Om Enn Kokk

Enn Kokk

Född den 19 juni 1937 i Juminda, Harjumaa län, Estland. Juminda är en liten by vid Finska viken, öster om Tallinn, där pappa var fiskare och småbrukare. Föräldrar: Edgar Kokk (1912-1977) och Edla Kokk (1915-1994). Bröder: Matti Kokk, född 1941 (i Juminda), under sitt yrkesverksamma liv ekonom och dataprogrammerare med bostad i Uppsala, död 2007, och Mikko Kokk, född 1944 (i Riihimäki, Finland), maskiningenjör på Korsnäs, numera i pension, bosatt i Skutskär.

Familjen flydde över Finska viken i pappas fiskebåt en natt i februari 1944. Mamma var då höggravid: lillebror Mikko föddes den 1 april, medan vi vistades i flyktingförläggning. Under sommaren flyttade vi norrut och bodde utanför Merikarvia; pappa försörjde familjen genom fiske (båt och redskap hade tagits med från Estland). Hösten 1944, då de estniska flyktingarna inte längre kände sig säkra i Finland, fortsatte familjen (fortfarande i egen båt men i en liten konvoj av estniska fiskebåtar) till Sverige. Vi kom i land i Löran.

Efter flyktingläger/karantän i Härnösand (i flickskolans aula) blev vi utplacerade, i vårt fall i en bondgård i Nyland, Njurunda (hos familjen Hallén, Valter och Helga), där vi bland annat tillbringade julen 1944. Pappa och Richard Urb, gift med mammas syster Linda – de båda familjerna flydde tillsammans och höll ihop också i Finland – fick skogsarbete. Till sommaren började pappa åter fiska.

I Juniskär ägde bröderna Nordin ett hus, vars undervåning – ett rum och kök på den tiden – man hyrde ut åt familjen Kokk; det här huset blev från 1945 och framåt familjens hem i Sverige, ända till dess att föräldrarna dog. Kjell Nordin, född 1923, död 2007, blev inte bara vår hyresvärd utan också en extra medlem i familjen. Hans båda yngre bröder, Erling och Arne (båda tidigare döda), bodde i början – när de inte var på sjön eller arbetade på annan ort – också på övervåningen men skaffades sig sedan egna hus (i området till höger om bron till Killingskär).

Jag fyllde åtta år sommaren 1945 men fick för den skull inte börja skolan; ”pojken måste ju lära sig svenska först”, resonerade den tidens skolmyndigheter. Sålunda kom jag att börja skolan först hösten 1946, vid nio års ålder. Eftersom mamma och pappa var ute på Brämön och fiskade, fick jag åter i samband med skolstarten tillfälligt bo hos familjen Hallén i Nyland. Skolan var förstås Nylands skola, där på den tiden två klasser inhystes i varje klassrum (ettan och tvåan, trean och fyran, femman och sexan). Ganska snart upptäckte lärarinnan, Ewa Thomsen, att jag redan kunde det mesta av det jag skulle lära mig: Jag hade lärt mig att läsa redan vid tre års ålder, och under det första skolåret hann jag göra större delen av talen också i treans räknebok. Sålunda flyttades jag på vårterminen under mitt första skolår upp i tvåan och fick på höstterminen samma år (1947) börja i trean. Vid det laget var jag bäst i klassen i ”modersmålet” (svenska) och fick a i skrivning och språklära.

Innan min dåvarande lärare, Nils-Olof Blom, slutade för att bli överlärare i Hassela, hade han ett samtal med mina föräldrar om att jag borde få läsa vidare på Läroverket i Sundsvall.

Det gjorde jag också, men först efter att ha gått ut sexan i Nylands skola. Hösten 1951 började jag i realskola, i Althinska skolan som sorterade under Högre allmänna läroverket (numera Hedbergska skolan).

Efter tre av de fyra åren i realskolan sökte jag in på gymnasiet och började hösten 1955 på latinlinjens halvklassiska gren. Därmed flyttade jag över till läroverkets huvudbyggnad.

Studentexamen avlade jag våren 1958.

Jag har alltid varit en läsande och lyssnande och diskuterande person och blev mycket tidigt – att familjen var flyktingar betydde säkert en hel del för detta – också intresserad av samhällsfrågor och politik. Socialdemokratin kom jag i kontakt med genom Kjell Nordin, socialdemokratisk gräsrot och fackligt aktiv i Byggnadsarbetareförbundet.

Redan under folkskoletiden blev jag värvad av Folket i Bild som tidningsförsäljare. (Tidningens centralombud i Sundsvall hade nåtts av ryktet, att jag var en mycket framgångsrik jultidningsförsäljare.) I åratal sålde jag varje vecka ett trettiotal tidningar till familjer i Juniskär, Juni, Nyland, Flintåsen och Döviksjön. I början var det mest ett sätt att tjäna pengar, men snart började jag läsa allt i tidningen jag sålde. Med allt menas allt: noveller, följetonger, serier, ledare, konsumentsidor och så vidare. Våren 1954 började jag också sälja FiBs folkböcker, 25-30 varje månad. För att kunna argumentera för böckerna, måste man som försäljare själv ha läst dem. På det här sättet kom jag att läsa alla de stora svenska arbetarberättarna. Jag brukar ibland säga, att det var en enskild sådan bok, Folke Fridells ”Tack för mig grottekvarn”, som definitivt fick mig att bli socialist. Uppfylld av den känsla boken hade väckt i mig gick jag 1 maj 1954 med i mitt livs första Första maj-demonstration (i Sundsvall).

SSU fanns inte i närheten av Juniskär, ej heller på Läroverket. (Min bror Matti var senare, när han gick i gymnasiet, med om att starta den första SSU-klubben på Läroverket.)

Organiserad medlem i socialdemokratiska partiet blev jag därför först i Uppsala, dit jag flyttade för studier efter att ha gjort lumpen på I 21 i Sollefteå 1958-1959. I januari 1960 gick jag med i den socialdemokratiska studentföreningen Laboremus.

Maj 1960-maj 1961 ordförande för den socialdemokratiska studentföreningen Laboremus, Uppsala, maj 1961-maj 1962 dess vice ordförande. Var inför Laboremus´ 60-årsjubileum 1962 med i redaktionskommittén för den utrikespolitiska debattboken ”Förändringens vind” (Rabén & Sjögren, 1962) och publicerade där den EEC-kritiska egna essän ”Världen, vi och Västeuropa”. Medverkade med en laboremushistorik i Laboremus jubileumsbok 1987, ”Framtidens utmaningar”.

Februari 1961-februari 1962 suppleant i styrelsen för Sveriges socialdemokratiska studentförbund (SSSF), januari 1962-maj 1962 plus januari 1963-maj 1963 ombudsman för SSSF, februari 1962-februri 1963 redaktionssekreterare och ordförande i redaktionskommittén plus februari 1963-februari 1963 redaktör samt ordförande i redaktionskommittén för SSSFs tidskrift Libertas.

Maj 1962-december 1963 redaktör för Uppsala-debatt, tidning utgiven av socialdemokraterna i Uppsala.

Februari 1963-februari 1964 ledamot av styrelsen (skolungdomsledare) för Uppsala läns SSU-distrikt.

Sommaren 1965 samt sommaren 1966 på heltid samt däremellan och fram till och med hösten 1967 på frilansbasis ledarskribent på Örebro-Kuriren (s).

Under hela 1960-talet, framför allt fram till anställningen på ÖK, frilansjournalist (kultur- och debattartiklar samt bok- och skivrecensioner) i Arbetarbladet, Aftonbladet och Stockholms-Tidningen samt (1968-1969) i tidskriften Konkret.

1968-1969 ordförande för Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening (KSF) i Uppsala.

1967-1970 kommunalpolitiska uppdrag i Uppsala som ledamot av kulturnämnden, musiknämnden, Upplandsmuseets styrelse, boendeserviceutredningen samt biblioteksstyrelsen, 1970-1984 fortsatt ledamot av bibliotekssstyrelsen (vice ordförande 1970-1974).

Redigerade ”Joe Hills sånger” (förord, ingresser, bibliografi och diskografi, Prisma/FiBs lyrikklubb, 1969).

Fick för den Sundsvalls stads kulturstipendium i december 1969.

Redigerade arbetarrörelsesångboken ”Upp till kamp! Sånger om arbete, frihet och fred” (Prisma, 1960).

Intresset för arbetarrörelsens sånger och även annan politisk musik har också tagit sig uttryck i medverkan till skivutgivningar:
Skrev mapptext till Finn Zetterholms LP ”Joe Hill på svenska” (1970).

Satt med i utgivningsrådet för arbetarrörelsens eget skivbolag a disc och skrev då mapptext till LPn ”Björn Arahb & Monica Nielsen sjunger Ture Nerman” (1976).

Utgav som ledamot i socialdemokraternas 80-årsjubileumskommitté 1979 på a disc ut dubbel-LPn ”Till seger” (ljudupptagningar med arbetarrörelsens legendarer, tidstypisk musik och med Gunnar Sträng som sammanhållande berättare).

Skrev 1994 mapptext till CDn ”Människas glädje” med Sandvikens symfoniorkester: musik av Hans Eklund och texter av Stig Sjödin och Per Gunnar Evander.

Skrev för den av Nordal Åkerman redigerade ”Ner med klassamhället!” (Prisma, 1970) uppsatsen ”Miljön skall förena oss!” (om boendemiljön).

1975-1989 ledamot av informationsgruppen inom Svartbäckens socialdemokratiska förening, däribland redaktör för en 2-4 gånger per år hushållsutdelad tidning, ”Svartbäcken”.

Från 1 januari 1968 anställd på socialdemokratiska partistyrelsen:

Januari 1968-juni 1974 pressekreterare. Kombinerat med andra uppdrag för partistyrelsen:

Januari 1969-augusti 1969 sekreterare i SAPs och LOs jämlikhetsgrupp med Alva Myrdal som ordförande; medförfattare till rådslagsmaterial samt kongressrapporten ”Jämlikhet” 1969.

Samtidigt med pressekreterarskapet jobb åt partiets informationsavdelning, till exempel valmaterialet ”Ung familj frågar?”. 1968, uppbyggande av och konferenser för informationsgrupper i landets arbetarekommuner (1973 cirka 170 stycken) samt instruktionsboken ”Att informera”, i 1973 års val huvudansvarig för ”Motståndsrörelsen mot borgerlig regering”.

Var i 1970-talets början knuten till en liten grupp, som bland annat tog fram tryckt material om socialdemokratins politiska motståndare. Skrev en egen bok, ”VPK och SKP – de grälande tvillingpartierna” (Tidens förlag, 1975) och ”Vänsterns vägar (eller karta över de smala vägarna)”, 1973, samt i författarfirma med Pär Fagerström ”KFML(r) Mål, organisation och arbetsmetoder”, 1973, ”Högerkrafterna i Sverige”, 1973, ny berarbetad version 1975, ”Centern och arbetslivet”, 1974, ”VPK och SKP på arbetsplatserna Mål, organisation och arbetsmetoder”, 1974, och ”Skall högerkrafterna forma Sverige?”, 1976

Följde som journalist 1968-1983 praktiskt taget alla svenska partiers kongresser och skrev rapporter om dessa åt VU.

Juni 1974-december 1983 chefredaktör för Aktuellt i politiken. Gjorde om tidningen till en blandning av partitidning och seriöst familjemagasin i gamla Folket i Bilds anda. Egna ansvarsområden i tidningen: Ledare, Det händer (personligt ledarsideskåseri), Korta meningar (skämtsamma och elaka kommentarer) plus politiska cartoons, noveller och novellillustrationer (urval, uppdrag, författaringresser), Jag tycker (debattartiklar, urval, uppdrag), serier (urval), kulturavdelningen Spegeln med en à två sidor recensioner (musik, böcker, barnkultur, serier) – skrev allt själv, skämt- och satiravdelningen Brokiga blad. Tidningen utkom var fjortonde dag i magasinsformat och hade, som bäst, 140 000 i prenumererad upplaga.

1973-mars 2000 huvudsekreterare i socialdemokraternas programkommission:

Arbetet som huvudsekreterare i programkommissionen har bland annat inneburit medverkan i mängder av kurser och konferenser i ideologifrågor, däribland i början av 1970-talet regelrätta ideologiutbildningar på Bommersvik.

Författare till rådslagsmaterialet ”Program och politik” samt svarsredovisningen ”Rörelsen om partiprogrammet” 1974 samt medförfattare till 1975 års partiprogram. Programkommissionen leddes under detta programarbete av Olof Palme.

Författare till rådslagsmaterialet ”Partiprogrammet 1990” 1988 samt medförfattare till 1990 års partiprogram. Programkommissionen leddes under detta programarbete av Ingvar Carlsson.

Författare till rådslagsmaterialet ”Socialdemokratins program” 1999. Programkommissionen leddes under detta programarbete av Göran Persson.

År 2001 utkom boken ”Socialdemokratins program 1897 till 1990” (redaktör Klaus Misgeld) i vilken Enn Kokk ger den politiska och ideologiska bakgrunden till de olika partiprogrammen.

Anställdes (av Bo Toresson) i december 1983 för att biträda partisekreteraren i dennes kansli, en anställning som varade fram till avtalspensionen i månadsskiftet juni-juli 2000. Arbetsfördelningen var i början den, att Enn Kokk – framför allt när partisekreteraren var ute och reste – fick ta hand om det kontorsbaserade arbete, som låg på partisekreteraren samt kontakterna med framför allt riksdagsgruppens kansli (inklusive att vara med på med på samordningsmöten med företrädare för riksdagsgrupp, statsrådsberedning och partiexpedition. Till arbetsuppgifterna hörde vidare att förbereda (samla ärendepunkter, göra dagordningar och kallelser) och följa upp sammanträdena med partiets beslutande församlingar – VU och partistyrelsen samt partiexpeditionens ledningsgrupp – samt att arrangera funktionärsmöten och funktionärskaffen (inklusive att ordna utomstående talare). Till arbetsuppgifterna hörde från början att skriva protokoll från ledningsgruppens sammanträden samt att ha huvudansvaret för partistyrelsens protokoll, vilket senare utökades till att själv skriva partistyrelsens och sen också VUs protokoll.

Enn Kokk är icke desto mindre en ökänd sammanträdesförstörare: sprider lappar med opassande kommentarer (och ibland teckningar). Ett urval utgavs i tryck till 60-årsdagen 1997, Enn Kokk: ”Långt mer än 60 korta meningar”.

Ansvaret för att redigera partistyrelsens årliga verksamhetsberättelse, inklusive att skriva den politiska inledningen, har också under den här perioden legat på Enn Kokk. Till arbetsuppgifterna har vidare hört att under flera partikongresser processa fram kongressens dag- och arbetsordning plus föredragande; i några fall har detta kombinerats med uppgifter som chef för kongressens sekretariat (och ansvar för kongressprotokollet) eller sekreterarskap i kongressutskottet. Under en period i början av den här anställningen var Enn Kokk också ansvarig för ”Öppen linje”, en kommunikationsapparat mellan partimedlemmar och partiledning/riksdagsgrupp.

1992-halvårsskiftet 1999 har Enn Kokk kombinerat de partiadministrativa arbetsuppgifterna med jobbet som partiets nordiske och baltiske sekreterare, vilket bland annat har innefattat närvaro vid de allra flesta socialdemokratiska valvakor och partikongresser i grannländerna, deltagande i arbetsgrupper, årsmöten och arbetarkongresser inom SAMAK, sammanträden i Nordiska samordningsgruppen och Östersjögruppen, solidaritetsarbete i de baltiska staterna, samarbete med Olof Palmes internationella centrum (och valberedningsuppdrag för detta), fortlöpande kontakter med (telefon, många resor) de socialdemokratiska partierna i Norden och Baltikum, deltagande i Nordiska rådets sessioner och övriga arbete, daglig läsning av tidningar från de nordiska och baltiska länderna samt författande av långa skriftliga rapporter om allt detta till VUs sammanträden.

År 2000 omtrycktes i boken ”Vaba Eesti tähistel” (redaktörer Peeter Tõnus, Hellar Grabbi, Ivo Iliste och Vahur Linnuste, Tallinn 2000) Enn Kokks uppsats i den exilestniska tidskriften Vaba Eesti nummer 1 1963 om partier och ideologier, ”Poliitilised parteid kontra ideoloogiad”.

Efter avtalspensioneringen vid halvårsskiftet 1999 återanställdes Enn Kokk, formellt för 15 timmar i veckan (men har i praktiken arbetat heltid). Huvudarbetsuppgifterna har varit två:

Dels att fortsätta som huvudsekreterare i programkommissionen. Detta uppdrag lämnade Enn Kokk i samband med extrakongressen i mars 2000, detta på grund av kongressens beslut att Sverige ska gå med i EMU.

Dels att slutföra ett av VU/PS hösten 1998 givet uppdrag att skriva partiets egen vitbok om IB. Resultatet presenterades i ”VITBOK. Militärens hemliga nätverk i arbetarrörelsen” (Hjalmarson & Högberg, 2001).

Efter fyllda 65 (den 19 juni 2002), pensionsåldern, anställdes Enn Kokk på nytt på heltid på socialdemokratiska partistyrelsen, dels för att organisera och leda en så kallad skrivarstuga av äldre, pensionerade journalister, dels för att organisera och leda en så kallad seniorpanel, bestående av äldre, erfarna politiker, vars uppgift det var att ge råd åt valledningen.

Gick slutgiltigt i pension den sista september 2002.

Inför den socialdemokratiska studentföreningen Laboremus´ 100-årsjubileum i november 2002 valdes Enn Kokk in i jubileumskommittén och inom denna (tillsammans med Klas Gustavsson och Stig-Björn Ljunggren) in i redaktionskommittén för jubileums- och debattboken ”Var blev ni av, ljuva drömmar?” (Ordfront, 2002). 14 författare skriver där om 1960- och 1970-talens röda idéer och vad det blev av dem. Enn Kokks eget kapitel heter ”Vart tog den där elden vägen?”.

Efter pensioneringen har Enn Kokk återinträtt i kommunalpolitiken i Uppsala. Han har från början av 2003 varit förste suppleant (s) i kulturnämnden, från 2006 för en ny valperiod, samt medlem av dess utskott för bibliotek (från 2006 i stället evenemangsbidrag) respektive Stadsarkivet. Han är också, vald av kulturnämnden, Uppsala kommuns representant i styrelsen för Folkrörelsearkivet i Uppsala län.

Från och med den dess start den 8 mars 2004 (och fram till våren 2007) var han protokollsekreterare i föreningen Helga Henschens Vänner, ett litterärt och konstnärligt sällskap. Om Enn Kokks vänskap och samarbete med Helga Henschen läs Kokks artikel ”Min gröna dröm är röd. Om den politiska Helga Henschen” på sidorna 24-29 i nummer 3 2005 av De litterära sällskapens (DELS) tidskrift Parnass.

2005 utkom ”Västernorrlänningen 2003-2004” (redakörer Olof G Strömberg och Lars Boström), årsbok för Västernorrlands regementes kamratförening. I den medverkar Enn Kokk med en uppsats om sin inkallelsetid på I 21 i Sollefteå 1959-1960, ”En villig men egensinnig soldat” (sidorna 65-70).

Familj:

Sedan 1964 sammanboende med Birgitta Dahl, född den 20 september 1937. Gift med henne den17 januari 1986 (borgerlig vigsel).
Gemensamma barn:
Kerstin Kokk, född den 13 september 1969, anställd på IOGT-NTOs huvudkontor i Stockholm, bosatt i Uppsala, sambo i tio år, 2005 gift med Bo Strömberg. 25 september 2002 fick de sonen Viggo och 25 mars 2005 dottern Klara.
Matti Dahl, född den 15 februari 1973, legitimerad psykolog (Stockholms universitet), bosatt i Årsta, Stockholm, sambo med Karin Gustafsson.
Birgittas dotter från tidigare äktenskap, uppvuxen i vårt hem:
Anna Kettner, född den 14 juni 1961, pastor i Missionsförbundet, landstingspolitiker (s) i Stockholm, har varit ordförande för Sveriges kristna socialdemokraters förbund (Broderskapsrörelsen), bosatt i Rinkeby, tidigare gift med (2005 skild från) pastorn i Missionsförbundet Cai Berger, barnen Sara, född 1992, Amanda, född 1994, och Ella, född 1996.

Bostad:
Bostadsrätt på Idrottsgatan 12 nb i Uppsala. Den ursprungliga femman utvidgad med en tvåa för att få plats med alla böcker och skivor: uppskattningsvis mer än 11 000 böcker, vidare cirka
2 500 CD och ungefär 2 000 LP, EP med flera (se mer under Fritidsintressen).

Sommarbostad:
Håkanssonsgatan 26-28 i Öregrund. Tomt på drygt 2000 kvadratmeter som speglar, att trädgård är en gemensam hobby för makarna Kokk-Dahl: gammaldags rosor, perenner, bärbuskar, fruktträd, köksträdgård, potatisland, örtagård. I bokhyllorna på landet finns många hyllmeter trädgårdsböcker, kokböcker och deckare.

Fritidsintressen:
Både Enn och Birgitta är mycket trädgårdsintresserade. Enn anlade – i lägre tonåren – sin första blomrabatt längs bäcken som går genom ett hörn av tomten i Juniskär. Birgittas kryddträdgård i Öregrund har som mest rymt mer än femtio olika örter och kryddor; kryddor och örter används för brännvinskryddning och, framför allt, färska eller frysta för matlagning. Båda är mycket roade av matlagning. Birgittas mamma (nu död) var lanthushållslärare. Enn lärde sig först i Uppsala (och inte minst av Birgitta) men har lärt sig mycket sen dess.

Båda har alltid läst och läser fortfarande dagligen skönlitteratur. Vårt bibliotek, som alltså omfattar cirka 11 000 band, innehåller romaner, lyrik, deckare, samhällslitteratur (politik, ideologi med tonvikt på demokratisk socialism, feminism/jämställdhet, historia, memoarer, biografier, sociologi, u-landslitteratur med mera, även en avdelning med lokalhistoria), kokböcker (flera hyllmeter i köket i Uppsala samt i Öregrund), trädgårdsböcker (i Öregrund, där trådgården finns), litteraturhistoria, konsthistoria samt böcker om musik/sångböcker.

Vi förenas också av ett gemensamt intresse för teater och musik (opera, konserter med klassisk musik, körsång, jazz). Vår skivsamling (cirka 2 000 LP, EP med flera och drygt 2 500 CD) speglar detta och åtskilligt mer; där finns till exempel mycket amerikansk blues- och folkmusik, svensk folkmusik och world music, inte minst afrikansk musik – Enn gillar dessutom en hel del rockmusik. Enn har vidare sedan 1960-talets början samlat på svensk arbetarrörelsemusik och på politisk musik från hela världen (skivor, sångböcker, avskrifter med mera); en del av det här, som förmodligen är en av Sveriges största samlingar i sitt slag, har Birgitta medfört från resor i Afrika, USA och andra hörn av världen.

Enn Kokk i andras böcker, uppsatser med mera:

Helen Böhm, Svante Hansson & Claes Dymling (redaktörer): ”När var hur 1964”, Forum, 1963, aktuell årsbok: under rubriken Press och reklam finns på sidan 342 ett stycke om Socialdemokratiska studentförbundets tidskrift Libertas och att jag är dess redaktör; jag finns också på bild.

Hans Hederberg: ”En liberal attityd” (Tribunserien, Bonniers, 1963): sidan 29 (jag nämns som ett av flera exempel på debattörer i gränslandet mellan politik och kultur, vilka borde ha större plats i den offentliga debatten).

Ingvar Söderström: ”Joe Hill – diktare och agitator” (Prisma, 1970), biografi: den av mig året före på samma förlag utgivna ”Joe Hills sånger” finns förstås med i litteraturförteckningen (sidan 140).

Gabriella Kassius, Bernhard Tarschys & Ulla Weibust (redaktörer): ”Dikt och tanke för fackskolan So + Ek 1”: sidorna 16-20 – två sånger ur min sångbok ”Upp till kamp”, 1970, återges, ”We Shall Overcome” i amrikanskt original och i Roland von Malmborgs översättning (”Vi ska övervinna”) med introduktionstext skriven av mig samt Tom Paxtons ”What Did You Learn In School Today?”.

Bernt Rosengren: ”En dröm om styrka” (Rabén & Sjögren, 1968), roman: Kapitlet ”Upplevelsen av jämlikhet”, sidorna 162-170, handlar om KSFs midsommarkonferens 1967 på Bommersvik, där både jag och Bernt Rosengren med flera (Helga Henschen, Molly Åsbrink och många andra) deltog. Kapitlet ger en bra bild av människorna och vad som hände, bortsett från att romanens huvudperson Roffe Lone inte var med. Däremot är det helt korrekt, det som Bernt Rosengren (BR) skriver om sig själv och mig: ”BR och Enn Kokk höll ihop och skrattade nästan jämt. Det gick så långt att de övriga i gruppen började förväxla dem i ett svep.” Den som bokstavligen gjorde det var, under en frukost i matsalen, Helga Henschen, som pekade på oss med två utspärrade fingrar och sa: ”Du som är est…”.

Mats Bergquist: ”Sverige och EEC. En statsvetenskaplig studie av fyra åsiktsriktningars syn på svensk marknadspolitik 1961-1962”, doktorsavhandling, Norstedts, 1970. I Bergquists framställning blir jag en av de ledande företrädarna för en av de fyra åsiktsriktningarna, nonassectionsskolan (se speciellt sidorna 95-107 samt 167-174 plus sammanfattningen sidorna 186-201); Bergquist citerar flitigt dels min uppsats ”Världen vi och Västeuropa” i ”Förändringens vind”, 1962, dels Socialdemokratiska studentförbundets tidskrift Libertas, vars redaktör jag var och där jag ansvarade för praktiskt taget alla ledarkommentarer i denna fråga.

Bosse Gustafson: ”Nyckeln” (Författarförlaget, 1974), roman: sidorna 48 och 49 (huvudpersonen ringer mig, under mitt riktiga namn, på partiexpeditionen; det roligaste med det här är, att jag egentligen – tvär emot vad som påstås – gillar papper!).

Rolf Bromme (redaktör): ”Dialog med pressen”, debatten om folkölet, Nykterhetsrörelsens informationstjänst, 1975: på sidan 42 återges en insändare i Aktuellt i politiken (s), nummer 1 1975 av Rolf Bromme, ”Nyktert om öl”, med svar från mig, som då var chefredaktör.

Bernhard Kangro: ”Estland i Sverige” (Eesti kirjanike kooperatiiv, 1976): sidan 115 (i avsnitt om ester verksamma i svenska media).

Hans O Sjöström: ”En sakkunnigs kärleksliv”, 1977, roman: jag förekommer i handlingen under mitt verkliga namn.

I Birger Normans artikelantologi ”I stället för ståndpunkter” (i serien Röster ur rörelsen, Rabén & Sjögren, 1978) återges hans Vinkelskott i Metallarbetaren 30 3 1974, ”Internationalen – men mänskligheten?”. I den återges bland annat Sven Backlunds och John Bergs brunnsviksöversättning från tidigt 1930-tal av ”Internationalen”, med tacksam notering att den finns tillgänglig i min sångbok från 1970, ”Upp till kamp!” (sidan 166),

Magnus Knutsson (text) & Ulf Jansson (bild), seriealbum: ”Rattes äventyr 1: Ratte och kidnapparna” (Carlsen Comics, 1980), avsnittet ”Ratte och slipsfabriken” sidorna 19-37, där jag, mycket porträttlikt, har tilldelats en biträdande hjälteroll under namnet Uno Smock, redaktör för Slipsarbetarförbundets tidning Kravatt i politiken (jämför Aktuellt i politiken, vars redaktör jag var). Magnus Knutsson, som vid något tillfälle också medverkade i Aktuellt i politiken, gav mig den här hjälterollen för att jag i min tidning hade försvarat seriemediet mot antagonister i KSF Stockholm, där Knutsson själv var medlem. Ratte publicerades som helsidesserie i Aftonbladet 1978 och framåt. Jag var inte förvarnad, när jag plötsligt – som vanligt – läste Ratte och plötsligt hittade mig själv där.

Magnus Knutsson (text) & Ulf Jansson (bild), seriealbum: ”Rattes äventyr 2: Ratte och den vilda jakten på byrån” (Carlsen Comics, 1982), avsnittet ”Slipsfabriken kommer tillbaka” sidorna 3-22. Här skymtar jag bara vid en presskonferens (sidan 22).

Stig-Göran Nilsson: ”Olof Palme – segervalet” (Perfekta, 1983): ett bilddokument från valrörelsen 1983; jag finns med på en stor bild från VUs valvaka i Metallhuset i Stockholm (sidorna 94-95).

Bertil Bergqvist: ”Uppsala arbetarekommun – en minnesskrift”, Uppsala arbetarekommun, utgiven med anledning av 85-årsjubileet 1986: sidan 49 (tidningen Uppsala-Debatt startas med Enn Kokk som redaktör).

Hans O Sjöström: ”Klassens ljus” (Norstedts, 1987), en bok om politiska generationskamrater från Laboremus och Socialdemokratiska studentförbundet: sidan 20 (om att jag värvade Birgitta Dahl, då Kettner, till socialdemokratin), sidan 21 (bild från 1987 med Anna Berger Kettner, Birgitta Dahl och Enn Kokk), sidan 22 (studentförbundets ”sexuskott”), sidan 23 (om mig och Birgitta), sidan 32 (om min relation till Anna-Greta Leijon), sidorna 51-65 (kapitlet om mig, ”Huvudjägaren”, med underrubrikerna ”En passionerad människa”, ”Förändringens vind” och ”En missbrukad kraft”), sidorna 82-83 (om Bo Söderstens plädering för socialisering), sidorna 118-119 (om värvningarna av Sverker Gustavsson med flera), sidan 121 (om mig och Ulf Larsson), sidorna 127-129 (om det motstånd jag organiserade mot Ingemar Ståhls studiemedelsförslag), sidan 134 (tyska SHB träffar mig och Hans O Sjöström), sidorna 202-203 och 210 (min kritik i Libertas av Forum Vänster) och 273-274 (om förbindelser mellan de olika personerna i boken) samt 294 (personnotis).

Carl-Adam Nycop: ”Väcka, oroa, förarga. En tidningsmans memoarer” (Legenda, 1988): I kapitlet ”Valarbete”, sidorna 144-169, skildar Nycop sina insatser som ledare för Motståndsrörelsen mot borgerlig regering i 1973 års valrörelse. Min insats som ”konspiratör” skildras på sidan 151; i själva verket var hela idén till Motståndsrörelsen min, inte Helga Henschens som Nycop skriver – men det är korrekt, att Helga Henschen utåt framträdde som idégivare.

Anna-Greta Leijon: ”Alla rosor ska inte tuktas!” (Tidens förlag, 1991), memoarer: sidan 66 (i egenskap av ordförande i Laboremus), sidan 77 (om Anna-Gretas och mitt komiska sammanträffande med MRA).

Staffan Skott: ”Liken i garderoben – Vänsterpartiets (Sveriges kommunistiska parti) förflutna 1917-1989” (Tidens förlag, 1991); i lista över litteratur att läsa: ”Enn Kokk: VPK och SKP, de grälande tvillingpartietna, Stockholm 1974, kan också rekommenderas”.

Bertil Bergqvist: ”Arbetarrörelsen i Uppsala”, Uppsala stads historia VI:10, Stadsarkivet, 1992: sidan 161 (ordförande i Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening, KSF, 1967-1968, sidan 191 (ordförande i Laboremus) och sidan 193 (citat ur min Laboremus-historik i ”Framtidens utmaningar”, 1987).

Sten Andersson berättar i sin memoarbok ”I de lugnaste vattnen…” (Tidens förlag, 1993) historien om hur partiets informationssekreterare Anders Thunborg 1968 hade fått Björn Lindroth och Bengt Arne Wallin att skriva en kampanjsång åt Socialdemokraterna, ”Hej, socialdemokrat”. Dess text om ”en luftmadrass på välfärdens hav” fick ytterligare spridning genom att jag skickade ut den med ett pressmeddelande, berättar Sten på sidan 315. Sen drogs inspelningen av sånen för övrigt in.

Kaa Eneberg: ”Tvingade till tystnad” (Hjalmarson & Högberg, 2000), en bok om de så kallade kirunasvenskarna: sidan 184 (källhänvisning till min bok ”VPK och SKP, de grälande tvillingpartierna”, 1974).

Ulf Himmelstrand: ”Ögonblicket – erinringar” (Podium, 2000): sidan 201 (om mitt uppdrag att utreda IB).

Henrik Segerpalm: ”Jämlikhetsrapporten. Tvåförsörjarnormen och den socialdemokratiska jämställdheten 1969”, C-uppsats vid Samtidshistoriska institutionen, Södertörns högskola, Ht 2001, med Kjell Östberg som handledare. Jag är enligt källförteckningen (sidan 49) en av tre intervjuade – jag var ju med i sekretariatet för Alva Myrdals jämlikhetsgrupp 1969, vilket författaren noterar på sidan 10 – och Segerpalm till intervjun med mig på sidorna 11, 17, 27, 28, 29 (två referenser) och 32 (två referenser); dessutom har det sitt intresse i sammanhanget (uppsatsen fokuserar på jämställdhet), att jag skrev jämlikhetsrapportens kapitel om familjepolitik och, tillsammans med Nordal Åkerman, dess kapitel om bostadspolitik.

Lars Olof Lampers: ”Det grå brödraskapet – en berättelse om IB”, forskarrapport till Säkerhetstjänstkommissionen, Statens offentliga utredningar SOU 2002:92. Referenser till min ”Vitbok. Militärens hemliga nätverk i arbetarrörelsen”, 2001, finns inte bara i litteraturförteckningen (sidan 514) utan också mer specifikt på sidorna 20, 26, 48, 54, 55, 56, 100, 101, 102, 103, 105, 107, 170, 176, 181, 213, 214, 226, 227, 228, 229, 239, 241, 243, 265, 266, 267, 279, 281, 289, 296, 307, 310, 311, 315, 317, 327, 328, 329, 341, 344, 345, 450, 462 och 500.

Säkerhetstjänstkommissionens betänkande: ”Rikets säkerhet och den personliga integriteten. De svenska säkerhetstjänsternas författningsskyddande verksamhet sedan år 1945”, Statens offentliga utredningar SOU 2002:87. Även huvudbetänkandet har med min ”Vitbok. Militärens hemliga nätverk i arbetarrörelsen”, 2001, i litteraturförteckningen (sidan 627). I kapitlet ”De hemliga underrättelse- och säkerhetstjänsternas skyddande verksamhet”, avsnitten ”Grupp B” återges en lång bit av min intervju med Birger Elmér (sidan 509). Ytterligare en referens finns på sidan 524. I kapitlet ”Säkerhetstjänsternas samarbete med partier, organisationer m m” finns referenser på sidorna 585, 587, 598, 590 och 609. På sidorna 591-592 refereras utförligt slutsatserna i mitt efterord till vitboken, varefter säkerhetstjänsten konkluderar: ”Denna bild stämmer väl överens med vad kommissionen kommit fram till.” Kommissionen tillägger, att den själv dock i vissa avseenden har kunnat komma längre, eftersom jag ju, ”till skillnad från kommissionen, inte haft tillgång till myndigheternas hemliga arkiv och inte heller till möjligheten att höra personer under sanningsplikt”.

Magnus Hjort: ”Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning av kommunister, anarkister m m 1965-2002”, forskarrapport till Säkerhetstjänstkommissionen, Statens offentliga utredningar SOU 2002:91. I litteraturförteckningen på sidan 791 finns min ”Vitbok. Militärens hemliga nätverk i arbetarrörelsen”, 2001, samt min och Pär Fagerströms ”KFML(r) Mål, organisation och arbetsmetoder”, 1973.

Anna-Lena Lodenius: ”Tvåfrontskrig – hur facket agerade mot nazism och fascism före 1960” (Hjalmarson & Högberg, 2002): sidorna 9, 267-268, 283 och 286 (hänvisningar till ”Vitbok. Militärens hemliga nätverk i arbetarrörelsen”, 2001).

Kjell Östberg: ”1968 – när allt var i rörelse. Sextiotalsradikaliseringen och de sociala rörelserna” (Prisma, 2002). Min ”Vitbok. Militärens hemliga nätverk i arbetarrörelsen”, 2001finns i litteraturförteckningen (sidan 190); ett par referenser finns på sidan 157.

”Av kärlek till arkiv: festskrift till Erik Norberg”, Skrifter utgivna av Riksarkivet, 2002: Min ”VPK och SKP – de grälande tvillingpartierna”, Tiden 1974, finns med i litteraturförteckningen till Lars Björlins bidrag ”Ett aktionsprogram för enhet: kring SKP och enhetsfrontspolitiken under 1930-talet”. Kokk satt för övrigt tillsammans med Erik Norberg i styrelsen för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ARAB) under en lång följd av år.

Ingvar Söderström: ”En sång kan inte arkebuseras. Berättelsen om Joe Hill” (Bäckströms, 2002). på sidorna 94-95 finns en referens till de svenska översättningarna i den av mig redigerade sångboken ”Joe Hills sånger”, 1969.

Klas Gustavsson: ”Socialismens liv efter döden”, fotnot på sidorna 42-43 om min syn på socialdemokraternas programrevision 2001, Atlas, 2004

David Isaksson (redaktör): ”Baltikum-Sverige Möten över havet”, intervju om erfarenheter från arbetet som socialdemokratiska partiets (nordiske och) baltiske sekreterare, sidorna 57-58 i Lars Truedsons kapitel ”Partierna och demokratin”, SIDA, 2004.

Elisabeth Cronsioe, Kristina Hall och Annika Hyberg: ”Vad var IB-affären?”, uppsats 2005-12-30 i Omvärldsanalys 1-20p, Ht-04 vid Malmö högskola. Min ”Vitbok. Militärens hemliga nätverk i arbetarrörelsen”, 2001, är en av huvudkällorna (sidan 22). Noter med hänvisning till boken finns på sidorna 4 (två stycken), 6 (tre stycken), 8, 9 (fyra stycken), 10, 14, 15 och 16 (två stycken). Boken kommenteras också i avsnittet Diskussion på sidan 19.

Thomas Storn (redaktör): ”Svensk seriehistoria – första boken från Svenskt serierkiv” (Seriefrämjandet, 2005). Boken handlar om de svenska serietidningarnas framväxt, med betoning på 1950-talet. I Thomas Storns kapitel ”Förlagsaktiebolaget Hansa och den ”originelle” chefen Mitlin” på sidorna 60-77 intervjuas jag på sidan 71 om mina insatser i början av 1950-talet för att göra om Alla Tiders Seriejournal – i stort sett alla mina råd följdes, och jag fick en bok i belöning av redaktören – Curth Hson! Intervjun med mig finns också med i källförteckningen på sidan 77.

Olle Svenning: ”Göran Persson och hans värld” (Norstedts, 2005). På sidan 97 (i kapitel 6) refereras min kritik av 2001 års partiprogram. På sidan 261 (i kapitel 14) refererar Svenning (utan angivande av källa) det jag i ”Var blev ni av, ljuva drömmar” skriver om mina mellanhavanden med Göran Persson om EMU-frågan, det som fick mig att lämna arbetet som huvudsekreterare i programkommissionen.

Yvonne Hirdman: ”Det tänkande hjärtat. Boken om Alva Myrdal” (Ordfront, 2006). I en fotnot på sidan 421, till ett avsnitt i kapitel 12 om socialdemokraternas och LOs gemensamma jämlikhetsgrupp, som Alva Myrdal var ordförande för, nämns det att jag ingick i gruppens sekretariat.

Ahto Uisk: ”Med Arbetaren” (Federativ, 2006). På sidan 65 nämner Uisk, att jag som gästinledare deltog i ett möte med Syndikalistiska studentföreningen, som han var medlem av, i Uppsala.

Claes Arvidsson har i sin polemiska biografi ”Olof Palme. Med verkligheten som fiende” (Timbro, 2006) fem referenser till mig: i avsnittet om IB på sidorna 106 och 110 till ”Vitbok. Militärens hemliga nätverk i arbetarrörelsen” (2001), på sidan 277 till mitt arbete i sekretariatet för Alva Myrdals jämlikhetsgrupp, på sidan 316 i ett avsnitt om sextiotalsradikalismen samt på sidan 467 i ett avsnitt om 1975 års partiprogram till inledningskapitlet i ”Var blev ni av, ljuva drömmar? (2002). Böckerna finns förstås med i källförteckningen.

Anders Isaksson: ”Ebbe Mannen som blev en affär” (Bonniers, 2007). Min bok ”Vitbok – militörens hemliga nätverk i arbetarrörelsen refereras och kommenteras på sidorna 112 och 114.

Claes-Göran Kjellanders och Margit Silbersteins ”I mänsklig makt. Om politikens vardagar” (Brombergs, 2008) är en bok om lokalpolitiker. Bland dem som intervjuas finns Gunnel Orselius-Dahl, folkpartistisk kommunalpolitiker i Vallentuna. Hon är gift med Birgittas yngste bror Ragnar Dahl och bodde i tre års tid, när hon pluggade för att bli barnavårdslärare, hos oss i vår lägenhet i Uppsala. På sidorna 35 och 36 nämner hon mig som mentor – även om hon själv alltså blev socialliberal.

Den 14 november 2006 deltog jag på Södertörns högskola i ett vittnesseminarium om Sveriges roll fram till de baltiska staternas självständighet 1991, ”Var Baltikums sak vår? Svensk politik och diplomati 1989-1991″. Seminariets innehåll finns redovisat i en bok, redigerad av Thomas Lundin och Torbjörn Nilsson, ”Sverige och Baltikums frigörelse” (Samtidshistoriska institutet/Centre for Baltic and East European Studies, Södertörns högskola, Samtidshistoriska frågor n4 16, 2008). Jag presenteras på sidan 7 och finns på bild på sidan 50. Mina inlägg finns återgivna på sidorna 57-60, 63-64, 66, 69 och 78.

I sin ”Sanning eller konka. Mona Sahlins politiska liv” (Bonniers, 2008) skriver Lotta Gröning på sidorna 72 och 73 om att jag, efter att på min blogg ha skrivit kritiskt om Mona som partiledare, inte inbjöds till den socialdemokratiska partikongress, där hon valdes till partiledare.

I ”I väntan på Mona Sahlin” (Prisma, 2008) refererar och återger Christer Isaksson på sidorna 293-295 vad jag på min blogg inför partiordförandevalet skrev om Mona Sahlins partisekreterartid. På sidan 332 återvänder han till min karaktäristik av Sahlin som en person som inte är intresserad av detaljer.

I första delen av sin palmebiografi, ”I takt med tiden. Olof Palme 1927-1969” (Leopard, 2008), refererar Kjell Östberg till två av mina böcker. I avsnittet om Palmes arbete på Försvarsstaben och om IB, refererar han uppgifter i min ”Vitbok – militärens hemliga nätverk i arbetarrörelsen” (Hjalmarson & Högberg, 2001) om att flera personer i SSUs förbundsstyrelse, som också Palme var med i, hade kopplingar till IBs arbete. Till ”Var blev ni av, ljuva drömmar?” (redaktörer Enn Kokk, Stigbjörn Ljunggren och Klas Gustavsson, Ordfront, 2002) har han en rad referenser: om radikal opposition inom Socialdemokratiska studentförbundet (sidan 206), om Studentförbundets roll i radkaliseringsprocessen på det internationella området (sidorna 212-213), om Studentförbundets kritik av det svenska välfärdssystemet (sidan 245) och om Studentförbundets snabba radikalisering under det tidiga 1960-talet (sidan 261).

I ”Helga Henschens i Sundbyberg” (redaktör Barbro Werkmäster, Helga Henschens Vänner & Sundbybergs stad, 2009) berättas på sidan 64 att jag var en av initiativtagarna till föreningen Helga Henschens Vänner.

Den kinesiska boken ”Ruidian Shehuiminzhuzhuyi Moshi”, på engelska “The Model of Swedish Social Democracy” (redaktörer och översättare Gao Feng och Shi Hong, Central Compilation & Translation Press, 2009), innehåller den svenska socialdemokratins samtliga program, bland andra programmen från 1975 och 1990 som jag var huvudsekreterare för, plus de programintroduktioner jag skrev för boken “Socialdemokratins program 1897 till 1990” (redaktör Klaus Misgeld, Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, 2001).

Jag förekommer på ett par ställen – i kapitlet om Basse Lindeman och i en ögonblicksbild från ett nordiskt socialdemokratiskt studentförbundsmöte i Helsingfors 1960 – i Per Brunvands ”Mitt land, mitt land. Om Finland og finnene” (Pedagogisk Psykologisk Forlag as, 2008).

I Janne Sundlings bok ”Rösta! Om PR, prylar och påverkan” (Stenberg-Schentz förlag, 2009) intervjuas jag på sidorna 104-114 av Sundling om politisk musik i bland annat valrörelserna. Kapitlet heter ”Partymusic! Rösten för rösten”. Flera av skivorna i min samling avbildas, en av dem också med mitt namn på omslaget.

När Uppsala läns socialdemokratiska partidistrikt år 2010 fyllde hundra år, gav distriktet ut jubileumsboken ”100 år för ett bättre samhälle. Uppsala läns socialdemokratiska partidistrikt 1910-2010”. Boken färdigställdes av en redaktionskommitté under ledning av Birgitta Dahl. I boken finns bland annat en serie ersonporträtt, skrivna av Mats O Karlsson, däribland ett av Birgitta Dahl. I detta omnämns jag (på sidan 60) som hennes man.

I Kerstin Vinterheds bok ”Mordet. Om öppna och dolda motsättningar bakom Palmemordet” (Hjalmarsson & Högberg, 2011) finns på sidan 63 ett referat av några av slutsatserna i min ”Vitbok. Militärens hemliga nätverk i arbetarrörelsen”.

I Mats Werners bok ”Lasse Werner. En lycklig skit. Den svenska jazzens gossen Ruda” (Gidlunds, 2014) återges på sidorna 339 och 340 min bloggrecension av en CD med dittills outgivet material med Lasse Werner.

I Harry Martinson-sällskapets årsbok 2014, ”Till Harry från… Dedikationer i Harry Martinsons bibliotek” (Vekerum förlag, redaktörer Gunilla Aldén, Johnny Karlsson, Bertil Knoester och Åke Widfeldt) skriver jag på sidorna 38-39 om Tage Erlanders gåva med dedikation till Harry Martinson av första delen av sina memoarer, ”1990-1939” (Tidens förlag, 1972).

I David Karlssons, Helena Perssons och Siri Reuterstrands (redaktörer) ”Tidskriftsstriden. Sju dagar som skakade Sverige” (Nätverkstan Skriftersie 007, 2015) finns de inlägg i dagspress, på nätet och i Riksdagen omtryckta, som bidrog till att bevara det före jul 2014 hotade stödet till svenska kulturtidskrifter. Mitt inlägg ”Har de borgerliga så kallade kulturpolitikerna ens läst Lyrikvännen och Fronesis? ”, ursprungligen publicerat på min blogg den 16 december 2014, återfinns i boken på sidor 136-138, med hänisning även på sidan 243.