Eerik-Niiles Kross byter parti igen

31 oktober 2014 17:53 | Politik | 4 kommentarer

Eerik-Niiles Kross, med bakgrund som diplomat och affärsman, har med viss skicklighet – bevisad av många personröster – drivit personvalskampanjer i flera estniska val.

Partisystemet är vid det här laget ganska stabilt i Estland, men Kross’ partival förefaller att ha mer med hans personliga ambitioner än med ideologi att göra. Han startade med att kandidera för De Gröna, Rohelised, men när han, trots flest personröster i det partiet, inte kom in i Riigikogu, Riksdagen, bytte han parti till det socialkonservativa, estnationalistiska och kristna Isamaa ja Res Publika Liit, Förbundet Fäderneslandet och Res Publika, där han gjorde karriär i Tallinn.

Men nu – kanske för att IRL har puttats ut ur regeringen – byter han parti igen. I nästa riksdagsval ställer han upp i Tallinn för det ledande regeringspartiet, det delvis nyliberala Reformierakond (Reformpartiet). Han tänker för övrigt kandidera i samma valdistrikt som kungen av Tallinn, Edgar Savisaar, vars centerparti – Keskerakond – för närvarande har egen majoritet i huvudstaden.

Hall of Fame: Abetarledare vi (m)inns

31 oktober 2014 13:32 | Konst & museum, Media, Politik | Inga kommentarer

Tecknaren Ulf Frödin begår i dag på Namn och Nytt i Dagens Nyheter ett lustmord på den nyss avgångne ledaren för Arbetarpartiet Moderaterna.

På en bild med rubriken Hall of Fame och bildtexten Arbetarledare vi minns ser vi bredvid kommunisternas klassiska tre, Lenin, Stalin och Mao, en nykomling, Fredrik Reinfeldt.

Hans blick lyser av ångest, markerad med vitt i den i övrigt blå-röda bilden.

Norges blå-blå regering opinionsmässigt i minoritet

30 oktober 2014 13:47 | Politik | Kommentering avstängd

I Norstats opinionsmätning för Vårt Land har den sittande blå-blå regeringen och dess båda stödpartier i Stortinget tappat sin majoritet.

Det ledande regeringspartiet Høyre backar med 1,3 procentenheter till 24,7 procent, vilket är under partiets resultat i stortingsvalet 2013, 26,8 procent.

Och dess regeringspartner, det högerpopulistiska Fremskrittspartiet, minskar med 1,7 procentenheter och hamnar då på 13,2 procent, långt under valresultatet 2013, 16,3 procent.

Därmed har den blå-blå regeringen inte ens med hjälp av sina två stödpartier i Stortinget längre majoritet i opinionen.

Liberala Venstre, går visserligen fram med 0,8 procentandelar till 4,7 procent (mot 5,2 procent i 2013 års val).

Och Kristelig Folkeparti ökar med 0,4 procentenhter till 4,9 procent (mot 5,6 procent i 2013 års val).

Men det här räcker alltså inte.

Senterpartiet, som ingick i den förra, röd-gröna regeringen, backar med 0,1 procentenheter och hamnar då på 5,2 procent, mot 5,5 procent i det senaste valet.

Sosialistisk Venstreparti, som ingick i samma regering, går visserligen fram med 0,5 procentenheter men hamnar även då, med 3,9 procent, fortsatt under spärrgränsen – i valet 2013 var SV, med 4,1 procent, strax över spärren.

Det lilla yttervänsterpartiet Rødt minskar med 0,1 procentenheter till 1,3 procent, alltså aningen över sitt valresultat 2013, 1,1 procent.

Nykomlingen bland norska partier, Miljøpartiet De Grønne, ökar med 0,5 procentenheter till 3,9 procent (mot 2,8 procent i 2013 års val) men ligger alltså fortfarande under spärren.

Arbeiderpartiet ökar i den här mätningen med 1,2 procentenheter och hamnar då på rekordhöga 37,6 procent, ett resultat långt ovanför partiets resultat i stortingsvalet 2013, 30,8 procent.

Det ser alltså ut som att norrmännen vill ha tillbaka en socialdemokratisk regering. Och vore den här mätningen ett valresultat, kunde – konstaterar norska kommentatorer – Arbeiderpartiet med då 70 mandat faktiskt bilda en relativt stabil minoritetsregering, som kunde regera med hjälp av parlamentariskt stöd från fall till fall genom uppgörelser med något av de mindre partierna i Stortinget. Om man alltså inte på nytt väljer att bilda en vänster-mittenkoalition.

När en begåvad människa dränker sig i sprit

29 oktober 2014 17:44 | Film | Inga kommentarer

Billy (Samuel) Wilder (1906-2002) hade sina rötter i den del av Galizien, som numera är en del av Polen men i hans unga år var en del av Österrike, men eftersom han var jude, tvingades han av nazismen under dess stortyska expansion att emigrera till USA.

Han började sin bana inom filmen, som manusförfattare, redan i Berlin. men det var främst efter emigrationen till USA 1934 som han blev ett av de stora namnen, som regissör och manusförfattare, och då i Hollywood. Där gjorde han rader av minnesvärda filmer.

1945 gjorde han den oscarbelönade ”The Lost Weekend” (”Förspillda dagar”, 1946) med Charles Brackett som medförfattare till manus. Manuset bygger i sin tur på Charles R Jacksons roman med samma namn.

Filmens huvudperson, Don Birman (Ray Milland), upptäcker redan i unga år, under sin studietid, sin skrivbegåvning, men när förlagen inte genast slår till, börjar hans självförtroende svikta, och han börjar dränka nerverna i sprit. Millard gestaltar det tilltagande alkoholberoendet fram till besattheten – allt från de undangömda flaskorna över att använda sina sista slantar till att döva nerverna och att, när pengarna är slut, vara beredd att bedra och stjäla till slutfasen med delirium tremens och ett självmord som enda tänkbara vägen ur helvetet.

Länge nog får Don stöd av sin bror Wick (Philip Terry), som betalar hyra och mat men i övrigt bara ställer upp med fickpengar som inte räcker till några flaskor. Fast då drar sig Don inte ens för att sno den sedel Wick har gömt undan åt städerskan.

Den som av en slump kommer i hans väg och fattar tycke för honom trots att hon ser hela vidden av hans elände, Helen St. James (Jane Wyman), segrar till slut med hjälp av sin envishet. Men det sker verkligen i sista minuten, när han har stulit hennes fina ytterplagg och med hjälp av det löst in sin pistol, som han förstås hade använt på pantbanken. Hon får honom att, innan han använder den, se inte bara sitt bottenlösa elände utan också sitt andra, kreativa jag.

Så kanske, kanske blir den där romanen om hans förspillda dagar nu äntligen skriven.

Gud har öppnat krog i Paris

29 oktober 2014 10:31 | Media | Inga kommentarer

Claes Vogel står för dagens pärla på Namn och Nytt i Dagens Nyheter.

Vogels gubbar konverserar över var sin drink:

- Gud har öppnat krog i Paris!

- Jag vet – ”Chez din vilja”!

Regeringskris avvärjd i Estland

28 oktober 2014 15:18 | Politik | Inga kommentarer

Estland fick ju, mitt under en pågående mandatperiod, en ny regering, dessutom en koalition mellan två partier som i flera avseenden är ganska olika. Det ledande regeringspartiet, det i många avseenden nyliberala Reformierakond (Reformpartiet), bytte partner till Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet).

Helt oproblematiskt har det här politiska äktenskapet inte varit, men en annan ingrediens, Socialdemokraternas val av en ung ryss, Jevgeni Ossinovski, till posten som utbildnings- och forskningsminister, har skapat den första riktigt allvarliga fnurran på tråden.

I dagens Estland accepterar flertalet av esterna den under andra världskriget och sovjetåren tillskapade ryska minoriteten, framför allt då förstås de ryssar som har anpassat sig till den återvunna estniska självständigheten och också har lärt sig estniska, och Ossinovski uppfyller med råge de här kriterierna.

Men det finns förstås ändå ester som ser snett på ryssar, vad de än gör, och för kort tid sedan gav den estniske finansministern, Jürgen Ligi från Reformpartiet, där han dessutom är vice ordförande, verbalt uttryck för det här i ett Facebook-inlägg, där han beskrev Ossinovski som son till en ivandrare, utan rötter och medlem i ett rosa parti.

Ossinovski och många ryssar samt även många av Ossinovskis partivänner tog illa vid sig av det här, och det hela slutade med att Ligi meddelade sin avgång. Vad som egentligen har hänt bakom kulisserna får vi kanske veta så småningom, men sannolikt har väl statsminister Taavi Rõivas, också från Reformpartiet, agerat i bakgrunden.

Ny finansminister blir Maris Lauri. Hon gick helt nyligen med i Reformpartiet och har sin bakgrund i banksektorn, bland annat i Swedbank.

Dagens artikelförfattare: Ibrahim Byline

28 oktober 2014 11:02 | Media, Politik | 1 kommentar

Dagens Nyheters Namn och Nytt innehåller ibland bara något enstaka läsvärt, oftast då Sven-Bertil Bärnarps serie ”Medelålders plus”.

Kortisarna, ofta bidrag från läsarna, är av mycket skiftande kvalitet. Men i dagens tidning bidrar Staffan Ling med en pärla:

Den skrivande ministern – Ibrahim Byline.

Holmberg med dagsverserna håller inte riktigt Alf Henriksons nivå, men dagens bidrag var inte så dumt:

Efter eget skön

I vattnet speglas din reflex,
men du vill veta mer,
ty det är nu som fråga väcks:
vad tror du att du ser?

En mink? En ryss? En rymdraket?
En ubåt eller sill?
Fördold är havets hemlighet.
Så länge ingen säkert vet
så ser du vad du vill.

På illustrationen, signerad Håkan Ljung, ser man på havsbottnen en (rysk?) nallebjörn med drag av Putin och en bit därifrån ett ankare med drag av hammaren och skäran.

Två nya danska mätningar rubbar inte storleksordningen mellan partierna

27 oktober 2014 21:27 | Politik | Inga kommentarer

De enskilda siffrorna varierar, men storleksordningen mellan de ledande partierna är densamma i två nya danska mätningar.

Största parti är det borgerliga oppositionspartiet Venstre med 23,4 procent i Yougov och 23,0 procent i Voxmeter. Efter den senaste mätningen ligger nu partiets viktade resultat under den senaste tiden på 24,7 procent, fortfarande ett par procent under parteits resultat i folketingsvalet 2011, 26,7 procent.

Tvåa ligger Socialdemokratiet med 20,6 procent i Yougov och 22,9 procent i Voxmeter, vilket ger barometergenomsnittet 21,9 procent. Också det här är under partiets resultat i valet 2011, 24,8 procent.

Röstslukare med framgång på båda sidor om blockgränsen är det högerpopulistiska Dansk Folkeparti. Det här partiet, som 2011 bara fick 12,3 procent, får i Yougov 20,4 procent och i Voxmeter 17,0 procent – barometersnittet ligger nu på 19,0 procent.

Socialdemokratiets kvarvarande koalitionspartner, socialliberala Radikale Venstre, får i Yougov 6,9 procent och i Voxmeter 7,9 procent – barometergenomsnittet blir då 7,8 procent. Också det här partiets har alltså en bit kvar till sitt valresultat 2011, 9,5 procent.

Socialistisk Folkeparti, som flydde den här koalitionsregeringen och samtidigt bytte partiordförande, ligger med 6,3 procent i Yougov och 7,9 procent i Voxmeter fortsatt under sitt resultat i folketingsvalet 2011, 9,2 procent. Partiets barometergenomsnitt ligger på 6,8 procent.

Dess rödgröna och feministiska konkurrent på vänsterflanken, Enhedslisten, får i Yougov 10,6 procent och i Voxmeter 8,6 procent, resultat som båda bidrar till barometergenomsnittet 9,3 procent. Partiet ligger därmed fortsatt över sitt valresultat 2011, 6,7 procent.

Det lilla oppositionspartiet Konservative Folkeparti får i Yougov 4,5 procent och i Voxmeter 4,8 procent, resultat som ingår i barometergenomsnittet 5,1 procent. Det senare är försumbart över partiets resultat i 2011 års val, 4,9 procent.

Och Liberal Alliance, likaledes i opposition, får i Yougov 6,2 procent, i Voxmeter 4,1 procent och i Barometern 4,8 procent mot 5,0 procent i folketingsvalet 2011.

Melodikrysset nummer 43 2014

26 oktober 2014 15:41 | Barnkultur, Media, Musik, Ur dagboken | 2 kommentarer

Bytet av pacemaker på Akademiska har gett mig livslusten tillbaka – jag känner mig upprymd av att den där viktiga pumpen åter går som den ska. Och tack alla ni som har kommit med uppmuntrande tillrop.

I morse sov jag fram till starten av Godmorgon världen i P1, och efter en långsam njutningsfull frukost med tre morgontidningar kände jag lust att, en dag för sent, lösa Melodikrysset.

Så här jag på banan igen. Med Elton John utropar jag ”Home Again”.

Veckans för mig enda riktigt svåra fråga var den om namnet på en TV-serie – jag ser nästan aldrig på sådana, allra minst sådana som går i TV 4, så det var inte ledtråden om en exotisk ö utan två ledbokstäver jag fick till som hjälpte mig på traven. ”Lost” heter tydligen den här serien.

Eftersom jag, barnslig som jag är, inte kan tänka mig en julafton utan Disney i TV och jag dessutom har sett hela hans version av ”Askungen” ett antal gånger, hade jag däremot inga som helst svårigheter att känna igen musiken från partiet då mössen ses sy den balklänning som kommer att göra Askungen till kvällens prinsessa. För att förvilla oss lite fick vi i dag höra melodin med Gävle symfoniorkester.

Men jag har favoriter också i mer närproducerad barnkultur. En av dem är norrmannen Alf Prøysen, som skulle ha fyllt 100 i år, om han fortfarande hade levat. I dag spelade Anders Eldeman en av hans barnvisor som inte är lika spridd som en del annat av honom här i Sverige:

Teddybjørnens vise

Jeg er en gammal teddybjørn så snill som bare det,
og hver gang jeg skal brumme litt, begynner jeg å le.
Det har jeg lært av Marian, d’er hun som eier meg,
og ingen kan vel tøyse sånn som Mariann og jeg.

Når Marian har lagt meg, og jeg vet at det er kveld,
så brummer jeg en vise jeg har diktet av meg selv,
og visa kan jeg synge på en gammal melodi
fra dengang jeg var storgevinst på Sirkus tivoli.

Det var et veldig tivoli med lamper og musikk,
og jeg var syk av lengsel hver gang karusellen gikk.
Jeg tenkte: Jeg vil håpe den som vinner meg i kveld,
har penger nok t’å ta meg med å kjøre karusell.

Så kom ei lita jente bort, og det var Marian,
med fullt av blanke penger i ei brun og lita hånd.
Hun kjøpte mange lodder, og jeg tenkte: Nei, å nei,
så moro det skal bli å kjøre karusell med deg.

Men plutselig så kvakk jeg i, for vet du hva hun sa?
”Nå har jeg ingen penger mer, men jeg er like gla’.”
Jeg brummet da jeg hørte det og tenkte; Isj a meg,
da vil jeg heller vinnes av en rikere enn deg!

For mange kjøpte lodd på meg, til slutt en gammel mann,
og aldri har jeg sett så mange penger som hos ham,
men enda var’n sparsom, og jeg tenkte: For et hell!
Han sparer slik at han og jeg skal kjøre karusell.

Og da jeg skulle trekkes, vet du hvem som vant meg da?
Jo, det var han med pengene, og spør om jeg var gla’!
Nå får jeg kjøre karusell! Men vet du hva jeg fikk?
Et gråpapir rundt magen før han tok meg med og gikk.

Jeg ble’kke pakket opp engang, han la meg på et kott.
Og jeg som trodde rike bamser hadde det så godt!
Da hadde det vært bedre å bli vunnet av en venn
som ikke eide penger, men som elsket en igjen.

Slik lå jeg lange ti’er, men en dag tok han meg ned
og la meg bak i bilen sin og kjørte til et sted.
Ja, det er nesten underlig at sånt no’ hende kan,
for den som pakket opp meg det var lille Marian.

Og han var hennes bestefar og tok henne på fang.
”Nå skal du få en teddybjørn i fødselsdagspresang!”
Og Marian var ellevill, hun danset og hun sang,
og jeg fikk snurre rundt og rundt for aller første gang.

Og siden har jeg snurra nesten mere enn jeg vil,
for Marian er ikke den som lar meg ligge still.
Og sløyfa mi har Tassen spist, og håra skreller a’,
Men det gjør ingen verdens ting, jeg brummer og er gla’.

For hvis jeg mister større ting, som hue eller ben,
tar Marian en hyssigstump og syr dem på igjen.
Og det er mye bedre enn å legges vekk et sted
med silkebånd om halsen sin – og aldri være med.

Jag har aldrig träffat Prøysen personligen, men jag blev tidigt bekant med hans verk bland annat genom gamla Folket i Bild, vars ombud jag var i unga år. Och sen har jag skaffat mycket Prøysen åt våra barn.

När jag, långt senare, blev de svenska Socialdemokraternas nordiske och baltiske sekreterare, var jag ofta i Oslo på sammanträden och valvakor och sessioner med Nordiska rådet. Då passade jag alltid på att kamma igenom skivaffärerna i jakt på prøysenskivor jag inte hade, och på ett av Arbeiderpartiets landsmöten hittade jag på ett bokbord en fyrbandsutgåva av hans sånger. Prøysen var en kär medarbetare i partiorganet Arbeiderbladet, och på Arbeiderpartiets kongresser sjöngs alltid hans sånger unisont – alla kunde dem utantill.

Förlåt denna långa utvikning, men mitt nyrenoverade hjärta slår extra för Prøysen, hans visor och även prosa.

Jag tar mig friheten att fortsätta på det här spåret.

Under en alltför kort tid startade och drev den svenska arbetarrörelsen ett eget skivbolag, a disc, i vars utgivningsråd jag satt. Bland dem vi gav ut fanns nästan allt av och med den mångbegåvade skådespelaren Allan Edwall, som också visade sig vara en mycket talangfull vismakare. I veckans Melodikryss fick vi höra hans ”Kom”, fast med Östen Eriksson, känd från gruppen Östen med resten. Hans Allan Edwall-CD heter ”En rektig kär”.

Carl Anton (Axelsson), som vi i dag hörde i hans fina ”Om maskros och tjärdoft”, har jag dels mött uppe på den socialdemokratiska partiexpeditionen, då han var där för att träffa Mona Sahlin, dels hört på socialdemokratiskt valmöte i Stockholm.

Om jag nu fortsätter med ”I rosenrött jag drömmer”, tror ni väl att jag ska komma med något mer politiskt. Men Gustaf Torrestads insjungning kom redan 1948 då jag bara var en pojke, och den här sången hade inga politiska förtecken. Senare lyssnade jag också, och lärde mig uppskatta, den på franska, ”La vie en rose”, sjungen av Édith Piaf. Fast i dag hörde vi den i en instrumentalversion.

Ännu äldre, från 1937 (på film; på skiva kom den 1938) är ”Han hade seglat för om masten”. Den sjöngs då av Harry Brandelius, men i dag fick vi höra den i en lite för hurtig dragspelsversion med Veikko Aaremuinen.

Den sägs ha utländsk förlaga, men det har definitivt Gyllene Tiders ”Marie i växeln”: Mickey Japp’s ”Switchboard Susan”, inspelad 1979 av Nick Loewe.

Dagens melodifestivalare var ”Främling”, som Carola vann med 1983 och som sen kom trea i Eurovision Song Contest.

Internationell framgång har ju också Ace of Base haft med ”All That She Wants”.

Vi får väl hoppas att det senare också gällde den dam Katy Perry sjunger om i ”I Kissed a Girl (And I Liked It)”.

För egen del vill jag inte bli kysst av någon karl.

Men andra får förstås handla efter sin personliga läggning.

Nu vet jag vad det är för fel på mig – och det viktigaste är redan åtgärdat

25 oktober 2014 19:45 | Mat & dryck, Politik, Ur dagboken | 6 kommentarer

Intagningen på HjärtklinikenAkademiska blev överraskande snabbt lyckosam.

Inte bara hjärtats utan också pacemakerns sätt att fungera undersöktes: Jag fick, så gott jag nu kunde, marschera fram och tillbaka i en lång sjukhuskorridor, och jag behövde inte ens göra hela mitt ålagda pensum, innan kvinnan som med något slags mätapparatur på avstånd kontrollerade, hur mitt hjärta fungerade vid lite ansträngning, hade slutsatsen klar: Min pacemaker höjde inte alls hjärtats tempo vid ansträngning. Den konstant låga nivån indikerade, att min nu ganska många år gamla pacemaker helt enkelt måste bytas ut.

Så i går skjutsades jag i min sjukhussäng i väg till operationsavdelningen, jag fick lokalbedövning och den gamla pacemakern, som till och med hade någon skruv lös, plockades ut och ersattes med en ny.

I dag kollade en läkare att den fungerade som den skulle, och sen skrevs jag helt enkelt ut.

När jag frågade om de två andra krämpor som läkaren, som först undersökte mig också konstaterade fanns, sa dagens chefsläkare att den nya pacemakern med all säkerhet skulle klara av att också pumpa mina lungor rena från det vatten, som röntgen mycket riktigt hade konstaterat fanns där. (Därmed blir jag förhoppningsvis av med den hosta jag har besvärats av bland annat i vissa sänglägen.)

Det tredje besvärande onda jag också har drabbats av, det som har lett till att det gör ont i höger stortå och att högerfoten svullnar så att den inte går att få ned i en normal sko, konstaterade redan den första läkaren jag träffade, att det sannolikt rör sig om gikt. Det behandlar man av naturliga skäl inte på Hjärtkliniken, men dagens utskrivande läkare försåg mig med cortisontabletter som räcker över helgen och skrev ut flera för en tiodagarskur. Och framför allt skulle han skriva en remiss till min nya husläkare, sannolikt då med ett förslag om vad det kan röra sig om.

Så nu finns det hopp om ett normalt liv igen!

* * *

Några iakttagelser från den korta vistelsen på Akademiska:

Personalen är både effektiv och vänlig. Man träffar ganska många i olika funktioner, människor som att döma av hudfärg och idiom har icke-svenskt ursprung. Under operationen, utförd av en svenska, med vilken det visade sig att jag hade gemensamma bekanta, pratade vi om det vettlösa i att på grund av deras ursprung/etniska bakgrund försöka avvisa människor som är beredda att göra en insats i och för vårt samhälle.

Maten på sjukhuset har utvecklats – blivit mer individuellt valfri – sen jag sist vistades på sjukhus. Dock önskar jag mig mer varierat mjukbröd (särskilt till frukost) och mer av färska grönsaker.

Något för mig nytt – detta inte menat som någon invändning – var att både män och kvinnor placerades i den trebäddssal där jag placerades. Viss men inte total avskärmning kunde man åstadkomma med hjälp av skärmar.

Nästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^