Olof Palme-priset till borgmästare på två flyktingöar i Medelhavet

31 januari 2017 22:40 | Mat & dryck, Musik, Politik | Inga kommentarer

Olof Palme-priset på 100.000 USD delas årligen ut av Olof Palmes minnesfond, om möjligt på Olof Palmes födelsedag den 30 januari.

Det var möjligt i år, och priset gick till borgmästarna Giusi Nicolini från Lampedusa och Spyridos Calinos från Lesbos.

Lampedusa och Lesbos är två öar i Medelhavet. Lampedusa är en italiensk ö, söder om Sicilien och Malta, norr om Tunisien och Libyen. Lesbos ligger i östligaste delen av Egeiska havet, nära den turkiska kusten. I dag är de ett par av de främsta målen för de överlastade flyktingbåtar som används för att smuggla in människor i ett allt mer slutet Europa. Ibland lyckas det, men alltför ofta händer det katastrofer på grund av överlastning, dåligt väder eller ovarsamhet från smugglarnas sida. Många av dem som finns ombord drunknar då, om räddningsfartyg inte hinner fram i tid – ofta kommer de dessutom från områden, där det inte är naturligt eller möjligt att lära sid simma, och bland passagerarna/flyktingarna finns också små barn.

Bilderna av det här – vid ceremonin i går i form av två filmer – går rakt in i mitt hjärta. Exakt likadana katastrofer hände i slutet av andra världskriget, när in emot 30.000 ester i allt från småbåtar till större sådana, alla överlastade, flydde hit till Sverige.

De båda pristagarna höll, efter det att Pierre Schori hade presenterat dem och gett minnesfondens motiveringar samt Lisbet Palme hade delat ut prisdiplomen, var sitt anförande, naturligtvis tacktal men framför allt en uppfordran till de mycket stora delar av Europa som inte har lyft ett finger för att hjälpa medmänniskor i nöd.

De talade inslagen omgärdades av musik från Mellanöstern, spelad av Saba Band, vars medlemmar bor i Malmö men ursprungligen kommer från det område deras musik är hämtad från.

Efter prisceremonin blev det en stunds mingel med snittar och ett glas vin, alkoholfritt i mitt och Birgittas fall. Mest är det här minglet ett tillfälle att hälsa på gamla bekanta och, så gott det går i larmet, föra ett och annat samtal. Bland dem jag återsåg fanns ett antal gamla arbetskamrater från 68an, partiexpeditionen, och vi hann också morsa på eller prata lite med Lisbet Palme, Marita Ulvskog (med henne pratade jag om resterna av A-pressen), Leif Karlsson, Tomas Eneroth, Anders Ferm, Tomas Fischer (som jag pratade med om gemensamma minnen från högre allmänna läroverket i Sundsvall), Lena Hjelm-Wallén, Gun-Britt Andersson, Anna Karin Hammar, Bertil Jonsson, Vanja Lundby-Wedin, Gunnar Lassinantti och Anna-Greta Leijon (vars hälsa vi kollade – hon skulle ha varit med vid den Laboremus-träff vi hade hemma hos oss men blev då dålig – samt, ganska länge, med partiets internationella sekreterare, Andrine Winther, som känner vår Kerstin via IOGT-NTO och som berättade, att både hon och andra partifunktionärer följer min blogg, särskilt när jag skriver om Norden och Baltikum. Vi hann också hälsa på Pierre Schori, Ingvar och Ingrid Carlsson och Jan Eliasson. Och säkert har jag glömt att nämna några som också borde ha varit med på den här listan.

Sen gick vi tillbaka till andrakammarsalen, den här gången för att lyssna på ett samtal om FNs säkerhetsråd. Det här skedde i regi av socialdemokratiska riksdagsgruppen, och inledningstalare var gruppledaren Tomas Eneroth. I panelen satt Annika Söder, kabinettsekreterare på UD, Aleksander Gabelic, förbundsordförande i Svenska FN-förbundet, och Rebecca Abrahamsson, internationell sekreterare i SSU. Som moderator fungerade Kenneth G Forslund, ordförande i Riksdagens utrikesutskott.

Det blev ett innehållsrikt samtal, värt att lyssna på.

* * *

Vi fick lov att åka från Uppsala med ett så tidigt tåg, att vi inte hann äta lunch hemma, men i gengäld fick vi lite extra tid i Stockholm, så vi åt i stället lunch på en servering i norrdelen av Centralen, Jacobs Take Away. Att vi valde det här stället beror på att vi såg, att man serverade danska smørrebrød. Vi valde två var: dels ägg och ansjovis, dels renstek, pepparrotskräm och rårörda lingon. Renstek och rårörda lingon är kanske inte så danskt, men fan så gott!

Danmark: Socialdemokratiet har växt på Dansk folkepartis bekostnad

31 januari 2017 15:39 | Politik | Inga kommentarer

Vi utgår som vanligt från resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Den 29 januari publicerades en ny mätning från Voxmeter, gjord för nyhetsbyrån Ritzau.

Socialdemokratiet 29,0 procent
Radikale Venstre 6,4 procent
Socialistisk Folkeparti 4,3 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 4,9 procent
Venstre 18,8 procent
Dansk Folkeparti 16,7 procent
Konservative Folkeparti 3,3 procent
Liberal Alliance 6,3 procent
Nye Borgerlige 0,8 procent

Ritzau Index, ett snitt av de senaste opinionsmätningarna, gav då följande resultat:

Socialdemokratiet 27,8 procent
Radikale Venstre 5,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4.4 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 5,5 procent
Venstre 18,7 procent
Dansk Folkeparti 16,5 procent
Konservative Folkeparti 3,8 procent
Liberal Alliance 6,4 procent
Nye Borgerlige 1,7 procent

Den här nivån är naturligtvis inte ett politiskt all time high för Socialdemokratiet, men på den här nivån har partiet inte varit på länge. Partiet växer inte på bekostnad av de övriga vänster-mittenpartierna, så tillskottet måste rimligen komma från Dansk Folkeparti, som har tappat sen valet.

Ytterhögerpartiet Nye Borgerlige ligger som vanligt i Voxmeters mätningar väldigt lågt jämfört med partiets resultat i andra gallupar.

Ísland: Socialdemokraterna får ny partiledning

30 januari 2017 22:34 | Politik | Inga kommentarer

Íslands socialdemokrater, Samfylkingin (Samlingsfronten), gjorde ett katastrofval i höstas, blev med 5,7 procent landets minsta parti. Partiledaren, Oddný G Harðardóttir, var en av de tre som kom in i Alltinget, parlamentet, men drog slutsatsen, att hon borde lämna partiledarskapet. Hennes post som partiledare övertogs då av vice ordföranden Logi Már Einarsson, som också sitter i Alltinget.

Formellt kommer han att väljas till partiordförande vid ett möte med partistyrelsen på lördag. Då ska man också utse en ny vice ordförande. Den enda som kandiderar och rimligen blir vald är Heiða Björg Hilmisdóttir.

Galago i nytt format

29 januari 2017 18:29 | Serier | Inga kommentarer

Jag har läst och prenumererat på Galago oerhört länge, men sen har jag inte fått någon tidning på ett bra tag. Att jag inte har reagerat på det sista har att göra med att den bara utkommer med fyra nummer per år, och eftersom jag läser en mängd serietidningar är det då inte alldeles lätt att komma på att en saknas bland dem som fortfarande kommer ut.

Här om dan hittade jag dock 2016 års senaste nummer (nummer 125 om man räknar från starten) i en tidningsaffär där jag ofta handlar och köpte den, lite överraskad över att den fanns där och dessutom hade ändrat format till klassiskt serietidningsformat. Också annat var annorlunda: Jag saknade den presentation av bidragsgivarna som förr fanns i varje nummer.

Jag är inte särskilt priskänslig men fann, när jag läste det här numret, att innehållet inte motsvarar det tidningen kostar, 89 kronor.

I en redaktionell text i början av det här numret fann jag också något som kanske är förklaringen till att jag inte har fått Galago fastän det aldrig har varit min avsikt att sluta läsa den. Redaktionen skriver, att det kostar skjortan att skicka fakturor på posten och vill att läsarna i stället för egen maskin ska skicka 25 spänn i månaden till Galago via autogiro. Eftersom jag är andligt släkt med Kapten Stofil gör jag aldrig något sådant. För min del går jag med mina räkningar – föreningsavgifter, prenumerationer med mera – till Forex Bank och betalar där med kontanta pengar, något som man inte längre kan göra i de vanligaste bankerna.

Nå, naturligtvis kan jag faktiskt ha missat en prenumerationsfaktura, till exempel inte förstått att jag skulle använda en som möjligen var bilaga i tidskriften, men hade jag när det begav sig fått en påminnelse – jag läser till exempel mejl som det inte kostar skjortan att skicka – hade jag självklart betalat. Nu får jag stå ut med att jag har fått en helt oplanerad lucka i min digra Galago-samling i sommarhuset i Öregrund.

Om det finns några skäl att återuppta prenumerationen återstår att se – det nummer av Galago jag nu har fått tag på och läst hör verkligen inte till de bästa jag har tagit mig igenom.

Rätt mycket är risigt tecknat i den stil Galago dess värre allt för länge har odlat. Men också de serier som i formellt avseende går an – som Ellen Greiders, Karolina Bångs samt David Liljemarks och Jimmy Wallins – har det gemensamt, att de saknar avslut och poäng.

Poäng finns faktiskt i Thomas OlssonsRogert möter Roger Mogert”, men hur många utöver mig finns det bland Galagos läsare som ens känner till det här stockholmska borgarrådet?

Norge: Liberalerna åter under spärren

29 januari 2017 17:24 | Politik | Inga kommentarer

Vi börjar som vanligt med stortingsvalet år 2013. Då blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti. Det sist nämnda partiet har haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering, men just nu verkar partiets huvudlinje vara en borgerlig regering med Høyre, KrF och Venstre men inte Fremskrittspartiet. Den senaste budgetförhandlingen har dock ändat i att båda mittenpartierna har gjort upp med regeringen om ny budget.

I den regering som styrde Norge fram till valet 2013 ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Frågan är om det har hjälpt. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

Ipsos MMI har för Dagbladet under perioden 23-25 januari gjort en opinionsundersökning som publicerades den 28 januari:

Høyre 22,9 procent (- 0,4 procentenheter)
Fremskrittspartiet 14,8 procent (+ 0,8)
Venstre 3,7 procent (- 1,1)
Kristelig Folkeparti 4,9 procent (+ 0,9)
Senterpartiet 8,0 procent (+ 1,2)
Arbeiderpartiet 35,3 procent (- 2,5)
Sosialistisk Venstreparti 5,0 procent (+ 1,6)
Rødt 1,5 procent (+- 0)
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent (+- 0)

Den här undersökningen gjordes bara snäppet efter den undersökning från ett annat företag jag publicerade bara för ett par dar sen. Resultaten är också påfallande lika, dock med skillnaden att liberala Venstre här ligger under spärren.

Finland: Ordförandebyte i Sannfinländarna i mer främlingsfientlig riktning?

29 januari 2017 16:26 | Politik | Inga kommentarer

Att bli regeringsparti blev inte den framgång för Perussuomalaiset (Sannfinländarna), som väl både partiledning och anhängare hade hoppats på. I mätning efter mätning är partiet nu, jämfört med i förra riksdagsvalet, nere på en rekordlåg nivå. Partiets ordförande, Timo Soini, har försökt lugna anhängarna med att det nog snart vänder, men hans eget långa dröjsmål med att ge besked om ifall han ställer upp för omval i valet av partiordförande på partikongressen har fått många inom och utom partiet att börja spekulera om efterträdare på partiledarposten.

Den som har seglat upp som främsta namn i de här spekulationerna är Juha Halla-aho, som har suttit i EU-parlamentet för partiet men tydligen inte tänker återvända dit. Halla-aho är en mer karismatiskt politiker än Soini men har främst utmärkt sig för sina markant främlingsfientliga åsikter.

Kantar-TNS har för Helsingin Sanomat gjort en mycket intressant opinionsmätning om hur sannfinländska väljare respektive väljare i allmänhet ser på Soini respektive Halla-aho. 1.001 personer har tillfrågats.

Frågar man väljare i allmänhet vinner Soini med 62 procent mot 17 för Hallo-aho.

Men bland Sannfinländarna väger det nästan jämnt: 49 procent för Soini och 48 procent för Halla-aho.

Hur detta påverkar Soinis beslut att ställa upp eller inte ställa upp i ordförandevalet återstår att se.

Melodikrysset nummer 4 2017

28 januari 2017 13:07 | Barnkultur, Film, Media, Musik, Teater, Ur dagboken, Varia | 8 kommentarer

Vi somnar sällan före midnatt, och på fredagskvällarna håller ju redan TVn en sysselsatt ganska länge. Ändå kom jag upp halv åtta i morse, pigg och utvilad.

Jag hade heller inte några större problem med dagens melodikryss.

En enda fråga låg helt utanför det jag kunde, men eftersom den illustrerades med Peter Himmelstrands ”Det börjar verka kärlek, banne mig”, kunde jag den vägen googla mig fram till att den också har sjungits in av någon som heter Linda Rapp. Henne hade jag aldrig tidigare hört talas om.

Också dagens allra första fråga, den om en TV-serie, kunde ha legat helt utanför min kunskapssfär, detta eftersom jag aldrig ser TV-serier, men ”Skärgårdsdoktorn” känner jag ändå till, minns till och med signaturen till – dessutom har melodin komponerats av den mycket skicklige Stefan Nilsson.

Barnkultur i olika former har alltid roat mig, också som vuxen – men jag läste också böcker, skrivna för vuxna, redan när jag själv var barn.

Alltså köpte jag i Nilssons kiosk i Juniskär (min hemby i dåvarande Njurunda kommun, numera en del av Sundsvall) och läste i mycket unga år Oscar Wildes ”Spöket på Canterville” (”The Canterville Ghost”, 1877). (Stig Järrels uppläsning har jag däremot aldrig hört förut.)

Självklart har jag både själv läst och för några av barnen sängläst C S Lewis’ sjubandsverk ”Berättelsen om Narnia”, utgiven 1950-1956. Jag vet att jag har sett en tidig filmatisering i TV, men jag gissar att den musik som i dag spelades i krysset var hämtad ur någon senare filmatisering.

Jag har köpt Hergés seriealbum om Tintin för barn och barnbarn, men jag har dem också i mitt eget serieförråd i sommarhuset i Öregrund, och jag vet att dottersonen Viggo (och hans mor, Kerstin) en jul blev mycket glada, när jag i julklapp åt Viggo hade köpt samtliga tintinfilmer. Allt detta för att Eldeman i dag ville ha följande två ord: Tintin och äventyr.

Claes Janson är en välkänd profil i Uppsalas musikliv; själv har jag hört honom live på Reginateatern, och jag har självfallet också skivor med honom. I dag hörde vi honom i en engelsk version av Hans Alfredsons ”Jag vill ha blommig falukorv till lunch, mamma”, som ju innehåller en mycket säregen specifikation, när det gäller maten.

Cornelis Vreeswijk har jag inte bara allt av och med på skiva. Jag har en gång i världen engagerat honom i juryn till den valvisetävling jag hade i Aktuellt i politiken (s) på den tiden då jag var chefredaktör, och hustrun har haft hans medverkan på valmöten. I dag skulle hans ”Somliga går med trasiga skor”, en sång som inte heller den saknar politisk/social udd, av någon anledning leda oss till singularen sko.

Gamla schlager är också mitt bord.

I en av dagens dubbelfrågor, i det här fallet en där Eldeman efterlyste två förnamn, fick vi höra dels ”Evert”, skriven av Eddie Meduza (som egentligen hette Errol Leonard Norstedt), dels ”Fia Jansson”, även känd som ”August och Lotta”. Båda de här låtarna har Eldeman tidigare använt i krysset.

Runt 1950 hörde jag och blev mycket förtjust i Sven Arefeldts ”I en roddbåt till Kina” (”Res med mig Stina, i en roddbåt till Kina”), i original ”Slow boat To China”. Och åter förvandlade Eldeman det man då använder, åror, till singularen åra. Använder man bara en åra är det väl tveksamt om man över huvud taget kommer till Kina.

Av lite senare datum, från 1970, är Siw Malmkvists insjungning av ”Regnet det bara öser ner”, Burt Bacharachs ”Raindrops Keep Fallin’ On My Head”. Fast i dag hörde vi den på engelska med Dionne Warwick.

Spelman på taket” ska jag snart se på Uppsala stadsteater – det är en julklapp från hustrun. I dag hörde vi Jan Malmsjö ur den sjunga ”Om jag hade pengar”. Musikalen, av Jerry Bock och Sheldor Harnick, bygger i sin tur på Sholem Aleichems bok på jiddish 1894.

Slutligen är det bara en aria kvar. Den vi hörde är, tror jag, hämtad ur Gaetano Donizettis ”Lucia di Lammermoor”. Den har vi sett i Tallinn vid ett av mina tidiga återbesök i mitt gamla hemland Estland. (Här tog jag miste. Det vi hörde var en aria med Nattens Drottning ur W A Mozarts ”Trollflöjten”.)

Det är nu ganska länge sen jag var i Tallinn och Estland. Men jag läser dagligen två estniska dagstidningar på nätet, Eesti Päevaleht och Postimees, och så kollar jag varje dag de estniska socialdemokraternas hemsida.

Norge: Det mittenparti som samarbetar med Arbeiderpartiet är det som ökar

27 januari 2017 22:59 | Politik | Inga kommentarer

Vi börjar som vanligt med stortingsvalet år 2013. Då blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti. Det sist nämnda partiet har haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering, men just nu verkar partiets huvudlinje vara en borgerlig regering med Høyre, KrF och Venstre men inte Fremskrittspartiet. Den senaste budgetförhandlingen har dock ändat i att båda mittenpartierna har gjort upp med regeringen om ny budget.

I den regering som styrde Norge fram till valet 2013 ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Frågan är om det har hjälpt. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

Sentios opinionsmätning för Dagens Næringsliv gjordes 17-23 januari och publicerades den 27 januari:

Høyre 22,8 procent (- 0,5 procentenheter)
Fremskrittspartiet 12,1 procent (- 1,6)
Venstre 4,3 procent (+ 0,8)
Kristelig Folkeparti 5,4 procent (+ 0,6)
Senterpartiet 9,3 procent (+ 1,3)
Arbeiderpartiet 35,8 procent (- 1,1)
Sosialistisk Venstreparti 5,1 procent (+ 1,5)
Rødt 2,7 procent (+ 0,8)
Miljøpartiet De Grønne 1,6 procent (- 1,2)

Arbeiderpartiet ligger över sitt valresultat men visar i flera mätningar en vikande trend – här är nivån i mätningen ändå hyggligt hög. Sosialistisk Venstreparti och Venstre ligger båda över spärren. MDG ligger som vanligt under spärren, Venstre dock ganska nära den. Intressant att både SV och Rødt ökar, måhända på Arbeiderpartiets bekostnad. Båda regeringspartierna, Høyre och Fremskrittspartiet backar.

Särskilt intressant att notera är Senterpartiets växande stöd.

MDG ligger även här oerhört lågt.

Danmark: Partierna i det gamla vänsterblocket har störst stöd bland väljarna, men betyder det att alla de här partierna kommer att stödja en s-ledd regering?

27 januari 2017 15:50 | Politik | Inga kommentarer

Två nya opinionsmätnngar föreligger, men vi utgår som vanligt från resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Den 22 januari publicerades en ny mätning från Epinion, gjord för Danmarks Radio.

Socialdemokratiet 28,3 procent
Radikale Venstre 6,3 procent
Socialistisk Folkeparti 4,1 procent
Enhedslisten 7,7 procent
Alternativet 4,9 procent
Venstre 18,6 procent
Dansk Folkeparti 16,9 procent
Konservative Folkeparti 3,8 procent
Liberal Alliance 6,2 procent
Nye Borgerlige 3,1 procent

Ritzau Index, ett snitt av de senaste opinionsmätningarna, gav då följande resultat:

Socialdemokratiet 27,4 procent
Radikale Venstre 5,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4.7 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 5,6 procent
Venstre 18,7 procent
Dansk Folkeparti 16,4 procent
Konservative Folkeparti 4,0 procent
Liberal Alliance 6,5 procent
Nye Borgerlige 2,0 procent

Den 27 januari publicerade Jyllands-Posten en undersökning från Wilke:

Socialdemokratiet 26,7 procent
Radikale Venstre 6,2 procent
Socialistisk Folkeparti 5,2 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 6,1 procent
Venstre 18,0 procent
Dansk Folkeparti 15,3 procent
Konservative Folkeparti 4,8 procent
Liberal Alliance 6,5 procent
Nye Borgerlige 2,6 procent

Som synes varierar resultaten en smula mellan de här mätningarna – dock klarar ytterhögerpartiet Nye Borgerlige i båda fallen den danska tvåprocentsspärren.

Rubriken över Jyllands-Postens artikel om sin undersökning är ”Ny målning: Oppositionen står til største forspring siden 2011”, men tidningen bortser då från det problem jag skrev om här om dagen: Socialliberala Radikale Venstre känner sig efter Socialdemokratiets anpassning till en mer flykting- och invandrarrestriktiv politik inte längre bunden till ett samarbete just vänsterut, och det relativt nya partiet Alternativet säger sig inte vara någon del av just vänsterblocket. Och mer allmänt: att ett parti för egen del finns på vänstersidan betyder ju inte, att det automatiskt stöder en regering, ledd av Socialdemokratiet.

Ísland: Nya regeringen ingen opinionsmässig succé

26 januari 2017 23:36 | Politik | Inga kommentarer

Íslands nya borgerliga trepartiregering har inte bara minsta möjliga stöd i Alltinget – den är inte heller populär hos väljarna, inte ens bland dem som röstade på de tre koalitionspartierna. Bara var fjärde islänning förklarar sig i en opinionsundersökning nöjd med landets nya regering. Stödet är högst, 25,3 procent, bland män, högskoleutbildade och höginkomsttagare.

En markant uppslutning bakom den nya regeringen, 79,8 procent, finns ändå hos dem som röstade på Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), likaså hos Viðreisins (Renässans’) väljare (77,4 procent). Men bara 30,6 procent av dem som röstade på Björt framtíð (Ljus framtid) är nöjda med den nya regeringen.

Hos oppositionspartiernas väljare finner den nya regeringen ingen nåd. Av likaledes borgerliga Framsóknarflokkurinns (Framstegspartiets) väljare gillar 13,4 procent den nya regeringen.

Av populistiska Piratars (Piratpartiets) anhängare gillar bara 0,7 procent den nya regeringen. Bland Vinstrihreyfingin – grænt framboðs (Vänsterpartiet – de grönas) väljare är motsvarande siffra 1,1 procent. Bland socialdemokratiska Samfylkingins (Samlingsfrontens) väljare har man inte hittat några som är nöjda med den nya regeringen.

Nästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^