Korta meningar

28 februari 2013 22:06 | Korta meningar | 17 kommentarer

I TV sågs den avgående påven lyfta i en helikopter, dock inte på väg till himlen.

* * *

De borgerliga partiledarna har efter Maramö visats upp i TV och har där deklarerat: Vi slåss alla för samma mål.

Vad för slags mål? Slagsmål?

* * *

Centern verkar ha släppt sitt gamla krav om avveckling av kärnkraften. På dagordningen står numera i ställe avveckling av Centerpartiet.

Det privata livet och det samhälleliga

27 februari 2013 22:34 | Barnkultur, Deckare, Film, Mat & dryck, Politik, Ur dagboken | 19 kommentarer

Jag hade egentligen tänkt se om ”Vänd dem inte ryggen” (”Blackboard Jungle”) i eftermiddags – jag såg den när den var ny 1956, och sen dess har jag bland annat läst praktiskt taget allt av Ed McBain, som var manusförfattare. På det skulle det i sedvanlig ordning ha följt en filmartikel här på bloggen.

Men så ringde den barnledige sonen, Matti, från Stockholm och ville komma till oss och hälsa på tillsammans med lilla dottern, Ella. Och det tog förstås över både agendan och engagemanget.

Ella är ännu inte ett år men en nyfiken och orädd krabat. Hon känner sig uppenbart trygg med farfar och farmor även när pappa Matti försvinner ur rummet. Hon pratar oupphörligt, även om bara ett par av de ord hon återkommer till med lite god vilja kan tydas. Hon är jättenyfiken och undersökande, så vi tvingas för första gången på nu många år att lyfta undan ömtåliga prydnadssaker från bokhyllornas underskåp. Hon leker med de småbarnsleksaker vi plockar fram ur leksaksförrådet. Hon äter med god aptit, och hon vill absolut inte sova middag – miljön i vår lägenhet är uppenbart alldeles för intressant för det.

På eftermiddagen kommer Kerstin hem från sitt jobb och blir överraskad och glad över brorsans oaviserade besök. Sen ringer hon till skolan för att göra Viggo och Klara uppmärksamma på att lilla kusin Ella är hemma hos oss och hälsar på – och barnen kommer rusande hem, snabbare än de har gjort på länge.

Det är faktiskt en fröjd att sedan se dem sitta på golvet och leka med Ella – Ella accepterar dem genast som lekkamrater, och så här roligt tror jag inte att de större barnen heller har haft på mycket länge.

Matti beslutr sig för att tillsammans med Ella stanna också över middag – jag har tidigare bjudit på hemgjord pyttipanna och stekt ägg till lunch – så Kerstin snor ihop en kycklingmiddag på kort tid. Birgitta och jag ska nämligen gå på S-föreningens möte. Så vi hinner avsluta samvaron hemma med gemensam middag med barn och barnbarn.

Sen kilar jag och Birgitta i väg till ett möte med Svartbäckens socialdemokratiska förening, årsmöte dessutom. Det hålls i en källarlokal inte långt från vårt hus, så vi hinner fram precis i tid.

Själva årsmötesförhandlingarna genomförs snabbt och effektivt och utan några konflikter, och om dem finns inte mycket att förtälja. I stället är det två andra frågor som väcker vår diskussionslust.

Inbjuden gästtalare är Johan Pelling, som skärskådar bostadspolitiken, allmänt men med tyngdpunkt i Uppsala. Det blir en livlig och bra diskussion om bostadsbrist, hyresnivåer, segregation och annat – både jag och Birgitta deltar i debatten.

Och under Övriga frågor informerar Inger Grandell om det hot om eventuell nedläggning av vår konsumbutik som uppenbart finns men som kringgärdas av hemlighetsmakeri.

Någon nedläggning ska i alla fall inte få ske bakom ryggen på trogna konsummedlemmar som Enn Kokk och Birgitta Dahl. Räkna med ett jävla liv, om det skulle vara sant! Lördagen den 2 mars klockan 12.00-15.00 finns både butiksföreståndaren och en representant för distriktsstyrelsen i butiken för en medlemsaktivitet, och då tänker vi se till att det blir en sådan.

EN(N) KOKK i krysset

27 februari 2013 11:08 | Media | 3 kommentarer

Som vanligt när jag köper Aftonbladet Kryss & Quiz startar jag med Bertil JohanssonsSvåra krysset”. Bertil Johansson är en utmärkt konstruktör: Allt är inte ursvårt, men där finns alltid några nötter att knäcka.

Det säger jag inte för att jag förekommer i veckans upplaga av hans kryss. Det är visserligen ganska lätt för just mig att svara EST på nyckeln ÄR EN(N) KOKK, men för flertalet torde jag höra hemma i ett svårt kryss. Även nu då TV just har haft en ganska lång intervju med mig.

Korta meningar

26 februari 2013 13:53 | Korta meningar | 12 kommentarer

Det där med MARA förstår jag ju. Men MÖ?

* * *

De undermåliga resultaten i skolan är inte mitt fel, säger utbildningsminister Jan Björklund. Det gick kanske åt helvete redan på Fridtjuv Bergs tid?

* * *

Moderat kampsång: ”Vår Borg är oss en väldig Gud”.

* * *

Remake av ”Änglar, finns dom? : ”KD, finns dom?”. Fast jag törs inte tänka på vilka som skulle kunna tänkas göra nakenscenen.

* * *

Björn & Benny borde protestera mot Sverigedemokraternas kampsång, ”Jimmie! Jimmie! Jimmie! ”.

* * *

Och vad säger Karlfeldt-sällskapet om Miljöpartiets kampanjlåt ”Här dansar Fridolin”?

* * *

Fast den passar ju bättre för partiets syfte att bli ett stort parti än den förra, ”Då tar vi tagelskjortan på”.

* * *

Vänsterpartiet moderniserar sig också och har till ny kampsång valt Helmut QualtingersDer dialektische Materialismus Rock”.

Enn Kokks 115de dröm

26 februari 2013 11:22 | Mat & dryck, Politik | 15 kommentarer

I natt vaknade jag och kom tydligt, under vånda, ihåg en dröm jag just hade haft:

Jag befann mig i Stockholm. Det var sen kväll, och jag skulle ta tåget hem till Uppsala men var hungrig och behövde en bit mat. Alltså gick jag till en restaurang alldeles nära Centralen. Jag tror inte att den finns i verkligheten, men jag minns att jag gick upp på andra våningen, där det också satt gäster.

Vid ett bord däruppe satt min forne arbetskamrat från 68an-Stefan Stern. Han frågade om jag mindes honom, och det gjorde jag ju, så jag satte mig ner vid hans bord och vi började prata, så där som man brukar göra när man inte har setts på länge. Några detaljer ur samtalet minns jag inte.

Men sen måste Stefan gå, och när jag nu såg mig omkring, hade alla andra gäster också försvunnit.

Eftersom det började bli dags att gå till tåget, ville jag betala notan, också för Stefan som plötsligt bara hade gått. Dock tog det frustrerande lång tid att få notan, och när jag till slut gick in i ett angränsande kontorsrum för att skynda på processen, satt där flera personer och räknade och räknade: delnotorna bildade en hög trave, så Stefan måste tidigare ha ätit middag med en hel drös personer. Druckit också kan man anta, eftersom den sammanlagda notan till slut uppgick till märkligt exakta 30.000 kronor.

Så mycket hade jag förstås inte på mig i kontanter, så jag fumlade i plånboken efter det plastkort jag en gång i världen hade, medan jag fortfarande var i partiets tjänst.

Men så kom jag ihåg att jag inte längre har något plastkort. Och vaknade med drömmen fortfarande kvar i hjärnan.

* * *

Jag lovar på heder och samvete att drömmen var exakt så här.

Men jag kan inte tolka den, ens om jag använder ”Bob Dylan’s Dream” eller ”Bob Dylan’s 115th Dream” som nycklar.

Håkan Östlundh går över till att skriva underhållningslitteratur

25 februari 2013 17:23 | Deckare, Prosa & lyrik | Kommentering avstängd

Jag gillade Håkan Östlundhs deckare i hans sommarmiljö, Gotland.

Med ”Jag ska fånga en ängel” (2010) byter han miljö, till Sollentuna (och en smula Stockholm) men också genre: boken handlar i och för sig delvis om ett kriminalfall, men den kallas på omslaget roman. Tyvärr är ”Jag ska fånga en ängel” mest en underhållningsroman, och följaktligen har han nu också sökt sig till ett passande förlag, Forum.

Dess kriminalhistoria, med våld av unga mot andra unga, lyckas aldrig riktigt fånga min uppmärksamhet, och dess kärlekshistoria mellan polisen, frånskild, och en förläggare, gift, gör mig trots sina erotiska detaljer inte det minsta upphetsad. Så det har tagit en fullkomligt osannolik tid för mig att läsa ut den boken.

In i det sista hoppades jag hitta något försonande med den här historien. Men alla sådana förhoppningar kom på skam. I det här fallet hjälper det inte, att språket är välvårdat och att Östlundh strör in välvalda miljödetaljer i storyn. Det är själva storyn som inte håller.

Hästhysteri

25 februari 2013 15:38 | Mat & dryck | 9 kommentarer

Det har utbrutit en fullkomlig hästhysteri i fråga om vad mat får respektive inte får innehålla. Själv har jag alltid gillat hamburgerkött som pålägg, och förr i världen, när vi ibland handlade kött i Saluhallen, hände det att vi köpte hästbiff.

Jag har inga fördomar mot att äta hästkött. Kanske har det här att göra med att min pappa, när jag som liten bodde i Estland, var småbrukare och med att jag också när vi sen kom till Sverige levde i en lantlig omgivning med många småbruk. Har man den erfarenheten, vet man, att kor och hästar och grisar och får slaktas och att det där som mamma serverade till middag – det var ju mamman i familjen som lagade maten på den tiden – även om det köptes i affär, hade varit levande djur som hade slaktats. Eftersom min pappa i mina yngre år också var fiskare, hade jag heller inte några felaktiga föreställningar om vad som ingick i fiskbullar eller en del av mammas soppor.

Att dagens många hästtjejer inte vill äta upp sina älsklingar går ju att förstå, men den just nu utbredda hästhysterin (i matsammanhang alltså) har nog en vidare grund. I dagens oerhört mycket mer urbaniserade Sverige har allt färre konkret kunskap om vad som egentligen finns i de där granna paketen med tjusiga namn som man hittar i de oändliga frysdiskarna i livsmedelsaffärerna.

Men även om jag alltså anser att hästkött kan vara en lika god matråvara som nötkött, finns det all anledning att kritisera livsmedelsleverantörerna för lurendrejeri. Om nu flertalet ingredienser i färdigrätter anges med vikt och/eller andel, är det ju ganska självklart att tillverkarna också lika noggrant bör ange i vilken utsträckning delar av olika djursorter ingår i rätten i fråga.

Själv skulle jag dock vilja gå ännu ett stycke längre. Det borde också vara obligatoriskt att få reda på ursprungsland (odling, uppfödning) för de olika ingredienserna i rätten i fråga.

Jag tvivlar på nyttan av att ingredienser i den mat vi äter, innan den hamnar i butiken där vi handlar, ibland har fraktats kors och tvärs mellan länder och världsdelar – det här kan rimligen inte vara energieffektivt. Själv köper jag gärna närproducerat.

Socialdemokraterna på delad förstaplats i den estniska februarimätningen

24 februari 2013 15:05 | Politik | 5 kommentarer

Resultatet i TNS Emors februarimätning innehåller inga stora förändringar.

Det nyliberala ledande regeringspartiet Reformierakond (Reformpartiet) gör i den här mätningen en liten återhämtning och går från bottennoteringen i januari, 20 proent, nu upp till 23 procent, men det är fortfarande mycket långt från de 39 procent partiet samlade i augustimätningen förra året. Men kanske har ändå till exempel de ministerbyten man har gjort bidragit till att stabilisera läget.

Också dess koalitionspartner, det socialkonservativa och kristna och nationalistiska Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika) går upp med en procentenhet, från 16 till 17 procent. IRL har därmed parkerat sig på en högre nivå inom den estniska borgerligheten.

Den borgerliga regeringskoalitionen får tillsammans alltså 40 provent, men den parlamentariska oppositionen leder med sammantaget 52 procent.

Oppositionspartierna är i den här mätningen precis jämnstora; båda får 26 procent. Det betyder att båda har gjort ett litet tapp.

Edgar Savisaars lätt vänsterpopulistiska centerparti Keskerakond gör i den här mätningen ett tapp på två procent – partiet hade i januarimätningen 28 procent. Partiet backar alltså trots att det både är synligt och har lagt en del populistiska förslag, till exempel om nolltaxa i kollektivtrafiken i huvudstaden Tallinn, där partiet styr.

Socialdemokraterna, Sotsiaaldemokraatlik erakond, backar med en procentenhet, från 27 i januari till alltså nu 26 procent.

TNS Emor redovisar inte regelbundet gallupresultaten för de partier som hamnar under femprocentsspärren, men den här gången får vi veta lite om hur det går för småpartierna.

Närmast spärren av dessa befinner sig Rohelised (De gröna), som i den här mätningen stöds av 4 procent.

Två procent stöder Konservatiivne Rahvaerakond (Konservativa Folkpartiet), där resterna av ett parti som efter det att betydande delar av dess parlamentsgrupp hade gått över till Socialdemokraterna har gått högerut.

En procent av de tillfrågade stöder det bankrutterade och sönderfallande Kristlikud Demokraadid, Kristdemokraterna.

Däremot samlar gruppen ”vet ej” 32 procent av de 885 tillfrågade.

De som röstade på Robin Stjernberg har väl alla sett på det där TV-programmet Idiot

24 februari 2013 12:38 | Media, Musik | 22 kommentarer

Den allra sista deltävlingen i årets melodifestival, den som gick av stapeln i Malmö, skilde sig inte mycket från de övriga som har sänts.

Jag noterar att Sylvia Vretrhammars Trivialitet” röstades bort i första omgången. Hon har i och för sig aldrig hört till mina personliga favoriter, men hennes låt var den enda av sammanlagt åtta som faktiskt hade karaktär av schlager.

Däremot känner jag närmast glädje öve att Army of Lovers med ”Rockin’ the Ride” röstades bort så det stänkte om det. Spekulation ska inte belönas i musiktävlingar!

Jag har också full förståelse för att Ralf Gyllenhammar tog sig direkt till final med ”Bed On Fire”. Det är en låt med lite ös i.

I fallet ”Tell the World I’m Here”, som också gick direkt till final, är jag mer tveksam. Ulrik Munther har fått mycket förhandspublicitet, vilket kan ha bidragit till resultatet, men låten är en popdänga bland många, faktiskt inte våldsamt bra.

Själv skulle jag, om jag hade röstat, ha lagt min röst på att sända Behrang Miri med ”Jalla dansa sawa” direkt till final. Men nu får den ju i alla fall en andra chans, och det skulle inte förvåna mig om den tar sig vidare därifrån.

Fast varför Robin Stjernberg och ”You” gick vidare till andra chansen övergår mitt förstånd. Det är en låt utan kvaliteter och karaktär – men de som röstade fram honom har väl alla sett på det där TV-programmet Idiot.

Melodikysset nummer 8 2013

23 februari 2013 12:16 | Film, Musik, Ur dagboken | 9 kommentarer

På det hela taget tyckte jag att dagens kryss var lätt, med ett undantag – och här måste jag avslöja en lucka i mitt musikkunnande: Alina Devecerski har jag nog aldrig ens hört talas om, och hennes singeletta ”Flytta på dig” hade jag aldrig hört förut.

Deltävlingarna i Melodifestivalen följer jag, men jag kan inte säga att ”Begging” med Anton Ewald för den skull har fäst sig i mitt musikminne.

Jag vill inte påstå att Kikki Danielssons ”Bra vibrationer” – i dag framförd på engelska – som kom trea i Eurovision Song Contest 1985 är världens höjdarlåt, men den har den uppenbara fördelen att ha en refräng som är oerhört lätt att ta till sig och komma i håg.

Och genredriften i ”Värsta schlagern” med Markoolio och Linda Bengtzing är ju så utstuderad, att man därför kommer ihåg den.

Schlager ska vara just schlager, något som slår, så hårt att melodi och/eller text för evigt fäster sig i minnet. En mästare på att leverera sådant var Siw Malmkvist, som vi i dag hörde i ett potpurri, som bland annat innehöll ”Jazzbacillen”, ”Tunna skivor” och ”Mamma är lik sin mamma”.

Dagens kryss sändes från Vasaloppets Mora, och Anders Eldeman ansträngde sig för att knyta an också till sportvärlden.

Idrott hör inte till mina intressen, men Pernilla Wiberg känner jag i alla fall till, mer dock som skidåkare än som skivartist (”Privilege” från 1991).

ABBA-låten ”The Winner Takes It All” med Agnetha Fältskog som soloartist var dock knappast tänkt för skidlopp.

Björn Ulvaeus, som senare kom att bli en av de fyra abborna, fanns ju också med i Hootenanny Singers. De gjorde bland annat en annan av dagens låtar, ”Till min syster”, som genom sin upphovsman, Dan Andersson, hade anknytning till det Dalarna krysset i dag sändes från.

Dagens sändningslandskap till ära fick vi också höra Ludvika dragspelsklubb spela ”Den gamla dansbanan”, som vi i dag dock skulle nämna i pluralis, dansbanor.

Från mina egna gamla hemtrakter, Sundsvall, kommer Ingeborg Nyberg, som vi i dag hörde sjunga ”Barndomshemmet” (”Där som sädesfälten böja sig för vinden”).

När jag på femtiotalet lärde mig dansa, stod Glenn Miller och hans musik högt i kurs. Och jag har förstås skaffat hans klassiska inspelningar på skiva, bland annat ”In the Mood” som vi hörde i dag.

Och då går vi i mål med en annan gammal favorit, ”Over the Rainbow”. Den förekom i filmen ”Trollkarlen från Oz”. Den är en riktig filmhöjdare – läs gärna mer ovan under Kulturspegeln, Film.

Nästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^