialdemokratisk partiordförande

16 mars 2014 15:39 | Politik | 2 kommentarer

Berlingske Tidende publicerar fortlöpande nya danska opinionsundersökningar och väger också samman dem till ett genomsnitt. Senast i raden är en mätning från Epinion den 13 mars.

I den är borgerliga Venstre fortsatt största parti med stöd av 27 procent av de tillfrågade. Detta är aningen högre än valresultatet i folketingsvalet 2011, 26,7 procent.

Men också i denna mätning ligger populistiska Dansk Folkeparti, om än knappt, på andra plats med 19,9 procent, vilket är rejält över valresultatet 2011, 12,3 procent.

Först på tredje plats hittar man även i den här mätningen Socialdemokraterne med 19,7 procent, ett resultat långt under det stöd – också det historiskt sett svagt – partiet fick i valet, 24,8 procent.

Socialdemokraternas kvarvarande regeringspartner, det socialliberala Radikale Venstre, får i den här mätningen 9,0 procent, alltså nästan lika mycket som i valet, 9,5 procent.

De här båda partiernas tidigare koalitionspartner, Socialistisk Folkeparti, har det fortsatt kämpigt, fastän det har lämnat regeringen. I samband med den krisen, som bland annat ledde till att två av partiets dittillsvarande ministrar anslöt sig till Socialdemokratiet respektive Radikale Venstre, bytte partiet också ordförande, men detta har hittills inte gett något lyft. I den här mätningen får SF 3,9 procent mot 9,2 procent i senaste valet.

Uppsamlingsplatsen för oppositionell röd-grön vänster är nu i stället Enhedslisten, som i valet fick 6,7 procent men nu stöds av 11,1 procent.

Liberal Alliance får i den är mätningen 5,0 procent, detsamma som i valet.

Och den danska borgerlighetens sorgebarn, Konservative, får i den här mätningen stöd av 4,1 procent och ligger därmed till och med under det usla valresultatet, 4,9 procent.

I Berlingske Tidende den 14 mars hittar man en politisk analys, signerad Thomas Larsen, om läget för och inom socialdemokratin, intressant för att den innehåller nya opinionsdata.

I den här opinionsundersökningen får danskarna uttala sig om vem av Socialdemokraternes mest inflytelserika politiker som främst bär skulden till partiets fallande stöd. De alternativ man där hade att välja på var
Helle Thorning Schmidt, partiordförande och statsminister
Bjarne Corydon, finansminister
Mette Frederiksen, arbetsmarknadsminister
Henrik Sass Larsen, näringsminister
Ingen av dessa
Vet ej

Att en stor majoritet av de borgerliga väljarna pekar ut Helle Thorning Schmidt är närmast väntat. Men också 36 procent av Enhedslistens väljare, 29 procent av Radikale Venstres väljare och 20 procent av Socialistisk Folkepartis väljare gör det. Liksom 16 procent av dem som stöder Socialdemokraterne.

Näst illa till ligger finansministern: 32 procent av Enhedslistens väljare, 23 procent av Radikale Venstres väljare, 22 procent av SFs väljare och hela 24 procent av dem som stöder Socialdemokratiet pekar ut honom som den främst skyldige.

Den som främst klarar sig utan någon kritik att tala om – detta gäller både vänster- och högerväljare – är Mette Frederiksen.

Tidningen har också ställt ett par uppföljningsfrågor.

Den första av dem lyder: ”Skulle du överväga att rösta på Socialdemokraterne om Bjarne Corydon blev ordförande för partiet?”.

På den frågan svarar 68,5 procent av samtliga tillfrågade nej, ett resultat som inte bara de borgerliga väljarna utan också vänsterväljarna i vid mening bidrar till. Av de socialdemokratiska väljarna står 64 procent även i detta fall fast vid sitt partival, men 12,3 procent skulle byta parti, och 23,7 procent svarar vet ej.

Svaren på motsvarande fråga i fråga om Mette Frederiksen är mycket mer gynnsamma. Den sammanlagda ja-siffran ligger här på 19 procent, men hon har också en potential bland de 12,7 procent som svarar vet ej. Hela 64 procent av de socialdemokratiska väljarna skulle med gillande rösta S, om hon blev partiordförande, men det är också intressant, att hon har ytterligare potential bland dem som i dag stöder andra vänsterpartier: 20 procent av Enhedslistens väljare skulle kunna tänka sig att rösta S om hon blev partiordförande. Motsvarande siffror för SF är hela 32 procent och för Radikale Venstre 21 procent.

Melodikrysset nummer 11 2014

15 mars 2014 11:44 | Barnkultur, Film, Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 6 kommentarer

Dagens melodikryss hörde väl inte till de svåraste jag har löst, men Kevin Walker hör inte till de artister jag brukar lyssna på. Fast sen fick vi ju låttiteln, ”Belong”.

Då ligger Beatles betydligt närmare mig. Här om kvällen var jag på närbelägna Fyrishov och såg och lyssnade på en riktigt kul dansk föreställning med låtar, signerade John Lennon och Paul McCartney. Fast i dag fick vi höra en låt av George Harrison, ”Something”.

USA var med på ett enda litet hörn i dag: Vi hörde alls icke oävna Katy Perry i ”I Kissed a Girl”.

Fast mittåt: Vi hörde ju signaturmelodin till ”Lilla huset på prärien” också. Jag har förstås sett TV-filmatiseringen, men jag vill ännu mer rekommendera originalet, Laura Ingalls Wilders bokserie.

En central del av det europeiska musikaliska kulturarvet fanns också med i dagens kryss, ett musikaliskt skämt signerat Wolfgang Amadeus Mozart.

En svensk klassiker, dock inte en musikalisk sådan, är ”Fritiofs saga” av Esaias Tegnér. Vi läste den i realskolan på 1950-talet, och många av dikterna sitter fortfarande kvar i minnet, dock kanske inte främst ”Vikingabalk”. Tonsättningen har jag faktiskt aldrig hört förut.

En klassiker är också Tage Danielssons antikärnkraftmonolog ”Om sannolikhet”. Det råkar vara så att den nämns i ett mejl, som min hustru här om dagen fick från Birgitta Hambraeus, en kvinna som i motsats till sitt gamla parti, Centern, står fast vid ett principfast kärnkraftsmotstånd. Birgitta Dahl nämns i det här mejlet med respekt, medan texten andas djup misstro mot den sittande fyrpartiregeringens energipolitik.

Allt mer lutar också åt att dess tid snart är till ända. Det hjälper nog inte ens att med Karl Gerhard sjunga ”Nu ska vi opp, opp, opp”.

När vi nu ändå är inne på snurriga riktningar, kan vi ju passa på att redovisa också svaret pariserhjul, ett fenomen som förekom i en film med Siw Malkmkvist, ”Förälskad i Köpenhamn”.

Och i en annan film, ”Köp hjärtan”, fanns originalet till den låt Povel Ramel med Sune Mangs’ hjälp förvanskade. ”Orvars sång” hette den i den här versionen, men i originalversionen sjöng man ”så är mitt namnanrop, jag älskar dig”.

Jag har sett Agnes Carlsson göra Lill Lindfors’ gamla hit ”En sån karl” i ”Så mycket bättre”. Det här greppet att låta nya artister göra gamla hitar är inte så tokigt och lyckas ibland överraskande väl, men i just det här fallet är originalet bättre. Det jag säger här ska inte ses som ett allmänt omdöme om Agnes – hon visade också upp överraskande sidor och gjorde bra tolkningar.

Sen återstår det ytterligare ett par gamla svenska schlager att redovisa.

”Ålefeskarns vals”, en stor succé i Kjell Krages insjungning, har förekommit tidigare i krysset. Den här gången skulle vi veta, att ålefeskarn fiskar ål och minnas tredje ordet i refrängen: ”De va en gång jag skulle ut å feska ål”.

Och i den allra sista låt som återstår att redovisa, gällde det tydligen att förhindra att någon skulle åla sig ur greppet på dansgolvet: ”Säg inte nej, säg, kanske, kanske, kanske”, som Sven Ingvars uttryckte saken.

Norge: Sosialistisk Venstre nere i en djup svacka, och ledarkrisen i Senterpartiet har inte fått någon lösning

14 mars 2014 18:14 | Politik | 2 kommentarer

Turbulensen i de båda mindre partierna i den tidigare, arbeiderpartiledda regeringen i Norge fortsätter.

Sosialistisk Venstre får bara 2,8 procent i Nordsats opinionsmätning för NRK. Partiet, som i valet förra hösten fick 4,1 procent, ligger nu alltså långt under spärrgränsen.

Läget är också skakigt för Senterpartiet, som även det ingick i den förra, röd-gröna regeringen. I den här mätningen får partiet 4,7 procent, att jämföra med 5,5 i valet.

SP är inne i en fortfarande olöst ledarkris, som också handlar om partiets profil och identitet. Partiets vice ordförande Ola Borten Moe anklagas för att ha varit illojal mot det egna partiets fastlagda linje, och han uppmanas nu av tre kända partiveteraner att avgå. Men enligt kartläggningar gjorda av norsk press är partiet delat i två hälfter när det gäller inställningen till Borten Moe.

För Arbeiderpartiet går det däremot fortsatt bra. I den här mätningen får partiet 35,2 procent, vilket är en ökning med 2,1 procentenheter jämfört med motsvarande mätning för en månad sedan. Det här är också en rejäl ökning jämfört med valet i höstas, då partiet fick 30,8 procent.

Yttervänsterpartiet Rødt får i den här mätningen 1,4 procent (1,1 procent i valet).

Bra går det för det utanför blockpolitiken stående Miljøpartiet De Grønne, som får 3,6 procent mot 2,8 procent i valet).

Stödet för de båda mittenpartier, som stöder den nuvarande blå-blå regeringen, är lätt vikande.

Kristelig Folkeparti får i den här mätningen stöd av 5 procent mot 5,6 procent i valet.

Och liberala Venstre får i den här mätningen 4,7 procent mot 5,2 procent i valet.

Det ledande regeringspartiet Høyre får nu stöd av 26,4 procent, aningen under valresultatet, 26,8 procent.

Och dess partner Fremskrittspartiet stöds av 14,6 procent, vilket är markant under valresultatet, 16,3 prcoent.

Estland: Socialdemokraterna och nyliberala Reformpartiet bildar ny regering

14 mars 2014 17:12 | Politik | Kommentering avstängd

Jag har skrivit om den märkliga regeringskarusellen i Estland, närmast föranledd av att den nuvarande statsministern (med hemvist i nyliberala Reformierakond, Reformpartiet) önskar avgå.

Jag har också berättat om närmandet i de därav föranledda regeringsförhandlingarna mellan Reformpartiet och Socialdemokraterna, Sotsiaaldemokraatlik Erakond, med reformpartiveteranen Siim Kallas som utpekad ny statsminister, förhandlingar som plötsligt avbröts av att Kallas valde att återvända till sina värv i Bryssel.

Men uppenbart hade de två partierna redan kommit så långt i samförstånd att man tämligen omgående kunde gå vidare, nu med reformpartisten Taavi Rõivas, för närvarande socialminister, som förhandlare och av sitt parti utsedd att bilda regering på ny grund.

Och i dag har Rõivas tillsammans med Socialdemokraternas ledare Sven Mikser besökt presidenten och förklarat, att de ämnar bilda regering tillsammans.

Inga detaljer är ännu kända. I botten måste förstås finnas en politisk överenskommelse om den politik den nya regeringen ska föra, och vi har heller inte fått fördelningen av ministerposter, långt mindre vilka som ska inneha de här posterna. Dock kan man ju tro att Socialdemokraterna tar hand om socialdepartementet, vars nuvarande chef ju blir statsminister.

Ut ur regeringen åker därmed Reformpartiets nuvarande partner, det socialkonservativa, kristna och nationella Isamaa ja Res Publika Liit, Förbundet Fäderneslandet och Res Publika. Det här väcker förstås bitterhet hos IRL – men oppositionsrollen ger också ett nytt manöverutrymme.

Dansk Folkeparti tar väljare inte bara från (S) utan också från borgerliga Venstre

14 mars 2014 16:38 | Politik | Kommentering avstängd

Danska Socialdemokraternes låga tal i opinionsundersökningarna har helt uppenbart ett samband med samtidiga uppgångar för Dansk Folkeparti.

Men det populistiska och främlingsfientliga Dansk Folkeparti definieras inte, av de väljare som stöder det, främst i höger-vänstertermer, och enligt en analys, publicerad i Berlingske Tidende och med rubriken ”DF stjæler Venstres vælgere”, kommer 3,5 procent av dem som i senaste valet stödde Venstre att i nästa val i stället rösta på Dansk Folkeparti. DFs nettotillskott från Venstre skulle därmed vara mer än 100.000 väljare enligt den här artikeln, publicerad den 12 mars.

« Föregående sidaNästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^