Sommar i P1 med Yngwie Malmsten

30 juni 2012 22:46 | Media, Resor, Ur dagboken | Inga kommentarer

Jag har inga som helst problem med den rockmusik Yngwie Malmsten skapar, tvärt om – och jag är tillräckligt musikaliskt bevandrad för att också för min del hålla honom för att vara en av världens bästa gitarrister i sin genre. Hans låtval i dagens Sommar – ”Barkbrödslåten” från Dalarna, ”Ack Värmeland du sköna”, Deep Purple, Genesis, Antonio Vivaldi, Itzhak Perlman i Paganinis violincapriccio och en av Bachs Brandenburgerkonserter – vittnade dessutom om att den här hårdrockslegenden har både bredd och djup i sin musiksmak.

Men fyra låtar av och med honom själv var egotrippat, detta alltså inte sagt för att jag skulle ha invändningar mot musiken i sig.

Över huvud taget tyckte jag att hans sommarprogram var lite för introvert, vilket då och då illustrerades av hans fniss åt det han just hade sagt. Jag har i och för sig en viss förståelse för att konstnärligt starkt begåvade människor ibland har en tendens att leva i sin egen värld, men jag har också en viss förståelse för den person på planet till Japan som hällde en full kanna isvatten över honom, när bandet – också enligt honom själv – hade fört ett jävla liv och betett sig illa. Då hjälper det liksom inte att komma med invändningen att han själv, när hämnden drabbade honom, för egen del hade hunnit somna.

Själv har jag en gång, på Thai-flyget till Bangkok, handgripligen slängt ut en full och skränande norrman ur förstaklasskabinen där jag och andra försökte sova och som tack från mina medresenärer fått en stormande applåd. Ryktet om detta hade, när vi sedan anlände till svenska ambassaden i Beijing. redan nått ambassadören där.

Melodikrysset nummer 26 2012

30 juni 2012 12:15 | Barnkultur, Film, Media, Musik, Ur dagboken | 9 kommentarer

Lagom till Melodikrysset havererade datorn. Ja, inte helt, men tangentbordet vägrade fungera. Det har hänt förut, så jag prövade alla knep jag tidigare har använt, men tji. Fast nu då krysset är över, funkar det plötsligt igen.

När man är van att använda datorn för viss hjälp plus bekräftelser är sådant här fruktansvärt störande. Jag nöjde mig därför med att noggrant skriva upp alla frågor, och sen har jag löst krysset i rasande takt.

Fast alldeles lätt var det inte, inte bara för att jag ju inte hade fyllt i svar som i sin tur gav ledbokstäver. Så först när jag hade fått varannan bokstav lyckades jag lösa dagens Povel Ramel-fråga: det Povel hördes göra var att imitera.

Några av frågorna var genuint svåra för mig, eftersom jag inte hade hört ljudillustrationen tidigare.

”Best Friends” ur filmen ”Madagaskar” var till exempel obekant för mig, eftersom jag aldrig har sett den här filmen.

”Rise Up” med Eric Gadd har jag veterligen heller aldrig hört förut.

”Törnrosa” känner jag förstås igen, men det tog ett tag att komma på att den här sjöngs av Rolf Lassgård.

Och jag har inget som helst minne av TV-serien ”7-9″ med Kattis Ahlström och Claes Åkeson.

Annat från TV är mig välbekant, även om jag önskar att jag hade lyckats förtränga melodifestivalbidraget ”Don’t Let me Down” med Lotta Engberg och Christer Sjögren.

Jag är ju inte någon dansbandsvän, men Svensktoppen har ju satt sina spår, så visst kände jg igen ”Börja om från början”, här i en brassversion.

Förknippade med TVs barnkulturprogram var också två frågor i dagens kryss.

Självklart minns jag ”Vilse i pannkakan” med Staffan Westerberg.

Och Bachs ”Air” förknippar många här i landet, även jag, med ”Beppes godnattstund”.

Från min egen skoltid minns jag ”Uti vår hage”. Den blev inte sämre av att vi i dag fick höra den med OD, Orpei Drängar. Som jag tidigare har berättat, går vi ofta på ODs konserter och middagar – Birgitta är nämligen så kallad moster i OD.

Dan Anderssons dikter, många av dem tonsatta, dock bara få av honom själv, känner jag till ganska väl. I dag fick vi höra ”Sissi”.

Också Jerry Williams – för att byta genre – hör till de artister jag gärna lyssnar på. I dag fick vi höra ”I Can’t Sleep Without You”.

Och så avslutar vi – passande nog – dagens redovisning med ”Sommaren du fick” av Benny Andersson och med BAO och Helen Sjöholm. Kan det inte vara nog med regn nu?

* * *

På jakt efter något svar till allra senaste Nelodikrysset? Prova då med att i stället gå direkt in på min blogg, http://enn.kokk.se, eller med att klicka på Blog ovan. I båda fallen bläddrar du dig sen ner till aktuell lördag.

Sommar i P1 med Trita Parsi

29 juni 2012 18:13 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 3 kommentarer

Trita Parsi är född i Iran men kom redan som barn till Sverige – hans far var nämligen ingen anhängare till det prästvälde som etablerades i hemlandet. Det finns människor, dess bättre en krympande andel, här i Sverige som inte gärna ser att familjer av typen Parsi får fristad här, medan de har lättare att acceptera den flyktinggrupp jag själv som barn tillhörde, esterna. Det intressanta är att persiskan, fârsi, är en gren av de indoeuropeiska språken och således avlägset släkt med till exempel svenska, medan mitt eget modersmål, estniskan, tillhör en helt annan språkfamilj, de finskugriska språken. Men Trita Parsi är ju mörkhårig, medan jag är blond och blåögd…

Trita Parsi växte upp i Uppsala, i den invandrartäta stadsdelen Gottsunda, och han berättade vältaligt om ghettoiseringen där, påtvingad men delvis – som en motreaktion – också självvald. Den här mannen, i dag bosatt i USA, talar perfekt, idiomatisk svenska och tycks ha utvecklat en svensk identitet (vid sidan av sin iranska) främst efter det att han har bosatt sig i Washington. Hans doktorsgrad i USA och ställning som rådgivare i iranfrågor åt obamaadministrationen, bland annat åt Hillary Clinton, vittnar om hans begåvning och kapacitet – märk att han inte förordar någon hökpolitik mot sitt ursprungliga hemland.

I hans låtlista förekom Uno Svenningsson en gång, medan Laleh Pourkarim, också hon med ursprung i Iran, förekom fyra gånger, men både hon och Timbuktu, som också spelades, hör ju i dag till den stora skaran inom dagens svenska musik som har sina rötter utanför Sverige. Vidare: många rappare blev det, men också Bob Marley fick komma med på ett hörn.

Taube från Stockholms skärgård och Bohuslän

29 juni 2012 16:09 | Musik | 9 kommentarer

Den tredje CDn i den norska Evert Taube-utgåvan ”Den Ultimate Evert Taube Samlingen” (Scana mcps ToSo, 2006) innehåller fyra sånger, som vi taubeälskare gärna återvänder till.

Tre av dem hämtar sina motiv från Stockholms skärgård.

En vals på Mysingen” spelade Taube in på skiva 1936, på Columbia DS 904. Lägg märke till dess många nedslag i Stockholms skärgård: Mysingen, Mysingsholm, Nättarö, Ålö, Utö och Danziger gatt.

En vals på Mysingen / Vals på Mysingen

Text och musik: Evert Taube, 1936

Vinden från havet har friskat
och Mysingen möter med sjögång,
håller sig brisen så här,
sträcker vi till Mysingsholm!
Hör du hur bogsvallet brusar
och kölvattnet porlar och skummar?
Se, varje brytande våg
spolar vårt blänkande däck!
Solen, som skimrar ur diset kring Nåtarö, Ålö och Utö,
målar i blått och i violett
hela din kust, Södertörn.
Båten den knarrar och kränger
och seglen står spända som sköldar!
Här ha vi Danziger Gatt!
hör hur det dånar från sjön!
Vi gå till Utö för natten,
vi gå till Utö för natten,
vi gå till Utö för natten,
vi gå till Utö för natt.
Godnatt, små vågor som klucka,
godnatt, små vågor som klucka,
godnatt, små vågor som klucka,
godnatt, små vågor, godnatt.

Den här CDn innehåller förresten också den inte så välkända ”Sång till Danziger gatt”.

Mycket mera känd och sjungen är då ”Rose-Marie” från 1928, som Taube sjöng in på Columbia 8516. Här ger oss Ingarö och Baggensfjärden platsbestämningen:

Rose-Marie eller Kom i min famn eller Sommarnatt

Text och musik: Evert Taube, 1928

Kom I min famn och låt oss dansa här en vals, min Rose-Marie.
Natten är ljuv, le blott och dansa!
Lekfullt och lätt du svävar än som fjäril väckt av sommarvind,
än som den skygga hind.
Stödd mot min arm du böjer nätt ditt huvud och ditt gyllne hår,
lyser av ungdom och doftar vår.
Tvekande ler du åt de bevekande tonerna,
lätt och lekande valsen går.

Fönstrena öppnas mot sommarnatten,
blommorna dofta och fjärdens vatten
speglar den stigande månen som röd
över Ingaröskogen står.
Vinden har somnat i båtarnas segel,
ut över Baggensfjärdens spegel
tonerna ila,
måsarna vila
tysta i månens ljus.

Vad vore livet, Rose-Marie, förutan sång och dans?
I sommarnattsskymningen ljuvlig och sval,
i toner som locka förföriskt till bal,
i dans, i dans, i dans vi glömma tid och rum!
Kom, låt oss fara i blomdoft, ljus och toner
hän till drömmars land.

Om du har tillgång till inspelningen med Taube, lägg märke till den lite falska visslingen, som ytterligare bidrar till charmen med originalversionen.

Sjösalavår” tilldrar sig på Evert Taubes älskade sommarviste Sjösala men innehålle också referenser till Taubes vistelser i Italien och Argentina:

Sjösalavår

Text och musik: Evert Taube, 1950

Rönnerdahl vakar i vårljusa natten,
sitter i skjortan så tyst på sin bädd,
blundar och drömmer att azurblått vatten
speglar en skuta på Genuas redd.
Rodnade vinberg slå vakt omkring bukten,
råseglen fyllas av sjöalpens vind
och den balsamiska medelhavsluften
sveper kring Rönnerdahls rodnade kind.

Rönnerdahl styr genom stim av delfiner
kurs på Palermo i susande slör,
skonaren löper för lösa boliner,
gastarna sjunga till väders i kör:
Come il mare a una sirena,
cosi mi piaci, carino, a me!
Här går liguriska skonarn Elena,
vackrare skuta ni aldrig får se!

Rönnerdahl drömmer i vårljusa nätter,
vida han far, som i ungdomens år,
hän över Pampas’ smaragdgröna slätter,
rider i vall sina oxar och får.
Reser sitt tält under sydkorsets stjärnor,
stämmer gitarren vid syrsornas sång,
svävar i tango med svartögda tärnor,
sadlar vid midnatt – hans färdväg är lång.

Rönnerdahl drömmer, det rodnar i öster,
morgonvind susar i Sjösala lund,
fjärdarna vattras och måsarnas röster
tränger till fönstret från vikar och sund.
Småbarnen vakna, det tassar i stugan,
solen går opp över Orrbergets topp,
ut på altanen med bricka går frugan,
bjuder på doftande kaffe med dopp.

Borta med vinden är genuaskutan.
Pampas har sjunkit långt fjärran i väst.
Rönnerdahl stämmer den svenskbyggda lutan –
borta kan duga, men hemma är bäst!
Barrskogen doftar och vikarna glittra,
vitsippan lyser i skuggsvala snår.
Rönnerdahl sjunger och finkarna kvittra:
välkommen, härliga sjösalavår.

Evert Taube spelade in ”Sjösalavår” 1961 på Sonora SOLP, men det finns också en tidig inspelning från 1950, på Cupol 4345.

Bland de bästa sångerna i urvalet på den här skivan finns också en sång med motiv från Västkusten, ”Huldas Karin” från 1949, som finns inspelad på Cupol 4309, 1950.

Huldas Karin

Text och musik: Evert Taube, 1943

Åjiane mej va de virvlar och ryker
utanför farstun te mormors kök!
Å där står Huldas Karin
å sjonger och byker
i Sättebackens krök!
Vecken rök,
vecken rök!
Rök uppi berga å ner över fjorden
å runt om hela stuga å ut ätter jorden,
å hönera å tuppen di kacklar å flyr!
Ja de va änna himsket va de virvlar å yr.

Goddag lella Karin, nu har du å göra!
Ja här ska bli rent tess ja ger mej å,
så nu får en elda å koka å röra.
åjia lella Karin, säj vart reser du då?
Titta på röken å se vart han drar sej!
Den röken, lella Karin, han virvlar å har sej!
Nyss for han opp i berga, å nu i en blink
åt Stättebrygga bär de, ner te handelsman Flink!

Han drar sej te Malön, han far över strömmen!
Ja detta de slutar på Kärringön!
Nej allri i livet! Nej allri i drömmen!
I alle fall så gjorde han en schwäng över sjön!
Ja tror han far över te Morlanda heden!
De bränner, lella Karin, han går över leden!
Å jag gu går’n te körrka! ajianadå!
Då e de rätt, sa Karin, där ska bröllopet stå!

1940-1943 vistades Evert Taube på Flatön och Ängön i Bohuslän. Där blev han bekant med Huldas Karin, som gift Karin Jarnedahl (1926-2001). Karin Jarnedahls dotter Eva Jarnedahl kom att bli sångerska i gruppen Öbarna, som bland annat sjöng in många av Evert Taubes bohusländska visor. Texten till ”Huldas Karin” publicerades i Evert Taubes vissamling ”Ballader i Bohuslän”, 1943.

Sommar i P1 med Karin Falck

28 juni 2012 16:05 | Media, Musik, Ur dagboken | 3 kommentarer

Karin Falck var framför allt under sjuttiotalet ett av de stora namnen inom svensk TV-underhållning, men man kan ju – med anledning av hennes Sommar-program i radio i dag – fundera över hur många av dagens någorlunda unga TV-tittare som över huvud taget minns henne. Sådan är den mediala verkligheten.

Hennes sommarprogram rymde ganska många referenser till sådant som ägde rum under hennes aktiva tid – sådant som Eurovision Song Contest 1975 här i Sverige efter ABBAs skrällvinst 1974, andre maken Åke Falcks plötsliga död 1974 och mycket annat – men möjligen kan referenserna till människor och händelser ha varit svåra att uppfatta för den yngre del av publiken, som inte har några egna minnen av det hon tog upp. Bitvis gick det nämligen rasande fort – Karin Falck är inte för intet en mycket rutinerad programledare.

Lite mer fördjupning, bakgrund och sammanhang hade alltså inte skadat. På två punkter har jag också invändningar mot innehållet i det hon sa. Inledningen, med dess dragning åt parapsykolgi, var kuriös. Och så reagerade jag mot att hon lämnade ut ett par barnbarn, som förvisso var taskiga mot sin farmor – men man får nog också beakta deras ålder.

Telegramstilen i Karin Falcks sommarprat medförde dock att hon hann spela ett nästan oslagbart antal skivor. Och här bjöd hon vekligen på blandad kost: Jarl Kulle och Christina Schollin (”Änglar finns dom”), Edith Piaf (”Non je ne regrette rien”), Glenn Miller (”Moonlight Serenade”), Frank Sinatra (”Fly Me To the Moon”), Helen Sjöholm till Benny Anderssons orkester (”Vår sista dans”), Jussi Björling (”Till havs”), Django Reinhardt med flera (”La mer”), John Cleese med flera (”Life of Brian”), Irving Berlin, Nino Rota och ytterligare en hoper andra.

Ibland hade musiken rent av ett samband med det hon talade om.

I trädgården, inne i huset och på badstranden

28 juni 2012 12:52 | Barnkultur, Resor, Serier, Trädgård | 2 kommentarer

Kerstin, på sommarbesök i sitt barndomsland, Öregrund, har tagit ännu fler foton värda att länka till från min bildlösa blogg.

På den första räckan bilder, här, tar hon oss med på en vandring runt i vår trädgård. Där kan man se både den blommande höga Mandarinrosen (Rosa moyesii) vi har på båda sidor om grinden och den snart utblommade vita bondrosen (Rosa alba maxima). Bakom huset har Kerstin fotograferat en blommande Marguerite Hilling. Pion efter pion slår nu ut, bland annat längs gången upp mot huset. Viggo på gången och Klara vid trädgårdsbordet, smultron och tusensköna är annat man ser på de här bilderna.

Nästa bildsvit är tagen inne i huset. Här kan du se bland annat vårt TV-rum, där Kerstin och Klara har sovit: Birgittas välkomstbukett på bordet, Klara läsande serietidning på sängen, ett gammaldags täcke som Kerstin är förtjust i på sängen, väggbonaden ovanför den. Ni får också se trappan upp till vinden, som barnen tycker är så spännande, och så kvällsmys runt köksbordet: Viggo löser mordgåta, Klara i sagoberättartagen och Birgitta lägger patiens.

Och så får ni – här – se bilder från Kerstins och barnens badpromenader, dels till klipporna, dels till Tallparken. Jo, det blev faktiskt bad i går, i 13-14-gradigt vatten.

Kerstin, Viggo och Klara åter i Öregrund

27 juni 2012 17:17 | Barnkultur, Media, Musik, Resor, Trädgård, Ur dagboken | 3 kommentarer

Kerstin, Viggo och Klara åkte hem till Uppsala över själva midsommarhelgen, men nu är de här hos oss i Öregrund igen. Nästa vecka ska barnen tillsammans med sin pappa Bo åka upp till Sollefteå för att hälsa på farfar och farmor.

I går var vädret här i Öregrund ganska vacklande, men när solen tittade fram under eftermiddagen, packade Kerstin och barnen badkläder för att om möjligt få sig ett dopp. Fast det var nog bara mamma Kerstin som doppade sig.

Kerstin, som efter alla barndomens somrar kan Öregrund, hade gått ner till klipporna, dit vi ofta gick innan vi fastnade för Tallparken. Det är en klippstrand med flata hällar att ligga och sola på, och ytterst ut finns det något som vid högvatten bildar en liten klippö men som vid lågvatten förbinds med land av en då uppstickande naturlig stenbrygga. En gång när Kerstins storasyster Anna fortfarande var ganska liten och hade besök av sin ännu något yngre kusin Anna-Karin, slog vattenståndet ganska hastigt om, så Anna-Karin vågade inte vada i land och blev skeppsbruten på den där klippan. Men Anna sprang hem till sin mamma, som – själv för övrigt höggravid – fick störta ner till klipporna och rädda Anna-Karin.

Bilder från Kerstins och hennes barns besök på den här klippstranden hittar du på Kerstins blogg, här.

I samma bildserie ser du också den bukett Birgitta hade plockat in till TV-rummet, där Kerstin sover under vistelsen här: pioner, akleja och jättedaggkåpa. Viggo, nu en stor pojke, ses läsa tidning på min säng i vårt sovrum. Och Klara spelar spel vid köksbordet, sittande i kökssoffan.

I går kväll såg förresten Viggo och Klara ”Allsång på Skansen” tillsammans med morfar och mormor. Men sen, när det blev dags för ”Morden i Midsomer” som morfar och mormor annars gärna ser, stängde vi av TVn och gick i stället ut i köket, spelade bland annat två partier ”Finns i sjön”. Klara vann, så klart!

I dag har Klara varit med morfar i Konsum och handlat; det är morfars tur att laga mat i dag. I Konsum träffade vi ett äldre par från Öregrund, som berättade att de regelbundet läser min och också Kerstins blogg och bland annat hade sett bilderna från Kerstins och barnens förra öregrundsbesök. Jag blev på stående fot utlovad en ny musmatta med öregrundsmotiv till datorn, och det stod inte på länge förrän den utlovade presenten fanns i brevlådan. Nu finns den redan i bruk bredvid tangentbordet – och jag ser på den en fin bild av hamnen i Öregrund fast i vinterskrud.

Tack!

Sommar i P1 med John Guidetti

27 juni 2012 16:01 | Media, Musik, Ur dagboken | 1 kommentar

Jag har noll koll på fotboll och har därför också noll koll på John Guidetti. Sålunda googlar jag honom på Wikipedia och får upp en meritlista som till och med jag förstår är imponerande. Och killen är alltså bara 20 år!

Jag missunnar inte andra, mer sportintresserade att få höra honom i ett Sommar-program, men för egen del får jag inte ut något intressant ur all den här fotbollen. Och inte blir programmet bättre av att jag får höra att han sätter sin lit till den Gud jag heller inte tror på.

Ofta brukar man i Sommar-programmen kunna kompensera sådant med den musik som spelas, men trots att John Guidetti började hyggligt med afrikanskt klingande ”God You Are 2 Much” med Tams T Joe och sen fortsatte med ett par svenska rappare, kändes hans program även musikaliskt som ganska enahanda.

Sommar i P1 med Jo Nesbø

26 juni 2012 18:17 | Deckare, Media, Musik, Politik | Inga kommentarer

Jag hör inte till dem som klagar när norrmän och danskar får tala i svensk radio utan mellanliggnde översättning. Jag har läst nordiska språk som universitetsämne och bland annat läst en hel del norsk och dansk skönlitteratur på originalspråk, och i mitt yrkesliv har jag under en ganska lång period varit de svenska Socialdemokraternas nordiske och baltiske sekreterare. Jag tycker mer allmänt, att vi i de nordiska länderna kunde få se mer av grannländernas TV-program utan mellanliggande textning – vi tillhör ju samma kultur- och språkområde.

Jag läser också gärna deckare, men Jo Nesbø, just nu mycket populär både i Sverige och många andra länder, har jag av någon anledning inte läst. Jag kan därför inte skriva om hans Sommar-program i dag i ljuset av hans författarskap. För övrigt hade jag inte heller någon aning om att han har varit verksam som rockmusiker, inte heller som sådan oäven att döma av hans norska listsuccé ”Festen”, som han spelade för oss i sitt program. Vägen till musikaliskt genomslag genom rockbandet Di Derre, dock med mödosam start i hemstaden Molde, berättade han livfullt om, och hans musikval vittnade om hemhörighet i åtminstone vissa vitala delar av den någorlunda moderna musikvärlden: George HarrisonsHere Comes the Sun” fast med Steve Harley, Pink Floyd, Chet Baker, Bruce Springsteen, Weather Report, Elton John, Deep Purple, Elvis Costello, Lucinda Williams – fast en yngre publik tyckte säkert att musiken var ålderstigen.

Ganska mycket av det han berättade var roliga historier – som exempel kan nämnas hans berättelse om sin (mycket korta) anställning på ett bryggeri.

Han berättade i och för sig en del om sitt deckarförfattarskap – vi fick till exempel veta varför hans deckarhjälte heter Harry Hole – men själv skulle jag ha föredragit att få veta mer om detta i stället att få ta del av hans ungdomliga kärleksbekymmer.

Med Taube till sjöss, på Pampas, i Stockholm och i Italien

26 juni 2012 14:57 | Musik | Inga kommentarer

Den femte CDn i den norska serien ”Den ultimate Evert Taube Samlingen” (Scana mcps ToSo, 2006) är en bra blandning av de olika delar av världen Taube beskrev i sina sånger.

I ett par av sångerna där får vi ta del av hans erfarenheter av livet till sjöss. Fast hans ”Vals ombord”, med sina många referenser till främmande hamnar, känns faktiskt mer som en diktad sjömansvisa än som ett vittnesbörd om egna erfarenheter:

Vals ombord (även kallad Följ nu med)

Text och musik: Evert Taube, 1920

Tonerna de gå
över böljorna de blå,
när vi dansa på däck med våra flickor de små.
Hör på denna vals,
slå armen om min hals!
Var ej rädd – det gör ingenting alls.
Sjömanslivet är fullt av mödor och besvär.
Man får slita till sjöss och i hamn blir man kär.
Men vad gör väl det?
Nu ska ni få se!
Här ska valsas vår vals! Följ nu me’!

Hej, lilla flicka, hör musiken, detta är vår egen vals ombord,
vilka toner, vilken takt! Och hör vilka härliga ord:
Hejsan, min tös, nu vänder vi igen och håll dej fast och följ nu me’!
För här finner du ett troget hjärta, som slår!
Ja, jag hörde de’!

Ja, i Singapore, Brisbane, Geelong,
Semarang, Soerabaja, Colombo, Hongkong,
ja, i Santos och i Santa Fé,
överallt ska en sjöman va’ me’!
Och på havet när vakten blir lång,
när man går där och vaktar på storm och cyklon,
när små flickor har krupit i säng,
tar sjömannen på däck sin refräng:

Fadderadderidde, radderadderidde,
radderadderidderi, radderadderiddera,
tänk ändå vad det gick bra!
Tuddeliddeladde laddeliddelidde, laddeliddeliddelej!
När du sväva i valsen med mej!

Hej, lilla flicka, hör musiken, detta är vår egen vals ombord…

(Taubes första inspelning av den här visan gjordes 1921, på HMV X 1275)

Då är hans ”Möte i monsunen” från 1936 med sin detaljrikedom och konkretion en mycket mustigare visa om livet till sjöss:

Möte i monsunen

Text och musik: Evert Taube, 1936

Vi mötte ett skepp i den svalkande monsun
där vi ångade mot Röda havet opp,
en fullriggare det var och dess namn var Taifun,
som nu segla från Ostindien till Good Hope.

Vår kapten gav nu order att vi skulle hissa flagg
och vi hissade den gula och den blå,
och i samma stund så blåste där från skeppets gaffelnock
Finlands vita flagg med blåa korset på.

Vi höll ganska nära och stoppade maskin
för att preja och ta budskap med oss hem,
och då lovade hon opp där hon gick med vinden in
ifrån babord, och vi rodde bort till dem.

Vi fick ända från backen och lejdare midskepps
och vår fjärdestyrman äntra upp på den,
men i röstet står en svensk sjöman som jag nu återser
Fritiof Andersson, min gamle barndomsvän.

Ja, man möts ju ibland i monsuner och passad
när man seglar mest på värmen som vi gjort,
jag blev likväl rätt förvånad fästän ändå mera glad,
när jag återsåg min vän på denna ort.

– Jag blev held up i Kina, jag blev rånad i Shanghai,
jag har suttit hos pirater uti pant,
men jag gifte mig med dottern till mördaren Fu Wai,
sade Fritiof, det är hemskt men det är sant.

– Med kinesiskans hjälp kom jag sen till Singapore
utan pass och pengar står jag på ett torg
när en man i guldgaloner plötsligt fram emot mig går,
Sveriges konsul, kapten Fredrik Adelborg.

– Se goddag, Fritiof Andersson, säjer Adelborg,
vad i Herrans namn gör du i Singapore?
– Ifrån Gula floden kommer jag och vill till Göteborg,
det är bäst att en hyra hem jag får.

– Jag blev klädd i vita kläder, jag fick låna tio pund,
jag fick pass med Kungens vapen och porträtt,
konsulinnan bjöd på te och jam och pratade en stund,
hon var det sötaste jag dittills hade sett.

– Ja, så tog jag en steamer och mönstrade på däck
och i Siam fick vi last av vilda djur,
tigrar, lejon, elefanter, som de sålt till Hagenbeck,
som du varit hos i Hamburg, eller hur?

– Men den resan var värst av alla, det är sant,
syd om Ceylon gick vi in i en cyklon,
ut ur buren smet ett lejon, rök på en elefant,
vrålet blandades med storm och böljors dån.

– Snart var luckorna bräckta och upp kom många djur,
vår kommandobrygga den gick överbord,
elefanten knäckte masterna och kastade en tjur
ut i havet, gosse, sanna mina ord!

– Ja, Hagenbecks ombud åt lejonet ju opp,
en gorilla klättra ner i vår maskin.
För att härma maskinisten slog hon fram och back och stopp,
tills jag sköt henne med skepparens karbin.

– Det var självaste Nemesis från djunglerna, min vän.
Snart var bara jag och elefanten kvar.
När cyklonen gått så fick vi en sydväst-monsun igen
och drev in till Camarin på Malabar.

– Men nu säger jag adjö för din styrman går från bord.
– Ja, men Fritiof, elefanten, vem fick den?
– När vi träffas nästa gång skall jag besvara dina ord,
vi ska segla nu och sätta kurs igen!

Och de brassade för fyllning och började sin gång
och tillbaka till vår skuta rodde vi
och där gick hon i monsunen och jag hörde deras sång:
– Rolling home, rolling home, across the sea!

Men jag räkna’ alla segel och räkna om igen
ifrån flying jib till röjlar och mesan.
Det var summa tjugotvå vita segel som där gick
på den glittrande blåa ocean.

(Taubes första insjungning av ”Möte i monsunen” skedde 1936, på Columbia DS 949)

Fritiof Andersson figurerar ju i ”Möte i monsunen”, och i ”Fritiof Anderssons paradmarsch” från 1933 har han huvudrollen. Nu är han hemma i Stockholm, men han minns några av sina hamnstäder:

Fritiof Anderssons paradmarsch

Text och musik: Evert Taube, 1933

Här kommer Fritiof Andersson, det snöar på hans hatt,
han går med spel, han går med sång!
Hej, mina lustiga bröder!
Det knarrar under klackarna, det är en vinternatt.
Hej, om du vill,
säj bara till,
så går vi hem till Söder!
O, bugen er I bylingar i bucklor och batong
och ställen er på sidorna, för gränden den är trång.
Där går en här som frös och svalt men segrade ändå,
den går med sång, den går med spel
till Spanien och Bordeaux.

Sultanen av Arabiens land, vid Röda flodens krök,
ja, tänk vad han blir glad ibland
hej, mina lustiga bröder!
Han eldar under oxarna, han väntar vårt besök.
Hej, om du vill,
säj bara till,
så går vi hem till Söder!
O, bugen beduiner i burnus och baldakin
och ställ er här på sidorna och bjuden oss på vin.
Där går en här som frös och svalt men segrade ändå,
den går med sång, den går med spel
till Spanien och Bordeaux.

Där dansar konung Farao uti Egypti land,
ja, tänk vad han blir glad ibland
hej, mina lustiga bröder!
Han reser oss ett sidentält uppå Saharas sand.
Hej, om du vill,
säj bara till,
så går vi hem till Söder!
O, bugen er slavinnor uti slöjor och salopp
och ställ er här på sidorna och skåda vår galopp!
Där går en här som frös och svalt men segrade ändå,
den går med sång, den går med spel
till Spanien och Bordeaux.

I Cadiz och Kastilien där stannar vi en tid,
sen går vi några mil igen!
Hej, mina lustiga bröder!
Då kommer kung Alfonsius och hälsar från Madrid:
Hej, om du vill,
säj bara till,
så går vi hem till Söder!
O, bugen barceloner i barett och bardisan
och ställ er här på sidorna, släpp fram vår karavan!
Där går en här som frös och svalt men segrade ändå,
den går med sång, den går med spel
till Spanien och Bordeaux.

Där går en här, där går en hop, en liten, men en god,
den går i ur, den går i skur!
Hej, mina lustiga bröder!
Den kräver vin och kyssar och den kräver drakars blod!
Hej, om du vill,
säj bara till,
så går vi hem till Söder!
O, bugen er I borgare i Birka och Borås
och ställ er här på sidorna. Trumpet och valthorn, blås!
Där går en här som frös och svalt men segrade ändå,
den går med sång, den går med spel
till Spanien och Bordeaux.

På vägarna vi vandra och på böljorna vi gå,
vi gå med spel, vi gå med sång!
Hej, mina lustiga bröder!
I alla sorters väder som Vår Herre hittar på!
Hej, om du vill,
säj bara till,
så går vi hem till Söder!
O, buga dig du brusande Biscaya där vi gå!
Vårt skepp är själva Friheten, besättningen är blå!
Den seglade och frös och svalt men segrade ändå,
den går med sång, den går med spel
till Spanien och Bordeaux.

(Taube sjöng in ”Fritiof Anderssons paradmarsch” 1933, på Columbia DS 786)

Trots utblickarna mot städer vid sydligare hav är alltså Fritiof Andersson i den här visan åter hemma i Stockholm, och vad passar då bättre att gå vidare till än Taubes ”Stockholmsmelodi”.

Stockholmsmelodi

Text och musik: Evert Taube, 1929 (i ”Fritiof Anderssons visbok”)

Se hur hela Uppland står i lågor,
kvällssol brinner bortom Solna skog!
Grön som ärg mot violetta vågor.
Brunnsviksvassen står där gäddan slog.

Långt i syd mot bleknad himmel blänker
fönstrens rad som guld på Södermalm
och på slottet vakten flaggan sänker.
Stockholm svalkas efter dagens kvalm.

Se, i nätta flockar som buketter
av syrener, rosor och tulpan,
Stockholms unga damer och koketter
skymta fram vid Feiths och Röda kvarn.

Och i crèmelackblanka tvåsitsbilar
färdas herrar som Fortuna smekt
i ett skymningsregn av Amors pilar
skjutna halvt på allvar, halvt på lek.

Stockholm, i ditt sköte vill jag drömma,
sorglöst, när din aftontimma slår!
Nya syner, gamla minnen strömma
leende emot mig där jag går.

När din vårnatt dunkelmjukt får sluta
dig i famn, från parkens dolda plan
eko tonar än ur Bellmans luta
och i Stora Skuggan spelar Pan.

Men i nätta flockar som buketter
av syrener, rosor och tulpan,
Stockholms unga damer och koketter
skymta fram vid Feiths och Röda kvarn.

– Dans på Sphinx. En kärleksnatt på China!
– Stulen lycka går på Rivoli!
– Såg du Bleka Greven på Regina?
– Har du hört Mitt hjärtas melodi?

Ah, ah…

(Evert Taube spelade först in ”Stockholmsmelodi 1934, på Columbia DS 787)

Konsum Stockholm döpte sitt bageri till San Ramo, och det var ju lätt att räkna ut varifrån inspirationen kom. Men Taubes glade bagare, som fanns i San Remo, fanns i det Italien, dit trubaduren så gärna återvände:

Den glade bagaren i San Remo

Text och musik: Evert Taube, 1937

Min vän, den glade bagarn uti San Remo stad,
ja, om ni kände honom, skulle ni bli glad.
Han sjunger framför ugnen sin glada ritornell
så stolt som om han vore en löjtnant John Forsell.

Den glade bagarn bakar det bästa bröd som fås,
det bakas inte bättre ej ens i Alingsås.
Han sjunger när han bakar, och arbetar med fröjd
det ökar varans värde och köparen blir nöjd.

San Remos sköna damer beundrar hans figur,
han liknar till det yttre en ung och kraftig tjur.
Och när han knådar degen och sjunger högt i dur,
då ryser det i damer med sinne för skulptur.

Min vän, den glade bagarn, som sprudlar av musik,
han har en vacker hustru, som står i hans butik.
Från ungnen langas brödet till disken där hon står,
ju mera bagarn sjunger dess mer hon sälja får.

Men om den glade bagarn vill svalka sig nån gång
bland damer i butiken, som lyssnar till hans sång,
då säger hustrun vänligt och klappar bagarns bröst:
”Kom inte ut Florindo, det drar, och du förstör din röst!”

(Taube sjöng in ”Den glade bagaren i San Remo” 1937, på Columbia DS 1957)

San Remo ligger i Ligurien, en del av Italien som Evert Taube flera gånger har besjungit. Den glade bagaren i San Remo fanns på riktigt och hette Florindo Mairo. Och John Forsell, som nämns i visan, var operasångare.

Också ”Pierina” eller ”Blå anmonerna” för oss till samma sydligare nejder:

Pierina (även kallad ”Blå anemonerna”)

Text och musik: Evert Taube, 1949

Blå anemonerna, mandelträdsblommorna
stå som en sky över kullarna,
tupparna gal bortom tullarna.
Vinbergen väntar oss,
där grönska rankorna
över den röda jorden nu –
men ner’ i dalen där blommar du!
O, Pierina! när gör du ditt val?
Snart är du nitton år!
Hör du i dalen min vårmadrigal,
vill du bli min i år?

Svar ger dig hjärtat
och svar ger dig handen,
handen du kysst,
som jag lyfter vid din sång.
Svar ger dig blommorna
som jag bär i barmen,
ja, alla dina blommor små
som du gav mig när vi möttes då,
som du gav mig när vi möttes då,
när du smög till mitt fönster på tå.

Kom nerför kullarna!
Kom över spångarna!
Kom över bäcken och ängen grön!
Kom nu när morgon är så skön!
Kom, du som sjunger där!
Kom, du som har mig kär!
Kom under lönnarna under lind!
Kom med den doftande vårens vind!
Kom till min sida, kom, viska mitt namn.
Kom i min öppna famn!
Näktergal, sjung vid ditt lummiga bo
för den som jag ger min tro.

(Evert Taube sjöng in ”Pierina” eller ”Blå anemonerna” 1949, på Cupol 4297)

Också en visa med anknytning till Evert Taubes äventyr i Latinamerika har tagits med på den här CDn: ”Oxdragarsång” från 1949:

Oxdragarsång

Text och musik: Evert Taube, 1949

Allt bakom oxar tio från stadens sus och dus
jag reste klockan, mitt mål var Santa Cruz.
Med fyra ton på kärran, gitarren i min hand,
jag spelade för Herran och sjöng om Pampas land.

Dra, dra min gamla oxe det bästa du förmår!
Bra, bra min gamla oxe! Därhemma klövern står.
Och knirra knarra, knirra min kärra, knirr och knarr!
Och dirra darra dirra var sträng på min gitarr!

Må rika damer vila i gyllene gemak.
Jag och min bruna Lila inunder bambutak
vid fattigdomen snuddar, men hon är ung och varm
Det finns ej bättre kuddar än hennes runda barm.

Dra, dra min gamla oxe…

(Taube sjöng in ”Oxdragarsång” 1949, på Cupol 4296. Han gjorde ytterligare en inspelning 1957, på Swedish Society Discofil 33124B)

Nästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^