Sommar med Sara Stridsberg

21 juli 2011 15:40 | Media, Musik, Prosa & lyrik, Ur dagboken | 1 kommentar

Jag har aldrig läst någon bok av den prisade Sara Stridsberg, och därför kan jag heller inte se de trådar som eventuellt finns mellan hennes författarskap och hennes Sommar-program i dag. Det här är en brist i min bildning – det insåg jag redan tidigare men ännu mer efter att ha lyssnat på henne i radio. Hennes sommarprat hade nämligen uppenbara litterära kvalitéer, inte minst i den långa berättelse som kretsade kring Beckomberga.

Samtidigt var just det det här Sommar-programmets svaga punkt: mer ett stycke uppläst fragmentarisk prosa än ett prat med förklarande bakgrund som ankare. Hennes berättelse hade uppenbart självbiografiska element, men exakt hur? Långa stunder satt jag och längtade efter nycklar och förklaringar, kanske just för att ett sommarprat är något annat än en roman.

Mot slutet av programmet blev hon dock ett slag mer personlig och självutlämnande, när hon gav oss lyssnare den lilla självbekännelsen om sin praktiska inkopetens.

Och då, plötsligt, när hon spelade ”Naimamelodin” med Hans Appelqvist, kändes också musiken adekvat.

Annars fungerade den, i mitt fall, mer som en ljudkuliss, också när hon spelade till exempel P J Harvey, Frida Hyvönen, Leila K och Nina Simone.

Sorry, men som Sommar-program fungerade det här inte så bra. Fast det har ändå fått mig att bestämma mig för att äntligen läsa Sara Stridsberg.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^