Arhoolie, nu i Smithsonian Folkways’ regi

Smithsonian Folkways i Washington, sätet för de fantastiska Smithsonian-museerna, gör en mycket berömvärd insats för att hålla den klassiska amerikanska sång- och musikskatten (delvis även den i andra delar av världen) levande och ständigt tillgänglig på skiva, numera också för nerladdning.

Museet hade redan en egen samling med viss skivutgivning i gång, när det genom en donation från den döde grundaren Moses Ash’s familj fick ta över hans livsverk, Folkways Records, med över 2.000 skivor med folkmusik (inte bara amerikansk), blues, bluegrass, gospel, barnvisor, cajun, drama, poesi, jazz, världsmusik, klassisk musik, dokumentära bandningar och så vidare. Till det intressanta med Ash’s utgivning hörde också, att den speglade amerikansk vänster – bland de utgivna artisterna fanns politiska radikaler som Pete Seeger och Woody Guthrie, och självklart speglade Folkways’ utgivning också de svarta amerikanarnas kamp för medborgerliga rättigheter och jämlikhet. I deras skivkollektion finns allt från Leadbelly till medborgarrättsrörelsen.

Jag har genom åren, under senare år med hjälp av deras hemsida www.folkways.si.edu/folkways-recordings praktiskt taget dagligen, följt deras nyutgivning under namnet Smithsonian Folkways (både helt nya skivor och återutgivna sådana), och på den här hemsidan hittar man också utgivningen hos samtliga de skivbolag Smithsonian genom åren har lagt till sin både nationella och internationella sångskatt på skivor utgivna av
•A.R.C.E.
•Blue Ridge Institute
•Collector Records
•Cook Records
•Dyer-Bennet Records
•Fast Folk Records
•Folkways Records
•I.L.A.M.
•Mickey Hart Collection
•Monitor Records
•M.O.R.E.
•Paredon Records
•Smithsonian Folkways Recordings
•UNESCO Collection of Traditional Music
Man kan där också söka både på enskild artist eller på specificerat ämne och får då upp samtliga relevanta skivor från de olika ingående bolagens samlade utgivning.

Alla de här skivorna går att beställa, en del av dem i original, en del i form av nyutgivningar i ett enkelt konvolut med specialtryckt omslag med innehållsförteckning. Jag har själv varit på Smithsonian Folkways och hämtat en hel stor resväska förbeställda CD-skivor – det kostade en bra slant, men jag fick på det sättet massor av åtråvärda skivor till min enorma skivsamling.

Till de Smithsonian Folkways-ägda skivbolagen har nu också lagts det av Chris Strachwitz grundade och fram till nyligen (han är nu 84 år) drivna Arhoolie Records. I ett pressmeddelande läser jag, att bolaget sen starten 1960 har gett ut mer än 350 album (men det beror, antar jag, på hur man räknar: en del av de tidigare utgivningarna har överförts till CD, men när jag på nätet kollar bolagets utgivning, rymmer den också mängder inte bara av LP utan också av EP och singlar, vad jag förstår inte konsekvent överförda till modernare format).

I många avseenden passar Arhoolies utgivning, med blues, folkmusik och liknande som stomme, som hand i handske med den från gamla Folkways, och i vissa avseenden – tex-mex-musik är ett tydligt exempel – vidgar den Smithsonian Folkways’ utgivning på området.

I några avseenden – Big Mama Thornton är ett exempel – kompletterar den Smithsonian Folkways samlade sångskatt, och i andra – Lightnin’ Hopkins är ett exempel – breddar den märkbart samma bolags utgivning. Många av de andra artisterna finns också i Folkways’ och även Paredons skivutbud som breddas genom ytterligare skivor med till exempel The Carter Family, Elisabeth Cotten, Barbara Dane, Snooks Eaglin, Mance Lipscomb, Mississippi Fred McDowell och Bukka White. Långt fler kunde nämnas.

Jag har under nu ganska lång tid undrat, varför inte också Arhoolie har fogats till hemsidans lista över Smithsonian Folkways-drivna skivbolag, den jag återger ovan. Förmodligen beror det på att Smithsonian inte tycker sig kunna hantera försäljning av skivor i mindre format än CD och LP. Skivor från Arhoolie i dessa större format finns nu infogade i Smithsonian Folkways’ söksystem på hemsidan, men singlar och EP verkar inte finnas där. Dock består – vilket är unikt för ett av Smithsonian Folkways övertaget skivbolag – Arhoolies egen försäljning av sina skivor via nätet, och deras lager finns kvar i bolagets eget gamla lager i Celcenito i Kalifornien.

De många singlarna och EPna med till exempel Lightnin’ Hopkins skulle ju Smithsonian Folkways också kunna göra nya CD av (eventuellt i kombination med material som kan finnas i Folkways’ arkiv) med Smithsonian Folkways som utgivare.

Estland: Inte tillräckligt stöd för någon av presidentkandidaterna i Riksdagens tre omröstningar

För att bli vald till landets president av Riigikogu (Riksdagen) måste någon av kandidaterna samla 2/3 av de 101 rösterna där. Men det lyckades inte i någon av de tre röstningsomgångar, som genomförs där.

I den första valomgången fick Riksdagens talman Eiki Nestor från Sotsiaaldemokraatlik erakond (Socialdemokratiska partiet) 40 röster (5 färre än han enligt överenskommelsen med Reformierakond (Reformpartiet) borde ha fått). Tvåa, med 26 röster, blev Mailis Reps från Keskerakond (Centerpartiet) och trea, med 25 röster, den partilöse juristen Allar Jõks, som backades upp av ett par av de mindre, borgerliga partierna.

Trots att en del av reformpartisterna inte följde partiets uppgörelse med Socialdemokraterna, höll de senare sin del av överenskommelsen med det ledande regeringspartiet, och i andra omgången segrade reformpartisten Siim Kallas med 45 röster. Tvåa kom Mailis Reps, den här gången med 32 röster, och trea Allar Jõks med 21 röster.

I den sista röstningsomgången i Riigikogu fick Siim Kallas 42 röster och Mailis Reps 26.

Valet går alltså vidare till en valförsamling, som förutom riksdagsledamöterna omfattar också valda ombud för alla delar av Estland.

Altia breddar sitt whiskysortiment

Den finländska statliga vin- och spritjätten Altia med försäljning, oftast egen tillverkning i Finland, Sverige, Norge, Danmark, Estland och Lettland, i Sverige dessutom importbolagen Bibendum och Philipson Söderberg, har byggt upp ett förnämligt eget sortiment av cognacsmärken.

Tunnare har sortimentet varit på whiskysidan, där man dock har förvärvat rätten till canadensiska märken som Lord Calvert och Black Velvet och har ett distributionsavtal med amerikanska Brown Forman (Jack Daniels). Övertagandet av märken från förskingrade svenska Vin & Sprit har också inneburit rätten till whiskyn Latitude 55°.

I samband med att jag skrev om Altias distributionsavtal med The Walsh Whiskey Destillery berättade jag också om att detta irländska företag ska ta över produktionen av Latitude 55°, skapad av gamla V & S’ legendar Folke Andersson. Men distributionsavtalet innebar främst, att Altia skulle sälja fyra sorter av den irländska whiskeyn The Irishman plus likaledes irländska Writer’s Tears. Och går det här bra, kan man väl gissa, att de följs av att Altia lanserar samma tillverkares Hot Irishman Irish Coffee och The Irishman Irish Cream.

Nu utvidgas Altias sortiment på området också med skotsk whisky. Ett avtal har slutits med Distell Group Limited, 2015 utnämnd till ”Distiller of the Year” och för övrigt den ledande distributören av vin och sprit i Afrika. Det senare förklaras av att Distell har sitt säte i Sydafrika.

Distells whiskysortiment omfattar blended whisky som Scottish Leader, den Islay-inspirerade Black Bottle samt singlemaltmärken som Bunnahabhain (har vunnit över 90 priser i whiskytävlingar världen över sen 2012; Bunnahabhain Mòine finns redan på Systembolaget), Tobermory, Deanston och Ledaig.

I Sverige kommer distributionen att skötas av Altias dotterbolag Bibendum.

Distell avser tydligen också att använda Altia som säljkanal för sina viner samt Amarula cream liqueur.

Bland de över 50 vinerna finns i Sverige redan kända märken som Allesverloren, Drosty Hof, Nederburg, Two Oceans och Zonnenbloem.

Distell har också en spritportfölj, där man bland annat hittar Bisquit cognac och den tyska bittern Underberg.

Woody Allen om Woody Allen

Jag hör avgjort till Woody Allens fanclub, och det bidrar till att jag med ganska stort utbyte har sett också Robert Weides TV-dokumentär, 2012 nedklippt till spelfilmsformat och utgiven som DVD, ”Woody Allen A Documentary: Manhattan, Movies & Me”.

Eftersom han medverkar i filmen, sätter han – också bortsett från att en lång räcka av hans filmer återges med representativa scener plus kommentarer samt intervjuer med medverkande och andra – sin egen prägel på presentationen av sitt digra livsverk. På minussidan i det avseendet finns att alla kommentatorer är generösa och positiva, och även om jag för egen del tycker att Woody Allen är en av de riktigt stora filmskaparna, hade det kanske blivit ännu bättre, om filmen också hade skildrat det mindre lyckade och kriserna i filmskapandet. Också Mia Farrow förekommer självfallet i en film, som i så hög grad handlar om Woody Allens filmer, men hon intervjuas inte, så heller inte hennes adoptivdotter Soon-Yi Previn, som Allen trots den stora åldersskillnaden hade en affär med.

Men mycket annat är både charmerande och upplysande, det senare också i fråga om hans arbetsmetod som regissör: Skådespelarna är så noga utvalda för sina respektive roller, att de inte behöver instruktion och det följaktligen inte heller behöver göras tidsödande omtagningar, detta för att Woody vill gå hem och titta på någon basebollmatch.

Några av de roligaste inslagen i den här filmen är partierna om hans unga år: barndomen i Brooklyn, skolåren då han snart tjänade mer än sin pappa – han hade en fantastisk förmåga att skriva skämt åt scenkomiker – och så det egna genombrottet i den genren. Han skrev alltsammans på en bärbar Olympia-skrivmaskin (och den använder han för övrigt fortfarande).

Allen är född 1935, är således 81 nu, men lär fortfarande ha en hög lappar med nedklottrade idéer till nya filmer utöver de mer än 50 han hittills har gjort. Hans livsfilosofi är att till varje pris undvika döden, och eftersom hans farsa blev 100 har han väl åtminstone några år kvar.

Norge: Två färska mätningar

I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering.

I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

Två olika undersökningar har gjort och publicerats ungefär samtidigt, den 29 augusti. De är dock inte gjorda exakt samtidigt.

Norfaktas opinionsmätning för Dagens Næringsliv gjordes 16-22 augusti:

Høyre 21,6 procent (- 1,5 procentenheter)
Fremskrittspartiet 15,2 procent (- 2,1)
Venstre 4,7 procent (+ 0,4)
Kristelig Folkeparti 4,5 procent (- 1,5)
Senterpartiet 7,5 procent (+ 1,6)
Arbeiderpartiet 36,0 procent (+ 4,5)
Sosialistisk Venstreparti 3,6 procent (+ 0,3)
Rødt 1,7 procent (+ 0,3)
Miljøpartiet De Grønne 3,3 procent (- 1,2)

MDG och SV ligger i den här undersökningen under spärren.

Ipsos MMIs mätning för Dagbladet genomfördes 22-24 augusti:

Høyre 24,3 procent (+ 1,0 procentenheter)
Fremskrittspartiet 16,4 procent (+ 0,2)
Venstre 3,8 procent (- 0,5)
Kristelig Folkeparti 4,4 procent (- 0,6)
Senterpartiet 6,3 procent (- 0,6)
Arbeiderpartiet 34,1 procent (+ 3,4)
Sosialistisk Venstreparti 4,4 procent (+ 0,7)
Rødt 1,6 procent (- 0,5)
Miljøpartiet De Grønne 3,0 procent (+- 0)

I den här mätningen klarar SV spärren. Men både MDG och Venstre hamnar under.

Danmark: Socialdemokratiet tillbaka på sitt valresultat. Konservative illa ute

Vi startar som vanligt med resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Epinions senaste mätning, för Danmarks Radio den 24 augusti, ger, för Socialdemokratiets del, ett resultat, identiskt med valresultatet:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,9 procent
Socialistisk Folkeparti 4,8 procent
Enhedslisten 8,2 procent
Alternativet 6,8 procent
Venstre 17,3 procent
Dansk Folkeparti 21,9 procent
Konservative Folkeparti 2,6 procent
Liberal Alliance 7,1 procent

Märk också Konservative Folkepartis prekära läge.

Ritzau Index, en sammanvägning av ett antal färska opinionsmätningar, gjord av nyhetsbyrån Ritzau, ger då följande resultat:

Socialdemokratiet 25,5 procent
Radikale Venstre 5,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,3 procent
Enhedslisten 8,0 procent
Alternativet 6,9 procent
Venstre 17,3 procent
Dansk Folkeparti 20,9 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 7,7 procent

Finland: Vänsterförbundet nu större än Sannfinländarna

I Gallups senaste mätning för Helsingin Sanomat backar Suomen Keskusta (Centerpartiet) men är med 20,6 procent fortfarande Finlands största parti. Partiet ligger dock under sitt valresultat 2015, 21,1 procent.

I hälarna har det det ledande oppositionspartiet Sosialidemokraatinen puolue (Socialdemokratiska partiet), som nu ligger långt över sitt usla resultat i valet 2015, 16,9 procent. I den här mätningen ökar partiet jämfört med den förra och hamnar nu på 19,1 procent.

Kokoomus (Samlingspartiet), som sitter i regeringen tillsammans med Centern och som i somras bytte partiledare (till Petteri Orpo) ligger med 17,3 procent på tredje plats, vilket är under valresultatet, 18,2 procent. Eftersom det backar lite också jämfört med förra mätningen, tycks partiledarbytet inte ha hjälpt.

På fjärde plats hittar man nu sedan ett tag oppositionspartiet Vihreä Liitto (Gröna förbundet), som i valet samlade 8,5 proent men nu stöds av 12,9 procent, vilket dock är en liten nedgång.

Uppåt går det däremot för Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), också det i opposition. Det får nu 9,6 procent mot 7,1 procent i valet.

Det betyder att nu också Vänsterförbundet har gått om det tredje partiet i den sittande koalitionsregeringen, det populistiska Perussuomalaiset (Sannfinländarna). I valet fick Sannfinländarna 17,7 procent men är nu nere på 9,5 procent (detsamma som i förra mätningen i samma serie).

De återstående två partierna sitter båda i opposition.

Svenska Folkpartiet får 4,8 procent, aningen under resultatet i förra mätningen liksom i valet, 4,9 procent.

Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna) går upp lite, till 3,7 procent, vilket är lite över valresultatet, 3,5 procent.

Melodikrysset nummer 34 2016

Vackert väder igen. I går eftermiddag tog hustrun in en bunke med våra egna äpplen, mogna och från två olika träd.

Dagens Melodikryss hörde väl inte till de svårare, men en av frågorna låg utanför åtminstone min spontana kunskapssfär.

Att jag aldrig hade hört talas om ”The Ocean” och dess skapare, Mike Perry (alias Mikael Persson), trots låtens och hans stora framgångar har med all säkerhet förklaringen, att radion här hemma dagarna i ända är inställd på P1. Och omvänt: att jag känner igen nästan all äldre musik oavsett genre har som förklaring, att Sveriges Radio förr i samma program, främst Grammofontimmen, mixade de mest olikartade formerna av musik: schlager, jazz, gammal dansmusik, visa, opera, operett, marschmusik (en marsch varje dag!) och så vidare. Det här gjorde oss lyssnare genreöverskridande och kunniga om alla möjliga slags musik. Det var bättre förr!

Men än finns det program, som jag har lyssnat på hur länge som helst. Så visst känner jag igen signaturen till Ekot, förr genomgående kallat ”Dagens eko”.

Värre kan det vara med andra etermediaprogram – TV-såpor och liknande program har jag nästan aldrig följt. Sålunda har jag, vad jag kan minnas, aldrig sett ett enda avsnitt av ”Goda grannar”. Men namnet måste av någon anledning ha krokat fast sig i minnet, så när jag hade en mängd hjälpbokstäver, dök programtiteln upp i minnet, trots att det här programmet tydligen sändes 1987-1989.

Operamusiken från 1919 kan jag tänka mig, att många andra hade svårt att identifiera, men för mig, gamle operafan, var det inte så svårt att känna igen Sergej Prokofievs ”Kärleken till de tre apelsinerna”.

”Sommarnatt” kände jag också genast igen. Men vad var det för grupp som sjöng den 1980? Jo, lustigt nog med tanke på titeln, Snowstorm.

Mer somrigt: Sanna Nielsen, känd från Allsång på Skansen som jag ser, sjöng ”Dansar bort med någon annan”.

Jag äger en stor box med Alice Babs’ skivor, och hustrun och jag har just börjat beta av en DVD-box med hennes filmer. ”Stigbergsgatan 8″ var adressen som Anders Eldeman efterlyste med hjälp av en instrumentalversion gjord av Cool Candys.

Jag har också hela Evert Taubes sångproduktion i original i ett par CD-boxar, så varför skulle jag inte känna igen ”Oxdragarsång”, även om den som i dag spelades instrumentalt, den som skulle ge oss pluralen oxar.

Och att känna igen ”The Worrying Kind” med The Ark var ju heller ingen match. Den vann den svenska schlagerfinalen 2007, men i Eurovision Song Contest gick det sämre: Där kom den på 18de plats.

Duetten som inledde dagens kryss, ”Far From Any Road”, gjordes av ett par rutinerade artister, Anna Ternheim och Jerry Williams.

Kalle Moraeus ser jag gärna i TV, och i dag hörde vi honom tillsammans med Orsa spelmän spela ”Koppången”.

Sist i dag hamnar en gammal låtfavorit ”All of Me”, fast i dag, i en version med Trazan och Banarne, ”Ålfobi”. Den vitsige upphovsmannen, han som kallas för Trazan, heter egentligen Lasse Åberg, och jag har faktiskt lärt känna honom och hans hustru, nu senast för bara några dar sen mött dem på middagen för så kallade hedersupplänningar hos landshövdingen på Uppsala slott. Jag har skrivit om den här tillställningen här på bloggen.

Ja, det var väl allt för i dag. I kväll kommer Anna hit för att i morgon ta med Birgitta till en konsert med Annas dotter Amanda.

Korta meningar

I HELVETET används ras-
ister som stekfett.

* * *

MARIMEKKO lanserar en ny burkini, döpt till MORIMEKKA.

* * *

KD-ledaren Ebba Busch Thor har, för att slippa kallas Ebba Usch Hor, gått i årets Pride-tåg.

Danmark: Vart går de främlingsfientliga väljarna?

De danska opinionsmätningarna pekar åt olika håll, särskilt när det gäller Socialdemokratiet.

Men vi startar som vanligt med resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Megafons senaste mätning, för TV 2 och Politiken den 25 augusti ger följande fördelning av partisympatierna – undersökningen har genomförts 22-24 augusti.

Socialdemokratiet 25,3 procent
Radikale Venstre 5,4 procent
Socialistisk Folkeparti 4,9 procent
Enhedslisten 7,4 procent
Alternativet 7,6 procent
Venstre 18,2 procent
Dansk Folkeparti 18,6 procent
Konservative Folkeparti 2,7 procent
Liberal Alliance 8,4 procent

Megafon har aldrig mätt en så låg siffra för Konservative Folkeparti förut.

Framför allt Radikale Venstres uppgång spelar roll för att det röda blocket ändå leder, med 90 mandat mot 85.

Socialdemokratiet ökar med 2,7 procentenheter jämfört med en mätning i samma serie i juni, då man var nere på 22,6 procent. Samtidigt har Dansk Folkeparti backat från 19,0 (lågt redan det) i juni till nu 18,6 procent.