Sommar med Martin Fröst

Första gången jag hörde Martin Fröst live var vid en konsert i Konserthuset i Stockholm. Jag blev helt begeistrad. Först därefter och efter det att vi hade köpt ett antal CD med honom, råkade jag nämna honom under ett samtal med vår svärson, Bo Strömberg, närvarande, och det visade sig då att de under en period hade varit skolkamrater i Sollefteå. Ibland är världen liten!

Sen dess har jag hört Fröst live fler gånger, en gång – vid ett Stor-OD på Uppsala slott efter hans medverkan i en OD-konsert – också hälsat på honom och kunnat växla några ord med honom. Och vår samling CD med Fröst har förstås växt. Utan tvekan hör han i dag till världens främsta klarinettister.

På scen har jag alltid uppfattat honom inte bara som tekniskt skicklig och genommusikalisk utan också som en lekande och improviserande artist, i det senare fallet också en musikalisk gränsöverskridare. I dagens Sommar-program speglades också det där lekfulla och gränsöverskridande hos honom – när han spelade Gene Kelly i ”Singin’ In the Rain”, Roger Pontare och Sandvik Big Band, Björk Guðmundsdóttir, Anders Widmarks trio i Pippi Långstrump-låten ”Kom an, kom an pirater” och Cornelis Vreeswijk kändes det som en musikälskares eget val, inte som en taktisk anpassning till en radiopublik som inte förmodas tåla bara klassisk musik.

Men lika härligt var det att få höra så mycket fin och välspelad klassisk musik: Géza Anda, Daniel Barenboim, Fröst själv och många andra.

Sammantaget njöt jag verkligen av musiken i det här programmet.

Och så var det ett stort plus för programmet att Martin Fröst var så personlig och öppenhjärtig. Inte hade jag en aning om att den här unge virtuosen har lidit av så svår scenångest, att han kräktes i logen. Temat med olyckstisdagar visade att han också har en berättardramatisk talang. Helt underbar tyckte jag hans historia var om lilla dottern, som obekymrat lekte med en jämnårig men engelskspråkig son till en branschkollega till fadern och som – när pappa Fröst försökte förklara för sin dotter att hennes lekkompis bara talade engelska – stolt visade upp sin egen förmåga genom att på engelska sjunga hela ”Singin’ In the Rain”.

Tack, Martin Fröst, för ett mycket fint Sommar-program!

Födelsedagskalas i Rinkeby

Två av Annas flickor fyller år med en dags mellanrum: Amanda blev 17 den 16 juli och Sara 19 den 18 juli. Vad passade då bättre än att fira båda den 17 juli?

Alltså åkte vi på födelsedagskalas i Rinkeby: tog bussen från Öregrund till Uppsala – men där stod Annas pappa Bengt med sin bil och väntade. Vi fick åka med honom och Inger till och från Rinkeby och fick på så sätt lite mer tid för själva födelsedagsfirandet.

Med tåg och T-bana anlände den här gången i stället Kerstin, Viggo och Klara. Normalt brukar de åka bil, men familjens bilförare, Bo, är i Turkiet på språkstudier – titta gärna in på hans blogg.

På Kerstins blogg – här – finns förresten en serie bilder av mig, ivrigt sysselsatt med lördagens melodikryssande. Jag vet att flera av mina melodikryssläsare redan har hittat dit, men vill ni se hur den där farbrorn vars blogg ni läser på lördagarna ser ut i full aktion, finns nu en möjlighet.

I sängen bredvid datorbordet sov nyligen, i två veckor, lilla Klara. Nu i lördags kväll flyttade hon och brorsan Viggo samt mamma Kerstin dock in till Uppsala igen, så det var ganska kort tid sen vi sågs sist, men så fort barnen hade anlänt till Rinkeby, kom de och satte sig bredvid morfar och mormor – Klara vänslades upprepade gånger med morfar genom att lägga huvudet i hans famn.

Kramar fick jag också av Amanda för Twin Peaks-guldboxen hon fick av mig. Sara, nyss hemkommen från en resa till USA tillsammans med sin mamma, hade önskat sig böcker av Joyce Carol Oates och fick en bunt sådana av sin extra-morfar.

Amanda är utöver att vara mattesnille också mycket musikalisk, vilket ibland sägs höra ihop, så hon fick av Birgitta bland annat pengar till en ny stråke till sin fiol.

Med på kalaset var dessutom också Amandas spelkompis och kusin Cecilia och hennes förändrar Anna-Karin och Per, naturligtvis också Saras och Amandas yngre syster Ella.

Alldeles bortsett från anledningar som födelsedagar finns det mycket av sammanhållning och frivilligt valt umgänge i den dahlska familj jag tillhör genom ingifte. Kusinerna Anna och Anna-Karin (Anna-Karin är dotter till Birgittas syster Karin) umgicks mycket redan när de var små: bland annat har Anna-Karin sommarbott hos oss i Öregrund, och senare var båda elevfackligt aktiva. Nu är alltså deras döttrar kompisar och delar intresse för musik.

Även jag fick presenter, försenade födelsedagsgåvor från Anna. Det blev Konsums blåvita bricka BRICKA och två exemplar av den blåvita muggen MUGG.

Grillad kyckling med goda tillbehör hann de flesta av oss också få i oss, innan det bar av hemåt.

Nästa gång vi som var med plus många, många fler ses blir under det stora, varje sommar återkommande familjekalaset i mitten av augusti. Då blir det trädgårdsfest här hos oss i Öregrund.