Dansk Folkeparti störst i Danmark?

30 november 2014 16:31 | Politik | Kommentering avstängd

Megafon har för danska TV2 gjort en opinionsmätning, som har väckt stor uppmärksamhet också i andra danska media. Enligt den här mätningen är högerpopulistiska Dansk Folkeparti, om än knappt och med osäkerhetsmarginal, Danmarks största parti.

DF får i den här mätningen, gjord 24-27 november, 21,2 procent mot 20,0 procent i oktobermätningen och 12,3 procent i folketingsvalet 2011.

På andra plats hamnar då det traditionellt borgerliga Venstre med 20,9 procent mot 22,9 procent i oktober och 26,7 procent i valet 1011. I motsats till i flertalet andra mätningar skulle Venstre alltså enligt en här mätningen ha ganska långt kvar till sitt resultat i förra valet.

Ner på tredje plats halkar därmed Socialdemokratiet, som i den aktuella mätningen bara får 19,8 procent mot 20,9 procent i oktober och 24,8 procent i valet 2011.

Socialdemokratiets kvarvarande regeringspartner, socialliberala Radikale Venstre, stöds enligt den här undersökningen av 8,3 procent mot 8,5 procent i förra mätningen och 9,5 procent i valet 2011.

Deras avhoppade partner Socialistisk Folkeparti får 6,5 procent mot 6,1 procent i oktober och 9,2 procent i valet 2011.

Mer framgångsrik är rödgröna och feministiska Enhedslisten med 9,4 procent mot 8,3 procent i förra mätningen och 6,7 procent i förra folketingsvalet.

Konservative Folkeparti får i den här mätningen hyggliga 6,2 procent mot 5,1 procent i motsvarande mätning i oktober och 4,9 procent i valet 2011.

Också Liberal Alliance ligger enligt den här undersökningen, där partiet får 5,9 procent, över både resultatet i oktobermätningen, 5,8 procent, och framför allt valet 2011, 5,0 procent.

Återstår att se om andra danska opinionsmätningar ger liknande resultat, framför allt i toppen av partiligan.

Grønland: Dött lopp i valet

30 november 2014 15:49 | Politik | Kommentering avstängd

Partiledaren Aleqa Hammonds utnyttjande av pengar ur statskassan för privat bruk gjorde det på grund av detta utlösta valet till en rysare: Skulle nu hennes parti, socialdemokratiska Siumut (Framåt), trots att hon hade lämnat både partiledarposten och statsministerposten, fortsatt kunna upprätthålla platsen som Grønlands största parti?

Siumut, med Kim Kielsen som ny partiledare, fick 34,3 procent av rösterna (mot 42,8 procent i valet 2013) och klarade i och för sig det målet men med minsta möjliga marginal. Siumut förlorade tre av sina tidigare 14 mandat. Det här får ändå sägas vara ett hyggligt utfall för de grönländska socialdemokraterna, också med tanke på att valrörelsen har belyst alla de svårigheter det här nordliga örikets ekonomi står inför.

I antal mandat, 11, blev vänsterpartiet Inuit Ataqatigiit (Förenade inuiter), med 33,2 pocent mot 34,4 procent i valet 2013, lika stort.

Framåt gick de vänsterliberala Demokraterna, Kalaallit Nuuani Demokraatit, som fick 11,8 procent av rösterna mot 6,2 procent i valet 2013 och ökade från två till fyra mandat.

Fjärde största parti, med 11,6 procent och tre mandat, blev det i januari 2014 nystiftade partiet Parti Naleraq (Riktmärket). Det här partiet stiftades av en avhoppad, tidigare ledande socialdemokrat, den förre landsstyresordföranden Hans Eriksen.

Grønlands politiska karta är relativt vänsterorienterad, så först på femte plats hittar vi partiet Assatut (Samhörighet), vilket dock också kan ha att göra med att partiet, som namnet antyder, värnar om samhörigheten med Danmark. Det här partiet fick i det här valet stöd av 6,5 procent mot 8,1 procent i valet 2013. Det här gav två mandat.

Parti Inuit (Inuitpartiet), ett utbrytarparti ur vänsterpartiet Inuit Ataqatigiit i 2013 års val, som då fick 6,4 procent är nu nere på 1,6 procent och tycks bli utan mandat.

Det här valresultatet gör inte regeringsbildningen lätt, men spekulationerna går i riktning en stor koalition mellan Siumut och vänsterpartiet Inuit Ataqatigiit.

Melodikrysset nummer 48 2014

29 november 2014 11:58 | Film, Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 2 kommentarer

Anders Eldeman inledde dagens kryss med att bland annat berätta, att det kom in ett rekordlågt antal svar på förra veckans kryss. Jo, det innehöll knepigheter, men det brukar betyda att jag för egen del får rekordmånga besökare på min kryssblogg, och så var inte fallet i det fallet – tvärt om var antalet besökare avsevärt lägre än det normalt brukar vara. Förklara det den som kan!

Nå, även jag har luckor i mitt musikvetande, men jag brukar täppa till dem också. Namnet på gruppen som sjöng ”Leave It” dök till exempel inte upp ur någon vrå av minnet, men eftersom bara mittenbokstaven av sammanlagt tre fattades, kunde svaret knappast bli något annat än Yes. Och självklart kollade jag sen på nätet låttiteln mot det gruppnamn som dök upp i huvudet.

Andra kan ha haft svårigheter med dagens operettouvertyr, hämtad ur ”Läderlappen”, signerad Johann Strauss den yngre.

Sen var det mycket svenskt i dag, och svensk populärmusik i vid mening kan jag hyggligt bra.

Dagens kryss började med ”Counting Miracles” med Jerry Williams och Malena Ernman, båda artister som jag blir glad av att få höra.

Jag kan inte hjälpa att jag tycker att de svenska eurovisionsschlageruttagningarna förr producerade fler bidrag, som sen verkligen blev schlager i ordets rätta mening. Ett exempel spelades i dag, Bengt Palmers’ och Björn Skifs’ ”Michelangelo”, den som i dag spelades i en engelskspråkig version. Men den svenska refrängen sitter som berg i minnet: ”Michelangelo, kan du svara på”.

Lite hjälp på traven fick vi lyssnare/lösare genom Anders Eldemans hint om att två av dagens artister, spelade i följd, hade något gemensamt: Jo, båda har varit programledare för ”Allsång på Skansen”.

Först hörde vi Petra Marklund med ”Sanningen”.

Och sen hörde vi Lasse Berghagen i ”Hemma igen”.

För egen del är jag inte någon Sven Ingvars-fantast, men Niklas Strömstedts ”Byns enda blondin” är hur som helst en ganska kul låt.

För egen del gillar jag melodikryss, som innehåller också äldre schlager.

Som i dag Lasse Dahlquists och Gideon Wahlbergs käre gamle ”Axel Öman”.

Eller att få höra Edvard Persson besjunga Gamla stan, ursprungligen i en film från 1934.

Till de där närmast eviga låtarna får man väl i dag också räkna ”Öppna landskap”, skriven av Ulf Lundell.

Eller, i en lite annan genre, Eva Dahlgrens ”Jag klär av mig naken nu”.

Och ”Handle With Care” med Traveling Wilburys, bland dem Bob Dylan och Roy Orbison, är verkligen inte dum den heller.

Last chorus: Erik Nilsson

28 november 2014 18:59 | Last chorus | 1 kommentar

Som jag tidigare har berättat, har en nestor i uppsalapolitiken, Erik Nilsson, gått bort.

Erik var under sin aktiva tid i åtta år ordförande i Uppsala arbetarekommun och bör i högsta grad äras för att under sina elva år i landstinget bland annat ha startat Upplands Lokaltrafik. Viktigt att nämna är också hans breda folkrörelseengagemang, till exempel i IOGT och senare i HSB samt inom konsumentkooperationen, bland annat som ledamot av Kooperativa Förbundets styrelse.

Erik Nilsson blev 86 år gammal.

Birgitta och jag var i dag på begravningsakten för Erik i S:t Eriks kapell i Berthåga, en del av Uppsala. Trots att den här lokalen verkligen inte ligger centralt i Uppsala, hade det kommit av massor människor: en vittförgrenad familj i flera generationer, representanter för de folkrörelser och folkrörelseföretag där Erik gjorde storartade insatser, partivänner (S) ur många olika generationer och också, vilket faktiskt var särskilt glädjande, ledande representanter från förr för de borgerliga partierna. Inget hade tvingat de senare att komma, men de kände respekt för en politisk motståndare, värd att hedra både som just hård motståndare och ibland samarbetsman.

Jag tänker dock inte rabbla namn – galapeteri passar inte på begravningar, och dessutom skulle jag i så fall riskera att glömma nämna hälften av dem som borde nämnas vid namn.

Officiant var Hans Alsén, själv nestor både inom uppsalapolitiken och konsumentkooperationen.

Begravningsakten var, bortsett från en avslutande psalm, ”Härlig är jorden”, helt ickereligiös: diktuppläsning (bland annat av änkan, Gunnel Nilsson), solosång av Anna-Karin AKO Nytell Oldeberg och musik (Åke Strömberg, fiol, Lars Ericson, piano, Anders Björkholm, cello). Av programmet kunde man ana att Erik tyckte om både Dan Andersson och Thorstein Bergman – av den senare förekom dels ”Om du nånsin kommer fram till Samarkand” och av båda i, i kombination, ”Gässen flytta”. Till det AKO sjöng hörde Mikael WiehesSka nya röster sjunga”.

Efteråt var det samling med servering längre in mot men inte mitt i centrum, i Cajsas kök, som jag många gånger har ätit lunch i under mina år i kulturnämnden – nämndens sammanträden hölls på den tiden i samma hus på Strandbodgatan.

Cajsas kök är en mycket bra lunchrestaurang och visade sig nu också kunna prestera den kanske bästa begravningsmåltid jag har varit med om, bland annat med halländsk gravad lax (Erik var hallänning) och stuvad potatis. Till efterrätt serverades – men inte till mig; jag är diabetiker – blåbärstårta, också det en hedersbevisning till Erik, en ivrig blåbärsplockare.

Och så skulle jag vilja tacka för talen, och då tänker jag faktiskt inte främst på hedersbevisningarna från både partivänner och gamla politiska motståndare. Nej, den mycket personliga och hjärtevarma och humoristiska tonen sattes av flera familjemedlemmar, som inte berättade om politikern som vet hur slipstenarna ska dras utan om familjefadern som, ofta lika barnslig som barnen, erövrade dessas och sedan efterkommande generationers hjärtan.

Pressgrodor

27 november 2014 14:37 | Citat | Kommentering avstängd

hittade via Journalisten nummer 16 2014:

”Alla hans spindlar är gifta och förvaras i sina burar.”

Skånska Dagbladet

* * *

”Det har funnits liknande strömmingar i det kirgiziska parlamentet förr, men det är först i år som det egentligen blivit någon uppslutning kring den här frågan.”

Fria Tidningen (Tänk att det över huvud taget finns strömmingar i Kirgizistan och att de dessutom sitter i parlamentet!)

* * *

SVD.SE om presskonferens med ÖB:

”Ska ha bevis för undervattenskräkning.”

(Nå, då vet vi åtminstone varför Östersjön är så förorenad.)

Den svårflirtade Per Edvin Sköld

27 november 2014 11:42 | Politikerhistorier | 5 kommentarer

Dagens Nyheters Namn och Nytt-sida har nu under ganska lång tid publicerat Gunnar Sträng-historier, många av dem välkända för oss som hade nöjet att ha en del att göra med honom under han kraft dagar. Inte minst under långa biltransporter kunde han roa sina medpassagerare med till exempel berättelser om sin egen bildningsgång med hjälp av böcker från soptippen i Lövsta, något som Erik Eriksson berättar om i dagens DN.

Bredvid denna Sträng-historia hittar man en annan insänd historia om en annan gammal socialdemokrat, Per Edvin Sköld. Den stämmer till punkt och pricka med den bild jag har fått av honom också genom andra:

Skölds besök

På NoN har Strängs kärvhet belysts flera gånger. Även hans företrädare kunde uppvisa detta. Per Edvin Sköld var inbjuden att hålla ett anförande hos Arbetarekommunen i Ängelholm i början av 1950-talet, då han var finansminister. Sköld bodde i N:a Rörum, cirka sex mil från Ängelholm. Han kom dock med allmänna kommunikationer och möttes av murarmästare Söderström och landstingsmannen Gusti Gustavsson från Arbetarekommunen.

Välkomstkommittén föreslog att få visa Ängelholm varvid Sköld replikerade: ”Jag har varit här många gånger så det behövs ingen förevisning.” ”Jamen då ska vi be att få bjuda på lunch på Klitterhus, där vi beställt bord.” På denna inbjudan svarade Sköld: ”Jag har redan ätit!”

Murarmästare Söderström var lite lomhörd vilket gjorde att han talade högt även när han trodde sig viska. Han vände sig till Gusti Gustavsson och sa, i tron att han viskade, ”Ta du hand om den djäveln. Jag har aldrig gillat den fan!”

Berättat för min far av Gusti Gustavsson

Froste i Sin

PS. Den som önskar se en bild på Per Edvin Sköld kan ta en enkrona med Gustav VI Adolfs siluett på, vända den upp och ned så att G VI A:s huvud är nedåt, hålla för G VI A:s hår och vips har man siluetten av Per Edvin Sköld.

Ingen dager synes än för dansk socialdemokrati

26 november 2014 14:33 | Musik, Politik | 4 kommentarer

I senaste Voxmeter får danska Socialdemokratiet 21,4 procent not 21,6 procent i Berlingske Barometer, som visar ett viktat genomsnitt för de senaste opinionsmätningarna. Inte mycket tyder på att partiet ens är på väg upp mot sitt historiskt låga resultat i folketingsvalet 2011, 24,4 procent.

Ärkerivalen, borgerliga Venstre får däremot sägas vara tillbaka på sin nivå i valet 2011, 26,7 procent. I den aktuella mätningen får partiet 26,4 procent mot 25,1 procent i Barometern.

Däremot ser högerpopulistiska Dansk Folkeparti ut att ha fallit tillbaka något. Voxmeter ger partiet 17,6 procent mot 18,9 procent i Barometern. Fast DF ligger ju hur som helst långt över sitt eget resultat i valet 2011, 12,3 procent.

Socialdemokratiets kvarvarande koalitionspartner, socialliberala Radikale Venstre, får hos Voxmeter 8,0 procent mot 7,5 procent i Barometern, i båda fallen siffror som ligger under partiets valresultat 2011, 9,5 procent.

Deras från regeringen avhoppade tredje samarbetsparti Socialistisk Folkeparti kommer i den aktuella undersökningen upp i 7,5 procent mot 7,1 procent i Barometern. Båda de här siffrorna ligger under SFs resultat i valet 2011, 9,2 procent.

SFs rival om vänsterrösterna, den rödgröna och feministiska Enhedslisten får hos Voxmeter 9,1 procent och i Barometern 9,3 procent. Det här partiet ligger alltså fortsatt över sitt valresultat 2011, 6,7 procent.

Konservative Folkeparti harvar vidare på en nivå under sitt valresultat 2011, 4,9 procent: 4,1 procent i Voxmeter och 4,3 procent i Barometern.

Och Liberal Alliance, som i folketingsvalet 2011 fick 5,0 procent, noteras för samma tal i Voxmeter – genomsnittet i Barometern ligger på 5,6 procent.

* * *

Som hjälp på traven åt de danska socialdemokraterna återger jag här en gamman dansk kampsång, den som på svenska börjar ”Snart dagas det, bröder”:

Socialisternes march

Dansk text: Ulrich Peter Overby, 1871
Musik: Christian Joseph Rasmussen, 1872

Snart dages det, brødre, det lysner i øst,
til arbejdet fremad i kor!
Man håner den fattiges eneste trøst:
Vor ret til at leve på jord.
Man deler vor frihed, beskærer vort brød.
Til arbejdet, liv eller død!
Man deler vor frihed, beskærer vort brød.
Til arbejdet, liv eller død!

Årtusinders åg på vor nakke blev lagt,
vi bar det og tav i vor nød,
men er vi de mange, så være det sagt:
Vi fordrer det daglige brød.
Samdrægtige går vi i sorg og i nød
til arbejdet, liv eller død!
Samdrægtige går vi i sorg og i nød
til arbejdet, liv eller død!

Til trælle i sind og til slaver af guld
den voksende slægt fostres frem,
og jorden så aldrig så usselt et kuld
som det, der på den nu har hjem,
thi lykken må visne ved tryglen om brød.
Til arbejdet, liv eller død!
thi lykken må visne ved tryglen om brød.
Til arbejdet, liv eller død!

Vor arne er kold, og vort hjem kun et skjul
for trængsler og tvedragt og savn,
vor idræt man fængsler i bur som en fugl
og kaster foragt på vort navn.
Os levnes kun hadets den ulmende glød.
Til arbejdet, liv eller død!
Os levnes kun hadets den ulmende glød.
Til arbejdet, liv eller død!

Rigmændene fodres ved arbejder-slid,
og præsterne fører os frem
til pøle af svovl på den yderste tid,
om ikke vi ofrer til dem.
Vi bygger en guldgrav, tyranner! for brød.
Til arbejdet, liv eller død!
Vi bygger en guldgrav, tyranner! for brød.
Til arbejdet, liv eller død!

Det knager i samfundets fuger og bånd,
lad falde, hvad ikke kan stå!
Men ræk mig, o broder, din barkede hånd,
før i løgn og af sult vi forgå,
en bygning vi rejser til skærm i vor nød,
til arbejdet, liv eller død!
en bygning vi rejser til skærm i vor nød,
til arbejdet, liv eller død!

Socialisternas marsch

Svensk text: Johan Lindström Saxon, 1885 (publicerad i Social-Demokraten den 5 november 1885; sången infördes sedan också i Tidens sångbok)
Musik: Christian Joseph Rasmussen, 1872
Dansk originaltext: Ulrich Peter Overby, 1871 (”Socialisternes march”)

Snart dagas det bröder! Se östern i guld.
Till arbete låtom oss gå!
Vi fattiga äga ej skydd eller huld.
På jorden knappt leva vi få.
Man kringskär vår frihet, förminskar vårt bröd.
Till arbetet, liv eller död.
Man kringskär vår frihet, förminskar vårt bröd.
Till arbetet, liv eller död.

Årtusendens ok på vår skuldra blev lagt.
Vi buro det tyst i vår nöd.
Men äro vi mängden så vare det sagt:
”Vi fordra vårt dagliga bröd!”
Och eniga gå vi i lust och i nöd.
Till arbetet, liv eller död.
Och eniga gå vi i lust och i nöd.
Till arbetet, liv eller död.

Att bliva, så andligt som kroppsligen, träl,
den växande släkt fostras opp
och därför så ofta är mörkt i dess själ
och släckt varje glädje och hopp.
Ty lyckan förvissnar vid bristen på bröd.
Till arbetet, liv eller död.
Ty lyckan förvissnar vid bristen på bröd.
Till arbetet, liv eller död.

Vår härd är så kall och vårt hem blott ett hål,
för armod och tvedräkt en hamn.
Och sedan man brutit vår viljekrafts stål,
så kastar man smuts på vårt namn.
Och lämnas blott hatets förbrännande glöd.
Till arbetet, liv eller död.
Och lämnas blott hatets förbrännande glöd.
Till arbetet, liv eller död.

De rike de gödas med arbetarsvett
och prästerna ge oss ett hem
då slutligt vi stupat – ett helvete hett –
om icke vi offra åt dem.
Vi bygga en guldgrav, tyranner! För bröd.
Till arbetet, liv eller död.
Vi bygga en guldgrav, tyranner! För bröd.
Till arbetet, liv eller död.

Det knakar i samhällets fogar och band.
Låt falla vad icke kan stå!
Men räck mig, o broder, din trofasta hand
förinnan i nöd vi förgå.
En fästning vi bygga till värn i vår nöd.
Till arbetet, liv eller död.
En fästning vi bygga till värn i vår nöd.
Till arbetet, liv eller död.

En svensk inspelning, med en stor blåsorkester under ledning av Sigurd Ågren plus kör och solosång av Per Myrberg finns på dubbel-LPn ”Arbetarrörelsens sånger” (Pogo Plattan 102-103, 1971).

Slava! En hyllning av Mstislav Rostropovitj

25 november 2014 17:36 | Mat & dryck, Musik, Politik | Kommentering avstängd

Birgitta och jag var i Missionskyrkans gudstjänstlokal i går kväll, inte för någon gudstjänst – vi är över huvud taget inte religiösa – utan för en konsert, anordnad av Kammarmusikföreningen.

Kvällens musiker, Erik Wahlgren, cello, och Terés Löf, piano, hade tillägnat kvällens program den ryske cellisten Mstislav Rostropovitj (1897-2007), som vi har en stor kollektion av i vår CD-samling. Vårt intresse för Rostropovitj har två orsaker. Dels spelar han fullkomligt ljuvligt. Dels har vi träffat och samtalat med honom, dessutom fått njuta av hans cellospel i ett slutet och publikt mycket intimt sammanhang. Det senare hände någon gång före millennieskiftet på Uppsala slott, där på den tiden den likaledes mycket kulturintresserade Jan-Erik Wikström var landshövding.

Vi kom att under kvällens lopp sitta nära paret Rostropovitj, och samtalet kom förstås också att handla om det här musikaliska geniets erfarenheter av och eldfängda åsikter om kommunismen – han hade 1974 av politiska skäl lämnat Sovjetunionen men återvände dit under nittiotalets frigörelsekamp för att med liv och själ delta i den demokratiska revolutionen.

Konsertkvällens första nummer var ”Le grand tango”, skriven 1982 av den argentinske kompositören och bandeonisten Ástor Piazolla (1921-1992) och tillägnad Rostropovitj. (Piazolla har vi för övrigt också i vår skivsamling, bland annat i en CD-box med argentinsk tango.) Jag fann den här versionen, reducerad till cello och piano, mycket njutbar.

Ludwig van Beethoven (1779-1827) kunde av naturliga skäl inte dedikera sin ”Sonat nummer 3 för cello och piano i A-dur” från 1808 till Mstislav Rostropovitj, men det här stycket är ett stycke, mer varierat än många andra av kompositörens mer både pampiga och ibland tungsinta verk. Också det framfördes med stor bravur.

Efter pausen fick vi höra ytterligare en komposition med mer än instrumental anknytning till Rostropovitj, Dimitri Sjostakovitj ’ (1906-1975) ”Sonat för cello och piano i D-moll” från 1934. Den är inte tillägnad Rostropovitj, men Sjostakovitj drabbades av den dåtida sovjetiska kulturcensuren och kände draget av de sibiriska isvindarna. Hur som helst är det här ett verk där dissonanser och groteska partier blandas med partier, karaktäriserade av djup skönhet.

Publiken var, med all rätt, entusiastisk, och de båda musikerna applåderades in tills de gav ett kort extranummer, Camille Saint-Saëns’ (1835-1931), ”Svanen” (”Le cygne”) ur ”Djurens karneval”, 1886, komponerad för cello plus, väl ursprungligen, dubbelpiano.

Medan vi sen väntade på taxi, kom också Erik Wahlgren på väg ut, och vi fick möjlighet att tacka för en fin konsert och dessutom berätta om vårt eget möte med Rostropovitj.

* * *

Före konserten hade vi bestämt oss för att äta ute, och vi valde då att gå på Indian Kitchen på Kungsgatan 25, på hörnet ovanför Missionskyrkan. Vi var där på den tiden där fanns en utmärkt libanesisk restaurang, men den här indiska restaurangen har vi aldrig besökt.

Indisk mat kan ju bara ganska olika, men här var menyn indelad i avdelningar som biff, lamm och fisk, där olika kryddningsvarianter, desamma oberoende av ingrediens, stod för variationen.

Birgitta valde Chicken Tikka Balti, kryddad medium hot och med bland annat mandel, currysås och lök.

Ris till delade vi på, och jag fick också smaka på det nann-bröd hon beställde.

Till maten beställde vi var sitt stort glas lättöl, och den behövdes verkligen till den extra heta rätt jag själv beställde, Chicken vindaloo. Servitrisen såg lite misstogen ut när jag beställde och förklarade att det här var något som smakade mycket starkt, men jag framhärdade och förklarade, att jag gillar starkt kryddad mat.

Och jag ångrade inte min beställning.

Sen avslutade vi med var sin dubbel espresso.

Alltsammans gick på 478 kronor, alltså för två personer. Det är i dagens läge ett mycket billigt pris för en sådan här måltid.

Påhoppet på estniska Socialdemokraternas ryske minister har ändrat partisympatierna

25 november 2014 14:08 | Politik | Kommentering avstängd

Jag har tidigare berättat om en redan i sig pikant strid mellan två av ministrarna i den udda tvåpartikoalition som regerar i Estland, det i vissa avseenden nyliberala Reformierakond (Reformpartiet) och Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet). Bakgrunden till det här är att Soialdemokraterna till en av sina ministrar – till posten som utbildnings- och forskningsminister – hade utsett en ung ryss, Jevegeni Ossinovski, vad jag förstår en mycket kompetent person, men att hans kollega Jürgen Ligi, finansminister från Reformpartiet, i ett facebokmeddelande kallade sin kollega för son till en invandrare, utan rötter och medlem i ett rosa parti.

För att rädda koalitionen blev den reformpartistiske statsminstern tvungen att byta ut sin finansminister – officiellt valde denne förstås själv att träda tillbaka.

En intressant fråga har därefter varit hur väljarna skulle reagera på det här.

Svaret kan anas i TNS Emors novembermätning för ERR.

Socialdemokraterna går upp, men långt ifrån så mycket som man kunde ha förväntat sig, ökar från 19 procent i oktobermätningen till nu 22 procent. Det här är ju hyggligt över partiets valresultat 2011, 17,1 procent, men SDE har sedan dess också legat ännu högre, faktiskt i enstaka tidigare mätningar varit största parti. Men till exempel partiets ställningstagande för samkönade äktenskap har inte varit populärt bland väljarna.

Men att något mer intressant ändå har hänt med partiets väljarstöd förstår man av analysen av hur ryssarna i Estland har reagerat på den här historien. Socialdemokraternas stöd bland väljare med ryskt ursprung har gått upp till 13 procent (+ 2), medan det parti som en mycket stor del av ryssarna i Estland normalt stöder, Keskerakond (Centerpartiet) har tappat 5 procent av sina väljare, som i det här fallet i extremt hög grad är ryssar. Partiet dyker i den aktuella mätningen från 27 procent i oktober till nu 22 procent, dock relativt obetydligt under partiets resultat 2011, 23,3 procent.

Jag kan tillägga att alla kommentatorer i estniska media, även partiernas företrädare, ser de här förändringarna i det perspektiv jag ovan har anlagt.

Soialdemokraternas koalitionspartner Reformierakond, vars förre finansminister alltså satte stenen i rullning, klarar sig helskinnat, ökar till och med med en procentenhet till nu 28 procent. I valet 2011 fick Reformpartiet 28,6 procent.

Föga förvånande mot bakgrund av vad den aktuella turbulensen handlar om ökar det socialkonservativa, kristna och estnationella Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika) med två procentenheter till 18 procent. I valet 2011 fick dock partiet stöd av hela 20,5 procent.

En sydafrikansk bilderbok

24 november 2014 12:52 | Barnkultur | Kommentering avstängd

Fiona Moodie heter en sydafrikansk barnboksförfattare – hon illusterar också sina böcker själv, och i just bildskapandet finns hennes riktigt stora genialitet. Hon är vit sydafrikan, utbildad i Europa, men hennes böcker finns utgivna på en hel rad av de språk som talas i Södra Afrika.

Originalutgivningen på svenska av hennes ”Nokos överraskningskalas”, 2007 på Förlaget Hjulet, gick mig förbi, men desto gladare blir jag nu när jag får den i ett abonnemangspaket från En bok för alla, som återutger den 2014. Originalet, ”Noko’s Surprise Party”, kom ut 2007, och översättningen till svenska har gjorts av Ulla Forsén.

Den här boken innehåller mycket som låter ovanligt i svenska barns och deras läsande föräldrars öron. Här förekommer ett par vänner, jordsvinet Takadu och piggsvinet Noko, och så den glupska och otrevliga Hyena. Andra ovanliga djur man får möta i den här historien är fru Vårtsvin, Öronhund, Myrkott, Markatta och Pärlhöna.

Samtidigt är de landskap och miljöer de vistas i återgivna på bilder som både lockar och är oemotståndligt vackra.

Och själva historien är enkel och tydlig: Jordsvinet Takadu ordnar överraskningskalas för sin vän piggsvinet Noko och plitar ihop inbjudningskort till deras fem gemensamma vänner. Han lovar bjuda på fikon.

Elaka och glupska Hyena blir förstås sur över att inte bli inbjuden och hämnas, för att göra en lång historia kort, genom att äta upp alla fikonen utom ett, när Takidu tar en vilopaus och lämnar korgen han har plockat full av fikon obevakad.

Så på Nokos födelsedag uppvaktar Takidu med en sång i stället.

Men kalas blir det ändå. När de fem andra inbjudna vännerna kommer, med presenter och allt, beslutar de sig för att göra en fikonpicknick, tillsammans gå till fikonen.

Och vid stora fikonträdet blir det nu ett jätteroligt kalas i vilket också Bushbaby och gamle Sköldpadda, som Takidu hade hjälpt under sin fikonplockarfärd, deltar.

Ensam och utanför är bara skurken, Hyena. Men Noko vill att alla ska vara glada på hans födelsedagskalas, så han inbjuder också Hyena att vara med.

Hyena svarar med att bli en i gänget och roar de andra med några jongleringstrick med fikon.

Vilket fantastiskt fikonkalas! Och vilken vacker och hjärtevarm barnbok.

Nästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^