Ísland på gränsen till politiskt kaos: Hur kan man få en regering med majoritet i Alltinget?
31 oktober 2016 18:33 | Politik | Kommentering avstängdDet isländska alltingsvalet slutade ju med att varken regeringen eller fyrpartialliansen av oppositionspartier uppnådde majoritet. Vågmästare blir det nya partiet Viðreisn (Renässans), till sitt ursprung i huvudsak en utbrytning ur det borgerliga regeringspartiet Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet). Men det vore fel att karaktärisera Renässans som något slags vänsterutbrytning. Det vill nämligen inte samarbeta med vare sig Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna) eller med det på vänster-högerskalan svårplacerade Píratar (Piratpartiet). Dess hjärtefråga är dessutom isländsk EU-anslutning, och i den frågan är Gröna Vänstern av rakt motsatt uppfattning, medan Piraterna inte har någon partiståndpunkt – de förordar liksom flera andra isländska partier folkomröstning.
Av oppositionspartierna, de som diskuterade att gemensamt ta över regeringsmakten, är numera egentligen bara liberala Björt framtíð (Ljus framtid) fortsatt inriktat på EU-medlemskap. Socialdemokratiska Samfylkingin (Samlingsfronten) har länge varit ett EU-stridisparti, men i valrörelsens slutskede gick partiledaren, Oddný G Harðardóttir, ut för att försöka rädda det som kunde räddas och deklarerade, att partiet numera är för folkomröstning innan något avgörande steg tas i den här frågan.
Av partierna i den hittillsvarande regeringen, den som valresultatet nu tvingar avgå, är det nu starkt reducerade bondeförbundsliknande Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) mot EU-medlemskap, medan det stora mer högerborgerliga Självständighetspartiet har en mer avvaktande inställning: ingen isländsk kursändring före en folkomröstning.
Om Självständighetspartiet och Renässans kan bilägga sina motsättningar och Självständighetspartiet inte visar sig ha en falang som motsätter sig till och med folkomröstning i EU-frågan skulle de ju med liberala och EU-vänliga Ljus framtid, förutsatt att detta parti är berett att byta sida, kunna bilda en ny regering med knappast möjliga parlamentariska stöd – 32 av de sammanlagt 63 ledamöterna i Alltinget.
Socialdemokraterna, numera reducerade till bara tre ledamöter i Alltinget, har rimligen annat att tänka på i nuvarande läge än att ytterligare försämra sin sits genom att sätta sig i en borgerlig regering.
Ísland: Socialdemokraternas partiledare invald i Alltinget
31 oktober 2016 15:04 | Politik | Kommentering avstängdBara tre personer invalda i Alltinget är ju inte precis något valresultat att hurra för för Samfylkingin (Socialdemokraterna), men på en punkt blev utfallet i alla fall bättre än befarat: Bland de invalda finns partiledaren, Oddný G Harðardóttir, däremot inte den hon slog ut i partiledarstriden, Árni Pall Árnason. Jag nämner detta, eftersom han ställde upp i alltingsvalet och det fanns förhandsbedömningar om att han men inte hon skulle bli invald. Hade det gått på det senare sättet, hade partiledarstriden säkert fått tas om på nytt.
Och det här partiet har ju bekymmer nog ändå.
Ísland: Jordskred i alltingsvalet
30 oktober 2016 15:20 | Politik | Kommentering avstängdI Ísland genomfördes val till Alltinget (Riksdagen) i går, lördagen den 29 oktober, och efter det att sammanräkningen av rösterna i dag blev klar är ingenting sig riktigt likt.
För dem som regelbundet läser min blogg är det politiska landskapet och partiernas ideologiska hemvist välbekanta, men för nytillkomna läsare startar jag med en repetition:
Ísland har fram till nu styrts av en borgerlig koalitionsregering, bestående av Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, och av Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, sedan förre statminstern Sigmundur Davíð Gunnlaugsson på grund av skatteflykt hade tvingats avgå ur regeringen med Sigurður Ingi Jóhannsson som efterträdare. Jóhannsson har nyligen också tagit över ordförandeposten i Framsóknarflokkurinn. Båda partierna har haft 19 mandat var i Alltinget (Riksdagen).
Mandatfördelningen i Alltinget var sedan det förra valet (27 april 2013) den här:
Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 19 mandat, 26,7 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, nu alltså lett av Sigurður Ingi Jóhannsson, 19 mandat, 24,4 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, lett av Oddný G Harðardóttir, 9 mandat, 12,9 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 7 mandat, 10,9 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, numera lett av Óttarr Proppé, 6 mandat, 5,1 procent
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 3 mandat, 5,1 procent
De här siffrorna har ändrats mycket, inte bara under den senaste krisen, och enligt en rad opinionsmätningar har ett nytt parti har tagit sig över femprocentsspärren och det med råge. Det nya partiet heter Viðreisn (Renässans). Inrikespolitiskt är det borgerligt och liberalt, ganska likt Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), utom på en punkt – dess ledare, Benedikt Jóhannesson, har för övrigt själv varit medlem i Självständighetspartiet. Här är det bärande skälet till att bilda ett nytt parti att den sittande borgerliga regeringen inte har uppfyllt sitt vallöfte om folkomröstning i EU-frågan. Jóhannesson är nämligen en mycket övertygad EU-anhängare. Det här nya partiet blev nu med 10,5 procent av rösterna och 7 mandat Íslands femte i storleksordning, och det kan, eftersom varken regeringssidan eller oppositionen har fått någon majoritet, komma att avgöra, vilken sorts regering Ísland nu får.
Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet) har under mycket lång tid varit Íslands största parti och den nästan självklara regeringsbildaren. Det har i och för sig förlorat röster till nykomlingen/utmanaren Renässans men har också vunnit nytt stöd, främst från tidigare anhängare till koalitionspartnern Framstegspartiet. Självständighetspartiet har, jämfört med dess resultat i en rad opinionsundersökningar, gjort ett närmast sensationellt bra val: Partiet fick 29 procent, vilket gav 21 mandat. Till det här kan ytterligare en faktor ha bidragit: Piratpartiet, som ju länge i opinionsmätningarna har varit nära att klå Självständighetspartiet, är ideologiskt svårplacerat, och en del av dess anhängare under framgångdagarna kan ha fått kalla fötter inför utsikten att piraterna skulle bli del av en mer vänsterbetonad regering. Några av de här piratpartianhängarna kan till och med tänkas ha röstat på Självständighetspartiet.
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), som har varit i koalition med Självständighetspartiet, har nu fått ett aningen bättre valresultat, 11,5 procent och 8 mandat, än en del opinionsmätningar har förutspått. Kanske är det här en effekt av partiledarbytet. Men jämfört med resultatet i förra valet handlar det här ändå om mer än en halvering.
Raketen i isländsk politik har under lång tid varit Píratar (Piratpartiet), som från att ha varit minsta parti i valet sedan under en period har tävlat med Självständighetspartiet om positionen som största parti – dock har stödet under senare tid dalat, och eftersom partiet har ett mycket starkt stöd framför allt bland de unga väljarna, varnade jag faktiskt i min förra text om det isländska valet för att dessa ibland sviker genom att inte rösta. Nu blev partiets valresultat till och med överraskande dåligt: Med bara 14,5 procent, vilket gav 10 mandat, blev partiet bara trea i storlek.
Det andra nya partiet i det isländska Alltinget från förra valet, Björt framtíð (Ljus framtid), har haft ledarkris och under ett och ett halvt år legat under landets femprocentsspärr. I några mätningar på sista tiden har partiet dock kommit över spärren, och i valet fick partiet 7,2 procent, vilket gav 4 mandat.
Återstår landets två vänsterpartier.
Socialdemokratiska Samfylkingin (Samlingsfronten) gjorde ett uselt resultat i förra alltingsvalet, och efter en serie usla mätresultat har partiet nu i valet fått ett stöd om bara 5,7 procent, alltså farligt nära spärren. Socialdemokratin, som förr hörde till landets större partier och också har innehaft statsministerposten, är i dag Íslands minsta parti – i valet fick det 5,7 procent och bara 3 mandat. Jag vet i skrivande stund inte vilka som fick de här tre platserna i Alltinget, men enligt en del förhandsberäkningar såg den förre, avsatte partiledaren Árni Páll Árnason ut att kunna bli invald, medan den som slog ut honom som partiledare, Oddný G Harðardóttir, kanske inte skulle bli invald. Hur ska det här partiet kunna växa igen under sådana förhållanden?
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), förr i världen kommunistiskt men i dag ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, har allt mer kommit att bli ett rödgrönt vänsteralternativ. Nu gjorde det här partiet ett lysande val, blev med 15,9 procent av rösterna Íslands näst största parti. Dess unga kvinnliga ledare, Katrín Jakobsdóttir, har nämnts som statsminister i den kommande regeringen, men hennes partis 10 mandat fordrar naturligtvis för att det ska kunna bli verklighet att hon får stöd av tillräckligt många andra partier.
Melodikrysset nummer 43 2016
29 oktober 2016 13:24 | Media, Musik, Prosa & lyrik, Teater, Ur dagboken, Varia | 1 kommentarJag har med hjälp av vårdcentralen fått en hostmedicin, som åtminstone har dämpat min långvariga hosta. Men min kondition är lika med noll, och när jag i går eftermiddag tog bussen in till centrum och där i tur och ordning besökte min vanliga bank (en av de där som inte gillar kontanthantering), köpte de serietidningar som har kommit ut under min långdragna sjukdom, var på Apoteket (bara för att finna att det recept jag hade bett att få förnyat för åtta dar sen ännu inte hade skrivits ut), var på Forex för att manuellt betala ett par småräkningar och lördagshandlade på Coop på stationsområdet, hann klockan förstås bli oväntat mycket innan jag lyckades ta mig hem; jag går ju långsamt som en skadskjuten kråka och måste ideligen stanna och vila mig. Hemma väntade en hustru, närmast i upplösningstillstånd: Var har du varit så länge? Fast sen blev det middag plus kväll framför TVn.
I morse kom jag upp i god tid före Melodikrysset, inte så våldsamt svårt för en 79-åring. Krysset innehöll egentligen bara två frågor med någorlunda ny musik.
Det började med Niklas Stömstedt och ”Varför är du i Göteborg?”.
Och en bit in i programmet fick vi höra Laleh i ”Behåll ditt huvud”. Men henne hör man ofta, och jag uppskattar själv henne.
Men resten illustrerades med äldre låtar, och i den kategorin hörde ”En dag”, 1989 med Tommy Nilsson, till de mer moderna. Fast i dag fick vi höra den med Spotnicks.
ABBAs ”Ring, ring” är väl i och för sig välbekant för de flesta – själv har jag bland annat hört den i en scenföreställning på Broadway – men det här att koppla ihop den i en dubbelfråga med Franz Schuberts ”Ave Maria” från 1825 är helt obegripligt för min och jag antar de flesta andras logik.
Dagens andra klassikerfråga var också den en dubbelfråga, men dess båda delar hängde åtminstone ihop. Vi hörde ouvertyren till ”Barberaren i Sevilla”, och den skrevs år 1816 av Gioacchino Rossini.
Ett slags klassikerstatus får man väl säga att även Lasse Brandebys Kurt Olsson fick. Med på ett hörn i programmen, i dag i ”Den person som tillgrep en väska i grönt på Centralen i går”, var också Anki Rahlskog, känd som Gudrun: hon spelade triangel.
En annan känd svensk revydam, också sångerska, var Laila Westersund. Henne hörde vi i dag i ”Körsbär måste vara söta”.
Fast själv föredrar jag Caisa Stina Åkerström, även om det inte var henne utan Lars Roos vi i dag hörde i ”Av längtan till dig”.
Det skulle vara kul att få veta hur många av dagens yngre radiolyssnare som över huvud taget känner till Sveriges forne hawaiimusikartist Yngve Stoor. Själv förstod jag omedelbart att det var han, så snrt jag hörde de första tonerna i ”Rytmen från Hawaii”.
Franska ”Comme d’habitude”, som i Paul Ankas engelska version, ”My Way”, fick helt ny text, skriven av Paul Anka, och sjöngs in av Frank Sinatra, har ju Eldeman däremot använt i krysset otaliga gånger. Och då kan man knappast förvilla krysslösarna genom att spela den instrumentalt.
Som mina läsare vet, har jag aldrig varit intresserad av idrott, heller aldrig läst sportsidor. Men en person som i hela sitt liv har läst mängder av dagstidningar och oftast haft radion på kan ju knappast ha undgått att dels stöta på Åke Strömmer, dels lista ut att den han 1965 intervjuade måste ha varit Mohammed Ali.
Från boxning är steget inte så långt som man skulle kunna tro till ”Love Me Tender”, insjungen 1956 av Elvis Presley. Den finns nämligen i en dialektal svensk version, signerad Ewert Ljusberg och då döpt till ”Lån mä tänder”. Fast i dag försökte Eldeman få oss på villovägar genom att spela Maxie Priests version ”Once Again In Summertime”.
Vi går i mål i dag med den allra sista låten, ”Visa från Utanmyra”, som finns i en alldeles utmärkt ny inspelning med Malena Ernman. Men vi som är lite till åren minns den framför allt med Jan Johansson – jag har den själv på hans ”Jazz på svenska” från 1963.
Inte bara melodin utan också texten, skriven av Olof von Dalin, är helt underbar, så jag tror att jag vidarebefordrar den till min egen läsekrets:
O tysta ensamhet (Visa från Utanmyra)
O tysta ensamhet,
var ska jag nöjen finna?
Bland sorg som ingen vet
ska mina dar förrinna.
En börda tung som sten
mig möter vart jag går.
Bland tusen finns knappt en,
som kärlek rätt förstår.
Det är den tyngsta sorg,
som jorden månde bära.
Att man ska mista bort
sin allra hjärtans kära.
Det är den tyngsta sorg
som solen övergår.
Att man ska älska den
man aldrig nånsin får.
Ett rent och ädelt sinn,
en dygd som ensamt blänker,
en mun som talar ett
med allt vad hjärtat tänker.
Jag tror en sådan vän
är mer än mycket rar.
Var ska jag finna den
som dessa dygder har?
Emellan dig och mig
där tändes upp en låga
där tändes upp en eld
som är en daglig plåga.
Hur ska jag dämpa den
vet jag alls ingen rå’,
jag sörjer till min död
om jag dig ej kan få.
Ísland: Dött lopp i senaste mätningen. Nytt parti kan avgöra genom att välja sida
28 oktober 2016 13:15 | Politik | Kommentering avstängdI Ísland genomförs alltså val till Alltinget (Riksdagen) på lördag, den 29 oktober, och sedan länge står det klart, att partiernas nuvarande storlek i viktiga avseenden kommer att förändra den rådande fördelningen av mandat. Nya opinionsmätningar kommer in i det sista.
För dem som regelbundet läser min blogg är det politiska landskapet och partiernas ideologiska hemvist välbekanta, men för nytillkomna läsare startar jag med en repetition:
Ísland leds av en borgerlig koalitionsregering, bestående av Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, och Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, sedan förre statminstern Sigmundur Davíð Gunnlaugsson på grund av skatteflykt hade tvingats avgå ur regeringen (alltså som statsminister) lett av Sigurður Ingi Jóhannsson. Jóhannsson har nyligen också tagit över ordförandeposten i Framsóknarflokkurinn. Båda partierna har 19 mandat i Alltinget (Riksdagen)
Mandatfördelningen i Alltinget är sedan det senaste valet (27 april 2013) den här:
Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 19 mandat, 26,7 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, nu alltså lett av den nye statsministern Sigurður Ingi Jóhannsson, 19 mandat, 24,4 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, lett av Oddný G Harðardóttir, 9 mandat, 12,9 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 7 mandat, 10,9 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, numera lett av Óttarr Proppé, 6 mandat, 5,1 procent
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 3 mandat, 5,1 procent
De här siffrorna har ändrats mycket, inte bara under den senaste krisen, och enligt en rad opinionsmätningar har ett nytt parti tagit sig över femprocentsspärren och det med råge. Det här bekräftas av ytterligare en mätning, gjord av Vísir. Det nya partiet heter Viðreisn (Renässans) och får i den här mätningen stöd av 10,5 procent (- 0,3 procentenheter jämfört med en mätning från samma källa tidigare i veckan). Inrikespolitiskt är det borgerligt och liberalt, ganska likt Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), utom på en punkt – dess ledare, Benedikt Jóhannesson, har för övrigt själv varit medlem i Självständighetspartiet. Här är det bärande skälet till att bilda ett nytt parti att den sittande borgerliga regeringen inte har uppfyllt sitt vallöfte om folkomröstning i EU-frågan. Jóhannesson är nämligen en mycket övertygad EU-anhängare. Det här har säkert bidragit till att locka arbetsgivarorganisationen Samtök atvinnulifsins ordförande Þorsteinn Viglundsson, av vissa karaktäriserad som ”liberal högersosse”, samt den tidigare självständighetspartisten Pawel Bartoszek att ansluta sig till det här nya partiet. Den mest överraskande nyheten om partiet är emellertid, att Heiða Kristin Helgadóttir, grundare av partiet Ljus framtid, nu i stället arbetar aktivt i Renässans’ valkampanj. Det senare utan att för egen del ha blivit medlem – hon säger sig för övrigt vara mest besjälad av att motarbeta gamla partier och partistrukturer. Så på vilken sida lägger Renässans sina röster i Alltinget? Det kan avgöra vilket slags regering Ísland får efter valet. Men stödet kommer inte att vara villkorslöst.
Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), det regeringsparti som för egen del inte har varit berört av den pågående politiska krisen, får i den aktuella undersökningen stöd av hela 27,3 procent (+ 2,2). Märk här att partiet inte bara i den här undersökningen med dess mycket höga siffra fortsatt är Íslands största parti. Det har i och för sig förlorat röster till nykomlingen/utmanaren Renässans men har också vunnit nytt stöd, främst från tidigare anhängare till koalitionspartnern Framstegspartiet. Självständighetspartiet har sitt starkaste stöd bland äldre väljare: 25 procent av dem som har fyllt 60 röstar på partiet. Dessutom har partiet högre stöd bland män än bland kvinnor.
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), som alltså är i koalition med Självständighetspartiet, får i den här mätningen 9,9 procent (+ 1,3). Det verkar alltså inte ha hjälpt att byta partiledare. I föra valet fick Framstegspartiet lika många mandat som Självständighetspartiet, vilket dock delvis var en effekt av att det isländska valsystemet gynnar landsbygdsvalkretsar – och Framstegspartiet är Íslands motsvarighet till Centerpartiet. Det här kommer att få till effekt att Framstegspartiet av allt att döma ändå kommer att få fler mandat än det i dag i opinionsmätningarna större Renässans.
Hur som helst, ingenting tyder på att dagens borgerliga koalitionsregering kommer att kunna sitta kvar utan att få stöd från ytterligare ett parti, främst då Renässans.
Raketen i isländsk politik har under lång tid varit Píratar (Piratpartiet), som från att ha varit minsta parti i valet sedan under en period har tävlat med Självständighetspartiet om positionen som största parti – dock har stödet under senare tid dalat. I den här aktuella mätningen backar, efter en mellanliggande uppgång, åter Piratpartiet med 1,9 procentenheter till 18,4 procent. I de artiklar jag i svensk press har läst om det isländska valet överdrivs i flera fall Piratpartiets aktuella storlek – kan hända har skribenterna förvillats av det faktum att partiet ju i dag jämfört med förra valet, då det var minsta parti, har blivit en maktfaktor. Piratpartiet har ett mycket starkt stöd framför allt bland de unga väljarna – i intervallet 18-29 år ger hela 39 procent sin röst åt Piratpartiet – men man ska kanske då också påminna sig, att äldre väljare brukar vara mer benägna än de yngsta att också bruka rösträtten på valdagen.
Piratpartiet har ju fört samtal med tre andra partier i opposition, inte med förutsättningen att en av dem bildad regering nödvändigtvis måste ledas av någon från Piratpartiet.
Det andra nya partiet i det isländska Alltinget från förra valet, Björt framtíð (Ljus framtid), har haft ledarkris och nu under ett och ett halvt år legat under landets femprocentsspärr. I några mätningar på sista tiden har partiet dock kommit över spärren. I den aktuella mätningen ökar stödet med 1,2 procentenheter till 6,3 procent, men den siffran ligger ju inte så högt över den 5 procents-spärr, som tillämpas i de isländska valen.
Återstår landets två vänsterpartier.
Socialdemokratiska Samfylkingin (Samlingsfronten) gjorde ett uselt resultat i förra alltingsvalet, och efter en serie usla mätresultat kan partiet nu notera ett stöd om bara 5,7 procent (- 0,3), alltså farligt nära spärren. Socialdemokratin, som förr hörde till landets större partier och också har innehaft statsministerposten, är i dag Íslands minsta parti. Partiet tappar åt alla håll: väljare går till Piratpartiet, Gröna Vänstern och Renässans.
Att Socialdemokraternas nya partiledare inte riktigt har lyckats vända partiets trend har säkert bidragit till att förre partiledaren, Árni Páll Árnason, som tvingades avgå, har beslutat sig för att åter kandidera till en plats i Alltinget, den här gången i den sydvästra valkretsen. Dock fick han där en lite oväntad utmanare. Den som också ville ha förstaplatsen på den aktuella listan var Margrét Tryggvadóttir, som under en tidigare mandatperiod har företrätt den så kallade Medborgarrättsrörelsen i Alltinget men som sedan, när hon i stället kandiderade för Gryning, inte blev invald. Margrét har tidigare inte tillhört Samfylkingin men ställer nu upp på Socialdemokraternas lista för att hon gillar den nya partiledaren Oddný G Harðardóttir. Nu har dock Margrét Tryggvadóttir manövrerats bort inte bara i förre partiledarens valkrets utan också i ytterligare en i Reykjavík: principen om varannan man, varannan kvinna har satts ur spel genom att man också har infört en åldersregel.
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), förr i världen kommunistiskt men i dag ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, har allt mer kommit att bli ett rödgrönt vänsteralternativ. Sina tapp har partiet gjort främst till Piratpartiet, men Gröna Vänstern ligger ändå på en för ett vänsterparti mycket hög nivå. Partiet är starkast bland kvinnor. Hela 23 procent av kvinnorna avser att rösta på partiet. Enligt den nu aktuella opinionsmätningen skulle partiet få 16,4 procent (+- 0). När partiet låg som högst nämndes rent av dess unga kvinnliga ledare, Katrín Jakobsdóttir, som statsminister i den kommande regeringen. Nu är läget betydligt mer osäkert, men hon nämns ändå – hon är som person mycket populär – fortfarande som tänkbar regeringsbildare.
Norge: Arbeiderpartiet på rekordhög nivå igen i ny mätning
27 oktober 2016 23:00 | Politik | Kommentering avstängdI förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:
Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent
Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering.
I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.
Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.
Norstats opinionsmätning för Vårt Land gjordes den 18-24 oktober och publicerades den 27 oktober. Enligt den här mätningen ökar både Arbeiderpartiet kraftigt. MDG ligger som vanligt under spärren och får där sällskap av SV. Venstre balanserar precis på spärren, och Kristelig Folkeparti klarar den fast mycket knappt.
Høyre 21,9 procent (- 4,4 procentenheter)
Fremskrittspartiet 17,1 procent (+ 3,4)
Venstre 4,0 procent (+ 0,6)
Kristelig Folkeparti 4,3 procent (+- 0)
Senterpartiet 6,2 procent (- 0,5)
Arbeiderpartiet 38,4 procent (+ 3,8)
Sosialistisk Venstreparti 3,1 procent (+ 0,3)
Rødt 1,0 procent (- 0,2)
Miljøpartiet De Grønne 1,8 procent (- 1,0)
Danmark: Dansk Folkeparti i kris
27 oktober 2016 22:28 | Politik | Kommentering avstängdNär jag senast skrev om opinionsläget i Danmark, var jag inne på att Socialdemokratiets uppgång kan vara ett tecken på att Dansk Folkeparti är i kris.
I dag finns det i flera av de stora danska tidningarna, ingen av dem socialdemokratisk, artiklar som på olika sätt styrker det här antagandet.
En färsk opinionsundersökning för TV2 och Politiken pekar entydigt på att Dansk Folkepartis självsvåldiga sätt att bruka EU-medel till gagn för det egna partiet har skadat partiet och dess ledare Kistian Thulesen Dahl. På påståendet ”Sagen om om EU-støtte har gjort uopprettelig skade på Kristian Thulesen Dahls troværdighet” har 52 procent av alla väljare men också 37 procent av DF-väljarna svarat ”Helt eller overvejende enig”.
Enligt en artikel i Jyllands-Posten har det här fått till effekt, att på relativt kort tid omkring 110.000 väljare har vänt Dansk Folkeparti ryggen. Hur det här slutar vet ingen. Det finns tecken på att förlusten, åtminstone momentant, kan bli ännu större. Men DF kan naturligtvis också lyckas locka tillbaka väljare, till exempel genom att betala tillbaka de pengar partiet på det här sättet har tillskansat sig.
Ísland: Fortsatt oklart om valutgången på lördag
27 oktober 2016 17:07 | Politik | 2 kommentarerI Ísland genomförs alltså val till Alltinget (Riksdagen) på lördag, den 29 oktober, och sedan länge står det klart, att partiernas nuvarande storlek i viktiga avseenden kommer att förändra den rådande fördelningen av mandat. Nya opinionsmätningar kommer in i det sista.
För dem som regelbundet läser min blogg är det politiska landskapet och partiernas ideologiska hemvist välbekanta, men för nytillkomna läsare startar jag med en repetition:
Ísland leds av en borgerlig koalitionsregering, bestående av Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, och Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, sedan förre statminstern Sigmundur Davíð Gunnlaugsson på grund av skatteflykt hade tvingats avgå ur regeringen (alltså som statsminister) lett av Sigurður Ingi Jóhannsson. Jóhannsson har nyligen också tagit över ordförandeposten i Framsóknarflokkurinn. Båda partierna har 19 mandat i Alltinget (Riksdagen)
Mandatfördelningen i Alltinget är sedan det senaste valet (27 april 2013) den här:
Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 19 mandat, 26,7 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, nu alltså lett av den nye statsministern Sigurður Ingi Jóhannsson, 19 mandat, 24,4 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, lett av Oddný G Harðardóttir, 9 mandat, 12,9 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 7 mandat, 10,9 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, numera lett av Óttarr Proppé, 6 mandat, 5,1 procent
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 3 mandat, 5,1 procent
De här siffrorna har ändrats mycket, inte bara under den senaste krisen, och enligt de senaste opinionsmätningarna har ett nytt parti tagit sig över femprocentsspärren och det med råge. Det har framgått av flera tidigare opinionsmätningar och bekräftas av ytterligare en mätning, gjord av MMR. Det nya partiet heter Viðreisn (Renässans) och får i den här mätningen stöd av 9,3 procent (- 0,9 procentenheter). Inrikespolitiskt är det borgerligt och liberalt, ganska likt Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), utom på en punkt – dess ledare, Benedikt Jóhannesson, har för övrigt själv varit medlem i Självständighetspartiet. Här är det bärande skälet till att bilda ett nytt parti att den sittande borgerliga regeringen inte har uppfyllt sitt vallöfte om folkomröstning i EU-frågan. Jóhannesson är nämligen en mycket övertygad EU-anhängare. Det här har säkert bidragit till att locka arbetsgivarorganisationen Samtök atvinnulifsins ordförande Þorsteinn Viglundsson, av vissa karaktäriserad som ”liberal högersosse”, samt den tidigare självständighetspartisten Pawel Bartoszek att ansluta sig till det här nya partiet. Den mest överraskande nyheten om partiet är emellertid, att Heiða Kristin Helgadóttir, grundare av partiet Ljus framtid, nu i stället arbetar aktivt i Renässans’ valkampanj. Det senare utan att för egen del ha blivit medlem – hon säger sig för övrigt vara mest besjälad av att motarbeta gamla partier och partistrukturer.
Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), det regeringsparti som för egen del inte har varit berört av den pågående politiska krisen, hamnar i den aktuella undersökningen på 21,9 procent (+ 0,5). Självständighetspartiet har sitt starkaste stöd bland äldre väljare: 25 procent av dem som har fyllt 60 röstar på partiet. Dessutom har partiet högre stöd bland män än bland kvinnor.
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) får i den här mätningen 10 procent (+ 0,8). Som jag har berättat, tvingades ju Sigmundur Davíð Gunnlaugsson bort från statsministerposten och har nu avsatts även från partiordförandeposten och ersatts av Sigurður Ingi Jóhannsson, som tog hans plats i regeringen. Gunnlaugsson lämnade förbittrad partikongressen.
Raketen i isländsk politik har under lång tid varit Píratar (Piratpartiet), som från att ha varit minsta parti i valet sedan har tävlat med Självständighetspartiet om positionen som största parti – dock har stödet under senare tid dalat. I den här aktuella mätningen backar, efter en mellanliggande uppgång, åter Piratpartiet med 0,5 procentenheter till 19,1 procent. Piratpartiet har ett mycket starkt stöd framför allt bland de unga väljarna – i intervallet 18-29 år ger hela 39 procent sin röst åt Piratpartiet.
Piratpartiet har ju fört samtal med tre andra partier i opposition, inte med förutsättningen att en av dem bildad regering nödvändigtvis måste ledas av någon från Piratpartiet.
Det andra nya partiet i det isländska Alltinget, Björt framtíð (Ljus framtid), har haft ledarkris och nu under ett och ett halvt år legat under landets femprocentsspärr. I några mätningar på sista tiden har partiet dock kommit över spärren. I den aktuella mätningen ökar stödet med 0,6 procentenheter till 8,8 procent.
Återstår landets två vänsterpartier.
Socialdemokratiska Samfylkingin (Samlingsfronten) gjorde ett uselt resultat i förra alltingsvalet, och efter en serie usla mätresultat kan partiet nu notera ett stöd om 7,6 procent (- 1,4), också det farligt nära spärren.
Att Socialdemokraternas nya partiledare inte riktigt har lyckats vända partiets trend har säkert bidragit till att förre partiledaren, Árni Páll Árnason, som tvingades avgå, har beslutat sig för att åter kandidera till en plats i Alltinget, den här gången i den sydvästra valkretsen. Dock har han där fått en lite oväntad utmanare. Den som också vill ha förstaplatsen på den aktuella listan är Margrét Tryggvadóttir, som tidigare har företrätt den så kallade Medborgarrättsrörelsen i Alltinget men som sedan, när hon i stället kandiderade för Gryning, inte blev invald. Margrét har tidigare inte tillhört Samfylkingin men ställer nu upp på Socialdemokraternas lista för att hon gillar den nya partiledaren Oddný G Harðardóttir. Nu har dock Margrét Tryggvadóttir manövrerats bort inte bara i förre partiledarens valkrets utan också i ytterligare en i Reykjavík: principen om varannan man, varannan kvinna har satts ur spel genom att man också har infört en åldersregel.
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), förr i världen kommunistiskt men i dag ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, har allt mer kommit att bli ett rödgrönt vänsteralternativ. Partiet är starkast bland kvinnor. Hela 23 procent av kvinnorna avser att rösta på partiet. Enligt den nu aktuella opinionsmätningen skulle partiet dock öka med 1,5 procentenheter till 16 procent. När partiet låg som högst nämndes rent av dess unga kvinnliga ledare, Katrín Jakobsdóttir, som statsminister i den kommande regeringen, men nu är läget åter betydligt mer osäkert.
I den här underökningen seglar ett nytt parti upp markant, ökar med hela 2,2 procentenheter till 3,4 procent: Flokkur fólksins (Folkets parti). Jag vet inte varför det går upp och vet över huvud taget inget om det här partiet, men skulle den uppåtgående trenden fortsätta, är det ju inte helt omöjligt, att partiet klarar 5 procents-spärren.
Ur bedrövelsens mörker
27 oktober 2016 14:34 | Prosa & lyrik, Teater, Ur dagboken | Kommentering avstängdLars Noréns ”Natten är dagens mor” uruppfördes 1982 men är redan en svensk dramaklassiker.
Det kan vara på sin plats att inleda med att erinra om att Norén har lånat sin pjästitel ur en dikt, skriven någon gång efter 1818 av Erik Johan Stagnelius, ”Vän i förödelsens stund”:
Vän i förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,
när i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,
tanken famlar försagd bland skuggestalter och irrbloss,
hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
när från din nattomtöcknade själ eldvingarna falla,
och du till intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,
säg, vem som räddar dig då? Vem är den räddande ängel,
som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,
bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna
altaret, tändande där flamman med prästerlig hand? –
Endast det mäktiga väsen, som först ur den eviga natten
kysste serafen till liv, solarna väckte till dans.
Endast det heliga Ord, som ropte åt världarna: ”Bliven!” –
och i vars levande kraft världarne röras ännu.
Därföre gläds, o vän, och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor. Kaos är granne med Gud.
Fast för egen del har jag mycket svårt att i Lars Noréns pjäs se ens en glimt av det hopp som man kan läsa in i den från Stagnelius inlånade titeln. I det här scendramat kan man inte se någon räddning ur bedrövelsens mörker. Gud är inte ens närvarande som någon möjlighet. ”Natten är dagens mor” är en nästan outhärdlig socialrealistisk tidsskildring från 1960-talet. I uppsalauppsättningen, i utmärkt regi av Hugo Hansén, understryks tiden med hjälp av Sven Haraldssons kostym och scenografi – scenbytena klarar man genom att fokus flyttas med hjälp av ljussättningen och genom att man ganska ofta döljer delar av scenen med rök.
Jag har läst att det här dramat har en självbiografisk bakgrund: De fyra agerande är Lars Norén själv, här med namnet David (i föreställningen spelad av Ole Øvre), hans bror Georg (Francisco Sobrado) och så deras föräldrar, som mycket riktigt drev ett ekonomiskt mycket skakigt hotellprojekt i Genarp i Skåne. Men viktigare för dagens teaterpublik är att skildringen av denna hotellfamilj i sönderfall, mot slutet i fritt fall, känns så äkta. Publiken, där väl flertalet kan antas vara tämligen normala i sitt eget alkoholbruk, kan förstås tänkas ha undrat, hur det kunde vara möjligt för hotellägaren/familjefadern Martin att så länge föra resten av familjen bakom ljuset, men Gustav Levin, som på ett fullkomligt lysande sätt spelar den här rollen, visar hur det kan gå till: Man kan gömma flaskor på de mest oväntade ställen och förvara slattar i sådant som ser ut att innehålla något helt annat. Man dricker när ingen annan ser, sköljer sen ur glas och sen även den egna munnen med något som doftar något helt annat.
Men det är klart att det här till slut måste brista. Hustrun Elin, utmärkt spelad av Lolo Elwin, sätter hårt mot hårt – hotar lämna honom om han inte slutar dricka – men är också lättast att manipulera med löften som inte är värda något. I det här fallet kröns motoffensiven av ett samlag varefter Martin smyger upp ur sängen och lokaliserar sprit som de andra inte har hittat.
Sönerna har han dock inte besegrat, och i den allt våldsammare andra akten förekommer både våldsamt och utdraget våld och blodvite.
Gå till Stadsteatern i Uppsala och se hela föreställningen själva!
Norge: Støre mer populär än Solberg som statsminister, men övertaget krymper
26 oktober 2016 22:03 | Politik | Kommentering avstängdI en mätning, gjord av Ipsos för Dagbladet, pekar 29 procent av de tillfrågade ut Arbeiderpartiets ledare Jonas Gahr Støre som mest lämplig att vara landets statsminister. 25 procent av de tillfrågade vill ha kvar Høyres Erna Solberg som statsminister. Det gick att också peka ut andra partiers ledare som mest lämpliga, men dessa backades upp av mycket få, Fremskrittspartiets ledare Siv Jensen till exempel av 3 procent.
Hela 27 procent svarade i första omgången ”vet ej”. Men när de tvingades svara Støre eller Solberg, stöddes arbeiderpartiledaren av 50 procent och høyreledaren av 45 procent.
Men avståndet mellan de båda har krympt. För en månad sen var avståndet mellan dem 7 procentenheter.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^