Norge: Sosialistisk Venstre nere i en djup svacka, och ledarkrisen i Senterpartiet har inte fått någon lösning

Turbulensen i de båda mindre partierna i den tidigare, arbeiderpartiledda regeringen i Norge fortsätter.

Sosialistisk Venstre får bara 2,8 procent i Nordsats opinionsmätning för NRK. Partiet, som i valet förra hösten fick 4,1 procent, ligger nu alltså långt under spärrgränsen.

Läget är också skakigt för Senterpartiet, som även det ingick i den förra, röd-gröna regeringen. I den här mätningen får partiet 4,7 procent, att jämföra med 5,5 i valet.

SP är inne i en fortfarande olöst ledarkris, som också handlar om partiets profil och identitet. Partiets vice ordförande Ola Borten Moe anklagas för att ha varit illojal mot det egna partiets fastlagda linje, och han uppmanas nu av tre kända partiveteraner att avgå. Men enligt kartläggningar gjorda av norsk press är partiet delat i två hälfter när det gäller inställningen till Borten Moe.

För Arbeiderpartiet går det däremot fortsatt bra. I den här mätningen får partiet 35,2 procent, vilket är en ökning med 2,1 procentenheter jämfört med motsvarande mätning för en månad sedan. Det här är också en rejäl ökning jämfört med valet i höstas, då partiet fick 30,8 procent.

Yttervänsterpartiet Rødt får i den här mätningen 1,4 procent (1,1 procent i valet).

Bra går det för det utanför blockpolitiken stående Miljøpartiet De Grønne, som får 3,6 procent mot 2,8 procent i valet).

Stödet för de båda mittenpartier, som stöder den nuvarande blå-blå regeringen, är lätt vikande.

Kristelig Folkeparti får i den här mätningen stöd av 5 procent mot 5,6 procent i valet.

Och liberala Venstre får i den här mätningen 4,7 procent mot 5,2 procent i valet.

Det ledande regeringspartiet Høyre får nu stöd av 26,4 procent, aningen under valresultatet, 26,8 procent.

Och dess partner Fremskrittspartiet stöds av 14,6 procent, vilket är markant under valresultatet, 16,3 prcoent.

Estland: Socialdemokraterna och nyliberala Reformpartiet bildar ny regering

Jag har skrivit om den märkliga regeringskarusellen i Estland, närmast föranledd av att den nuvarande statsministern (med hemvist i nyliberala Reformierakond, Reformpartiet) önskar avgå.

Jag har också berättat om närmandet i de därav föranledda regeringsförhandlingarna mellan Reformpartiet och Socialdemokraterna, Sotsiaaldemokraatlik Erakond, med reformpartiveteranen Siim Kallas som utpekad ny statsminister, förhandlingar som plötsligt avbröts av att Kallas valde att återvända till sina värv i Bryssel.

Men uppenbart hade de två partierna redan kommit så långt i samförstånd att man tämligen omgående kunde gå vidare, nu med reformpartisten Taavi Rõivas, för närvarande socialminister, som förhandlare och av sitt parti utsedd att bilda regering på ny grund.

Och i dag har Rõivas tillsammans med Socialdemokraternas ledare Sven Mikser besökt presidenten och förklarat, att de ämnar bilda regering tillsammans.

Inga detaljer är ännu kända. I botten måste förstås finnas en politisk överenskommelse om den politik den nya regeringen ska föra, och vi har heller inte fått fördelningen av ministerposter, långt mindre vilka som ska inneha de här posterna. Dock kan man ju tro att Socialdemokraterna tar hand om socialdepartementet, vars nuvarande chef ju blir statsminister.

Ut ur regeringen åker därmed Reformpartiets nuvarande partner, det socialkonservativa, kristna och nationella Isamaa ja Res Publika Liit, Förbundet Fäderneslandet och Res Publika. Det här väcker förstås bitterhet hos IRL – men oppositionsrollen ger också ett nytt manöverutrymme.

Dansk Folkeparti tar väljare inte bara från (S) utan också från borgerliga Venstre

Danska Socialdemokraternes låga tal i opinionsundersökningarna har helt uppenbart ett samband med samtidiga uppgångar för Dansk Folkeparti.

Men det populistiska och främlingsfientliga Dansk Folkeparti definieras inte, av de väljare som stöder det, främst i höger-vänstertermer, och enligt en analys, publicerad i Berlingske Tidende och med rubriken ”DF stjæler Venstres vælgere”, kommer 3,5 procent av dem som i senaste valet stödde Venstre att i nästa val i stället rösta på Dansk Folkeparti. DFs nettotillskott från Venstre skulle därmed vara mer än 100.000 väljare enligt den här artikeln, publicerad den 12 mars.

Beatles möter Monty Pythons flygande cirkus

I går kväll såg och hörde vi Beatles-föreställningen ”Come Together” i den nybyggda delen av Fyrishov, som för övrigt ligger på promenadavstånd från vår bostad på Idrottsgatan.

I fokus stod förstås musik, signerad John Lennon och Paul McCartney, och eftersom jag har allt Beatles har gett ut på skiva, är jag väl förtrogen med de låtar, sammanlagt 30, som förekom i föreställningen.

I den första akten hade jag svårt att ta till mig framför allt melodiska och långsamma låtar som ”Yesterday” och ”Norvegian Wood” i den här tappningen, men min entusiasm över den här danska uppsättningen ökade gradvis, och när jag före mellanakten hade hört ”Help”, ”Hello Goodbye”, ”All You Need Is Love” och ”Get Back” var jag helt fångad.

Kanske spelade det här en roll för att jag sen gillade andra akten ännu bättre. Ska jag där peka ut någon enskild låt, är det kanske framför allt ”Back In the U.S.S.R” med Louise Hart och den svenska gästartisten Pernilla Andersson som solister.

Sångarrangemangen och kompet, som klokt nog inte försökte kopiera The Beatles, var nästan genomgående bra och kompetent utförda.

Dräkterna och det teatraliska scenframförandet med rent akrobatiska inslag – flygeln lyfter till exempel tillsammans med pianist och sångerska – är knappast förklarande eller sammanbindande men ger ett slags Monty Python-dimension åt den här föreställningen. Det här förstärks av att de medverkande då och då byter kön.

* * *

Före föreställningen och under pausen såg vi många av dem som regelbundet ses på kulturevenemang i vår stad, till exempel Sten Bernhardsson från Kulturnämnden och landstingsrådet (s) Börje Wennberg. Bakom oss satt Lena Redin, som gör musikprogram för Sveriges Radio, och framför oss Magnus Bäckström, som vi har lärt känna och uppskatta som chef för Musikens hus.

Han kom fram och pratade en stund med oss i pausen, och jag fick klart för mig, att han hade läst det jag hade skrivit med anledning av hans avgång, läst med uppskattning. Vi pratade en stund om det här och om vad som kommer att hända med Musikens hus, men eftersom det var ett privat samtal, avstår jag från referat.

Mot slutet av det här samtalet hände något, som tycks drabba mig varje gång jag är på konsert – jag har tidigare berättat om ölen på byxorna och om hett kaffe över fötterna. Den här gången stod vi nära ett serveringsbord med attiraljer för varm korv, och trots att jag inte så mycket som snuddade vid det där bordet föll det samman – två av benen var tydligen inte ordentligt fastskruvade – och det stänkte ut ketchup och senap över golvet. Help!

Fast den här gången klarade jag mig faktiskt torrskodd.

The End, som en av Lennon-McCartney-låtarna heter.

I min ålder

Sven-Bertil Bärnarp gör för Dagens Nyheter serien ”Medelålders plus”, en höjdare i sitt slag.

I dagens (14 mars 2014) avsnitt filosoferar den äldre mannen i serien om livet:

Man är ganska erfaren i den här åldern.
Vis.

Men hur det är att vara död, det vet jag inte.
Inte mycket att stå efter heller vad jag förstår.