Orkla köper ytterligare ett företag inom livsmedelsproduktionssektorn

31 oktober 2017 20:58 | Mat & dryck | Inga kommentarer

Norska Orkla, med ett stort antal företag som tillverkar till exempel livsmedel och hygienprodukter, välkända och i många fall tillverkade också här i Sverige, har köpt ytterligare ett företag i Norge. Orklas dotterbolag Idun Industri AS har köpt norska Arne B Corneliussen AS, en ledande producent för och leverantör till norsk livsmedelsindustri.

Till det som Arne B Corneliussen säljer hör kryddor, marinader, smaktillsatser och startkulturer samt emballagelösningar. Företaget med huvudkontor i Oslo och 32 anställda har provkök, produktion av kryddblandningar, marinader, smaktillsatser, startkulturer och liknande produkter, även lager i den norska huvudstaden.

Norge: Arbeiderpartiet har varit nere på knä men reser sig nu igen. Vänstern och Centern har stärkts i valet

30 oktober 2017 23:04 | Politik | Inga kommentarer

Resultat i stortingsvalet den 21 september 2017:

Høyre 25,0 procent (- 1,8 procentenheter jämfört med stortingsvalet 2013), 45 mandat (- 3) – partiledare Erna Solberg
Fremskrittspartiet 15,2 procent (- 1,2), 27 mandat (- 2) – partiledare Siv Jensen
Venstre 4,3 procent (- 0,9), 8 mandat (- 1) – partiledare Trine Skei Grande
Kristelig Folkeparti 4,2 procent (- 1,4), 8 mandat (- 2) – partiledare Knut Arild Hareide
Senterpartiet 10,3 procent (+ 4,9), 19 mandat (+ 9) – partiledare Trygve Slagsvold Vedum
Arbeiderpartiet 27,4 procent (- 3,5), 49 mandat (- 6) – partiledare Jonas Gahr Støre
Sosialistisk Venstreparti 6,0 procent (+ 1,9), 11 mandat (+ 4) – partiledare Audun Lysbakken
Rødt 2,4 procent (+ 1,3), 1 mandat (+ 1) – partiledare Bjørnar Moxnes
Miljøpartiet De Grønne 3,2 procent (+ 0,4), 1 mandat (+- 0) – partiledare Rasmus Hansson och Une Aina Bastholm

Det här valresultatet medförde, att den blå-blå regeringen (Høyre + Fremskrittspartiet) kunde sitta kvar och gör så fortfarande. Försök har dock gjorts att bredda regeringen genom att i den ta in också de två mittenpartier, som regeringen har förhandlat med för att få majoritet i Stortinget för viktiga frågor som statsbudgeten. Av dessa partier har liberala Venstre sagt ja (och är på väg in i regeringen), medan Kristelig Folkeparti har sagt nej. Det här betyder att Kristelig Folkeparti, om partiet i någon viktig fråga skulle rösta med oppositionen i stället för med regeringen, kan avgöra vilken politik Norge ska föra.

Det kan vara intressant att försöka se hur norska folket ser på valresultatet och den politiska situation det har satt landet i. En rad opinionsmätningar om partisympatier har gjorts under den dryga månad som har gått sedan valet.

Norstats undersökning för Vårt Land publicerades den 28 september, alltså en vecka efter valet:

Høyre 25,1 procent (+ 0,9 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 15,0 procent (- 1,7)
Venstre 4,7 procent (+ 1,6)
Kristelig Folkeparti 3,2 procent (- 1,7)
Senterpartiet 10,3 procent (+ 4,9)
Arbeiderpartiet 24,9 procent (- 0,7)
Sosialistisk Venstreparti 7,3 procent (+ 2,1)
Rødt 3,7 procent (- 0,1)
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent (- 2,4)

Ipsos MMI gjorde 25-27 september en undersökning, som publicerades i Dagbladet den 29 september:

Høyre 24,4 procent (+ 1,2 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 14,4 procent (- 0,9)
Venstre 5,4 procent (+ 0,7)
Kristelig Folkeparti 3,9 procent (- 0,3)
Senterpartiet 10,2 procent (+ 0,8)
Arbeiderpartiet 26,1 procent (- 1,1)
Sosialistisk Venstreparti 7,4 procent (+ 1,2)
Rødt 2,7 procent (+ 0,2)
Miljøpartiet De Grønne 3,3 procent (- 1,1)

Norfakta gjorde 3-4 oktober en undersökning, som publicerades i Nationen och Klassekampen den 7 oktober:

Høyre 27,6 procent (+ 1,8 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 13,4 procent (- 0,4)
Venstre 3,4 procent (- 0,8)
Kristelig Folkeparti 4,4 procent (- 0,9)
Senterpartiet 11,4 procent (+ 0,9)
Arbeiderpartiet 25,8 procent (- 0,5)
Sosialistisk Venstreparti 6,5 procent (+ 1,5)
Rødt 1,8 procent (- 1,3)
Miljøpartiet De Grønne 3,4 procent (- 0,9)

Kantar TNS gjorde den 2-6 oktober en undersökning, som publicerades i TV2 den 9 oktober:

Høyre 29,2 procent (+ 5,4 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 13,1 procent (- 2,7)
Venstre 4,8 procent (+ 0,2)
Kristelig Folkeparti 3,2 procent (- 1,2)
Senterpartiet 8,3 procent (- 0,9)
Arbeiderpartiet 25,4 procent (- 2,7)
Sosialistisk Venstreparti 6,4 procent (+ 0,8)
Rødt 3,7 procent (+ 0,6)
Miljøpartiet De Grønne 3,4 procent (- 0,5)

Opinion Perduco gjorde den 3-9 oktober en undersökning, som publicerades av Avisenes Nyhetsbyrå en 12 oktober:

Høyre 26,7 procent (+ 0,8 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 14,9 procent (- 0,4)
Venstre 4,1 procent (+ 1,6)
Kristelig Folkeparti 4,1 procent (+ 0,3)
Senterpartiet 10,2 procent (+ 0,7)
Arbeiderpartiet 25,8 procent (- 0,6)
Sosialistisk Venstreparti 6,0 procent (+- 0)
Rødt 2,2 procent (- 2,7)
Miljøpartiet De Grønne 4,8 procent (- 0,9)

Sentio gjorde en undersökning, som publicerades i Dagens Næringsliv den 20 oktober:

Høyre 25,7 procent (- 1,6 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 14,6 procent (- 0,1)
Venstre 4,5 procent (+ 0,7)
Kristelig Folkeparti 3,2 procent (- 0,7)
Senterpartiet 10,2 procent (- 1,2)
Arbeiderpartiet 25,2 procent (- 1,0)
Sosialistisk Venstreparti 7,3 procent (+ 0,9)
Rødt 3,1 procent (+ 0,7)
Miljøpartiet De Grønne 4,9 procent (+ 1,6)

Norstat gjorde 17-23 oktober en undersökning som publicerades i Vårt Land den 27 oktober:

Høyre 25,6 procent (+ 0,5 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 13,7 procent (- 1,3)
Venstre 4,9 procent (+ 0,2)
Kristelig Folkeparti 4,1 procent (+ 0,9)
Senterpartiet 10,7 procent (- 0,6)
Arbeiderpartiet 26,5 procent (- 1,0)
Sosialistisk Venstreparti 7,3 procent (+ 1,6)
Rødt 3,2 procent (- 0,5)
Miljøpartiet De Grønne 3,2 procent (+ 0,4)

Ipsos MMI gjorde den 23-25 oktober en undersökning som publicerades i Dagbladet den 27 oktober:

Høyre 25,8 procent (+ 1,4 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 13,5 procent (- 0,9)
Venstre 3,8 procent (- 1,6)
Kristelig Folkeparti 3,7 procent (- 0,2)
Senterpartiet 10,9 procent (+ 0,7)
Arbeiderpartiet 27,4 procent (+ 1,3)
Sosialistisk Venstreparti 5,9 procent (- 1,5)
Rødt 3,4 procent (+ 0,7)
Miljøpartiet De Grønne 2,9 procent (- 0,4)

Väljaropinionen i Norge blåste delvis i valvindens riktning även efter valet. Høyre fortsatte att växa, medan Arbeiderpartiet minskade och i en rad undersökningar fick lägre stöd än Høyre, men i det senastör att mätningarna är Arbeiderpartiet lite större igen. En del av Høyres tillväxt handlar säkert om att partiet nu tar tillbaka sympatisörer som stödröstade på Venstre och Kristelig Folkeparti, men KrF har, enligt analyser i norska media, under senare tid också tappat väljare till Arbeiderpartiet – det handlar då om människor som vill att KrF i likhet med Senterpartiet ska samarbeta med Arbeiderpartiet.

Valets stora vinnare är Senterpartiet, som numera i mätning efter mätning ligger på 10 procents-nivån. Valet har också gått hyggligt för Sosialistisk Venstreparti.

Både Rødt och Miljøpartiet De Grønne har fått var sitt mandat lokalt, men det intressanta är att MDG inte lyckas växa så att partiet kommer över spärren. Rødt är numera i en rad mätningar större än MDG och skulle kanske mer permanent också kunna bli ett stortingsparti. Läs gärna tidningen Klassekampen på nätet, så får ni kunskap om en norsk vänsterdebatt som är analytisk och välskriven, inte floskulös. Att det här inte bara är min personliga uppfattning indikeras också av att flera stora LO-förbund i Norge har gått in som delägare i tidningen.

Sist i dag kollar jag norska media på nätet.

Två av dem innehåller intressanta artiklar, som ger en bild av stämningsläget i Arbeiderpartiet.

I det gamla partiorganet (Ap) Dagsavisen (som fortsatt har socialdemokratisk ledarsida men är uppköpt av en tidningskoncern med också andra slags tidningar i sin ägo) hittar jag en larmartikel med rubriken ”Ap mister velgere i LO”. Där refereras en undersökning institutet Opinion har genomfört bland LO-medlemmar 25 september-3 oktober.

Så här röstade LO-medlemamrna 2017 (motsvarande tal från 2013 inom parentes):
Arbeiderpartiet 38,4 procent (45,7 procent)
Høyre 14,2 procent (14,7 procent)
Senterpartiet 12,8 procent (6,9 procent)
Sosialistisk Venstreparti 10,2 procent (5,9 procent)
Fremskrittspartiet 8,5 procent (17,0 procent)
Rødt 6,6 procent (jämförelsesiffra saknas)
Miljøpartiet De Grønne 3,0 procent (jämförelsesiffra saknas)
Venstre 2,4 procent (2,8 procent)
Kristelig Folkeparti 1,9 procent (3,9 procent

En av slutsatserna i artikeln är att Arbeiderpartiet i valrörelsen inte riktigt klarade att fokusera på sysselsättningsfrågorna.

Rubriken för en stor artikel i Aftenposten är ”Martin Kolberg mener Arbeiderpartiet er i alvorlig krise”.

Martin Kolberg är den grå (eller kanske snarare röda) eminensen i partiet, länge verksam på partikontoret, 2001-2009 partisekreterare, nu också sen länge stortingsledamot.

Ett anförande för en sluten LO-grupp lär han ha inlett med att konstatera, att det är en allvarlig situation för den norska socialdemokratin. Han karaktäriserade valresultatet som ”jävligt dåligt” och som ”ett tydligt politiskt nederlag”.

De direkta citaten har Aftenposten fått genom referat i nätportalen ”Fri fagbevegelse” och tidskriften ”LO-Aktuelt”.

Flöjt, harpa och sen stråkorkester

30 oktober 2017 13:52 | Mat & dryck, Musik | Inga kommentarer

De ur vår familjekrets i vid mening som brukar gå på abonnemangskonserterna i Musikens hus samlades som vanligt för att först äta en gemensam middag på någon restaurang i närheten. Den här gången blev det Lucullus i Sivia-huset tvärs över gatan, och för min del valde jag en jugoslavisk rätt, som jag har ätit förut, ćevapčići, som består av grovmalda köttfärsrullader, rödlök, pepperoni, gräddfil, stark paprikasås och så pressad potatis. Alla – förutom mig Birgitta, Bengt och Inger samt Anna och Amanda – väljer själva vad de känner för.

Kammarorkestern har nu ett slag letts av gästdirigenter, men den här gången hade man bestämt sig för att låta två av konsertmästarna, Klara Hallgren och Bernt Lysell, leda orkestern före respektive efter pausen.

Kvällens solister (i Mozart-konserten) var Hanna Gustafsson, som också annars spelar flöjt i Uppsala kammarorkester, och så harpisten Ingrid Lindskog. De här damerna spelade väl i Wolfgang Amadeus Mozarts (1756-1791) ”Konsert i C-dur för flöjt, harpa och orkester” (1778), och också orkestern, här ledd av Klara Hallgren, spelade utmärkt.

Det här stycket spelades, inte bara av solisterna, mycket lyhört och samstämt, och även om det inte hör till Mozarts allra bästa verk, blev det här mycket hörvärt.

Eftersom den i programmet angivna turordningen av okänd anledning blev omkastad, spelades först Gerard Finzis (1901-1956) ”Romans i Ess-dur för stråkorkester” (1928, men tryckt först 1952). Det här är harmonisk och vacker musik.

Efter starkt bifall från publikens sida spelade de båda solisterna tillsammans (alltså utan orkesterstöd) som extranummer Carl Nielsens (1865-1930) ”Dimman lättar” (”Taagen letter”, 1920).

För egen del uppskattade jag mest det verk som avslutade konserten, ”Souvenir de Florence”, komponerat 1890 av Pjotr Tjajkovskij (1840-1893). Jag är ju inte särskilt förtjust i person- och ortrelaterade tolkningar av musik, men här måste ju titeln förklaras: Florence är Florens, den italienska stad dit Tjajkovkij for i början av 1890-talet, det som blev hans sista årtionde i livet. (Varför kan vi inte i stället använda de geografiska namn som används på ort och ställe, i det här fallet Firenze?)

Musikaliskt är det här ett verk, som griper tag i lyssnaren redan i inledningen, allegro con spirito.

I det här verket förekommer uteslutande stråkinstrument, och det innehåller såväl partier, som lever på sin rytm, som sådana som präglas av underbara, både väl inlagda och välspelade partier.

Tack åter igen för en fin konsertkväll!

Ísland: Svårt att bilda majoritetsregering

29 oktober 2017 16:37 | Politik | Inga kommentarer

Valet till det isländska Alltinget den 28 oktober 2017 fick följande resultat:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), 25,5 procent (- 3,75 procentenheter jämfört med förra alltingsvalet, 2016), 16 mandat (- 5)
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), 16,89 procent (- 0,99), 11 mandat (+ 1)
Samfylkingin (Samlingsfronten, det vill säga Socialdemokraterna) 12,05 procent (+ 6,31), 7 mandat (+ 4)
Miðflokkurinn (Centerpartiet) 10,87 procent (nytt parti), 7 mandat)
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) 10,71 procent (- 0,78), 8 mandat (+- 0)
Píratar (Piratpartiet) 9,20 procent (- 5,28), 6 mandat (- 4)
Flokkur fólksins (Folkets parti) 6,88 procent (+ 3,34), 4 mandat (+ 4)
Viðreisin (Renässans) 6,69 procent (- 3,79), 4 mandat (- 3)
Björt framtíð (Ljus framtid) 1,22 procent (- 5,94), 0 mandat (- 4)

Man kan efter att ha sett valresultatet klanka på nästan samtliga opinionsmätningar för att de i så ringa utsträckning lyckades förutspå valresultatet. Utom på en punkt, Ljus framtids usla resultat – och det här partiet åkte mycket riktigt ut ur Alltinget.

Det stora borgerliga maktpartiet såg ett tag ut att ha reducerats till landets andra parti i storlek men lyckades ändå komma igen i valrörelsens slutskede, även om man gjorde ett tapp jämfört med valet i fjol höst. De genuint borgerliga väljarna verkar på sluttampen ha svalt sin besvikelse och röstat för det bestående.

Men även om man skulle lyckas bilda allians med Renässans, skulle det inte räcka med att ta in en del av den kluvna centern i regeringen. Att båda mittenpartierna, Framstegspartiet och det ur detta avsöndrade Centerpartiet, skulle sätta sig i regeringen tillsammans förefaller inte troligt.

De vänstergröna, ett parti bestående av numera reformistisk vänster plus miljöengagerade människor, gjorde ett långt sämre valresultat än opinionsmätningarna hade förutsett. Trea blev nu Socialdemokraterna, som i valet förra hösten hamnade på platsen som Íslands minsta alltingsparti. Men för att få till en majoritet av ledamöterna i Alltinget, minst 32 av de 63 ledamöterna, krävs stöd också från Alltingets nu två populistpartier, Piratpartiet och det nya Folkets parti, men inte ens det räcker. För att komma upp i det nödvändiga antalet måste man då också få stöd (helst regeringsdeltagande) av någon del av den nu kluvna Centern.

Men på vilken sida regeringsbildningen än hamnar, har ju varje parti ett pris för sitt deltagande. Och för att ta ett enda exempel: att Folkets parti kom in i Alltinget har inte bara att göra med att partiledaren skötte sina kort väl (till och med grät) i slutdebatten – hon har också fått många väljares sympati genom att lova stora och utsatta grupper substantiella förbättringar.

Så den som lever får se.

Valdeltagandet blev högt, 81,21 procent.

Estland: Ingen koalition Centerpartiet-Socialdemokraterna i Tallinn

28 oktober 2017 17:26 | Politik | Inga kommentarer

Keskerakond (Centerpartiet) och Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokraterna) såg dagarna efter kommunalvalet ut att bilda koalition i Tallinn. Sen blev det tyst, och nu verkar förhandlingarna ha havererat.

Centern har i en kommentar hänvisat bland annat till Socialdemokraternas krav att få tillsätta borgmästare i Tallinn – Centern har en egen kandidat – men jag håller för troligt att maktpartiet i huvudstaden har skrämts av socialdemokraternas krav på att alla frågor måste förhandlas – de är inte nöjda med att få ett och annat ben att tugga på.

Alltså väljer Centern att regera vidare på egen hand. Formellt har de ju makten, dock bara med ett mandats övervikt.

Så frågan är hur länge det här håller. Någon centerpartist kan ju lämna partiet och sitta kvar som vilde, kanske rent av byta parti. Det har hänt förr.

Melodikrysset nummer 43 2017

28 oktober 2017 13:58 | Barnkultur, Film, Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 8 kommentarer

Jag har som vanligt lyckats lösa Melodikrysset, och som vanligt fanns det ett par frågor, vars svar jag fick leta efter.

Madonna hör inte till de artister jag har i min egen skivsamling, och hennes ”Living For Love” från 2015 minns jag inte att jag har hört förut.

När det gäller den dubbelfråga, där Anders Eldeman använde två helt olika melodier utan inbördes samband som ljudillustrationer, klarade jag lätt del två: Vi hörde Edith Piaf sjunga ”Milord” från 1959. Varför får man i dag inte höra just någon fransk musik i radion?

Med den första av sångerna i den här dubbelfrågan hade jag emellertid en del problem. Jag har nämligen aldrig sett filmen ”Titanic” från 1997, där Céline Dion sjunger ”My Heart Will Go On”.

Därmed är vi inne på filmfrågorna, som Eldeman älskar att ställa i krysset.

Christopher Isherwoods fina roman från 1939, ”Farväl till Berlin” – läs den gärna – blev film 1966 med Liza Minnelli (i dag hörde vi henne sjunga i Carnegie Hall 1977). De som skrev musik och sångtext till ”Willkommen, Bienvenue, Welcome” var John Kander och Fred Ebb.

I ”Kalle på Spången” från 1939 sjunger Kalle, spelad av Edvard Persson, titelmelodin, en sång skriven bland annat av Lasse Dahlquist.

Filmen ”Små citroner gula” från 2011, där Ida Redig sjunger, bygger på en bok från 2004 av Kajsa Ingemarsson, men titeln är ju egentligen ett Birger Sjöberg-citat, hämtat ur ”Längtan till Italien”, utgiven postumt i ”Fridas andra bok”, 1929. För dem som eventuellt inte är förtrogna med Sjöberg och hans visor ber jag att få förmedla den här klassiska, av Sjöberg själv tonsatta dikten:

Längtan till Italien

Jag längtar till Italien, till Italiens sköna land,
där små citroner gula, de växa uppå strand,
där näktergalar drilla
allt uti dalen stilla,
och snäckorna så röda, de lysa uppå sand.

Jag längtar till Italien, där palmerna de stå
så doftande och höga med gröna blader på,
där gossen spelar luta
invid sin flickas ruta,
när aftonstunden kommer med många stjärnor små.

Jag drömmer om Italien vid skymning i vår bod,
där kryddor sällsamt dofta bland lådor och bland lod.
Jag ser i mina drömmar
de silvervita strömmar
med tusende gondoler uppå den klara flod.

Jag tycker, att jag ser, hur i månens milda sken
jag vrickar fram gondolen på böljan, klar och ren,
och hur i aktern sitter,
beglänst av stjärnans glitter,
en späd italienska med röst så ljus och len.

Hon sjunger om Italien, om Italiens sköna land,
där små citroner gula, de växa uppå strand,
där näktergalar drilla
i dalen, mörk och stilla,
när solen sjunker ner bak Vesuvius’es rand.

Filmatiserad är också Thomas Funcks barnboksklassiker från 1956, ”Kalle Stropp”, illustrerad av Einar Norelius. Funck läste in den själv för radio och gjorde alla rösterna kända och härmade – Kalle Stropp, Grodan Boll, Plåt-Niklas, Räven, Braxenpankan och de andra – sjöng också visor med alla dessa olika röster. Jag minns det här från skoltiden, då jag busspendlade mellan Juniskär och skolstaden Sundsvall, och jag har också sett och hört Funck live vid en av de fantastiska midsommarfesterna i Juniskär. Våra egna barn har sen fått höra historierna om Kalle Stropp och hans vänner som godnattsagor, dessutom fått höra Funcks klassiska inspelningar på skiva. Det är närmast kriminellt av Norstedt-koncernen, i vilken Tidens förlag, som ursprungligen gav ut boken, ingår, att inte återutge den här boken och sen hålla den ständigt tillgänglig i en barn- och ungdomsklassikerserie. Det här är nämligen klassisk svensk barnkultur.

Veckans kryss började med en engelskspråkig insjungning av Py Bäckmans vinnande bidrag i Melodifestivalen 1988, ”Stad i ljus” sjungen av Tommy Körberg. Fast i dag fick vi höra den på engelska: ”Unchained Love”. Jag kan berätta att det till Olof Palmes begravning kom en stor och mycket vacker krans från Py Bäckman och Dan Hylander, och att Tommy Körberg tillsammans med Monica Zetterlund gjorde en kampsångs-LP, ”…med hjärtat fyllt av trots”, för a disc, i vars utgivningsråd jag satt.

Jag är, liksom den arbetarrörelse jag har tillhört sen unga år, en varm anhängare av internationell solidaritet, men sådan går också att förena med stark känsla för det egna landets kultur och identitet. Följaktligen känner jag starkt också för ett stycke som Jean Sibelius‘ ”Finlandia”.

Nationella särdrag i musiken, som bruket av säckpipa i Skottland, uppskattar jag också, och för mig får skottar gärna bära kilt.

Thorstein Bergman har jag nog allt av på skiva; dessutom har vi haft ett visst samarbete i fråga om hans ”Den nya tidens sångbok”. Och jag har engagerat honom att sjunga på en socialdemokratisk kongressfest. I dag hörde vi hans ”Om du nånsin kommer fram till Samarkand”, fast i Lars Roos’ tappning.

I går kväll såg hustrun och jag som vanligt ”Skavlan”, lyssnade och hörde bland annat på den rikt begåvade Benny Andersson. Detta apropå att vi i dagens melodikryss fick höra ABBAs ”Ring, ring” från 1973, i dag dock inte i originalversion; i dag skulle den ge oss verbet ringa. Musikalen med ABBAs alla hits såg jag och Birgitta en gång i världen på Broadway. New York är en fantastisk kulturstad.

Och så går vi i mål i dag med ett stycke härlig bebop, exekverad av Charlie Parker. Man kan misströsta om mycket i dagens (Trumps) USA, men det har gjorts mycket jävligt bra musik där.

Ísland: Vänstersidan kan komma att ta över, men det finns många frågetecken kvar

27 oktober 2017 23:18 | Politik | Inga kommentarer

Inför lördagens val i Ísland har det kommit ytterligare en mätning, gjord av Félagsvisindastofnun för Morgundblaðið:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), 24,5 procent (- 0,5 procentenheter jämfört med motsvarande mätning för en vecka sen)
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna) 20,2 procent (- 3,0)
Samfylkingin (Samlingsfronten, det vill säga Socialdemokraterna) 15,3 procent (- 0,3)
Miðflokkurinn (Centerpartiet) 9,3 procent (- 0,5)
Píratar (Piratpartiet) 8,8 procent (+ 0,6)
Viðreisin (Renässans) 8,3 procent (+ 2,6)
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) 7,0 procent (+ 0,8)
Flokkur fólksins (Folkets parti) 4,2 procent (+ 0.9)
Björt framtíð (Ljus framtid) 1,3 procent (- 0,2)

Ljus framtid kommer av allt att döma inte in i Alltinget, och det nya Folkets parti verkar också hamna utanför.

Íslands borgerliga väljare verkar nu satsa på att göra Självständighetspartiet och Renässans så starka som möjligt, men båda halvorna av den kluvna centern, gamla nu splittrade Framstegspartiet och nya Centerpartiet, kommer knappast att sätta sig i samma regering.

De vänstergröna är fortsatt vänstersidans största parti och kan förväntas bilda regering tillsammans med de åter växande Socialdemokraterna plus sannolikt Piratpartiet; möjligen kan de också locka över en del av den spruckna centern.

Men osvuret är bäst. Vi får avvakta resultatet av valet i morgon, och sen återstår ju ändå regeringsförhandlingarna.

Ísland: Gröna vänstern och Socialdemokraterna får ökat stöd

27 oktober 2017 0:43 | Barnkultur, Media, Musik, Politik, Prosa & lyrik, Teater | Inga kommentarer

Ísland skakas av politiska strider, som ser ut att i viktiga avseenden förändra den politiska maktbalansen i landet.

Men låt oss börja med resultatet i valet till Alltinget i Ísland den 29 oktober 2016:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), ett borgerligt både liberalt och konservativt parti, lett av Bjarni Benediktsson, 21 mandat, 29,0 procent
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), ett ekosocialistiskt och feministiskt parti, lett av Katrín Jakobsdóttir, 11 mandat, 15,9 procent
Píratar (Piratpartiet), ett populistiskt parti, lett av Birgitta Jónsdóttir, 10 mandat, 14,5 procent
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), ett liberalt och centristiskt parti, lett av Sigurður Ingi Jóhannsson, 8 mandat, 11,8 procent
Viðreisin (Renässans), ett nytt borgerligt och liberalt parti, lett av Benedikt Jóhansson, 7 mandat, 10,5 procent
Björt framtíð (Ljus framtid), ett liberalt parti, lett av Óttarr Proppé, 4 mandat, 7,2 procent
Samfylkingin (Samlingsfronten), ett socialdemokratiskt parti, fram till och med valet lett av Oddný G Harðardóttir, nu lett av Logi Már Einarsson, 3 mandat, 5,7 procent

Det här valet ändade i en borgerlig regering med minsta möjliga övervikt och bestående av Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), Viðreisin (Renässans) och Björt framtíð (Ljus framtid). Statsminster är Bjarni Benediktsson från Självständighetspartiet.

Nu senast har Ísland drabbats av en politisk skandal (jag har tidigare skrivit om den), som bland annat ledde till att Gröna vänstern gick om Självständighetspartiet som Íslands största parti. Den nämnda skandalen, där en dömd person efter att ha suttit i fängelse skulle strykas ur straffregistret efter beslut av justitieministern (Självständighetpartiet) och vädjande från statsministerns far, väckte en våldsam proteststorm, och ledde opinionsmässigt till att Gröna vänstern med stor marginal i en opinionsmätning gick om det regeringsledande och inblandade partiet och till att Ljus framtid beslöt sig för att lämna regeringen, som då inte längre hade majoritet i Alltinget. (Ljus framtids beslut var säkert också en effekt av att partiet nu under lång tid har legat under femprocentsspärren.)

I det läget återstod det för presidenten, Guðni Th Jóhannesson, inget annat än att utlysa nyval – nyvalet kommer att genomföras den 28 oktober.

En möjlighet för statsminstern hade kunnat vara en rekonstruerad koalition, den här gången med deltagande av Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet), som fram till förra valet satt i koalition med Självständighetspartiet, men Framstegspartiet är fullt upptaget av egna bekymmer. Det senare partiets dåvarande ledare, Sigmundur Davið Gunnlaugsson, manövrerades, efter att familjen, med hustrun som agent, hade placerat sina pengar i ett karibiskt skatteparadis, bort från posten som partiledare och ersattes av Sigurður Ingi Jóhannsson.

Det här har Gunnlaugsson aldrig förlikat sig med, och första steget i den fortsatta maktkampen var att bilda en ganska stor grupp av likasinnade, Progressiva samfundet, och detta har senare omvandlats till ett konkurrerande mittenparti med namnet Miðflokkurinn (Centerpartiet). Dess ledande namn är Sigmundur Davið Gunnlaugsson. Och med sig på det nya partiets lista har han bland annat förre utrikesministern Gunnar Bragi Sveinsson, som föll i onåd i sitt gamla parti när han stödde USAs och EUs hållning mot Ryssland, som ledde till att Ryssland svarade med ekonomiska sanktioner som drabbade Íslands export av lammkött till Ryssland.

Fler framstegspartister har lämnat Framstegspartiet för det nya Centerpartiet, och den senaste isländska opinionsmätningen visar att Miðflokkurinn inte bara har goda chanser att ta sig in i Alltinget utan också bli en aning större än Framsóknarflokkurinn.

I och med detta och med Gröna vänsterns framryckning samt inträdet av ett helt nytt vänsterpopulistiskt parti, Flokkur fólksins (Folkets parti), i Alltinget plus Ljus framtids sorti plus Renässans’ eventuella sorti ur den isländska riksdagen kan den isländska partibilden komma att se helt annorlunda ut efter extravalet.

Den förra mätningen från MMR (publicerad 19 oktober) gav följande resultat:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), 19,9 procent (- 1,2 procentenheter)
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna) 19,1 procent (- 2,7)
Samfylkingin (Samlingsfronten, det vill säga Socialdemokraterna) 15,8 procent (+ 2,8)
Píratar (Piratpartiet) 11,9 procent (+ 1,4)
Miðflokkurinn (Centerpartiet) 11 procent (+ 0,3)
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) 8 procent (+ 2,1)
Viðreisin (Renässans) 6,7 procent (+ 3,1)
Flokkur fólksins (Folkets parti) 5,3 procent (- 2,1)
Björt framtíð (Ljus framtid) 1,6 procent (- 2,6)

Här är alltså regeringsledande Självständighetspartiet aningen större än Gröna vänstern. Socialdemokraterna går för första gången märkbart framåt – till det bidrar säkert att partiet har fått ett antal författare och andra kända kulturpersonligheter att kandidera på deras lista. Delningen av Framstegspartiet är ett faktum, och det nya Centerpartiet är en aning större. Nykomlingen, populistiska Folkets parti, är på väg utför. Renässans gör efter byte av partiledare (Þorgerður Katrín Gunnarsdótir ersätter Benedikt Jóhannesson) ett kliv över spärren, medan Ljus framtids avhopp från regeringen inte har belönats – partiet får här rekordlågt stöd.

Den senaste mätningen från Gallup (publicerad den 23 oktober) gav följande resultat:

Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna) 23,3 procent (+ 0,3 procentenheter)
Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), 22,6 procent (- 1,1)
Samfylkingin (Samlingsfronten, det vill säga Socialdemokraterna) 13,3 procent (- 0,1)
Píratar (Piratpartiet) 10,7 procent (+ 1,9)
Miðflokkurinn (Centerpartiet) 9,4 procent (- 0,1)
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) 7,4 procent (+ 0,2)
Viðreisin (Renässans) 5,8 procent (+ 1,0)
Flokkur fólksins (Folkets parti) 5,7 procent (+- 0)
Björt framtíð (Ljus framtid) 1,2 procent (- 1,8)

Här är alltså Gröna vänstern större än Självständighetspartiet. Socialdemokraterna behåller sin nya plats som tredje största parti. Delningen av Framstegspartiet är bestående, och det nya Centerpartiet är en aning större. Renässans ser ut att klara spärren, medan Ljus framtid nu verkar vara bortom räddning.

Den 24 oktober publicerades ytterligare en mätning, nu från Félagsvisindastofnun för Morgundblaðið:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), 25,1 procent (+ 2,5 procentenheter)
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna) 23,2 procent (- 4,2)
Samfylkingin (Samlingsfronten, det vill säga Socialdemokraterna) 15,6 procent (+ 0,3)
Miðflokkurinn (Centerpartiet) 9,8 procent (+ 3,4)
Píratar (Piratpartiet) 8,2 procent (- 1,0)
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) 7,1 procent (+ 1,6)
Viðreisin (Renässans) 5,7 procent (+ 2,3)
Flokkur fólksins (Folkets parti) 3,3 procent (- 3,2)
Björt framtíð (Ljus framtid) 1,5 procent (- 1,1)

I den här mätningen ökar Självständighetspartiet och minskar Gröna vänstern, men avståndet mellan dem är inte särskilt stort. Socialdemokraterna behåller sin tredjeplats. Det nya Centerpartiet är större än det parti det är en utbrytning ur, Framstegspartiet. Renässans ligger åter över spärrgränsen, men Ljus framtid verkar ha en mörk framtid. Nykomlingen Folkets parti är åter under spärrgränsen, 5 procent.

Den 25 oktober kom ytterligare en mätning från MMR:

Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet), 22,9 procent (+ 3,0 procentenheter)
Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna) 19,9 procent (+ 0,8)
Samfylkingin (Samlingsfronten, det vill säga Socialdemokraterna) 13,5 procent (- 2,3)
Miðflokkurinn (Centerpartiet) 12,3 procent (+ 1,3)
Píratar (Piratpartiet) 9,3 procent (- 2,6)
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) 8,6 procent (+ 0,6)
Viðreisin (Renässans) 5,5 procent (- 1,2)
Flokkur fólksins (Folkets parti) 4,7 procent (- 0,6)
Björt framtíð (Ljus framtid) 1,8 procent (+ 0,2)

Det är värt att notera, att Själständighetspartiets ledning över Gröna vänstern ligger inom felmarginalen. Detsamma gäller också Renässans’ placering över spärren. Piratpartiet tappar mark – har också passerats av det nya Centerpartiet, som är märkbart större än Framstegspartiet, som det är en utbrytning ur, medan Socialdemokraterna trots en liten tillbakagång ligger kvar på tredje plats. Nykomlingen Folkets parti är nu, om än knappt, nere under spärren, och långt under den befinner sig Ljus framtid.

Det går inte att utifrån opinionsmätningarna säkert förutspå vilket slags regering Ísland får efter valet, eftersom det inte säkert går att prognosticera exakt vilka partier som inte klarar femprocentsspärren, inte heller hur de båda delarna av det förr stora Framstegspartiet kommer att agera – märk att detta bondeförbundsliknande parti slog vakt om böndernas och fiskarnas intressen, således var starkt EU-kritiskt.

Ytterligare en sak, Reykjavíks storlek och mer urbana miljö, bidrar till att väljarbeteendena där skiljer sig från Bygdeislands. En färsk undersökning från Vísir av opinionsläget i huvudstaden pekar mot att valresultatet där kan komma att skilja sig från det på andra håll i landet:

Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna) 30,1 procent (+ 10,8 procentenheter jämfört med alltingsvalet i oktober)
Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet) 18,7 procent (- 6,3)
Samfylkingin (Samlingsfronten, det vill säga Socialdemokraterna) 13,2 procent (+ 7,8)
Píratar (Piratpartiet) 13,1 (- 5,4)
Miðflokkurinn (Centerpartiet) 7,2 procent (partiet fanns inte i förra alltingsvalet)
Viðreisin (Renässans) 5,4 procent (- 6,8)
Flokkur fólksins (Folkets parti) 5,4 procent (+ 1,2)
Framsóknarflokkurinn (Framstegspartiet) 3,6 procent (- 3,0)
Björt framtíð (Ljus framtid) 2,4 procent (- 5,0)

Socialdemokraterna, i Ísland kallade Samfylkingin (Samlingsfronten), är som synes i hela landet på väg upp ur sin svacka. Till det kan det faktum, att många kända och respekterade människor inte minst från kultursektorn har ställt upp på partiets listor. Skådespelaren Hjálmar Hjálmarsson kandiderar på partiets lista i sydväst. På listan i norra Reykjavík finns Gunnar Lárus Hjálmarsson, musiker, journalist och författare, känd som Dr Gunni. Längre upp på samma lista finns Birgir ”Biggi veira” Þórarinsson, känd popmusiker och dj. I storstadsvalkretsarna kandiderar också skådespelarna Edda Björvinsdóttir och Gunnar Helgason, konstnären Margét M Norðdahl, musikern Þorkell Heiðarsson, författaren och krönikören Guðmundur Andri Thorsson, författarna Einar Kárason och Hallgrimur Helgason, även barnboksförfattaren Margrét Tryggvadóttir.

Också äldre, mycket kända s-politiker kandiderar fast ofta långt ner på listan. Ett exempel är förra partiordföranden och statsministern Jóhanna Sigurðardóttir.

De mest jämställda listorna har Renässans, Socialdemokraterna och Gröna vänstern.

Suomi/Finland: Samlingspartiet mycket större än Centern. Socialdemokraterna vinner terräng igen men nu med De gröna i hälarna

25 oktober 2017 21:23 | Politik | Inga kommentarer

I valet 2015 till Eduskunta (Riksdagen) fördelade sig rösterna så här:

Suomen Keskusta (Centern), ett borgerligt och landsbygdsbetonat mittenparti, fick 21,1 procent.
Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), ett borgerligt högerparti, fick 18,2 procent.
Perussuomalaiset (Sannfinländarna), ett populistiskt parti, fick 17,7 procent.
Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokraterna), ett socialdemokratiskt parti, fick 16,9 procent.
Vihreä Liitto (Gröna förbundet), ett miljöparti, fick 8,5 procent.
Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), ett vänsterparti, fick 7,1 procent.
Svenska Folkpartiet, ett borgerligt parti för den svenska minoriteten i Finland, fick 4,9 procent.
Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna), ett borgerligt parti med kristna värderingar, fick 3,5 procent.

Finland har under efterkrigstiden haft breda koalitionsregeringar, ofta över blockgränsen, men det här valet ändade i en borgerlig regering med Centerns partiordförande Juha Sipilä som statsminister och bestående bara av tre partier: Centern, Samlingspartiet och det här valets raket, Sannfinländarna.

Centerledarens, till lika statsministerns kantighet har lett till att Samlingspartiet har blivit större än Centern.

Sannfinländarna, vars popularitet har rasat på grund av att partiet inte har kunnat leverera det dess väljare hoppades på, har tappat jättemycket i stöd, och när partiledaren, utrikesminister Timo Soini, meddelade att han tänkte avgå, valde partikongressen den mer högerextreme Jussi Halla-aho till ny partiledare och den nya partistyrelsen fick samma profil. Det här ledde till att Soini och övriga sannfinländska ministrar och många riksdagsledamöter beslöt sig för att lämna sitt gamla parti och först bilda en egen riksdagsgrupp, Uusi vaihtoehto (Nytt alternativ), som sen skulle ombildas till partiet Sininen tulevaisus (Blå framtid).

Socialdemokraterna, som i det senaste riksdagsvalet fick ett historiskt lågt resultat, bytte bland annat partiledare och lyckades genom profilerad oppositionsparti åter bli stort, i vissa mätningar till och med Finlands största parti.

I den senaste opinionsmätningen, publicerad av Yle och gjord av Taloustutkimus, fortsätter det att hända intressanta saker. Samlingspartiet är nu obestritt största parti med Socialdemokraterna på andra plats. De Gröna är större än regeringsledande Centern och är nu Finlands i storlek tredje största parti. Och de numera rasiststyrda Sannfinländarna stöds av 9,9 procent, medan Soinis ST/UV i den här mätningen bara får 1,5 procent.

Det här är fördelningen av partisympatierna i den aktuella mätningen; jämförelsesiffrorna gäller motsvarande mätning förra månaden:

Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet) 20,8 procent (21,7 i föregående mätning i samma serie)
Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokraterna) 17,3 procent (15,9)
Vihreä Liitto (Gröna förbundet) 16,6 procent (17,3)
Suomen Keskusta (Centern) 15,8 procent (17,3)
<Perussuomalaiset (Sannfinländarna) 9,9 procent (8,8)
Vasemistoliitto (Vänsterförbundet) 8,3 procent (7,7)
Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna) 3,9 procent (3,7)
Svenska Folkpartiet 3,5 procent (4,8)
Sininen tulevaisus (Blå framtid) 1,5 procent (1,6)

Det är alltså den rasistiskt färgade medlemskadern i Sannfinländarna som får stöd, medan den del av partiet, som sitter kvar i och stöder den borgerliga regeringen, knappt får något stöd alls.

En estnisk poet som skriver på svenska

24 oktober 2017 18:15 | Prosa & lyrik | Inga kommentarer

En av mina, i det här fallet också positivt kommenterade, bloggtexter har rubriken ”Alla dessa ester” och handlar om de många ester som gjort sig ett namn inom svenskt kulturliv – som författare, illustratörer, bildkonstnärer, musiker och så vidare eller i svensk politik och journalistik. Den här texten har fått många uppskattande kommentarer, inte minst av andra exilester.

Tills nu då jag har blivit avhyvlad av Sirje Kaerma, dessutom i frågor som över huvud inte avhandlas i just den text vid vilken den har fästs som kommentar.

Jag har funderat över vad som föranledde detta utfall, och plötsligt fick jag, eftersom namnet Sirje Kaerma föreföll mig bekant, en idé om varför det här skedde: Hon är själv författare, och kände sig kanske förorättad av att inte vara nämnd i min text om bland annat ester, som har gett ut böcker här i Sverige. I sak håller det här inte. Hennes bok ”Pizza” kom ut på Norstedts 1986 – jag har den – men mina sista recensioner, bland dem av estniska författares verk på svenska, skrevs och publicerades i Aktuellt i politiken (s) fram till början av 1986 – jag lämnade AiP för ett jobb i partisekreterarens (s) kansli. Och för min del blev Kaermas debutbok länge oläst – jag hade fortfarande inte läst den när jag den 10 februari 2008 publicerade min bloggtext om estniska kulturutövare, politiker, journalister och så vidare.

Nå, jag ska nu äntligen skriva om Kaermas ”Pizza”, en ganska omfattande samling av dikter och prosalyrik – jag har i dag läst om den.

”Pizza” är, för att vara en debutbok i den här genren, ett ganska omfattande verk, på drygt 130 sidor, och skrivet på svenska, alltså inte översatt. Dessutom är den, eftersom den rymmer en mycket stor del prosalyrik, ovanligt textspäckad.

Prosadikterna myllrar av infallsvinklar och iakttagelser och känns ibland lite ofokuserade. Dessutom rymmer de till mycket stor del bilder och intryck från resor i Indien – Kaerma har förutom att ha rest där också pluggat bengaliska, dessutom filosofi och psykologi; den senare inriktningen verkar mycket rimlig också när man läser hennes poesi. Mitt problem i just det här fallet är att jag känner mig ganska främmande för indiska levnadsmönster och indisk filosofi och religion.

Själv gillar jag mer hennes mer traditionella lyrik, även om jag också i den hittar enskilda dikter (som ”Kollontaj: en erinran”) som inte öppnar sig för mig.

Jag hittar ibland, som i ”Rost”, enskilda formuleringar som är mästerliga och roliga: ”Det kliar, det kliar / är det sorgen eller lopporna?”

Ett exempel på en hel, lysande dikt är ”Besöket” med sina onomatopoetiska inslag och björlingskt textreducerade rader:

Besöket

strumpff, klumpff
den gröna krisen har klor som vattnas
daralitt, daralitt
ocka, smocka, bocka
audiens av ålar
minsta sista upp i rök
mitt öga är en ål
gröna lampor, röda lampor nödutgång
orka sorka
rosa fitta, gröna fitta
jag drar i en båge av spännvidd
mitt i snön ett litet hål
korka storka mitt oceanöga
djunnakocko, djunnakocko
tro mig på den gröna sladden
nullah, mullah, mullah
som en duva är en aning småborgerlig
kan långa korridorer ha sin skönhet
viss, viss, vss, vss
ullabucka är min lilla affär
lyser jag över tomma rader av stolar
känner jag det tröttas närvaro
en svart prick att ta spjärn mot
ulla bulla, lyfta in i crowden
så följer små myrsteg ballonguppstigningen
sedd och avlyssnad
krymper världen till en rullstol därutanför
en vissling av en galen gud

Nästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^