Eurovision Song Contest i backspegeln

12 maj 2014 20:48 | Media, Musik | 4 kommentarer

Jo, jag såg hela processen fram till finalen: de svenska uttagningsomgångarna och sen sluttävlingen, presentationsprogrammen av de olika ländernas bidrag, utslagningsdelen inför finalen och sen slutomgången i København.

Sanna Nielsen var – trots att hennes ”Undo” saknade det där lilla extra – väl värd sin tredjeplacering och kanske till och med mer än det. Det slår inte gnistor om den här låten, men Sanna sjunger den snyggt.

Frågan är dock om inte tvåan, Nederländernas ”Calm After the Storm” med The Common Linnets, var ett strå vassare med sitt lätt countryaktiga men också rockiga sound.

Jag vill inte säga att den låt som vann, Österrikes ”Rise Like a Phoenix”, var dålig den heller, men dess seger hade helt uppenbart att göra med den märkliga hermafrodit, en skäggig kvinna, som framförde den. Det var han/hon, Conchilla Wurst kallad, inte låten som vann.

Därmed har den europeiska TV-publiken visat sin fördomsfrihet, men tävlingen gällde väl inte det utan sång?

Det leder mig in på en av mina käpphästar, nämligen att de deltagande länderna i dag utöver med sin förhoppningsvis bästa låt, artistens kvalitet som sångare och väl anpassat komp tävlar lika mycket med effekter som kläder som sticker ut, hamsterhjul, ljuseffekter, balett, personer på scen som bara ser ut att spela instrument, akrobatik – you name it.

Förbjöd man allt det här, tror jag att det dessutom skulle bidra till att tvinga de deltagande länderna att sålla fram bättre låtar.

Och gärna då just schlagerlåtar, gärna också med nationella musikaliska särdrag och framförda på något av de språk som talas i landet i fråga.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^