Ola Borten Moe får ung kvinnlig utmanare

Ola Borten Moe, förste vice ordförande i norska Senterpartiet, ses som samlingsnamnet för den mer traditionellt borgerliga delen av sitt parti, det som fram till regeringsskiftet i höstas var en del av den röd-gröna koalitionsregeringen i Norge.

Han ses i Norge allmänt som den ytterst ansvarige för att partiledaren i Senterpartiet, Liv Signe Navarsete, valde att avgå.

När Navarsete i samband med sin avgång deklarerade, att hela partipresidiet, utöver ordföranden också de båda viceordförandena, borde ställa sina platser till förfogande inför den kommande extrakongressen, ignorerade Borten Moe detta.

Partiets valberedning har ännu inte lagt fram sitt förslag, men nu får Borten Moe en intressant, ung och lyskraftig utmanare om posten som förste vice ordförande, Anne Beate Tvinnereim, född 1974.

Tvinnereim är akademiker med bred internationell erfarenhet (Nya Zeeland, Ecuador, Portugal, Costa Rica, Moçambique) men har också arbetat som politisk sekreterare i Senterpartiet och dess riksdagsgrupp samt varit statssekreterare. 2013 blev hon invald i sitt partis styrelse.

Hon ”utfordrer Borten Moe fra venstre”, som rubriken formuleras i Dagsavisen, som står Arbeiderpartiet nära. Men flera norska tidningar av olika partifärg har haft artiklar om hennes kandidatur, och hon betraktas uppenbarligen inte som chanslös.

Annika Bengtzon på sexklubb

Liza Marklund publicerade sin deckare ”Studio sex” 1999. Inte heller den har jag läst.

För övrigt är detta både en fördel och en nackdel. Hade jag läst boken, hade jag riskerat att tolka in saker i den långt ifrån glasklara handlingen i filmen med samma namn. Nu har jag svårt att hänga med i alla svängarna, vilket är ett vittnesbörd om att filmen faktiskt i en del avseenden har svårt att stå på egna ben.

Att jag är kritisk har heller inte att göra med att en känd politiker visar sig ha befunnit sig på den strippklubb, där den kvinna arbetade som hittades död på en kyrkogård. Att politiker har haft förbindelser med prostituerade är inget okänt, och jag hör inte till de fördragsamma i de här fallen.

Men att reportern på en av landets största tidningar Annika Bengtzon (Malin Crépin) ens av delvis andra och privata skäl skulle gå så långt som till att rycka in på strippklubben i fråga för att få fram sanningen låter ganska skruvat.

Så kanske är det inte regissörens, Agneta Fagerström-Olssons, fel att jag aldrig blir rädd ens när Annika blir avslöjad på klubben – fast Annika hinner ju larma polisen, som hinner fram innan hon blir ihjälslagen.