Sommar med Dilsa Demirbag-Sten

13 juli 2011 15:06 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 5 kommentarer

Dilsa Demirbag-Sten känner jag, trots att hon har vuxit upp i mitt Uppsala, bara som debattör, en orädd sådan.

Som barn kom hon hit från turkiska Kurdistan – familjen tog sig hit i mitten av sjuttiotalet, och det var en flykt undan fattigdom, undan förtrycket av kurderna och även bort från farfars förtryck.

De många bilderna av hur det var att anpassa sig till det nya landet – barnen och inte minst modern skilde sig där starkt åt – hade skärpa, och jag hoppas att många av de homofober – Sverigedemokrater och andra – hon också talade om brydde sig om att lyssna. Liksom hon har lyckats frigöra sig från religiösa och snävt kulturkonservativa föreställningar, borde de försöka se andra människor, också sådana som kommer från helt andra miljöer, utan skygglappar.

En sida av det hon talade om fick jag inte riktigt reda i, och eftersom Dilsa Demirbag-Sten är mycket välartikulerad, måste det faktiskt bero på henne själv. Hon talade om hur Olof Palme på 1970-talet bidrog till att locka hennes far just till Sverige. Men här i Sverige prenumererade hennes far på den då kommunistiska Norrskensflamman, vilket knappast några andra än troende moskvakommunister gjorde. Själv betecknar hon sig – gjorde så även i det här programmet – som liberal. Det skulle ha varit intressant att få höra mer om vad som har fört henne fram till just den politiska hemhörigheten.

Den musik hon spelade var blandad, och jag anar att Dilsa Demirbag-Sten har ett starkt personligt förhållande till musiken – att vid så unga år upptäcka Vivaldi är för övrigt ett starkt indicium på hennes känsla för musik.

Efter bryggan i programmets begynnelse från Kurdistan till Sverige spelade hon ”Visa från Utanmyra” med Jan Johansson och Georg Riedel. Sedan var jag förlorad.

På utflykt till Uppsala

13 juli 2011 13:06 | Ur dagboken | Kommentering avstängd

Jag hade fått kallelse till Vårdcentralen i Uppsala, närmare bestämt till diabetsessköterskan. Själv befinner jag mig under sommarhalvåret i Öregrund, så i morse tog jag bussen in till Uppsala.

Jag kollar själv blodsockervärdena varje dag och för bok över dem, och eftersom jag också i övrigt mår bra, väntade jag mig ingen obehaglig chock. Och mycket riktigt: blodsockerprovet hos diabetessköterskan och även den av henne gjorda långtidsmätningen visade bra resultat, så vi skildes åt som goda vänner.

Vårdcentralen ligger nära vår ordinarie bostad, så jag beslöt mig för att gå hem och kolla den också: allt bra där med. På vägen dit slank jag in på Konditori Trianon; det var lunchtid, och eftersom kylen hemma är tömd, åt jag lunch där: matig smörgås och svart kaffe. Ganska gott, men jag tycker de använder ett undermåligt, tekakelikt bröd. Fullkorn vore både godare och nyttigare.

Jag stannar i lägenheten på Idrotsgatan och lyssnar där på dagens upplaga av Sommar.

Därefter åker jag ner på stan för övriga planerade ärenden: Apoteket (det statliga), banken (jag behöver kontanter, eftersom jag är en inbiten kontantkund, och har dessutom en del räkningar att betala, vilket jag envisas med att göra manuellt), presenter åt två av Annas flickor (som fyller år och ska firas på söndag).

Sen åker jag tillbaka till Klara, Viggo, Kerstin och Birgitta i Öregrund.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^