Historien om Johannes och Trubbnos som film

3 mars 2014 18:11 | Film, Prosa & lyrik | 2 kommentarer

Harald Beijer (1896-1955) var en på sin tid rätt mycket läst romanförfattare. För det borgade också att inte mindre än tre av hans romaner publicerades i FiBs folkbokserie och såldes i stora upplagor, 50.000, 60.000 respektive 85.000 exemplar. Han medverkade förstås också i tidningen Folket i Bild.

Romanen ”Johannes och Trubbnos” från 1949 har jag inte läst, men nu har jag sett filmatiseringen från 1952, kallad ”När syrenerna blomma”. Jag antar att filmens handling ligger nära bokens, eftersom det var Harald Beijer själv som skrev filmmanus.

För regin stod Ivar Johansson (1889-1963), en både flitig och känd filmregissör under 1930- och 1940-talen samt första hälften av 1950-talet. Fotograf var i det här aktuella fallet Sven Nykvist.

Man kan ha många, även kritiska, synpunkter på ”När syrenerna blomma”, men som folklivsskildring känns den – i motsats till många andra filmer – äkta, och det är inte bara de blommande syrenerna Sven Nykvist har lyckats med i sitt foto.

Som människoskildring är den mer trubbig. Man kan nog förstå, varför den manlige huvudpersonen blev som han blev – han övergavs till exempel av sin mor (Gudrun Brost) i Stockholm och utackorderades sedan till en familj ute på landet – men en rad enskilda händelser som ska illustrera vad som formade hans utveckling är så bjärt tecknade, att de ibland tenderar att slå över i oavsedd komik. Den mycket unge Johannes spelas av Paul-Erland Dahlerus, och Johannes i stan, först som kadett, spelas av Carl-Henrik Fant, senare mer känd under namnet Kenne Fant.

Som kontrast till honom, och kanske just därför så lockande för honom, framställs hans skolkamrat och kärlek från unga år, Charlotta (Nine-Christine Jönsson), kallad Trubbnos. Också hon flyttar till Stockholm och får där till att börja med hushållstjänst hos sin snåla och krävande och orättvisa faster, spelad av Hjördis Pettrsson.

I stället får hon bo hos Emma (Anna-Lisa Baude), husjungfru i Johannes’ barndomshem, och hennes man. Genom flitigt arbete samlar hon allt mer pengar på sin sparbanksbok.

Men eftersom hon är en sedesam flicka – inget sex före äktenskapet! – kompenserar sig Johannes i Julias (Maj-Lis Lüning) säng. Eftersom hon är vad som i Svenska Filminstitutets rollförteckning kallas ”femme fatale”, har han varit i den där sängen förut.

När den här historiens madonna möter dess hora, uppstår det svåra komplikationer – bland annat blir Johannes vid ett sådant tillfälle på restaurang svårt plakat på champagne, inbeställd för Trubbnos’ genom hårt arbete hopsparade pengar.

När sedan horan vid ett tillfälle, när Johannes åter har tagit Trubbnos ut på restaurang för att försonas och lite mera och han är ute för att hämta det där lite mera, slår sig Julia ner vid Chalottas bord och börjar berätta – varefter det utbryter slagsmål mellan damerna.

Nu återkommer emellertid Johannes och leder ut den förtvivlade och arga Trubbnos, som får lugna ner sig på en parkbänk bland blommande syrener. Och där tar han fram förlovningsringar med ingraverade namn och allting. Med ringarna på fingrarna går de in i restaurangen för att dansa tillsammans.

Hela havet stormar i dansk politik

3 mars 2014 13:47 | Politik | 1 kommentar

Opinionsundersökningarna har duggat tätt i Danmark på sista tiden och hela havet stormar – men det mest anmärkningsvärda med dem är nog att det populistiska Dansk Folkeparti i flera mätningar har varit landets i storleksordning andra parti, alltså större än Socialdemokratiet, som ju historiskt har varit Danmarks ledande politiska kraft.

I en mätning utförd av Wilke för Jyllands-Posen får Socialdemokatiet nu stöd av 18,3 procent, jämfört med 21,6 i januari och 24,8 procent i valet 2011.

Danmarks näst största parti är därmed Dansk Folkeparti, som stöds av 19,5 procent (12,3 procent i valet 2011).

Enligt Wilkes väljaranalys har Socialdemokratiet, förutom till Dansk Folkeparti, också förlorat väljare till yttervänsterkoalitionen Enhedslisten.

Rubriken över en artikel om en opinionsundersökning, utförd av Megafon för TV2 och Politiken, lyder:

Dansk Folkeparti øger forspringet til Socialdemokraterne

Enligt den här undersökningen får Socialdemokratiet stöd av bara 17,6 procent (mot alltså 24,8 procent i valet).

Dansk Folkeparti stöds i den här undersökningen av hela 21 procent (12,3 procent i valet 2011).

I Information har jag hittat en artikel som refererar en ny opinionsmätning, utförd av Greens för Børsen. Jag har senare lyckats hitta hela mätningen:

Socialdemokratiet får i den här mätningen 19,3 procent, att jämföra med 20,1 procent i januari och 24,8 procent i valet 2011.
Näst största parti, om än knappt, är i den här mätningen Dansk Folkeparti med 19,4 procent (12,3 procent i valet).
Större är då bara det allmänborgerliga Venstre – mer höger än namnet antyder – med 26,8 procent (26,7 procent i valet).
Socialdemokratiets kvarvarande partner i regeringen, det socialliberala Radikale Venstre, går i den här mätningen upp, till 10,4 procent (9,5 procent i valet).
Socialistisk Folkeparti, som hoppade av regeringskoalitionen med S och RV och i samband med det tappade förutvarande ministrar till Socialdemokraterne respektive Radikale Venstre och dessutom en folketingsledamot till Venstre (!), har enligt den här mätningen inte återhämtat sig och får 3,7 procent (9,2 procent i valet). Mitt i all den här turbulensen har partiet dock lyckats – enhälligt – välja ny partiledare, Pia Olsen Dyhr.
Yttervänsteralliansen Enhedslisten (också med grön profil) befäster, med 10,3 procent i den här mätningen, åter sin ställning som ett större parti än SF. I valet 2011 fick Enhedslisten 6,7 procent.
Om vi går över till den borgerliga sidan, står Konservative fortfarande och stampar. I den här mätningen får partiet stöd av 4,4 procent, mot 4,9 procent i valet.
Inte heller går det framåt för Liberal Alliance, som i den här mätningen får 4,5 procent, att jämföra med 5 procent i valet.

Voxmeter gav den 23 februari följande bild av opinionsläget:

Socialdemokraterne 20,5 procent (24,8 procent i valet 2011.
Dansk Folkeparti 18,1 procent (12,3 procent i valet).
Radikale Venstre 9,9 procent (9,5 i valet).
Socialistisk Folkeparti 3,8 procent (9,2 procent i valet).
Enhedslisten 10,1 procent (6,7 procent i valet).
Venstre 27,6 procent (26,7 procent i valet).
Konservative 4,5 procent (4,9 procent i valet).
Liberal Alliance 4,9 procent (5,0 procent i valet).

Yougove, också den 21 februari:

Socialdemokraterne 18,3 procent (24,8 procent i valet 2011).
Dansk Folkeparti 23,8 procent (12,3 procent i valet).
Radikale Venstre 8,4 procent (9,5 i valet).
Socialistisk Folkeparti 4,1 procent (9,2 procent i valet).
Enhedslisten 10,8 procent (6,7 procent i valet).
Venstre 24,3 procent (26,7 procent i valet).
Konservative 4,5 procent (4,9 procent i valet).
Liberal Alliance 5,6 procent (5,0 procent i valet).

Låt oss avslutningsvis stanna vid situationen för den danska vänstern.

Socialdemokratiets ställning har åter försvagats genom tapp både till höger (Dansk Folkeparti) och till vänster (Enhedslisten).

Socialistisk Folkeparti har tappat både representanter i Folketinget och väljare, det senare främst till Enhedslisten. Valet av ny partiledare har åtminstone ännu inte stabiliserat partiets läge.

Det rödgröna, av kommunistpartier grundade Enhedslisten har etablerat sig på en ny styrkenivå.

Av de kvarvarande regeringspartierna är det socialliberala Radikale Venstre som verkar ha tjänat på all turbulensen. Till detta har – har jag sett någon dansk analytiker hävda – SFs uttåg ur regeringskoalitionen bidragit: Vänsterborgerliga väljare skulle enligt den här teorin ha lättare för att stödja ett borgerligt parti, som inte har ett så nära samarbete med ett socialistiskt parti.

Till slut: dansk press, till exempel Politiken, publicerar nu artiklar som spekulerar i att statsministern, ledaren för Socialdemokratiet Helle Thorning-Schmidt, eventuellt skulle vara inne på att rädda sitt eget skinn, slänga in handduken därhemma och i stället söka ett (välbetalt) EU-uppdrag som kommissionär. Socialdemokratiska framgångar i EU-valen senare i vår kunde ju där ge nya öppningar.

Den här diskussionen har nu i Danmark gått så långt, att man också börjar nämna tänkbara kandidater till partiordförande- och statsministerposten (än så länge en kombination). Bland dem som nämns finns finansminister Bjarne Corydon och arbetsmarknadsminister Mette Fredriksen.