Trepartikoalition kommer att regera Estland

31 mars 2015 22:02 | Politik | Inga kommentarer

En ganska omaka koalition kommer att forma den nya regering som har förhandlats fram i Estland. Regeringen, som tidigare med det i många stycken nyliberala, dessutom valsegrande Reformierakond (Reformpartiet) som ankare och Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet) som koalitionspartner, kompletteras nu med det parti som trängdes ut ur regeringen, när Socialdemokraterna blev en del av den, det estnationalistiska, konservativa och kristna Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika).

Den regeringsöverenskommelse som har presenterats förefaller ganska mager och spretar dessutom åt ganska olika politiska håll. Den nya regeringen lovar till exempel att sänka arbetsgivaravgifterna och höja barnbidragen.

Fördelningen av regeringsposter har ännu inte presenterats, men enligt förslag från de tre nu samverkande partierna har den nuvarande talmannen, socialdemokraten Eiki Nestor, valts om. Övriga partier röstade på Andres Härkel från Vabaerakond (Fria partiet), som i slutändan inte fick vara med i regeringskoalitionen. Härkel har för övrigt ett förflutet i Reformpartiet.

Intressant att notera är att Vabaerakond, ett konservativt parti, i en mätning från Emor samtidigt har passerat regeringspartiet IRL i storlek: Vabaerakond stöds i mars av 12 procent mot 8,7 procent i valet.

Sämre går det för IRL, som numera alltså ingår i regeringen. Det gick kraftigt bakåt redan i valet – stöddes då ändå av 13,7 procent – men är i den aktuella marsmätningen nere på 10 procent.

Socialdemokraterna, SDE, håller sig dock med 16 procent i den här marsmätningen ungefär på den nivå partiet klarade i valet, 15,2 procent. Men de här resultaten ligger båda långt under de nivåer partiet har varit uppe på.

Det regeringsbildande Reformpartiet, som i valet stöddes av 27,7 procent, ligger kvar på sin höga nivå, får i den här mätningen stöd av 28 procent.

Och det stora oppositionspartiet, det borgerliga men i enskilda frågor lätt vänsterorienterade Keskerakond (Centerpartiet), ligger med nu 24 procent kvar ungefär på sin höga nivå från valet, 24,8 procent, detta trots att partiet under regeringsförhandlingarna, som de har ställts utanför, i stort sett inte har hörts av alls. Det senare har knappast varit planerat av partiet självt, men det som har hänt dess både karismatiske och populistiske partiledare Edgar Savisaar, en sjukhusvistelse i koma som ändade i att ena benet amputerades ovanför knäet, har lagt sordin på dess övriga ledande företrädare, som säkert också har varit upptagna av överväganden om egna och andras chanser att ta över, om Savisaar tvingas lämna partiledarskapet. Samtidigt är Savisaar fortsatt populär, inte minst bland Estlands väljare av ryskt ursprung. I en annan färsk undersökning om vem som borde ta över som president när socialdemokraten Toomas Hendrik Ilves avgår – han får inte kandidera ytterligare en gång – blev det jämnt lopp mellan Savisaar och reformpartisten Siim Kallas.

Det sista i Riigikogu representerade partiet, det likaledes på högerkanten hemmahörande Konservatiivne Rahvaerakond (Konservativa folkpartiet), som i valet fick 7 procent, har inte spelat någon märkbar roll i förhandlingarna om ny regering, men kommer i den här marsmätningen ändå upp i 9 procent. Sannolikt har den här ökningen, liksom Vabaerakonds, skett på bekostnad av IRL.

Norge: Fremskrittspartiets sämsta resultat på 19 år

31 mars 2015 17:39 | Politik | Inga kommentarer

I den opinionsmätning Ipsos MMI har gjort för norska Dagbladet får högerpopulistiska Fremskrittspartiet sitt sämsta resultat på 19 år. Partiet har sen februari backat med ytterligare 1,4 procentenheter och är nu nere på låga 9,9 procent. Det här är också ett rejält tapp jämfört med partiets resultat i stortingsvalet 2013, 16,3 procent.

Dess regeringspartner Høyre ökar med 2 procentenheter till 23,5 procent, men även det ligger under partiets valresultat 2013, 26,8 procent.

Den här blå-blå regeringen har parlamentariskt stöd av två mittenpartier, dels liberala Venstre, dels Kristelig Folkeparti. Krafter inom det senare partiet har varit inne på att rikta en misstroendeförklaring i Stortinget mot en ledande företrädare för Fremskrittspartiet, men det hotet är för närvarande undanröjt.

Kristelig Folkeparti backar i den här mätningen med 1 procentenhet till 4,6 procent, vilket är under partiets valresultat 2013, 5,6 procent.

Också Venstre backar en smula, med 0,1 procentenheter till 4,1 procent. Också det är under partiets resultat i valet 2011, 5,2 procent.

Det tredje traditionella mittenpartiet i Norge, Senterpartiet, hade suttit i den rödgröna koalitionsregering som föll i 2013 års val – det är för övrigt fortfarande berett att i regeringsställning samarbeta med Arbeiderpartiet. Det här partiet växer i den här mätningen med 1,8 procentenheter till 7,3 procent, vilket är mer än vad partiet fick i valet 2013, 5,5 procent.

Det bärande elementet i den röd-gröna regering som föll 2013, socialdemokratiska Arbeiderpartiet, har därefter gjort en formidabel comeback. I den aktuella mätningen tappar visserligen partiet 0,2 procentenheter, men dess aktuella nivå, 41,1 procent, ligger skyhögt över partiets resultat i valet 2013, 30,8 procent.

Deras tredje part i den regering som föll, Sosialistisk Venstreparti, fortsätter att ha lågt stöd, 3,7 procent mot 4,1 procent i valet 2013. Skulle det här vara ett valresultat, skulle SV inte klara fyraprocentsspärren – men ändå få två lokala mandat.

Fast AP och SP skulle, om den här mätningen vore ett valresultat, hur som helst tillsammans få majoritet i Stortinget: AP 75 mandat + SP 13.

Miljøpartiet De Grønne, som i Norge har ställt sig utanför blockpolitiken, hamnar också det under spärren med 3,0 procent (+ 0,1 procentenheter). I valet 2013 fick partiet 2,8 procent, men ett bättre stöd i Oslo gav partiet ett utjämningsmandat där.

Helt chanslöst är däremot yttervänsterpartiet Rødt, som i den här mätningen backar med 0,5 procentenheter till 2,2 procent, det senare dock högre än partiets resultat i stortingsvalet 2013, 1,1 procent.

Nu står det och väger i Danmark

31 mars 2015 15:58 | Politik | 2 kommentarer

Det ännu inte datumlagda danska valet närmar sig, och plötsligt är det politiska läget mycket mer jämnt än vad det har varit på länge, 51,0 procent för de borgerliga och 48,2 procent för det röda blocket. De här resultaten kommer från Greens, vars undersökning jag ännu inte har tillgång till. Men uppgången för Socialdemokratiet har varit märkbar under senare tid, och eftersom man kan se en viss nedgång hos Dansk Folkeparti, kan man, vad man än anser om det här i sak, tolka den här väljaröverströmningen som en belöning av Socialdemokratiet för dess nyligen skärpta hållning i invandringspolitiken.

De två sammanvägningar som görs av de senaste opinionsmätningarna har båda fogat in resultaten i Voxmeters mätning 29 mars; som jämförelsetal används respektive partis resultat i folketingsvalet 2011:

Socialdemokratiet 23,4 procent (24,8 procent)
Radikale Venstre 7,3 procent (9,5 procent)
Socialistisk Folkeparti 7,2 procent (9,2 procent)
Enhedslisten 8,7 procent (6,5 procent)
Venstre 23,8 procent (26,7 procent)
Dansk Folkeparti 17,7 procent (12,3 procent)
Konservative Folkeparti 4,6 procent (4,9 procent)
Liberal Alliance 5,0 procent (5,0 procent)

Ritzau Index ger följande genomsnittsresultat:

Socialdemokratiet 23,4 procent
Radikale Venstre 7,2 procent
Socialistisk Folkeparti 6,9 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Venstre 23,0 procent
Dansk Folkeparti 18,6 procent
Konservative Folkeparti 4,8 procent
Liberal Alliance 5,0 procent (5,5 procent)

Och i Berlingske Barometer har de senaste två sammanvägningarna sett ut så här (den allra senaste återgiven sist):

Socialdemokratiet 22,9 procent respektive 23,1 procent
Radikale Venstre 7,1 procent respektive 6,9 procent
Socialistisk Folkeparti 6,6 procent respektive 6,7 procent
Enhedslisten 8,6 procent respektive 8,6 procent
Venstre 22,8 procent respektive 22,9 procent
Dansk Folkeparti 19,3 procent respektive 18,5 procent
Konservative Folkeparti 4,9 procent respektive 4,7 procent
Liberal Alliance 5,6 procent respektive 5,8 procent

Att Greens – se inledningen – tycker att det nu står och väger har också att göra med att det nya partiet Alternativet, som stöder en vänsterregering, ser ut att forcera den låga danska tvåprocentsspärren. Resultat för det här partiet redovisas inte normalt i opinionsmätningarna, men det uppges nu ligga på en nivå upp emot 3 procent.

Ut till landet

30 mars 2015 20:59 | Film, Musik, Resor, Serier, Trädgård, Ur dagboken, Varia | 12 kommentarer

Min relativa tystnad här på bloggen under de senaste dagarna har berott på att vi har ägnat oss åt att flytta ut på landet, till vårt sommarhus i Öregrund.

Vi har haft vårt ställe här i Öregrund ända sen 1969, så sen dess har vi i omgångar byggt ut och moderniserat, dock utan att fördärva – huset är fortfarande falurött och har spröjsade fönster. Men vi har i alla fall svag grundvärme på för att klara vattenledningen – insatt av oss; i början fick vi hämta vatten i brunn – och hyggligt snabbt få huset beboeligt igen.

Efter så här många år har vi förstås också rätt mycket på plats när vi själva flyttar ut, men varje vår gör vi ett slags säsongsflytt: packar kläder och skor för olika ändamål, fyller kartonger med olästa böcker och osedda filmer, tar med oss senhöstens och vinterns tidskrifter och serietidningar; Birgitta tar också med sig sysaker och stickningar. Och så tar vi i kartonger med oss våra ganska många krukväxter. Faktum är att vi fyller en större skåptaxi med våra flyttgrejer – chauffören hjälper oss gamla och lytta med i- och urlastningen. Det här är inte helt billigt, men det är rationellt, och eftersom vi själva inte har kostnad för bil – ingen av oss har ens körkort! – tycker vi att vi har råd.

Gårdagen gick alltså till stor del åt att packa alltsammans i väskor och kartonger, och i dag har vi ägna oss åt att packa upp alltsammans (fast lite är kvar att göra) och ställa sakerna på deras öregrundsställen. Gradvis får huset den karaktär det har under sommarhalvåret. Glasverandan med sina spröjsade fönster har krukväxter på de mörkblå fönsterbänkarna, och jag har sorterat alla CD jag hade med – glasverandan är nämligen en nästan perfekt resonansbotten för skivlyssning.

När jag var på glasverandan, såg jag, att en hög syren i syrenhäcken nedanför hade blåst omkull, och senare, när Birgitta var ute för att ta in kvistar att ställa i krukor, såg hon, att ytterligare ett par träd på andra sidan huset också hade knäckts. Öregrund måste ha drabbats av en riktigt häftig storm under senhösten eller vintern.

Men nu ska vi strax sätta oss framför TVn.

Om möss och en lite avvikande mormor

28 mars 2015 18:10 | Barnkultur | Inga kommentarer

Birgitta Stenbergs (text) och Mati Lepps (bild) ”Billy och mormor” (En bok för alla, 2015, i original på Bonnier Carlsen 1999) är en udda och ganska rolig barnbok.

Den här mormorn, bosatt långt bort, kommer för att hälsa på lille Billy, och man ser genast av hennes klädsel och ganska ungdomliga uppsyn, att det här är en ganska ovanlig mormor.

Mormor säger också, att hon behöver ett rum vars dörr går att hålla stängd. Hon har nämligen en rätta, Amalia, i sjalen hon har runt halsen.

Medan Billy, lite försiktigt, bekantar sig med råttan, ställer sig mormor på huvudet och förklarar att nu mår hon prima.

Billy får också önska sig en sak av mormor, och det blir en brandbil med lång stege.

När de har köpt den och åker buss hem, är det en kille med märklig frisyr och nitar på axlarna som tar upp ett helt säte och vägrar maka på sig. Men när Amalia skuttar över till honom och försvinner i hans kläder, händer något märkligt: Också nitgrabben har en råtta i sina kläder, Jojje. Själv heter han Kasper – nu är isen bruten.

Och för att kunna locka fram Amalia och Jojje och skilja dem åt är han först tvungen att följa med mormor och Billy hem.

Mormor ber honom komma och hälsa på, fastän mamma försöker säga att råttuslingen inte får sitta med vid bordet. Så Billy känner trycket och säger nej, när mormor erbjuder honom den unge som kanske blir följden av Amalias äventyr i Kaspers kläder. Men till mormor, som åter står på huvudet, säger han, att Amalia får klättra på stegen till hans brandbil, om hon vill.

Bok för dagisbarn

28 mars 2015 17:32 | Barnkultur | Inga kommentarer

Per Gustavssons (text) och Helena Willis’ (bild) ”Kaninkostymen” (En bok för alla, 2015, ursprungligen utgiven på Natur och Kultur 2008) är en bok för dagisbarn. Handlingen har tre temata, alla dock invävda i varann.

Den här historiens huvudperson, Viktor, blir kär i en tjej på dagis, Gabriella – tyvärr finns hon på en annan avdelning, och han känner inte henne. Förgäves försöker han fånga hennes uppmärksamhet.

Där hemma är allt ett kaos. Viktor har fått babysyskon, tvillingar, och de håller mamma och pappa fullt sysselsatta, hela tiden. Det gör att pappa aldrig hinner tvätta, så till slut finns det bara en skär kanindräkt som är ren.

Och trots att han försöker göra sig så osynlig som möjligt, ser förstås gänget av tuffa grabbar honom när han kommer till dagis och klår upp honom.

Fast då kommer det fram en tjej – Gabbi! – och frågar hur det gick. Och hon tycker att Viktors kanindräkt är jättefin, passar ihop med den isbjörnsdräkt hon själv har hemma. Gabbi frågar till och med om de inte kan ses i morgon.

Väl hemma möts han av pappa med en hög nytvättade kläder i famnen: Viktor ska inte behöva gå mer till dagis iförd kanindräkt!

Men se, just kanindräkt vill Viktor ha i morgon också.

Klarar danska (S) regeringsmakten – och i så fall till vilket pris?

28 mars 2015 17:04 | Politik | Inga kommentarer

Det kommer ständigt nya danska opinionsundersökningar.

Som utgångspunkt är det rimligt att ha utfallet i det senaste folketingsvalet, det som genomfördes 2011, det som ledde till dagens vänsterregering:

Socialdemokratiet, som fortfarande innehar statsministerposten, fick då 24,8 procent.

Dess kvarvarande regeringspartner, socialliberala Radikale Venstre, fick 9,5 procent.

Socialistisk Folkeparti, som också ingick i den här regeringen men sen har hoppat av, stöddes av 9,2 procent.

Och den av yttervänstergrupper bildade, feministiska och rödgröna Enhedslisten samlade 6,5 procent.

Oppositionen leddes av borgerliga Venstre, som med 26,7 procent egentligen blev största parti – men den samlade borgerlighetens resultat räckte inte till för att slå vänstersidan.

Högerpopulistiska Dansk Folkeparti, som senare har blivit mycket större, fick i valet 2011 12,3 procent.

Det gamla borgerliga regeringspartiet Konservative Folkeparti lyckades inget vidare 2011 och fick i valet 4,9 procent.

Lite mer vind i seglen fick det 2011 ännu relativt nya partiet Liberal Alliance, men partiet kom då ändå inte upp i mer än 5,0 procent.

Därefter har på den borgerliga sidan Liberal Alliance vuxit något och Venstre tappat en hel del röster till Dansk Folkeparti. Det är till stor del detta partis tillväxt, också på bekostnad av vänstersidan, som främst förklarar att vänsterregeringens fortlevnad efter valet, som måste hållas senast efter sommaren. är mycket oviss.

Helt omöjligt är det ändå inte att vänstersidan, förutsatt att dess mobilisering blir god och att den lockar ett par procent att byta block. Ritzaus Index, en sammanvägning av olika opinionsmätningar, ger för närvarande högersidan ett övertag på 52,6 mot 47,3, medan styrkeläget i den senaste undersökning som ingår i den, en från Epinion är 52-48. Det är mot den här bakgrunden man ska se de inte precis invandrarvälkomnande uttalandena från statsminister Helle Thorning Schmidt (S) – tanken är att locka tillbaka väljare från Dansk Folkepari – vilket förstås i sak inte gör dem mer trevliga.

Två olika sammanvägningar av resultaten från olika opinionsmätningar görs fortlöpande i Danmark: en, Ritzau Index, görs av motsvarigheten till vårt TT, Ritzaus byrå och en annan av tidningen Berlingske i Berlingske barometer.

Vi börjar med Ritzau Index och redovisar då också den senaste i den ingående mätningen, en från Epinion:

Socialdemokratiet får i Ritzau Index 23,4 procent men är i Epinion faktiskt uppe i 23,9 procent.

Radikale Venstre hamnar i Indexet på sin nuvarande lägre nivå, 7,2 procent, men i Epinion ännu lägre, på 6,7 procent.

Socialistisk Folkeparti får i så väl Indexet som i Epinion på 6,8 procent.

Och Enhedslisten får i Indexet 8,5 procent, i Epinion 8,7 procent.

Det ledande borgerliga oppositionspartiet Venstre är nu mindre än Socialdemokratiet: får i Indexet 22,8 procent och i Epinion 22,3 procent.

Jämfört med förra valet är nu Dansk Folkeparti mycket större: Det hamnar på 18,7 procent både i Indexet och i Epinion.

Konservative Folkeparti får i Indexet 7,2 procent men i Epinion bara 6,7 procent.

Och Liberal Alliance stöds i Indexet av 5,6 procent, i Epinion av 5,5 procent.

Berlingske Barometer ger följande resultat:

Socialdemokratiet 22,7 procent.
Radikale Venstre 7,0 procent.
Socialistisk Folkeparti 6,4 procent.
Enhedslisten 8,6 procent.
Venstre 22,5 procent.
Dansk Folkeparti 19,8 procent.
Konservative Folkeparti 4,9 procent.
Liberal Alliance 5,8 procent.

Om liten hund för små barn

28 mars 2015 17:03 | Barnkultur | Inga kommentarer

Axel Scheffler’sLilla hunden” (i original ”Pip the Puppy”, 2005, översättning Lennart Hellsing, En bok för alla, 2015) är en stryktålig bilderbok för små läsare, sådana som går till pappa eller mamma eller någon på dagis för att få de hellsingska verserna upplästa för sig och för att titta på bilderna av hur lilla hunden jagar upp katterna upp i ett träd, gräver i rabatterna i parken, ligger i sin sovkorg eller jagar brevbäraren.

Inte våldsamt originell men ganska rar.

Melodikrysset nummer 13 2015

28 mars 2015 12:10 | Barnkultur, Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 7 kommentarer

För egen del tyckte jag att ganska mycket i dagens kryss var svårt.

Mest besvär hade jag med Bertil Englund, vars ”Flicka med positiv” inte har fastnat i mitt musikminne, kanske för att jag inte hade TV 1960. Dessutom var jag nyanländ till Uppsala för studier och när det här begav sig mycket aktiv, snart ordförande i socialdemokratiska Laboremus.

Dessutom hade jag redan en korsande Bertil i krysset, nämligen Sven-Bertil Taube, dock i ett för mig mycket mer välkänt sammanhang. Han sjöng ”Barberarvisan” ur ”Folk och rövare i Kamomilla stad” av Thorbjørn Egner, på sin tid en kär bok i vår barnkammare.

Men för att återgå till mina musikaliska luckor:

Debbie Harry och hennes ”Two Times Blue” hör inte till det som har fäst sig i mitt musikminne.

Samma sak gäller Velvet och ”Enemy”. Men nu har jag ju fått anledning att slå upp att bakom Velvet döljer sig Jenny Mariette Pettersson.

Och här kommer nästa upprepning – den gode Eldeman försökte sätta myror i huvudet på oss.

Den andra myran, betydligt lättare för mig att identifiera, hette Hjördis Petterson, i det fallet med ett s. Henne fick vi höra i Ulf Peder Olrogs ”Syförenings-boogie”.

En sista lite knepig fråga. Ja, inte när det gällde att höra vem som sjöng: Nanne Grönvall. Men ”På en gammal sur och rutten eka” har jag faktiskt aldrig hört förut.

Sune Mangs har jag förstås hört många gånger. Och i dag sjöng han dessutom ”Anne-Marie”, som ännu tidigare sjöngs av Thor Modéen.

Ett par andra damer figurerade i två andra låtar som spelades i dag:

”Jenny Let Me Love You” sjöng EMD, de vill säga Erik Segerstedt, Mattias Andréasson och Danny Saucedo.

Och sen hörde vi Nils Dacke spela ”Vad har du under blusen, Rut?”. en småfräck låt vi minns med Schytts (1973) och Streaplers (1974).

Dessutom fick vi höra Stefan Ljungqvist i ”The Lady Is a Tramp”, ett nog alltför generaliserande omdöme – men det är en bra låt.

För en del män är livet heller inte raka spåret. Fast ”Jag reser mig igen” har ett bra budskap, och dessutom är det roligt att Thorsten Flinck så sent som i Melodifestivalen 2012 framförde ett bidrag, som man faktiskt fortfarande kommer i håg.

Dagens dubbelfråga illustrerades med två låtar, lätta att känna igen. Olle Adolphsons ”Nu har jag fått den jag vill ha” har både fin text och bra melodi. Peter Lundblads ”Ta mig till havet” har jag ett speciellt förhållande till: Den sjöngs på min kusin Kreetes begravning av ett av hennes barnbarn, och sen var jag faktiskt på besök i min estniska hemby Juminda, när Kreetes aska på hennes begäran ströddes i Finska viken, vår barndoms hav.

Och apropå sång: ”Kungssången” har jag aldrig sjungit med i ens vid de tillfällen då jag har stått bredvid drottningen. Jag har fört hövliga och helt normala samtal med kungen också, men jag har alltid lyckats undvika att behöva säga ”Ers majestät”.

Jag får finna mig i att vi har monarki, men jag är republikan.

Gästspel av Radiosymfonikerna och före det en mycket god middag

26 mars 2015 23:18 | Mat & dryck, Musik, Ur dagboken | 4 kommentarer

Vår lilla krets, som tillsammans – mer eller mindre – går på abonnemangskonserterna i Uppsala Konsert & Kongress, har gradvis blivit aningen större. Birgitta och jag har haft årsabonnemang till konsertserien ända sedan vårt nya Musikens hus öppnades. Därefter lyckades vi intressera också Anna, som nu alltså åker till konserterna i Uppsala, fastän hon bor i Rinkeby. Och sen har Anna gjort på motsvarande sätt med sin pappa Bengt, i yngre år gift med Birgitta, och Bengts fru Inger.

Vi sitter på olika håll i Konserthuset, men vi brukar försöka äta middag tillsammans före konserterna och sen dricka kaffe ihop i pausen.

Oftast styrs valet av restaurang av ändamålet med de här träffarna: Vi har rätt många gånger ätit i Konsethusets restaurang eller på ställen som ligger på bekvämt gångavstånd från Konserthuset. De båda familjerna i den äldre generationen turas om med att välja ställe och betala.

I går hade Birgitta fått lust att göra något extra och bjöd således det här sällskapet på det som av många uppsalabor anses vara stans bästa matkrog, Villa Anna, som ligger lite undangömt i Odinslund men verkligen är värt ett besök. Det är inte något billigt ställe, men deras mat är värd pengarna vet Birgitta och jag som i motsats till de övriga hade varit där tidigare.

Eftersom vi sen skulle till Konserthuset, hämtade Bengt oss i bil – Inger och Anna satt redan i den.

Bengt skulle alltså köra bil, Anna skulle göra detsamma hem, och jag och Birgitta är numera helnykterister, så bara Inger tog ett glas vin. Vi övriga drack Pripps blå lättöl.

Birgitta hade, för att spara tid, förvalt huvudrätt, pärlhöna, men eftersom den här kvalitetsrestaurangen, som lagar lokalt anförskaffad mat, inte hade fått tag på någon pärlhöna, fick det bli kyckling, fin gårdskyckling, i stället. Den serverades med läckra tillbehör, bland annat slungad fänkål, kokt rödbeta och små brynta kokta potatisar.

Före det hade vi fått var sin skål varm pumpasoppa med kärnor och till det läckert mjukbröd, ett ljust och ett mörkt, plus två sorters smör.

Och till den dubbla espresson serverades chokladkaka. Jag som är diabetiker donerade min kaka till Anna.

* * *

Vi infann oss en halvtimme före konserttid i Konserthuset för att lyssna på en liten utfrågning av kompositören till kvällens inledande stycke, ”Tales From Suburbia”, ett uruppförande. Albert Schnelzer, född 1972, visade sig ha både humor och distans. Och inte heller hans ”Tales From Suburbia”, som inledde konserten, visade sig sätta den ångeststämpel på det stadsbyggnadsfenomen många vill åsätta den stadsmiljö Schnelzer själv tydligen har levt hela sitt liv i. Musiken speglade de olika sidor som präglar den här miljön liksom andra.

De som spelade den här konsertkvällen var Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av den mycket förfarne Daniel Harding.

Den här orkestern är mycket stor – mycket större än vår Kammarorkester som vi normalt brukar få höra i den här konsertserien – så hela scenen var täckt av stolar åt musikerna. Mängden och arten av instrument, plus naturligtvis musikernas spelskicklighet, bidrog till att lyfta den musik som framfördes, oavsett om musiken i fråga bestod av stillsamma eller mer bombastiska partier.

Det här tror jag bidrog till att lyfta Robert SchumannsOuvertüre, Scherzo und Finale i E-dur” (1841).

Ett ännu starkare intryck på mig gjorde kvällens avslutande stycke, ”Symphonie fantastique” (1830), komponerad av Hector Berlioz (1803-1869), och jag talar här inte om kompositörens programmusikaliska avsikter med den utan om verkets rent känslomässiga effekt på lyssnaren.

Själv greps jag främst av två av dess fem satser, ganska olika varann till sin karaktär: dels den nästan dansanta andra satsen, ”Un bal” (En bal), dels den omtumlande fjärde satsen, ”Marche au supplice” (Marsch till schavotten). Men också femte och sista satsen, ”Songe d’une nuit du sabbat” (Dröm om häxsabbaten) hade furiösa sidor.

Jag noterade att folk ur Uppsalas musikliv hade sett till att få biljetter till den här konserten. På vägen ut hejade bland annat Stefan Parkaman, ledare för Uppsala akademiska kammarkör, på mig – vi har träffats i andra sammanhang.

Nästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^