Och så här ser det ut i familjen Dahl-Kokks trädgård

När vi köpte vårt ställe i Öregrund – ursprungligen två vinkelställda små hus plus vedbod med dass – 1969, var tomten rena vildmarken. I vår krafts dagar dränerade vi, fyllde på med bätte jord och anlade köksträdgård, kryddgård, fruktträdgård och mängder av blomrabatter, och efter ganska många år lät vi också, med sikte på pensioneringen, bygga ihop husen och fick samtidigt också WC och duschrum plus bastu/tvättstuga på den gamla vedbodens plats. En redskapsbod har tillkommit långt nere i trädgården.

Nu, när vi kan bo här hela sommarhalvåret, börjar dock krafterna tryta. Vi har båda hjärtproblem; Birgittas hjärtkonvertering måste dess värre göras om. Det här har lett till att vi, för att klara den stora trädgården, har fått lov att leja hjälp med en del av det tyngsta trädgårdsarbetet.

Som det nu är, är naturligtvis inte allt i perfekt skick, men jag djärvs ändå inbjuda mina läsare att med hjälp av dotterns, Kerstins, bilder ta en titt på vår trädgård – här.

Kerstin har vandrat runt på tomten och själv valt bilder. En bild, den med vildmark, föreställer dock det som förr var en del av vår tomt men som kommunen har löst in och lagt samman med den så kallade Floraparken. Vår tomt var, när vi köpte den, dubbelt så stor som i dag.

På bilderna ser man också Kerstins barn, Viggo och Klara, och så mormor Birgitta vid grillen.

Så här ser det ut på Lundeborgs numera

När vi köpte vårt hus i Öregrund 1969, var Lundeborgs konditori med eget bageri ett givet besöksmål, särskilt efter våra bastubesök varje vecka – vi saknade då fortfarande varmvatten och inte minst badrum, så både vi och barnen gick i stället varje vecka och badade i den kommunala bastun, och de här baden hade ofta som avslutning ett besök på Lundeborgs kondis: barnen fick läsk och något gott till, medan vi drack kaffe. Ofta passade vi också på att köpa med oss något gott bröd hem.

Kerstin, just nu på semesterviste här tillsammans med Klara och Viggo, vill ju gärna visa barnen sina egna ställen från barndomens somrar, så hon har varit med dem och fikat på det som förr hette Lundeborgs, numera Öregrunds Hembageri och Kafé. Det här stället har varierat mycket i fråga om kvalitet sen epoken Lundeborg; det har faktiskt funnits perioder då jag bara har känt sorg över vad som hade hänt med Lundeborgs, och gamla fru Lundeborg, som dog ganska nyligen – vi var på begravningen, och jag skrev om den – var ju, dess bättre i just det här fallet, ganska länge så pass skraltig att hon knappast kunde ta sig dit och se eländet.

Nu är det alltså åter kafé och hembageri som det var förr, framför allt vad gäller förtäringen. Inte alla detaljer har återfått sin forna glans, men som du kan se av Kerstins bilder – här – har i alla fall mycket blivit avsevärt bättre igen.

Sommar med Ulf Brunnberg

Jag hade en gång i världen en kompis som arbetade med teater och som berättade för mig att hans försök att engagera den dåförtiden fortfarande relativt okände Ulf Brunnberg i en föreställning han arbetade med stupade på att Brunnbergs ekonomiska krav var jättemycket högre än de övriga medverkande skådespelarnas.

Brunnberg är förvisso ett proffs inom sitt gebit, men jag har en stark känsla av att han har dragits till en del projekt av ekonomiska skäl. Missförstå mig nu inte: även Gösta Ekman, Björn Gustafson och Birgitta Andersson medverkade ju i filmerna om Jönssonligan – men jag har en känsla av att Brunnberg i högre grad än många andra har använt sin begåvning till kommersiellt lönsamma projekt.

Jag har redan tidigare – långt före hans värdskap i dagens Sommar – förstått att våra värderingar ganska starkt skiljer sig åt. Jag vet inte så värst mycket om Lidingöpartiet, som han tydligen har företrätt i fullmäktige hemmavid, men trots att han i sitt sommarprogram försökte lansera detta som ett opolitiskt parti, kunde ju vem som helst som lyssnade med hjälp av de frågor han tog upp själv konstatera, att han är en ganska typisk högerpopulist: Allt som gör livet värt att leva – bilism, ändliga och farliga energislag allt ifrån kol till kärnkraft – vill man (det vill säga såna som jag) ju förbjuda…

Missförstå mig nu inte heller här: Jag skulle inte drömma om att vilja stänga radion för människor av Ulf Brunnbergs typ. Det är bra att de får framföra sina åsikter i full frihet – liksom människor med diametralt motsatta uppfattningar. Det är det som är levande, demokratisk debatt.

Jag önskar att jag kunde kompensera de hårda orden ovan genom att säga något vänligt om hans musikval. Tyvärr kan jag inte det.