Norge: Den nya regeringen

17 januari 2018 16:59 | Politik | 2 kommentarer

Vi börjar som vanlig med resultatet i stortingsvalet den 21 september 2017:

Høyre 25,0 procent (- 1,8 procentenheter jämfört med stortingsvalet 2013), 45 mandat (- 3) – partiledare Erna Solberg
Fremskrittspartiet 15,2 procent (- 1,2), 27 mandat (- 2) – partiledare Siv Jensen
Venstre 4,3 procent (- 0,9), 8 mandat (- 1) – partiledare Trine Skei Grande
Kristelig Folkeparti 4,2 procent (- 1,4), 8 mandat (- 2) – partiledare Knut Arild Hareide
Senterpartiet 10,3 procent (+ 4,9), 19 mandat (+ 9) – partiledare Trygve Slagsvold Vedum
Arbeiderpartiet 27,4 procent (- 3,5), 49 mandat (- 6) – partiledare Jonas Gahr Støre
Sosialistisk Venstreparti 6,0 procent (+ 1,9), 11 mandat (+ 4) – partiledare Audun Lysbakken
Rødt 2,4 procent (+ 1,3), 1 mandat (+ 1) – partiledare Bjørnar Moxnes
Miljøpartiet De Grønne 3,2 procent (+ 0,4), 1 mandat (+- 0) – partiledare Rasmus Hansson och Une Aina Bastholm

Det här valresultatet medförde, att den blå-blå regeringen (Høyre + Fremskrittspartiet) kunde sitta kvar. Nu har regeringen breddats genom att också liberala Venstre går in i den. Här om dan presenterades en regeringsöverenskommelse – jag har presenterat den – och nu har också regeringens nya sammansättning offentliggjorts.

De här fortsätter på sina tidigare poster:

Erna Solberg, Høyre, statsminister
Ine Eriksen Søreide, Høyre, utrikesminister
Frank Bakke-Jensen, Høyre, försvarsminister
Bent Høie, Høyre, hälsominister
Anniken Hauglie, Høyre, arbets- och socialminister
Siv Jensen, Fremskrittspartiet, finansminister
Ktil Solvik-Olsen, Fremskrittspartiet, kommunikationsminister
Jon Georg Dale, Fremskrittspartiet, jordbruks- och livsmedelsminister
Per DSandberg, Fremskrittspartiet, fiskeminister
Terje Søviknes, Fremskrittspartiet, olje- och energiminister

Fem av statsråden är helt nya:

Trine Skei Grande, Venstres partiledare, blir ny kulturminister
Ola Elvestuen, Venstre, blir ny klimat- och miljöminister
Iselin Nybø, Venstre, blir minister för forskning och högre utbildning (vilket innebär att kunskapsdepartementet splittras)
Nikolai Astrup, Høyre, blir utvecklingsminister
Åse Michaelsen, blir äldre- och folkhälsominister

Fem av statsråden i den hittillsvarande regeringen får nya ministerposter:

Jan Tore Sanner, Høyre, tidigare invandringsminister, blir kunskaps- och integrationsminister
Monica Mæland, Høyre, , tidigare näringsminister, blir kommun- och moderniseringsminister
Linda Hofstad Helleland, Høyre, tidigare näringsminister, blir barn- och jämställdhetsminiter
Sylvi Listhaug, Fremskrittspartiet, blir justitie-, beredskaps- och invandringsminister men fråntas ansvaret för integration

Två hittillsvarande ministrar får helt lämna regeringen:

Marit Berger Røssland, Høyre, fram till regeringsombildningen EU- och EES-minister
Per-Willy Amundsen, Fremskrittspartiet, fram till regeringsombildningen justitieminister

En ny opinionsmätning har publicerats, men märk att den inte mäter perioden runt regeringsombildningen.

Respons Analyses undersökning för Verdens Gang gjordes 10-12 januari och publicerades den 16 januari. I mätningen tillfrågades 1.000 personer:

Høyre 29,4 procent
Fremskrittspartiet 13,2 procent
Venstre 4,1 procent
Kristelig Folkeparti 4,4 procent
Senterpartiet 11,3 procent
Arbeiderpartiet 23,2 procent
Sosialistisk Venstreparti 7,5 procent
Rødt 2,9 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

På trettondagsmottagning hos landshövdingen

16 januari 2018 22:31 | Mat & dryck, Politik, Ur dagboken | 2 kommentarer

Vi deltar inte på samma sätt som förr i det sociala umgänge som följde av min hustrus tidigare värv i det offentliga livet. Men i Uppsala och delar av länet i övrigt är hon fortfarande en känd person, och över huvud taget kommer folk i håg henne och hennes politiska insatser nu när hon har gett ut sina memoarer, ”I rörelse. Minnen från ett innehållsrikt liv” (Premiss). Hon är ofta ute och talar om den här boken och har då också haft med exemplar för försäljning, och trots att hon tog hem en försvarlig mängd böcker, har dessa tagit slut – men nu har hon från förlaget fått hem ett par nya kartonger.

Så när vi här om dan var bjudna på trettondagsmottagning hos landshövdingen på Uppsala slott, Göran Enander, och hans sambo, Monika Sarstad, kunde hon ta med ett dedikerat exemplar av memoarerna, och då ville jag inte vara sämre – jag tog med ett exemplar av Laboremus-boken från 2002, ”Var blev ni av ljuva drömmar?” (Ordfront) där både jag själv och Birgitta medverkar tillsammans med en rad andra sextiotalsradikala uppsalaakademiker. Enander är själv ny i Uppsala. Hans sambo kommer från Tierp och har alltså gammal anknytning till länet.

Vi har träffats tidigare, och det finns uppenbart en grön tråd som förenar vår nye landshövding och den förra mycket radikala miljöministern.

Respekten för att hon verkligen stod för en röd-grön dröm möter hon för övrigt också under den här mottagningen. Till trettondagsmottagningen har människor från hela länet bjudits, och till exempel de två ledande och samverkande kommunalråden i Östhammar, som vårt sommarhalvårsviste Öregrund ingår i, kommer båda – den ledande centerpolitikern och den ledande sossepolitikern – fram och för långa och hjärtliga samtal med Birgitta.

Innan vi går hinner vi prata med en hel rad människor vi av olika skäl känner, några helt nya också. Men nu är inte den här texten något Gala-Peter-kåseri.

Ett slags julavslutning var landshövdingens trettondagsmottagning hur som helst. Så i dag har Birgitta och jag städat ut julen hemma hos oss också.

Och när man är 80 tar sånt på krafterna. Frågan är hur länge till vi orkar fortsätta med att först förbereda, sen städa ut julen.

Danmark: Liberal Alliance ser problem med deltagandet i regeringen

15 januari 2018 22:33 | Politik | Inga kommentarer

Vi utgår som vanligt från resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Den 28,8 publicerade nyhetsbyrån Ritzau en opinionsmätning gjord av Voxmeter:

Socialdemokratiet 28,8 procent
Radikale Venstre 5,4 procent
Socialistisk Folkeparti 4,5 procent
Enhedslisten 8,8 procent
Alternativet 4,9 procent
Venstre 19,1 procent
Dansk Folkeparti 17,1 procent
Konservative Folkeparti 4,0 procent
Liberal Alliance 5,1 procent
Nye Borgerlige 1,1 procent

Ritzau Index – en sammanvägning av ett antal någorlunda färska mätningar – ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 28,4 procent
Radikale Venstre 5,2 procent
Socialistisk Folkeparti 4,8 procent
Enhedslisten 8,5 procent
Alternativet 4,7 procent
Venstre 19,1 procent
Dansk Folkeparti 17,1 procent
Konservative Folkeparti 4,3 procent
Liberal Alliance 5,4 procent
Nye Borgerlige 1,5 procent

På den borgerliga sidan är det kanske mest intressanta att Liberal Alliance fortfarande inte tycks få någon utdelning för sitt inträde i den borgerliga koalitionsregeringen. Partiet har legat högre i opinionsmätningarna, och det har nu uppstått en allt hårdare inre diskussion i partiet om ifall det var ett klokt beslut att gå in i den Venstre-ledda regeringen – partiet har där tvingats släppa en del för LA viktiga krav, och det har kommit ganska hård kritik not partiledningen från partiaktivister, som inte är nöjda.

Norge: Ska Venstre bli ett Lill-Høyre nu?

15 januari 2018 22:02 | Politik | Inga kommentarer

Den hittillsvarande borgerliga koalitionen (Høyre + Fremskrittdspartiet) har i Norge kallats för den blå-blå regeringen. I och med liberala Venstres intåg i regeringen får den här regeringen också ett stänk av grönt, men alla i Norge är inte imponerade av resultatet av regeringsförhandlingarna – elaka motståndare benämner nu det liberala flaggskeppet, om man ser till opinionsstödet en ganska liten båt, för Lill-Høyre.

Hur fördelningen av ministerposter blir får vi veta på onsdag.

Men en regeringsöverenskommelse har presenterats, och något har Venstre fått för att ta steget in i regeringen.

Det blir ingen borrning efter olja runt Jan Mayen, vid kanten till polarisen, i Skagerak eller på Mørefälten. Pälsdjursnäringen ska avvecklas och dieselavgiften höjas.

Det här och ytterligare några förslag ingår alltså i regeringsöverenskommelsen.

Hur det här slår politiskt återstår att se. Det finns ju oppositionspartier som också driver gröna frågor, och jag syftar då inte bara på Miljøpartiet De Grønne. Och omvänt: det finns i de blå-blå samarbetspartierna en hel del väljare som avskyr den här sortens handlingsbegränsningar som pesten.

Melodikrysset nummer 2 2018

13 januari 2018 14:03 | Film, Media, Musik, Politik, Prosa & lyrik | 8 kommentarer

Jag tyckte det var bökigt att lösa dagens kryss. Ett antal dubbel- och trippelfrågor gjorde det svårt att hinna anteckna delfrågorna och ledtrådarna. Och så fanns där åter igen en dubbelfråga, där de båda delarna inte hade något som helst samband med varann.

Om vi tar den sista först, var svaret på den första delen Toto med ”Rosanna” från 1982. Den var hopparad med en låt från 2017, ”I Can Fall In Love Without You” med Zara Larsson.

Över huvud taget ansträngde sig Anders Eldeman i dag för att sätta olika åldersgruppers kunskap om musik som inte förknippas med deras egen generation på prov.

I ena ögonblicket spelade han ”Someone Who Can Dance” med Icona-Pop.

För att lite senare spela en dansbandsversion av ”De sista ljuva åren”, som Lasse Stefanz gjorde succé med 1989. Den handlar enligt Eldeman om ett antal sådana, det vill säga år.

Och sen är det ju inte säkert att dansbandsälskarna har hört ”You Raise Me Up” från 2003 och med Josh Groban.

Jag klagar inte för egen del, eftersom jag är musikalisk allätare och lyssnar på musik från mycket skilda tidsepoker.

Jag gillar film också – men visst var det många filmer att hålla reda på i dag?

Ted Gärdestads ”Jag vill ha en egen måne” fick vi i dag höra med Deje dragspelsklubb, men ganska många av melodikrysslösarna har säkert sett eller i TV hört talas om den nya filmen om låtens skapare.

Och ”En officer och en gentleman” har säkert många av lyssnarna/lösarna kanske också sett – vad jag minns har den också tidigare förekommit i krysset. Ur den hörde vi ”Up Where We Belong”, som i filmen sjöngs av Joe Cocker och Jennifer Warnes.

1995 – sista ordet är alltså fem – kom filmen ”Pensionat Oskar” i regi av Susanne Bier. I den sjöng Claes Jansson ”Vad jag sökte, vad jag fann” med text av Jonas Gardell.

För att göra det svårare för oss spelade Eldeman i dag ”Moon River” med norskan Sigrid Haanshus. Mer känd är den med Audrey Hepburn i filmen ”Frukost på Tiffanys” från 1961.

Också sista frågan i dagens kryss var en filmfråga. Burt Bacharachs ”Raindrops Are Falling On My Head” förekom i filmen ”Butch Cassidy och Sundance Kid” från 1969, och här i Sverige blev den känd i Siw Malmkvists insjungning från 1970, ”Regnet det bara öser ner”. Fast hade den senare spelats som ljudillustration, hade det varit ganska lätt att räkna ut, att det ord som söktes till krysset var regn, så därför spelades den med fransmannen Sasha Diestel. Låten förekom förresten också i ”Forrest Gump”.

”I Won’t Forget You” blev en stor framgång med Jim Reeves, men vad jag vet har den inte varit ledmotiv i någon film.

Sen är det bara två svenska låtar kvar att redovisa.

Den första av dem, Povel Ramels ”Sommartrivialiteter (à la Birger Sjöberg)” lyssnade jag mycket på runt 1960, både för att den är en lysande sjöbergpastisch och för att Povels text är smått genial – TVns ”lennarthylande” och annat sådant.

Fantastisk är också Ture Nermans 1916 skrivna ”Den vackraste visan om kärleken”, tonsatt av Lille Bror Söderlundh 1939, sålunda på randen till nästa stora europeiska krig.

Den vackraste visan om kärleken

Text: Ture Nerman, 1916 (publicerad i diktsamlingen ”Fruntimmer”, 1918)
Musik: Lille Bror Söderlundh, 1939

Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den blev kvar i en dröm på Montmartre
hos en fattig parisstudent.

Den skulle ha lyst över länderna
och bringat en vår på knä,
och en värld skulle tryckt till sitt hjärta
en ny, en ny Musset.

Han skulle ha vandrat längs kajerna
med en blåögd liten Lucile
och diktat violer och kyssar
nu en natt i april.

Men den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den begrovs i en massgrav i Flandern
med en fattig parisstudent.

Ture Nermans fina text publicerade jag, tillsammans med den kongeniala musiken av Lille Bror Söderlundh, i fredsviseavsnittet i min sångbok från 1970, “Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred” (Prisma, 1970). Den som vill läsa mer om tonsättaren rekommenderar jag Christina Mattssons bok “Lille Bror Söderlundh. Tonsättare och viskompositör” (Atlantis, 2000). Mitt eget exemplar har jag fått av Christina, som för övrigt är gift med en son till Lille Bror.

Ture Nerman (1886-1969) var en av de mest färgstarka personligheterna i arbetarrörelsen. Några persondata: fil kand i Uppsala (där han var aktiv i socialdemokratiska Laboremus) 1908, redaktionssekreterare på Nya Samhället (S) i Sundsvall 1909 och dess redaktör 1910-1915, redaktör för Politiken 1916-1917 och för antinazistiska Trots allt! 1930-1945, riksdagsman 1931-1937 för Socialistiska partiet och 1946-1953 för Socialdemokraterna; Nerman var 1917 med om att grunda Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, och var fram till 1929 verksam i dess efterföljare, Sveriges kommunistiska parti, men tillhörde 1929-1937 det kilbomskommunistiska Socialistiska partiet. Från 1939 och fram till sin död 1969 var han åter medlem i Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Dessutom var han verksam som författare, publicerade sig både skönlitterärt och politiskt och i form av en omfattande kulturhistorisk publicistik med anknytning till arbetarrörelsen. Mycket av det Ture Nerman har sagt och gjort är omstritt, men till det som kommer att leva vidare hör avgjort hans visor, Joe Hill-tolkningarna, kampsångerna och inte minst ”Den vackraste visan”.

Ture Nerman skrev sin ”Den vackraste visan om kärleken” 1916 som en reaktion på första världskriget (1914-1918), men dikten tonsattes långt senare. För den vackra melodin stod tonsättaren och viskompositören Lille Bror Söderlundh (1912-1957) – i tryck presenterades tonsättningen tillsammans med Ture Nermans text först i vissamlingen ”När skönheten kom till byn” (1939), senare också i ”Den vackraste visan och 23 andra visor” (1977). Redan 1939 sjöngs den in på skiva av Lille Bror Söderlundh.

”Den vackraste visan” finns insjungen av Monica Nielsen på hennes och Björn Arahbs LP ”Björn Arahb och Monica Nielsen sjunger Ture Nerman” (a disc BS 790109, 1979), som ger en fullödig bild av Ture Nerman som visdiktare. Jag har själv skrivit mapptexten till den här skivan.

Norge: Arbeiderpartiet under 20 procent

13 januari 2018 0:42 | Politik | 4 kommentarer

Arbeiderpartiets nedtur fortsätter. I den senaste mätningen är partiet nere på ett stöd under 20 procent.

Men vi börjar som vanlig med resultatet i stortingsvalet den 21 september 2017:

Høyre 25,0 procent (- 1,8 procentenheter jämfört med stortingsvalet 2013), 45 mandat (- 3) – partiledare Erna Solberg
Fremskrittspartiet 15,2 procent (- 1,2), 27 mandat (- 2) – partiledare Siv Jensen
Venstre 4,3 procent (- 0,9), 8 mandat (- 1) – partiledare Trine Skei Grande
Kristelig Folkeparti 4,2 procent (- 1,4), 8 mandat (- 2) – partiledare Knut Arild Hareide
Senterpartiet 10,3 procent (+ 4,9), 19 mandat (+ 9) – partiledare Trygve Slagsvold Vedum
Arbeiderpartiet 27,4 procent (- 3,5), 49 mandat (- 6) – partiledare Jonas Gahr Støre
Sosialistisk Venstreparti 6,0 procent (+ 1,9), 11 mandat (+ 4) – partiledare Audun Lysbakken
Rødt 2,4 procent (+ 1,3), 1 mandat (+ 1) – partiledare Bjørnar Moxnes
Miljøpartiet De Grønne 3,2 procent (+ 0,4), 1 mandat (+- 0) – partiledare Rasmus Hansson och Une Aina Bastholm

Det här valresultatet medförde, att den blå-blå regeringen (Høyre + Fremskrittspartiet) kunde sitta kvar och gör så fortfarande. Nu kommer regeringen att breddas genom att också liberala Venstre går in i den. Men ska den här regeringen få igenom sina förslag, måste också det andra mittenparti, Kristelig Folkeparti, som man hittills har förhandlat med, stödja regeringsförslaget i fråga. Kristelig Folkeparti kan nu, om partiet i någon viktig fråga skulle rösta med oppositionen i stället för med regeringen, avgöra vilken politik Norge ska föra. Men KrF är djupt splittrat: En del av det vill pressa den borgerliga regeringen till eftergifter, medan andra kan tänka sig att göra som Senterpartiet, samarbeta vänsterut.

I de fyra senaste opinionsmätningarna är Høyre med god marginal Norges största parti.

Kantar TNS’ undersökning för TV 2 gjordes 3-9 januari och publicerades den 11 januari. I mätningen tillfrågades 968 personer, av vilka 80,6 procent kunde ange partisympati:

Høyre 30,5 procent (+ 3,9 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 14,8 procent (+- 0)
Venstre 4,3 procent (+- 0)
Kristelig Folkeparti 4,5 procent (+ 0,4)
Senterpartiet 10,5 procent (+ 1,2)
Arbeiderpartiet 19,4 procent (- 6,6)
Sosialistisk Venstreparti 8,6 procent (+ 1,7)
Rødt 3,0 procent (+ 0,2)
Miljøpartiet De Grønne 2,6 procent (- 0,9)

Den 12 januari publicerades ytterligare en opinionsundersökning, gjord 8-10 januari av Respons Analyse för Aftenpostenn, Bergens Tidende och Adresseavisen. I den har 1.000 personer intervjuats, av vilka 810 har kunnat ange partisympati:

Høyre 27,3 procent (+ 2,4 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 15,5 procent (+ 1,2)
Venstre 4,1 procent (- 0,4)
Kristelig Folkeparti 4,1 procent (- 1,4)
Senterpartiet 10,7 procent (- 0,8)
Arbeiderpartiet 23,1 procent (- 2,5)
Sosialistisk Venstreparti 7,7 procent (+ 0,4)
Rødt 2,7 procent (- 0,5)
Miljøpartiet De Grønne 2,7 procent (+- 0)

Enligt den här mätningen har Arbeiderpartiet inte gått tillbaka lika mycket, men även här är stödet för partiet mycket lågt.

Arbeiderpartiet har ändå anledning att känna oro. Enligt en artikel i partiet närstående Dagsavisen har Sosialistisk Venstreparti ökat sitt medlemstal med 23 procent, och även Rødt ökar sitt medlemstal.

Ísland: Liberal samling i kommunalvalet?

12 januari 2018 17:45 | Politik | Inga kommentarer

I det senaste alltingsvalet fick vänsterliberala Björt framtíð (Ljus framtid) bara 1,22 procent (- 5,94) och 0 mandat (- 4). I de opinionsmätningar som har gjorts därefter har partiet inte lyckats komma tillbaka, detta trots att förre ordföranden Ottarr Proppé har avgått och ersatts av Björt Ólafsdóttir. Ganska många som har haft kommunala uppdrag för Ljus framtid tvekar nu om att fortsätta ha politiska uppdrag.

Minsta parti i Alltinget blev då Viðreisn (Renässans), en EU-vänlig utbrytning ur Självständighetspartiet. Renässans fick 6,69 procent (- 3,79), 4 mandat (- 3). Också Renässans har efter valet, där man fick 6,69 procent (- 3,79) och 4 mandat (- 3), bytt partiledare: Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir har ersatt partigrundaren Benedikt Jóhannesson.

En sak som har lagts den förre partiledaren till last är att han har försummat att förse Renässans med ett kommunalt handlingsprogram. Ljus framtid har däremot både en kommunal agenda och representation i ett antal kommuner (Reykjavík, Kópavogur, Hafnafjörður, Akureyri, Akranes, Arborg och Gardabær).

Det här lockat folk i båda de här liberala partierna att lyfta frågan om samarbete, och utsikter finns att inför kommunalvalet i vår kunna konstruera gemensamma listor i till exempel Reykjavík, Hafnafjörður, Kópavogur, Akureyri och Reykjanesbær.

Men vilka som ska stå först och på övriga tänkbart valbara platser är långt ifrån klart – till oklarheten bidrar också att flera av Ljus framtids företrädare tvekar om det meningsfulla i att kandidera.

Lyckas det här, kan samarbetet å andra sidan leda till att Ísland får ett samlat socialliberalt alternativ, läs parti.

Norge: Arbeiderpartiet i fritt fall

10 januari 2018 17:56 | Politik | Inga kommentarer

Arbeiderpartiet har avsatt den för sextrakasserier anklagade Trond Giske från posten som vice partiordförande, och Giske har också sent omsider backat från den variant han själv försökte etablera, att han efter en tids sjukskrivning skulle komma tillbaka. Partiets hantering av fallet Giske verkar dock inte ha imponerat på väljarna, och i den senaste opinionsmätningen befinner sig Arbeideiderpartiet i något som närmast kan karaktäriseras som fritt fall.

Men vi börjar som vanlig med resultatet i stortingsvalet den 21 september 2017:

Høyre 25,0 procent (- 1,8 procentenheter jämfört med stortingsvalet 2013), 45 mandat (- 3) – partiledare Erna Solberg
Fremskrittspartiet 15,2 procent (- 1,2), 27 mandat (- 2) – partiledare Siv Jensen
Venstre 4,3 procent (- 0,9), 8 mandat (- 1) – partiledare Trine Skei Grande
Kristelig Folkeparti 4,2 procent (- 1,4), 8 mandat (- 2) – partiledare Knut Arild Hareide
Senterpartiet 10,3 procent (+ 4,9), 19 mandat (+ 9) – partiledare Trygve Slagsvold Vedum
Arbeiderpartiet 27,4 procent (- 3,5), 49 mandat (- 6) – partiledare Jonas Gahr Støre
Sosialistisk Venstreparti 6,0 procent (+ 1,9), 11 mandat (+ 4) – partiledare Audun Lysbakken
Rødt 2,4 procent (+ 1,3), 1 mandat (+ 1) – partiledare Bjørnar Moxnes
Miljøpartiet De Grønne 3,2 procent (+ 0,4), 1 mandat (+- 0) – partiledare Rasmus Hansson och Une Aina Bastholm

Det här valresultatet medförde, att den blå-blå regeringen (Høyre + Fremskrittspartiet) kunde sitta kvar och gör så fortfarande. Försök har dock gjorts att bredda regeringen genom att i den ta in också de två mittenpartier, som regeringen har förhandlat med för att få majoritet i Stortinget för viktiga frågor som statsbudgeten. Av dessa partier har liberala Venstre sagt ja (och har därför tappat en del av sina väljare), medan Kristelig Folkeparti har sagt nej. Det här betyder att Kristelig Folkeparti, om partiet i någon viktig fråga skulle rösta med oppositionen i stället för med regeringen, kan avgöra vilken politik Norge ska föra.

I de två senaste opinionsmätningarna är Høyre med god marginal Norges största parti.

Norfaktas undersökning för Nationen och Klassekampen gjordes 2-3 januari och publicerades den 6 januari. I mätningen tillfrågades 1.000 personer:

Høyre 29,1 procent (+ 1,6 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 14,5 procent (+ 0,9)
Venstre 4,7 procent (+- 0)
Kristelig Folkeparti 3,3 procent (- 0,4)
Senterpartiet 10,3 procent (+ 0,1)
Arbeiderpartiet 24,2 procent (- 2,5)
Sosialistisk Venstreparti 5,7 procent (- 1,3)
Rødt 3,1 procent (+ 1,0)
Miljøpartiet De Grønne 3,8 procent (+ 0,5)

Norstats undersökning för Norsk Riksringkasting genomfördes 2-8 januari och publicerades den 9 januari. 971 personer tillfrågades.

Høyre 28,7 procent (+ 1,9 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 14,9 procent (+ 0,2)
Venstre 3,5 procent (- 0,3)
Kristelig Folkeparti 4,6 procent (+- 0)
Senterpartiet 12,2 procent (+ 1,0)
Arbeiderpartiet 20,1 procent (- 5,7)
Sosialistisk Venstreparti 8,3 procent (+ 1,2)
Rødt 2,9 procent (+ 1,2)
Miljøpartiet De Grønne 2,7 procent (- 0,2)

* * *

Oslo avviker i flera avseenden politiskt från opinionsläget i landet i stort, men det kan vara intressant att se hur partisympatierna fördelar sig i den norska huvudstaden. Det finns ingen undersökning som fångar in de allra senaste opinionsförändringarna med anledning av Giske-affären. Men den 7-13 december gjorde Respons Analyse en undersökning där, beställd av partierna Høyre och Venstre – undersökningen omfattade 801 oslobor och publicerades den 15 december:

Høyre 35,4 procent (+ 3,3 procentenheter jämfört med – OBS – resultatet i förra kommunvalet)
Fremskrittspartiet 6,8 procent (+ 0,8)
Venstre 6,3 procent (- 0,6)
Kristelig Folkeparti 1,7 procent (- 0,7)
Senterpartiet 1,3 procent (+ 0,7)
Arbeiderpartiet 23,8 procent (- 8,2)
Sosialistisk Venstreparti 9,5 procent (+ 4,1)
Rødt 7,0 procent (+ 2,0)
Miljøpartiet De Grønne 7,2 procent (- 0,9)

Høyre är traditionellt mycket stort i Oslo, medan Fremskrittspartiet är ett förhållandevis litet parti. Kristelig Folkeparti är mycket litet i Oslo, medan liberala Venstre där ofta är större än i andra delar av landet, och det bonde- och landsbygdspräglade Senterpartiet är ett mycket litet parti i huvudstaden.

Det andra stora partiet, Arbeiderpartiet, har tappat påfallande mycket i stöd, och här verkar väljarna i stället ha gått till vänsteralternativen Sosialistisk Venstreparti och Rødt.

Även Miljøpartiet De Grønne är större i Oslo än i övriga landet men backar i den här mätningen.

Norge: Giske på väg ut ur Arbeiderpartiets ledning

3 januari 2018 13:49 | Politik | Inga kommentarer

Trond Giske är av allt att döma på väg att förlora alla maktpositioner av betydelse. Sextrakasseribeskyllningarna mot honom från en rad kvinnor har redan fått honom att sjukskriva sig de närmaste månaderna, men hans egna formuleringar om att han sedan, när han har fått tid att bemöta anklagelserna, skulle komma tillbaka har effektivt dementerats av den övriga partiledningen. På sentralstyremötet i partiet dagen efter nyårshelgen var han inte med, och där hällde den andra viceordföranden i partiet, Hadia Taijik, ytterligare bensin på elden genom att referera de anklagelser mot Giske som en rad kvinnliga partimedlemmar har skickat till henne.

Stormen mot Giske har inte avtagit. Nu reses också krav om att han ska fråntas uppdraget som finanspolitisk talesman i Stortinget.

Partiordföranden, Jonas Gahr Støre, har tvingats till en svår balansgång. Han är tvingad att agera, och har också agerat, mot en politiker i partiets topp. Men naturligtvis är publiciteten kring en av partiets ledande politiker mycket negativ också för Arbeiderpartiet, som har gjort avsevärda ansträngningar för att komma ur en opinionsmässig svacka.

Här är också Giskes ställning som gammal EU-motståndare och vänsterman ett problem. En del människor i den här falangen i partiet har också åtminstone halvstöttat Giske: Kan det här vara en komplott för att få bort en vänsterman och EU-motståndare? De här arbeiderpartianhängarna skulle ju kunna tänkas skaka av sig sin känsla av obehag genom att byta parti och då sannolikt till Sosialistisk Venstreparti.

För egen del kan jag, trots att jag själv är vänstersocialdemokrat och gammal EU-motståndare, inte finna annat än att den norska partiledningen har agerat rätt – svinaktigt beteende mot kvinnor kan aldrig försvaras.

Det är nu, i rådande läge, synd om Giskes sambo och barn, och jag har aldrig hört till den grupp som förordar offentliga hängningar androm till varnagel. Och naturligtvis hade det varit bättre om kloka och normala människor tidigare hade haft modet att ha allvarliga samtal med Giske om hans beteende.

Men nu återstod inte de alternativen. Loppet är kört för Giske, och det måste ske något slags under för att han ska kunna komma tillbaka.

Kring ett årsskifte

2 januari 2018 16:31 | Handel, Mat & dryck, Media, Musik, Politik, Trädgård, Ur dagboken | Inga kommentarer

Vi är fortfarande i Öregrund men sitter mest inomhus. Det enda som tvingar oss ut är de dagliga promenaderna till Coop för att handla mat och dagens tidningar, inte bara Aftonbladet utan också de tre morgontidningar vi prenumererar på men inte har ställt om över vårt tillfälliga vinterbesök i sommarhuset. Men personalen på vårt förträffliga Coop är inte bara hjälpsam utan tar sig också tid att föra personliga samtal med oss, frågar hur det står till med oss.

Dagarna går rasande fort, inte bara för att de är så korta. Läsning, nätet och TV lockar mer än att gå ut i duggregnet – dessutom är en del av gången ner mot grinden livsfarligt hal på grund av smältvatten som har blivit blankis.

Inne är det varmt och skönt, och det råder en stämning av vinterhelg. Som vanligt turas vi om att ha ansvar för maten. På nyårsafton dukar Birgitta fram hummer, och på nyårsdagen bjuder jag på en delikatessbricka från Coops chark: olika slags fina skink- och korvskivor, smakrik ost, små bitar av melon, druvor och ytterligare annat.

På nyårsafton ser vi förstås ”Grevinnan och betjänten” – dess förinnan har jag i mörkret och ishalkan placerat ut och tänt marschaller runt vår lantliga boning – och senare bland annat ”Hotel Sacher”. Och så avslutar vi kvällen och börjar nästa dag med först ”Tolvslaget på Skansen”, sen klangen i radio av klockorna i Sveriges alla domkyrkor. Nej, ingen av oss är det minsta religiös, men det här är en fundamental del av det här landets kultur och historia.

Det har blivit mycket TV under nyårshelgen. Fredagskvällen tillbringade vi tillsammans med TV2: först ”På spåret”, sen ”Fröken Frimans krig” och sist ”Anna Karenina”. På lördagskvällen blev det alltså ”Hotell Sacher”, och det slog mig att det finns en brygga mellan tre av programmen. ”Fröken Frimans krig”, ”Anna Karenina” och ”Hotel Sacher” behandlar alla på lite olika sätt den förfärliga behandling kvinnor fortfarande utsattes för, inte bara av männen utan också av andra kvinnor, som tyckte att de kvinnor som bröt mönstret och utmanade det sociala trycket skulle rätta in sig i ledet.

Det här är tänkvärt än i dag då vi åter tvingas diskutera mäns sexuella övergrepp mot kvinnor.

Men naturligtvis har vi sett också andra typer av program.

Ett exempel är nyårsdagens ”The Povel Ramel story”. Povel Ramel blev en favorit redan när jag var mycket ung och på verandan i Juniskär tillsammans med kusin Kreete hörde honom på stenkakor, spelade på vevgrammofon. Sen såg jag Povel Ramel live på en av hans tältturnéer, på läroverksplan i Sundsvall, och jag har senare sett honom live (också tillsammans med sonen Mikael, bland annat på Reginateatern i Uppsala; Mikaels dotter Mikaela har jag sett på Uppsala stadsteater. Povel var ett musikaliskt geni, också med förmåga att roa publiken. Det finns heller ingen av hans många medagerande genom åren som jag inte har ett personligt förhållande till; några av dem har jag också sett på scen.

Hustrun såg hela nyårskonserten från Wien, men jag anslöt först när utsändningen fortsatt med en konsert med den norska radioorkestern KORK plus, som violinsolist, Mari Poll, en blott trettioårig virtuos på sitt instrument. Det man spelade var Béla Bartóks andra violinkonsert. Jag blev nyfiken på Mari Poll, kanske också för att hon är estniska, men då främst för att jag inte kände till henne.

Så jag googlade på henne, och utöver elementära saker som att hon är från Tallinn där hon också startade sin musikutbildning som hon sen fullbordade i London samt att hon har en bror som också är musiker hittade jag mängder av intressanta saker: Hon har gjort framträdanden i rader av europeiska huvudstäder och även i New York. Hon har redan gett ut en mängd skivor där hon är solist.

Lilla Estlands musikliv har haft och har fortfarande en fantastisk klass, och jag tänker då inte bara på landets enastående körliv. Estland har frambragt en hel rad skickliga dirigenter; en av dem, nu död – Eri Klas – har jag också lärt känna personligen. (Han har varit hemma hos oss, och Birgitta och jag har på Estonias scen hyllat honom när han fyllde jämnt. Vi har estniska skivor med den fantastiska ensemblen Hortus Musicus, som har spelat in musik från 800- till 1500-talet. Och vi har en stor samling skivor med musik av den fortfarande levande kompositören Arvo Pärt, känd och spelad över hela världen, vilket gör att många av skivorna har gjorts av välkända orkestrar i olika länder.

Detta mest som en bakgrund till min lycka över att det estniska musiklivet fortfarande producerar stjärnor.

* * *

Medan jag har skrivit klart den här texten, har det mörknat.

Några stjärnor kan jag inte se på himlen.

Nästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^