Alzheimer och mordbrand

23 mars 2015 16:05 | Deckare, Film | Kommentering avstängd

”Wallander – Mordbrännaren” (2013) i regi av Charlotte Brändström och med manus av Peter Lindblom har svagheten att, trots titeln, egentligen bestå av två helt olika stories: dels den om Kurt Wallander (Krister Henriksson) och hans tilltagande problem med minnesfunktionen, dels den om en ung man, Tommy (Christoffer Nordenrot) som kommer hem till sin syster och hennes man efter att ha avtjänat straff för mordbrand.

Jämfört med mycket annat som man får se i deckargenren är historien om mordbrännaren, trots att den kioskägare med vilken han råkar i delo får sin kiosk antänd och denne då omkommer och trots att den ur fängelset efter avtjänat straff frisläppte mordbrännaren både blir misstänkliggjord och fysiskt illa tilltygad, ändå realistisk, sannolik. Innan vi kommer till det ganska otäcka slutet har polisens sökarljus på klassiskt vis hunnit riktas mot en rad misstänkta: en kvinna som sprider misstänkliggörande flygblad, mannen morbrännarens syster är gift med, två killar med tvivelaktig egen vandel… Vad som skildras otäckt bra är skildringen av den mentalitet och de utstötningsmekanismer man ofta stöter på i samhällen där alla känner alla.

Men Kurt Wallanders tilltagande problem med minnet ges också de en mycket framträdande roll i den här historien. De skildras någon gång – alla minneslapparna! – komiskt, men i grunden handlar det ju om en djup tragedi, så svår att bära för Kurt Wallander att han försöker dölja arten av sina problem inte bara för kollegerna på jobbet utan också för dottern Linda (även hon för övrigt polis) och för kvinnan som är hans älskade, en förskollärare.

Jag kan hålla med om att försöket att gifta ihop två helt skilda stories inte riktigt lyckas, men båda de här i varandra invävda filmhalvorna är tillräckligt intressanta för att hålla tittarens intresse vid liv.

Fortsatta regeringsförhandlingar i Estland. Savisaar svårt sjuk

23 mars 2015 14:35 | Politik | Kommentering avstängd

Jag har tidigare utförligt rapporterat om de pågående regeringsförhandlingarna i Estland, de som inför den gångna veckohelgen gick i stå.

Det i valet nyligen segrande Reformpartiet, Reformierakond, valde ut fyra partier att föra förhandlingar med om bildande av en bred koalitionsregering: Socialdemokraterna, Sotsiaaldemokraatlik Erakond, som före valet satt i koalitionsregering med Reformpartiet, det kristna, nationella och konservativa Förbundet Fäderneslandet och Res Publika, Isamaa ja Res Puplika Liit, som satt i koalitionen innan Reformpartiet ersatte det med Socialdemokraterna, och så ett nytt parti, som i årets val kom in i Riigikogu, Riksdagen: Vababaerakond, Fria Partiet, ett parti på högerkanten.

Vabaerakond har nu av Reformierakond ställts utanför förhandlingarna, möjligen självt fattat beslut om att inte längre delta i det här harvandet, som helt verkar ske på Reformpartiets villkor.

Regeringsbildaren, ledaren för Reformierakond, Taavi Rõivas, har som orsak till exkluderingen främst angett, att Vabaerakond har förordat en skärpning av den direkta inkomstskatten.

Det är ju en ståndpunkt som inte är helt olik Socialdemokraternas, så det är svårt att förstå, varför de välkomnas att fortsätta förhandla och dessutom själva accepterar att förhandla. Gissningsvis vägleds den socialdemokratiske partiledaren Sven Mikser här av sitt eget väl och ve – han är dels försvarsminister, riskerar dessutom, om partiet också förlorar ett antal ersättarplatser i Riigikogu, att straffas av sitt eget parti genom att tvingas avgå som partiledare.

Mikser uppträder ändå morskt. Hans budskap är att om nu regeringsförhandlingarna återupptas, ska det ske så att säga från noll.

* * *

Taavi Rõivas har nu föreslagit att ett antal expertgrupper tillsätts för att hitta lösningar på förhandlingsfrågor, där de återstående tre partierna har olika utgångspunkter. IRLs ledare välkomnar detta, och det gör också SDE-ledaren Sven Mixer, den senare dock med förbehållet, att Rõivas’ plattform är lite för allmän för att man ska kunna veta, om detta kan leda till konkreta överenskommelser.

* * *

Under regeringsförhandlingarna har det näst största partiet, det i vissa frågor lätt vänsterpopulistiska Centerpartiet, Keskerakond, ställts åt sidan, och det har också varit tämligen tyst från detta partis sida.

Dess ledare, den 64-årige Edgar Savisaar, är nämligen svårt sjuk, intagen på intensivklinik i Tartu.

Han kom hem från en ansträngande utlandsresa och visade sig ha svår lunginflammation och vatten i båda lungorna. Efter att ha fått hjälp med andningen och varit i perioder av koma har han genomgått en operation. Nu fortsätter behandlingen med antibiotika. Men enligt uppgift är hans tillstånd fortfarande kritiskt.

Helt överraskande kom inte detta. Savisaar drabbades av hjärtinfarkt redan 2003. Han har också diabetes och högt blodtryck. Bakom sig har han en intensiv valrörelse.

* * *

Enligt nyhetsartiklar i dagens (24 mars) estniska media är tillståndet för Edgar Savisaar ännu värre än vad som hittills har framgått: Han har drabbats av så kallade köttätande bakterier och har fått högra benet amputerat med ett snitt över knäet.