Om möss och en lite avvikande mormor

Birgitta Stenbergs (text) och Mati Lepps (bild) ”Billy och mormor” (En bok för alla, 2015, i original på Bonnier Carlsen 1999) är en udda och ganska rolig barnbok.

Den här mormorn, bosatt långt bort, kommer för att hälsa på lille Billy, och man ser genast av hennes klädsel och ganska ungdomliga uppsyn, att det här är en ganska ovanlig mormor.

Mormor säger också, att hon behöver ett rum vars dörr går att hålla stängd. Hon har nämligen en rätta, Amalia, i sjalen hon har runt halsen.

Medan Billy, lite försiktigt, bekantar sig med råttan, ställer sig mormor på huvudet och förklarar att nu mår hon prima.

Billy får också önska sig en sak av mormor, och det blir en brandbil med lång stege.

När de har köpt den och åker buss hem, är det en kille med märklig frisyr och nitar på axlarna som tar upp ett helt säte och vägrar maka på sig. Men när Amalia skuttar över till honom och försvinner i hans kläder, händer något märkligt: Också nitgrabben har en råtta i sina kläder, Jojje. Själv heter han Kasper – nu är isen bruten.

Och för att kunna locka fram Amalia och Jojje och skilja dem åt är han först tvungen att följa med mormor och Billy hem.

Mormor ber honom komma och hälsa på, fastän mamma försöker säga att råttuslingen inte får sitta med vid bordet. Så Billy känner trycket och säger nej, när mormor erbjuder honom den unge som kanske blir följden av Amalias äventyr i Kaspers kläder. Men till mormor, som åter står på huvudet, säger han, att Amalia får klättra på stegen till hans brandbil, om hon vill.

Bok för dagisbarn

Per Gustavssons (text) och Helena Willis’ (bild) ”Kaninkostymen” (En bok för alla, 2015, ursprungligen utgiven på Natur och Kultur 2008) är en bok för dagisbarn. Handlingen har tre temata, alla dock invävda i varann.

Den här historiens huvudperson, Viktor, blir kär i en tjej på dagis, Gabriella – tyvärr finns hon på en annan avdelning, och han känner inte henne. Förgäves försöker han fånga hennes uppmärksamhet.

Där hemma är allt ett kaos. Viktor har fått babysyskon, tvillingar, och de håller mamma och pappa fullt sysselsatta, hela tiden. Det gör att pappa aldrig hinner tvätta, så till slut finns det bara en skär kanindräkt som är ren.

Och trots att han försöker göra sig så osynlig som möjligt, ser förstås gänget av tuffa grabbar honom när han kommer till dagis och klår upp honom.

Fast då kommer det fram en tjej – Gabbi! – och frågar hur det gick. Och hon tycker att Viktors kanindräkt är jättefin, passar ihop med den isbjörnsdräkt hon själv har hemma. Gabbi frågar till och med om de inte kan ses i morgon.

Väl hemma möts han av pappa med en hög nytvättade kläder i famnen: Viktor ska inte behöva gå mer till dagis iförd kanindräkt!

Men se, just kanindräkt vill Viktor ha i morgon också.

Klarar danska (S) regeringsmakten – och i så fall till vilket pris?

Det kommer ständigt nya danska opinionsundersökningar.

Som utgångspunkt är det rimligt att ha utfallet i det senaste folketingsvalet, det som genomfördes 2011, det som ledde till dagens vänsterregering:

Socialdemokratiet, som fortfarande innehar statsministerposten, fick då 24,8 procent.

Dess kvarvarande regeringspartner, socialliberala Radikale Venstre, fick 9,5 procent.

Socialistisk Folkeparti, som också ingick i den här regeringen men sen har hoppat av, stöddes av 9,2 procent.

Och den av yttervänstergrupper bildade, feministiska och rödgröna Enhedslisten samlade 6,5 procent.

Oppositionen leddes av borgerliga Venstre, som med 26,7 procent egentligen blev största parti – men den samlade borgerlighetens resultat räckte inte till för att slå vänstersidan.

Högerpopulistiska Dansk Folkeparti, som senare har blivit mycket större, fick i valet 2011 12,3 procent.

Det gamla borgerliga regeringspartiet Konservative Folkeparti lyckades inget vidare 2011 och fick i valet 4,9 procent.

Lite mer vind i seglen fick det 2011 ännu relativt nya partiet Liberal Alliance, men partiet kom då ändå inte upp i mer än 5,0 procent.

Därefter har på den borgerliga sidan Liberal Alliance vuxit något och Venstre tappat en hel del röster till Dansk Folkeparti. Det är till stor del detta partis tillväxt, också på bekostnad av vänstersidan, som främst förklarar att vänsterregeringens fortlevnad efter valet, som måste hållas senast efter sommaren. är mycket oviss.

Helt omöjligt är det ändå inte att vänstersidan, förutsatt att dess mobilisering blir god och att den lockar ett par procent att byta block. Ritzaus Index, en sammanvägning av olika opinionsmätningar, ger för närvarande högersidan ett övertag på 52,6 mot 47,3, medan styrkeläget i den senaste undersökning som ingår i den, en från Epinion är 52-48. Det är mot den här bakgrunden man ska se de inte precis invandrarvälkomnande uttalandena från statsminister Helle Thorning Schmidt (S) – tanken är att locka tillbaka väljare från Dansk Folkepari – vilket förstås i sak inte gör dem mer trevliga.

Två olika sammanvägningar av resultaten från olika opinionsmätningar görs fortlöpande i Danmark: en, Ritzau Index, görs av motsvarigheten till vårt TT, Ritzaus byrå och en annan av tidningen Berlingske i Berlingske barometer.

Vi börjar med Ritzau Index och redovisar då också den senaste i den ingående mätningen, en från Epinion:

Socialdemokratiet får i Ritzau Index 23,4 procent men är i Epinion faktiskt uppe i 23,9 procent.

Radikale Venstre hamnar i Indexet på sin nuvarande lägre nivå, 7,2 procent, men i Epinion ännu lägre, på 6,7 procent.

Socialistisk Folkeparti får i så väl Indexet som i Epinion på 6,8 procent.

Och Enhedslisten får i Indexet 8,5 procent, i Epinion 8,7 procent.

Det ledande borgerliga oppositionspartiet Venstre är nu mindre än Socialdemokratiet: får i Indexet 22,8 procent och i Epinion 22,3 procent.

Jämfört med förra valet är nu Dansk Folkeparti mycket större: Det hamnar på 18,7 procent både i Indexet och i Epinion.

Konservative Folkeparti får i Indexet 7,2 procent men i Epinion bara 6,7 procent.

Och Liberal Alliance stöds i Indexet av 5,6 procent, i Epinion av 5,5 procent.

Berlingske Barometer ger följande resultat:

Socialdemokratiet 22,7 procent.
Radikale Venstre 7,0 procent.
Socialistisk Folkeparti 6,4 procent.
Enhedslisten 8,6 procent.
Venstre 22,5 procent.
Dansk Folkeparti 19,8 procent.
Konservative Folkeparti 4,9 procent.
Liberal Alliance 5,8 procent.

Om liten hund för små barn

Axel Scheffler’s ”Lilla hunden” (i original ”Pip the Puppy”, 2005, översättning Lennart Hellsing, En bok för alla, 2015) är en stryktålig bilderbok för små läsare, sådana som går till pappa eller mamma eller någon på dagis för att få de hellsingska verserna upplästa för sig och för att titta på bilderna av hur lilla hunden jagar upp katterna upp i ett träd, gräver i rabatterna i parken, ligger i sin sovkorg eller jagar brevbäraren.

Inte våldsamt originell men ganska rar.

Melodikrysset nummer 13 2015

För egen del tyckte jag att ganska mycket i dagens kryss var svårt.

Mest besvär hade jag med Bertil Englund, vars ”Flicka med positiv” inte har fastnat i mitt musikminne, kanske för att jag inte hade TV 1960. Dessutom var jag nyanländ till Uppsala för studier och när det här begav sig mycket aktiv, snart ordförande i socialdemokratiska Laboremus.

Dessutom hade jag redan en korsande Bertil i krysset, nämligen Sven-Bertil Taube, dock i ett för mig mycket mer välkänt sammanhang. Han sjöng ”Barberarvisan” ur ”Folk och rövare i Kamomilla stad” av Thorbjørn Egner, på sin tid en kär bok i vår barnkammare.

Men för att återgå till mina musikaliska luckor:

Debbie Harry och hennes ”Two Times Blue” hör inte till det som har fäst sig i mitt musikminne.

Samma sak gäller Velvet och ”Enemy”. Men nu har jag ju fått anledning att slå upp att bakom Velvet döljer sig Jenny Mariette Pettersson.

Och här kommer nästa upprepning – den gode Eldeman försökte sätta myror i huvudet på oss.

Den andra myran, betydligt lättare för mig att identifiera, hette Hjördis Petterson, i det fallet med ett s. Henne fick vi höra i Ulf Peder Olrogs ”Syförenings-boogie”.

En sista lite knepig fråga. Ja, inte när det gällde att höra vem som sjöng: Nanne Grönvall. Men ”På en gammal sur och rutten eka” har jag faktiskt aldrig hört förut.

Sune Mangs har jag förstås hört många gånger. Och i dag sjöng han dessutom ”Anne-Marie”, som ännu tidigare sjöngs av Thor Modéen.

Ett par andra damer figurerade i två andra låtar som spelades i dag:

”Jenny Let Me Love You” sjöng EMD, de vill säga Erik Segerstedt, Mattias Andréasson och Danny Saucedo.

Och sen hörde vi Nils Dacke spela ”Vad har du under blusen, Rut?”. en småfräck låt vi minns med Schytts (1973) och Streaplers (1974).

Dessutom fick vi höra Stefan Ljungqvist i ”The Lady Is a Tramp”, ett nog alltför generaliserande omdöme – men det är en bra låt.

För en del män är livet heller inte raka spåret. Fast ”Jag reser mig igen” har ett bra budskap, och dessutom är det roligt att Thorsten Flinck så sent som i Melodifestivalen 2012 framförde ett bidrag, som man faktiskt fortfarande kommer i håg.

Dagens dubbelfråga illustrerades med två låtar, lätta att känna igen. Olle Adolphsons ”Nu har jag fått den jag vill ha” har både fin text och bra melodi. Peter Lundblads ”Ta mig till havet” har jag ett speciellt förhållande till: Den sjöngs på min kusin Kreetes begravning av ett av hennes barnbarn, och sen var jag faktiskt på besök i min estniska hemby Juminda, när Kreetes aska på hennes begäran ströddes i Finska viken, vår barndoms hav.

Och apropå sång: ”Kungssången” har jag aldrig sjungit med i ens vid de tillfällen då jag har stått bredvid drottningen. Jag har fört hövliga och helt normala samtal med kungen också, men jag har alltid lyckats undvika att behöva säga ”Ers majestät”.

Jag får finna mig i att vi har monarki, men jag är republikan.