Høyre ner i ny norsk mätning

Høyre drabbades, lagom till sin kongress, av en markant nedgång i Aftenpostens partibarometer.

Partiet faller med 3 procentenheter jämfört med aprilmätningen till 26,8 procent. Det är samma nivå som vid stortingsvalget i september. Sen valet har Høyre stadigt legat högre än valresultatet i de mätningar Respons har gjort för Aftenposten.

Regeringskollegan Fremskrittspartiet faller med 0,8 procentenheter til 12,8 procent, vilket är 3,5 procentenheter under partiets resultat i stortingsvalet, 16,3 procent.

Arbeiderpartiet är största parti med 33,2 prosent, vilket är 0,8 procentenheter mindre än i april. Men partiet ligger även därmed över sitt resultat i stortingsvalet 2013, 30,8 procent.

Senterpartiet og Sosialistisk Venstreparti går bägge fram, med 1,4 procentenheter vartdera. De här två partieerna har stöd från 5,7 respekive 4,3 prosent av de illfrågade i den här mätningen. SP fick i valet 5,5 procent. SVs valresultat var 4,1 procent.

Kristelig Folkeparti får 5,7 procent (5,6 procent i valet), socialliberala Venstre 4,8 procent (5,2 procent i valet), Miljøpartiet De Grønne 3,5 procent (2,8 procent i valet) och Rødt 1,3 procent (1,1 procent i valet).

Målingen er tatt opp mellom 5. og 7. mai. Feilmarginen på målingen varierer mellom 2 og 3 prosentpoeng.

Kairo i slutet av 1950-talet

Jag har varit i Nordafrika, dock aldrig i Egypten, så det är med viss nyfikenhet jag börjar se Youssef Chahines spelfilm ”Kairo centralstation” (”Bab el hadid”, 1958). Dock är det en mycket begränsad del av Egypten vi kommer i kontakt med i den här filmen: spår, perronger, tågsätt som står eller förflyttas, vagnar ut- och invändigt.

Huvudperson i det här dramat – triangeldramat – är den handikappade, halte, Kenaoui (spelad av Youssef Chahine), som försörjer sig på tidningsförsäljning.

Han blir förälskad i, på gränsen till besatt av, den vackra läskförsäljerskan Hanuma (Hind Roustom), som för övrigt visar sina kvinnliga kännemärken på ett sätt som vi här i Nordeuropa knappast förknippar med ett muslimskt samhälle.

Hon är emellertid redan förlovad med bagagebäraren Abou Serib (Farid Chawqi), som också har en ledande roll i en bihistoria i filmen, om facklig organisering av bärarna för att få en ersättning som man kan leva på.

Jag vill inte avslöja hela handlingen, men jag kan berätta så mycket som att den innehåller ett mordtema à la klassisk thriller och att en för handlingen vital person i slutet av filmen lockas att ta på sig en tvångströja.

Den här filmens rötter inte bara i Egypten utan också i sin tids ameikanska filmvärld understryks av att den innehåller ett stycke rock ’n roll-musik, faktiskt exekverad av ett tidigt egyptiskt rockband, Mike and his Skyrockets.

Nu även en kvinnlig kandidat i striden om ordförandeskapet i finländska Samlingspartiet

För en tid sen meddelade Finlands statsminister, Jyri Katainen, att han vill lämna både statsministerposten och posten som ordförande i Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), som är ett borgerligt parti till höger.

Två andra ministrar från Samlingspartiet har därefter anmält intresse för att bli partiordförande, till lika statsminister: Alexander Stubb och Jan Vapaavuori.

De här båda herrarna har nu fått en kvinnlig medtävlare, social- och hälsovårdsminister Paula Risikko.

Risikko stöds av bland andra ordföranden för Samlingspartiets kvinnoförbund. I den artikel om detta som jag har tagit del av i Hufvudstadsbladet profilerar sig Paula Risikko ”som omhuldare men sträng”.

Danska (S) klarar sig något bättre i ny mätning

I går återgav jag resultatet i Greens katastrofala resultat för danska Socialdemokratiet i en mätning publicerad 1 maj. Helle Thorning-Schmidt och hennes partivänner kan nu dra en lättnadens suck, när de tar del av Voxmeters partisympatimätning, infogad den 4 maj i Berlingske Barometer, en sammanvägning av resulat i olika gallupar under den senaste tiden. I den här Voxmeter-mätningen får Socialdemokraterne stöd av 21,1 procent. Barometergenomsnittet kommer då att ligga på 19,1 procent, vilket dock fortfarande är långt under partiets resultat i folketingsvalet 2011, 26,7 procent. Hur som helst har partiledaren fått lite andrum i väntan på bättre tider, kanske i Bryssel som EU-kommissionär – det spekuleras om det i dansk press.

I den aktuella mätningen ligger då (S) tvåa, alltså före populistiska Dansk Folkeparti, som noteras för 17,9 procent. I Berlingskes barometergenomsnitt ligger dock DF med 20,1 procent snäppet före Socialdemokratiet, och om man jämför med valresultatet 2011, 12,3 procent, mycket högt.

I den här mätningen ligger också det stora oppositionspartiet Venstre, trots sitt namn ett parti mer på den högra borgerliga kanten, anmärkningsvärt högt, på 27,8 procent (26,9 procent i Berlingske Barometer). Det här är över resultatet i valet 2011, 26,7 procent).

Socialdemokraternas kvarvarande kollega i regeringen, vänsterliberala Radikale Venstre, får 8,6 procent både i den aktuella mätningen och i voxmetergenomsnittet. Det är någon procent under partiets valresultat 2011, 9,5 procent.

Socialistisk Folkeparti, som ju hoppade av från regeringen, är nu uppe i 5,2 procent (4,9 procent i barometern). Fortfarande är det en bra bit kvar till valresultatet 2011, 9,2 procent.

Möjligen kan man se en liten återströmning till SF från röd-gröna och feministiska Enhedslisten, som i Voxmeters mätning får stöd av 9,6 procent (10,5 procent i barometern). Men även det resultatet ligger långt ovanför partiets resultat i 2011 års val, 6,7 procent.

I Greens mätning såg Liberal Alliance ut att vara en smula på väg upp, och den tendensen finns, fast svagare, även i den aktuella Voxmeter-mätningen, som ger partiet 5,3 procent (5,6 procent i barometern) mot 5,0 procent i valet 2011.

Ett riktigt uselt resultat får däremot Konservative: 3,6 procent (3,9 procent i barometern). Fast 4,9 procent i 2011 års val var ju inte mycket att hurra för det heller.

EU-val

Med besvärjande böner och trånande tal
önskar människor vinna din stämma.
En prekär procedur är den väljandes val.
Dock begränsas rätt avsevärt väljandets kval
om man väljer att hålla sig hemma.

Så skaldar Holmberg i ett aktuellt ämne på Namn och Nytt i Dagens Nyheter den 6 maj.

För egen del röstade jag, när det begav sig, nej både till svenskt EU-medlemskap och sen till EMU-anslutning. Den första folkomröstningen förlorade jag och mina meningsfränder tyvärr, men den andra vann vi med besked, bland annat genom framgångsrika insatser från organisationen ”Socialdemokrater mot EMU”, i vars ledning jag var aktiv.

I den här utdragna kampen med udden riktad mot ogenomtänkt överstatlighet har jag befunnit mig på samma linje som Marita Ulvskog, som vi i går såg bli utfrågad i TV i egenskap av ledande företrädare för Socialdemokraterna i det förestående EU-valet. Utfrågarna försökte klämma åt henne för dessa ”gamla synder”, men hos mig – och tror jag hos många andra – vann hon i respekt genom att deklarera, att hon frimodigt står fast vid sina gamla åsikter om EU. Hon är också i dag en motståndare till onödig och ogenomtänt federalism, men är beredd att göra en insats i EU-parlamentet för att lösa problem, som inte känner några gränser, till exempel miljöförstöringen.

I EU-parlamentet har hon sällskap av en meningsfrände (S), Anna Hedh, som socialdemokrater med min grundinställning också har sett till att få invald.

Så mitt recept är inte Hombergs i DN. Rösta, men personrösta rätt!

Katastrofresultat i ny dansk opinionsmätning: Socialdemokratiet nere på 15,7 procent

I en opinionsmätning, utförd av Epinion för Danmarks Radio inför det förestående EU-valet, blev populistiska och EU-kritiska Dansk Folkeparti största parti med 25,0 procent. Tvåa kom det parti som i normala partimätningar brukar vara överlägsen etta, högerliberala Venstre, med 24,3 procent. Först på tredje plats kom Socialdemokratiet med 22,3 procent.

Dansk press har med viss förvåning noterat, att partiledaren (S) Helle Thorning-Schmidt i sitt Första maj-tal inte tog upp EU-frågor, detta trots att EU-valet ju är nära förestående. Thorning-Schmidt har själv varit ledamot av EU-parlamentet och hon är ingen EU-kritiker, så det här ter sig så obegripligt, att socialdemokratiska EU-kandidater i Danmark offentligt har frågat, varför hon gjorde så här.

Också i normala partisympatimätningar har Socialdemokraterne nu under lång tid ofta hamnat först på tredje plats, men partiets resultat i den senaste mätningen från Greens är så anmärkningsvärt, att det har publicerats separat, fastän den beställande tidningen, affärstidningen Børsen, hade låst in sin undersökning för icke-prenumeranter. Partiet är i den här undersökningen nere på rekordlåga 15,7 procent (18,6 procent i det mätningssnitt som redovisas i Berlingske Barometer). Det här ligger en avgrund under resultatet i 2011 års folketingsval, 26,7 procent, vilket också det är under partiets historiska nivå.

Största parti är även i den här undersökningen högerliberala Venstre med 26,8 procent (26,7 procent både i barometergenomsnittet och i 2011 års val).

Men det är helt uppenbart, att det parti som främst har snott Socialdemokratiets röster är populistpartiet Dansk Folkeparti, som i den aktuella mätningen är uppe i 23,1 procnt (20,5 i barometergenomsnittet). Det här är skyhögt över partiets resultat i 2011 års val, 12,3 procent.

Det är alltså inte vänstern i vid mening som drar vinster av Socialdemokratiets nedgång: I den aktuella mätningen leder högerpartierna med 61,0-38,6 mot vänsterpartierna.

Socialdemokratiets kvarvarande kollega i regeringen, socialliberala Radikale Venstre, får i mätningen från Greens 7,8 procent (8,6 procent i barometergenomsnittet). I valet 2011 fick RV 9,5 procent.

Deras avhoppade regeringspartner Socialistisk Folkeparti får i den här mätningen 5,0 procent (4,8 procent i barometern), alltså långt under valresultatet 2011, 9,2 procent.

SFs tidigare anhängare har stannat kvar i vänsterblocket men gått över till röd-gröna och feministiska Enhedslisten. I den aktuella mätningen får Enhedslisten stöd av 10,1 procent (10,7 procent i Berlingske Barometer) mot 6,7 procent i 2011 års val.

De kvarstående borgerliga partierna gör inga våldsamma framsteg.

Liberal Alliance ligger i och för sig med 6,8 procent (5,7 procent i barometergenomsnittet) över valresultatet, 5,0 prpcent.

Men Konservative, som i valet 2011 fick 4,9 procent, ligger stadigvarande på en lägre nivå: 4 procent både i Greens aktuella mätning och i Berlingskes barometergenomsnitt.

Finns någon moral i ett samhälle med så mycket dubbelmoral?

Vittorio De Sicas (1901-1974) storverk som filmregissör är utan tvekan ”Cykeltjuven” från 1948. Men han har gjort också många andra sevärda filmer, och han var en av pionjärerna inom den italienska neorealismen.

Högst sevärd, också i dag, är hans ”Giftas på italienska” (”Matrimonio all’ italiana”) från 1964 med ett par av de största italienska filmskådespelarna, Sofia Loren och Marcello Mastroinanni i huvudrollerna som Filumena Marturano respektive Domenico Soriano. Filumena är prostituerad och Domenico en av hennes kunder.

En svensk publik av i dag finner förhoppningsvis mycket i den här filmen som både motbjudande och daterat, men om man förstår att det här handlar om både en annan tid och en annan kultur, tror jag att det går att ta den här filmhistoriens story och problemställningar till sig.

Till att börja med: Filumena, som Domenico för första gången möter på en bordell 1945, är då bara är 17 år, och så småningom får vi veta mer om hennes bakgrund. Eftersom hon är äldst i syskonskaran, har hon helt sonika körts ut ur hemmet av pappan, då hans pengar inte räcker till och hon nu är gammal nog att försörja sig själv. Men hon har ingen utbildning – hon klarar med nöd och näppe att skriva sitt eget namn – och då är det kanske, i den typen av samhälle och på den tiden, inte så främmande att söka sin utkomst på en bordell.

När Filumena och Domenico senare träffas igen, uppstår ett slags tycke mellan de här två, och så småningom leder det här av-och-till-förhållandet till att Domenico, som är rik, skaffar henne en våning, till och med med tjänstefolk. Men att ha ett officiellt förhållande med en sådan här kvinna och dessutom visa upp henne går ju inte, så när han till slut känner sig tvingad att ta med henne hem (där också hans gamla dementa mamma bor), presenterar han henne som dotter till en kvinnlig tjänsteande från förr, numera utvandrad till USA, och sen får Filumena uppträda som något slags hembiträde åtminstone inför Domenicos mamma.

Filumena är dock inte dummare än att hon förstår att Domenico ständigt bedrar henne med andra damer – porträttet av honom är verkligen inte vackert. Och så en dag fraktas hon till deras våning, till synes dödssjuk – både präst och läkare tillkallas. På sitt yttersta ber Filumena Domenico om ynnesten att bli vigd med honom som äkta make, och det här genomförs med hjälp av prästen. Varefter Filomena vaknar till liv igen, nu i sin nya status som signora Marturano.

Domenico begriper att han har blivit dragen vid näsan och gör snart med advokathjälp listiga försök att bli kvitt sitt nya ok.

Till slut går Filumena med på hans krav och flyttar ut. Men berättar också en sak som väcker svåra kval hos före detta maken. Hon har i själva verket tre hos andra utplacerade söner, pojkar till vars underhåll hon har bidragit, och inte nog med det: en av de här pojkarna är son till Domenico.

Domenico försöker, vid arrangerade träffar med henne, få reda på vem av de här grabbarna som är hans, men Filumena sår ömsom hopp, ömsom tvivel hos honom, och så ändar det här i att han adopterar alla tre pojkarna och gifter om sig med deras mor.

Ett slags happy end alltså. Men i grunden är den här filmen, ytligt sett en komedi, en tragedi med mycken svärta.

Arbeiderpartiet backar i ny norsk gallup

Sist jag refererade en norsk opinionsmätning, var nyheten att Høyre gick kraftigt tillbaka. I den mätning som Sentio Research har gjort för Dagens Næringsliv (publicering 1 maj) är det i stället Arbeiderpartiet som backar. I den här mätningen noteras AP för 31,7 procent, vilket är 3,6 procentenheter mindre än i motsvarande mätning i mars, dock fortfarande över valresultatet i stortingsvalet 2013, 30,8 procent. Den enda någorlunda sannolika förklaringen till ett så stort fall är osäkerheten kring det förestående partiledarskiftet: Jens Stoltenberg lämnar ju posten för att bli bas i NATO, och den som pekas ut som efterträdare är Jonas Gahr Støre.

Det ledande regeringspartiet Høyre ökar hur som helst i den här mätningen med 2,7 procentenheter till 28,9 procent, att jämföra med 26,8 procent i stortingsvalet 2013.

Regeringspartnern, det populistiska Fremskrittspartiet backar med 1,9 procentenheter till 13,2 procent, vilket är långt under valresultatet 2013, 16,3 procent.

Sosialistisk Venstre backar med 0,1 procentenheter och får 3,8 procent och ligger alltså fortfarande kvar under spärrgränsen. I valet 2013 hamnade partiet strax över den, med 4,1 procent.

Yttervänsterpartiet Rødt får 0,7 prosent (-0,3), att jämföra med 1,1 procent i valet 2013.

APs och SVs forna regeringskollega Senterpartiet, som efter valet har haft en hård strid om partiledningens sammansättning, får i den här mätningen 5,1 procent (+ 0,1 procentenheter), mot 5,5 procent i valet 2013.

I den här mätningen ökar båda de mittenpartier, som i Stortinget är stödpartier åt högerregeringen.

Kristelig Folkeparti får 5,4 procent (+ 0,2 procentenheter). I valet 2013 fick partiet 5,6 procent.

Och liberala Venstre får 5,9 procent (+ 1,5 procentenheter), mot 5,2 procent i valet 2013.

Miljøpariet De Grønne, som i Norge inte tar ställning mellan blocken, ligger även i den här mätningen på 3,7 procent (+ 1,1 procentenheter), alltså nära spärrgränsen. I stortingsvalet 2013 fick partiet 2,8 procent.

Melodikrysset nummer 18 2014

Jag måste tillstå, att jag hade en del besvär med dagens kryss.

Problemen började redan med första frågan, vilket väl har att göra med att jag aldrig såg sjuttiotals-TV-serien ”Alias Smith and Jones”. Men så småningom dök titeln ändå upp i huvudet.

Jag har en hel trave Smurf-filmer här i Öregrund, men eftersom jag inte har haft besök av några smurflystna barnbarn, är ganska många av dem fortfarande kvar i orbrutna plasthöljen. Jag gillar Peyo’s serier och även filmerna – men jag låter det vara osagt, om jag för den skull hade vetat, att det var Britney Spears – non of my favorites – som sjöng ”Ooh la la” i den senast smurfilmen.

”Take My Breath Away” ur ”Top Gun” med Tom Cruise känner jag åtminstone igen.

Men Pernilla Emme, i dag med ”Där en ängel hälsat på”, från Melodifestivalen 1997 minns jag över huvud taget inte. Jag fick googla på den här Melodifestivalen också för att klara hennes efternamn.

Faktiskt tog det likaså en stund innan jag kopplade att det var Emilio Ingrosso som tillsammans me Pernilla Wahlgren sjöng ”Every Time When We’re Together”.

Detsamma gäller Per Gessles Roxette-låt ”Joyride”, som här skulle särskrivas som ”Joy Ride”.

Vad kunde jag då, mer eller mindre spontant?

Ja, bossanova är inte så svårt att känna igen.

Bonnie Tyler företrädde ju Storbritannien i Eurovision Song Contest så sent som i fjol, med ”Believe In Me”. Det vore förresten – jag har sett hela presentationseländet – roligt om fler etablerade artister deltog i den här tävlingen.

Pierre Isacssons ”Då går jag ner i min källare” har vi väl hört så många gånger, bland annat i Melodikrysset, att flertalet av krysslösarna klarade den utan att behöva ta mig till hjälp.

Inget ont om den låten, men ännu gladare blev jag över att få (åter)höra Thorstein Bergmans ”Om du nånsin kommer fram till Samarkand”. Thorstein är ingen nära vän till mig, men vi har mötts ett antal gånger i arbetarrörelsesammanhang, och så har han gjort en enorm insats för vår gemensamma rörelses sångtradition genom att ge ut en arbetarrörelsesångbok, när gamla ”Tidens sångbok” skamligt nog inte längre utgavs. Precis nyutkommen är ”Röda sångboken” på Leopard förlag.

Men mitt personliga musikintresse är ju, som mina läsare vet, ingalunda riktat bara mot politiska sånger.

Jag lyssnar gärna på ”Tea For Two”, som ursprungligen ingick i Vincent Youmans och Irving Caesars musikal från 1924, ”No, No, Nanette”. I det här fallet skulle svaret naturligt nog bli te.

Eller på Sid Jansson i Nils Ferlins visa om Lasse Lucidor.

Eller på Ludwig van Beethovens opera ”Fidelio”, där ledtråden i dag – att kompositören skrev en enda opera – gjorde frågan lätt för oss som är bevandrade i operarepertoaren.

Fast jag älskar verkligen många typer av musik. I går kväll såg jag till exempel i TV programmet med Brolle och Annelie Rydé och deras långa turné genom upputsade folkparker över hela Sverige. Och alla dessa rocklåtar från sent femtiotal drog massor av publik, även unga människor.

Själv har jag ännu tidigare parkminnen från Sundsvall med omnejd. Då dominerade fortfarande swingmusiken på dansbanorna.

Danska (S) nere på tredje plats igen – och nu även i EU-valet

Socialdemokratiet och populistiska Dansk Folkeparti fortsätter att slåss om andraplatsen bland de danska partierna.

I Yougovs senaste mätning (27 april) ligger (S) anmärkningsvärt lågt, på bara 17,1 procent. Om den siffran verkligen är korrekt kan man emellertid inte veta utifrån en enda enskild mätning. Just därför sammanför Berlingske Tidende de senaste opinionsmätningarna – i det här fallet finns faktiskt en med samma datering – och publicerar det vägda genomsnittet i sin Berlingske Barometer. Den ger Socialdemokraterne 19,3 procent, vilket också det dock är långt under partiets valresultat i folketingsvalet 2011, 26,7 procent.

Partiets ständiga rival numera om andraplatsen, Dansk Folkeprti, får i den här mätningen hela 22,8 procent (19,9 procent i Berlingske Barometer, vilket också det ligger över det sammanvägda resultatet för Socialdemokratiet). Vad vi säkert vet är att Dansk Folkeparti numera ligger långt över sitt resultat i folketingsvalet 2011, 12,3 procent.

Störst även i den här mätningen är Venstre, ett parti som trots sitt namn står ganska långt till höger. Yougov noterar det för 25,7 procent, mot 26,7 procent i Berlingske Barometer. I valet 2011 fick partiet också stöd av 26,7 procent.

Socialdemokraternas kvarvarande regeringspartner, vänsterliberala Radikale Venstre, får i den aktuella mätningen 8,9 procent (8,7 procent i Berlingske Barometer). Resultatet i valet 2011 var 9,5 procent.

Det från regeringssamarbetet avhoppade Socialistisk Folkeparti får i den här mätningen 4,5 procent (4,8 procent i barometern). Det är ett resultat långt under valresultatet 2011, 9,2 procent.

En del av SFs väljare har gått till rödgröna och feministiska Enhedslisten, som i valet 2011 fick stöd av 6,7 procent men i den aktuella mätningen får 10,6 procent och i barometern 10,8 procent.

Liberal Alliance får i den här mätningen stöd av 5,6 procent (5,4 i barometergenomsnitt), vilket i båda fallen är mer än valresultatet 2011, 5,0 procent.

Under sitt valresultat, 4,9 procent, ligger Konservative, som i den aktuella mätningen får 4,6 procent och i barometergenomsnittet ligger ännu lägre, på 4,0 procent.

* * *

Ett ännu mer sensationell resultat finns i den mätning Epinion har gjort för Danmarks Radio inför det förestående EU-parlamentsvalet.

I den hamnar Dansk Folkeparti, som inte är lika sålt på EU som de övriga stora partierna, på första plats med 25,0 procent av rösterna.

Enligt den här undersökningen skulle Venstre med 24,3 procent och Socialdemokratiet med 22,3 procent komma därnäst.