Öregrundssommar

Vi har haft vårt hus här i Öregrund allt sedan 1969, det år då vår dotter Kerstin föddes. Barnen har tillbringat en stor del av somrarna och dessutom många veckohelger här under hela sin barndom, och lilla Öregrund är själva sinnebilden av sommar för dem.

När Kerstin nu är här med Viggo och Klara, för hon in dem i sin egen barndoms somrar. Hon har till exempel hjälpt Viggo att hitta igen hennes egna gamla Smurf-album, och han slukar dem som besatt – bild finns här.

Under måltiderna sitter hon tillsammans med barnen på den gamla kökssoffan, där hon och hennes bror Matti sov skavfötters medan de var tillräckligt små. Sen dess är den ommålad i samma mörkblå färg, som nästan alla fönster och dörrar är målade i efter den renovering vi senare gjorde. Du kan här se den för vårt hus mycket karaktäristiska detaljen.

Kerstin tar också med sina barn på små utflykter i öregrundsmiljö. De har till exempel tagit en tur med färjan över till Gräsö, ett riktigt litet äventyr för två barn som normalt inte kommer i kontakt med hav och båtar. Bilder finns här.

Nära färjeläget ligger det gamla fyrskeppet Västra banken, numera på betongfundament. Också fyrskeppet lockar både Viggo och Klara – kolla själva här – liksom många andra barn som besöker Öregrund. Alldeles bredvid finns förresten en liten fast scen, där man så här års varje vecka arrangerar Öregrundsmåndag: Cajsa-Stina Åkerström och Jack Vreeswijk är till exempel i antågande.

Och så vill jag slutligen med Kerstins fotohjälp lotsa er till Café Floras trädgård, en pärla i Sommaröregrund. Det här stället var ursprungligen pensionat Västerport, och ett litet hotell med mycket charmigt inredda rum är det fortfarande. För oss som bor i Öregrund är det dock främst ett ännu charmigare café. Både miljön inomhus (att användas vid regnigt väder) men framför allt den underbara trädgrårdsserveringen, som verkligen gör skäl för namnet Floras trädgård, är värda ett besök – och det är inget fel på de godsaker som serveras heller. Det underbara med utomhusdelen av Floras trädgård är emellertid att barnen, när de (ofta ganska fort) har gjort slut på saften/läsken och bakverken, har fantastiska (och vackra) lekytor inklusive en gunga att ägna sig åt, medan föräldrarna fortsätter att fika, vilar benen och njuter av blomsterprakten.

Välkomna till Floras trädgård – via Kerstins foton här eller gärna som besökare!

Sommar med Lars-Eric Aaro

Lars-Eric Aaro är VD i LKAB, och när man hör honom i radio – han var värd i dagens Sommar – förstår man att han, även om avstånden där uppe är stora, också måste ha sina rötter någonstans däruppe. Och det visar sig stämma: han är född och uppvuxen i Vittangi, där pappan var järnhandlare, närde länge drömmar om att lyckas i den ishockey han spelade i yngre år, startade sitt yrkesliv som lastare i Kiruna-gruvan men fortsatte att utbilda sig och har sedan under hela sitt yrkesliv arbetat i gruvindustrin för att alltså slutligen bli chef för LKAB.

Han är således järnhandlarson men såg sig i yngre år som en bland alla andra som han jobbade tillsammans med i gruvan, känner och umgås, vad jag förstår, fortfarande med några av de gamla arbetskamraterna. Hans egen förklaring till att han till slut kom längre är att ”vilja slår klass”.

Själv är jag inte så säker på att det är där valet står; kanske har både vilja och en viss medfödd begåvning som jag har förstått att odla spelat en roll även för utfallet av mitt liv – men det betyder inte att jag har tappat bort klassperspektivet någonstans på vägen.

Nu handladwe Lars-Eric Aaros sommarprogram inte så mycket om detta. Hans berättelse var småputtrig och trivsam utan att sätta några djupare spår, och han försökte motivera sitt deltagande i Sommar-programmet genom att predika gruvföretagsamhetens lov.

Även skivvalet kunde betecknas som småputtrigt och trivsamt. Inget ont om de här låtarna, men jag skulle ju gärna ha velat veta varför han hade valt att spela just dem,