45 kommentarer

1. Såg du Uppdrag granskning i SVT igår, programmet som avslöjade våldsvänstern som jag och någon annan utväxlade åsikter om under melodikryssflaggan för en tid sedan?
   Var står du i den frågan, anser du som många journalister tydligen gör uttryck för, att deras våld är gott för att AFA/RF anser att det samhälle vi har gör allmänt våld på sina medborgare?
   Har inte VP som SD ett ansvar att hålla rent från extremister? Är VP rumsrena nog att samregera med?

   Comment by Gunnar Bergquist — 2014 05 08 23:23 #

2. Till Gunnar Bergquist: Nej, jag missade tyvärr det här. Men jag har läst en del referat och kommentarer efteråt.

   Och jag har ingen som helst misskund med våldsverkare av AFA/RF-typ.

   Vänsterpartiet har också uteslutit en ordförande i sitt ungdomsförbund, i Örebro om jag minns rätt, för att han har backat uppp AFA/RF och då fått mothugg från andra inom det här förbundet.

   Så vitt jag har förstått lever en del revolutionsromantiska föreställningar kvar här och var i Ung Vänster – vilket innebär att VP i så fall kanske måste göra ännu mera – medan moderpartiet vid det här laget har utecklats till ett vänstersocialistiskt parti med ett normalt förhållningssätt till demokrati.

   Det senare måste man naturligtvis välkomna, och kanske vore också ett deltagande i en regering med de kompromisser detta innebär även det ett sätt att befästa det gamla kommunistpartiets omvandling till ett normalt demokratiskt vänsterparti.

   Att som i dag som främsta agenda inför valet ha att återupprätta en av kommuner, landsting och stat i egen regi driven gemensam sektor (skola, vård, omsorg) är ju hur som helst inte mer revolutionärt än att socialdemokratin i en relativt nära dåtid stod för de här ståndpunkterna.

   Comment by Enn Kokk — 2014 05 09 10:30 #

3. De revolutionsromantiska föreställningarna lever kvar i Ung Vänster, den organisation som hyser morgondagens toppgarnityr i partiet. Vilket annat parti skulle hålla sig med en sådan jordmån?

   Comment by Hans G Eriksson — 2014 05 09 13:19 #

4. Det enda rimliga är väl att inte rösta på något man inte tror på eller sympatiserar med. Jag har heller ingen tilltro till att Ulvskog, eller någon av de andra, skulle bidra med något annat än att förmera sig själva. Vilket de gör med råge. Genom att inte rösta så underminerar man dessutom den här institutionens (och den politiska adeln i dess följe) folkliga legitimitet. Om den nu någonsin haft det…

   Comment by Jan — 2014 05 09 22:27 #

5. Till Jan Galfvensjö: Både Marita Ulvskog och Anna Hedh, den senare från början inröstad i EU-parlamentet av EU-kritiska socialdemokrater, har gjort insatser i antifederalistisk riktning, vilket är de viktiga nu när – glöm inte bort det – en majoritet av svenska folket har röstat in oss i EU.

   Comment by Enn Kokk — 2014 05 09 22:39 #

6. Håller inte med. Jag tror inte att det går att förändra EU inifrån. I så fall krävs det större motstånd än det lama socialdemokrater åstadkommer. Retuscheringar i marginalerna gör, naturligtvis, ingen skillnad. Såg, för övrigt, i Bladet att Anna Hedh skrev 0,6 poäng på högskoleprovet. Ett toppresultat för en lärarstudent måhända, men förklenande för en EU-parlamentariker med 75 000 kronor i månadslön.

   Comment by Jan — 2014 05 12 22:37 #

7. Till Jan Galfvensjö: Du bortser fortfarande från att en majoritet i den svenska folkomröstningen ville att Sverige skulle gå med i EU-samarbetet. Själv röstade jag nej – propagerade också offentligt mot EU-anslutning – men jag måste ju böja mig för faktum.

   Vad kunde man göra därefter då? Jo, hålla överstatligheten så kort det gick. I nästa folkomröstning, den om EMU, lyckades de som hade min inställning vinna.

   Och mer då? Jo, i EU-parlamentsvalen rösta på kandidater som ville hålla EUs expansion i riktning mot allt mer överstatlighet kort. Vi socialdemokratiska EU-kritiker satsade på Anna Hedh och lyckades få henne invald. Nu har vi ju också Marita Ulvskog att av samma skäl lägga vår röst på.

   Frågan är varför du finner det nödvändigt att kasta skit på Anna Hedh. Man kan förvisso tycka, att EU-parlamentariker har för hög ersättning, men den utgår ju till alla i den här församlingen, inte bara till Anna Hedh.

   Comment by Enn Kokk — 2014 05 13 7:13 #

8. Här är artikeln: http://www.aftonbladet.se/nyheter/valaret2014/EU/Valkompassen/article18853123.ab. Jag vet inte om det är att kasta skit på henne att redovisa resultatet. Det får stå för dig i så fall. Jag tycker att det är rimligt att ställa vissa krav också på EU-parlamentariker. Fast det är bara min åsikt. Andra tycker säkert annorlunda.

   Comment by Jan — 2014 05 13 7:54 #

9. Till Jan Galfvensjö: Nu måste man över huvud taget inte ha genomgått högskoleprov för att få sitta vare sig i EU-parlamentet eller i Riksdagen. En gång i världen satte ju till och med det parti Anna Hedh representerar en ära i att på sina vallistor ha människor som kanske inte hade mer än några års folkskoleutbildning.

   Comment by Enn Kokk — 2014 05 13 8:05 #

10. Visst, där håller jag med dig. Socialdemokraterna är ju i grunden ett arbetarparti. Kandiderar man till positioner som ställer höga krav på den sökande tycker jag emellertid inte att det är ohemult att ställa vissa krav på denne. Ett visst mått av allmänbildning är inte att förakta.

    Comment by Jan — 2014 05 13 8:32 #

11. Till Jan Galfvensjö: Anna Hedhs yrkesbakgrund är fritidsledare. Det är utmärkt att det bland de svenska EU-parlamentarikerna finns människor med annan bakgrund än akademisk utbildning. Men framför allt är det viktigt att hon stretar emot när det gäller de federalistiska strävandena i EU.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 13 10:04 #

12. Nej, högskoleprovet är inte krav för att sitta i demokratiska församlingar och akademisk utbildning är inte ett krav för att nå 0,6 poäng.

    Jag kommer att tänka på TV-programmet om våra folkvaldas kompetens. En intet ont anande ung riksdagskvinna berättade livfullt om hur kul det var att sitta i försvarsutskottet: ”Jag lär mig massor!”

    Det är väl tänkbart att den som är svag på högskoleprovet ändå har en viss förmåga att ta till sig information. Men jag förstår om vissa tycker det är rimligt att ha hyfsat med informationen med sig i jobbet för överblicken och förståelsens skull.

    Man kan ha synpunkter på vilket som är mest ”orättvist”, de små löneskillnaderna i en könsjämförelse eller där stora skillnader i kunskap och engagemang inte ger något som helst avtryck i lönesättningen.

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 05 13 14:14 #

13. Till Hans G Eriksson: I allt fler länder, så även i Sverige, finns det en starkt meritokratisk tendens när det gäller val till Riksdagen med flera maktinstitutioner. De som då inte längre känner sig representerade och också ser de ekonomiska klyftorna i samhället öka tenderar i allt större utsträckning att rösta på populistpartier, ge dom där där uppe en spark i häcken helt enkelt.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 13 15:03 #

14. Jag kan finna mig i om den väljargrupp jag tillhör utgörs av en skara svagt utbildade. Men varför jag skulle prioritera eller ens acceptera att representeras av personer med för låg utbildningsnivå och allmänbildning för att inse vilka beslut de är med om att driva igenom är svårt att se.

    Det finns riksdagsledamöter, alltså lagstiftare, som argumenterar för ändringar i lagen för att komma åt ett isolerat problem utan att ha en susning om raden av negativa följdverkningar på tvärs mot det basala i rättssamhället. ”Svårare än så är det inte”, kan man få höra om ett ogenomförbart krav.

    Jag är starkt emot maktövergrepp eller nonchalans mot svaga personer och ifrågasätter start varför just de grupperna bäst skulle företrädas av personer med uppenbara kunskapsbrister.

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 05 13 16:31 #

15. Till Hans G Eriksson: Men det finns också ett annat problem kring det här med representativiteten: Människor tenderar att lita på sina likar – det må vara att de som de röstar på har kunskaper och talanger som de själva saknar, men dessa valda ska åtminstone ha delat levnadsvillkor och livserfarenheter med den aktuella gruppen av väljare för att vinna deras förtroende.

    Tro mig – både det tilltagande politikerföraktet och populistpartiernas tillväxt har sin grund i att en växande grupp av väljare inte längre känner sig representerade av de etablerade partierna.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 13 16:52 #

16. Jag delar inte din analys där, Enn (som vanligt, höll jag på att säga). Populismens (egentligen är även populismen något gott då den utgår från folket, populus) avans I Sverige beror på att riksdagen driver en politik som ogillas av allt större grupper. Det politiska etablissemanget och folkviljan tycks glida isär. Två exempel på det är invandrings- och privatiseringspolitiken. I riksdagen finns konsensus om långtgående privatiseringar och en konstant generös invandringspolitik trots att denna samstämmighet inte går att finna hos väljarna.

    När sedan riksdagsmän har löner på 60 000 kr/månad och uppåt (EU-parlamentariker och statsråd väsentligt högre än så) så är det väl rimligt att vissa krav ställs på dem precis som på andra grupper i samma lönenivå (läkare, jurister, byråchefer).

    Comment by Jan — 2014 05 13 18:22 #

17. Till Jan Galfvensjö: Fast här tycks du inte ha läst vad jag har skrivit. Min poäng, senast i inlägget precis över ditt, är ju just att de valda har fjärmat sig från väljarna genom att till exempel socialdemokratiska riksdagsledamöter i dag i mycket mindre utsträckning än förr hämtas från samhällsskikt där man återfinner många arbetare med ganska låg utbildningsgrad. När de här skikten varken lever (bor) tillsammans eller kommer i kontakt med varann, finns ingen möjlighet till dialog mellan dem. Dialog i ordets verkliga mening syftar ju faktiskt till att byta erfarenheter och komma fram till gemensamma ståndpunkter.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 13 20:13 #

18. Enn Kokk, visst, jag har respekt för din inställning och det ligger klokskap i det du säger.

    Det är frestande att räkna upp namn på kunniga, förnuftiga personer med s k enkel bakgrund, som behållit sina ideal liksom på personer med en genuin borgerlig bakgrund som utifrån sin idealism verkat i en socialt främmande miljö. Men det förtar inte det som uppfattas som ett svek: ”rörelsens egna” som byter grupptillhörighet i något som påminner om personlig framgångshybris.

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 05 13 20:23 #

19. Till Hans G Eriksson: Men om du googlar Anna Hedh, ska du finna, att hon har en rad partiuppdrag kvar hemma – dessutom har hon (trots ett arvode i Bryssel som hon inte har bestämt själv) blivit omvald. Hennes väljare misstänker henne knappast för att sitta i EU-parlamentet för pengarnas skull. Betänk också att det krävs övertygelse och civilkurage för att gå emot den egna, åtminstone när det begav sig mycket EU-entusiastiska, partilinjen.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 13 21:03 #

20. Anna Hedhs arvode har jag inga funderingar kring. Det var en helt annan personlighetstyp än Anna Hedh jag avsåg med svek från ”rörelsens egna”.

    Det är alldeles riktigt att det krävs civilkurage att hålla fast vid en linje á la Leif Pagrotsky.

    För övrigt tycker jag att svenska politiker många gånger får oförtjänt dålig kritik. Vilka andra yrkesgrupper finner sig i att vara så extremt tillgängliga på tider och platser utifrån höga förväntningar och krav?

    Det hindrar inte att det i vissa fall är berättigat att tala om politikerförakt, en företeelse som kanske fick ny näring av intervjun med Maud Olofsson i Aktuellt nyss.

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 05 13 22:26 #

21. Visst Enn, man kan alltid diskutera rågången mellan meritokrati och demokrati. En referens här är Ann-Marie Pålssons bok ”Knapptryckarkompaniet” där hon beskriver riksdagsledamöter i händerna på tjänstemän och partihögkvarter. Men rimligen bör kraven höjas ett snäpp till nästa nivå (högre än riksdagsman). Jag tillhör till exempel inte dem som anser att en brevbärartjänst är den bästa bakgrunden för en finansminister eller att en högstadieexamen formar den bäste justitieministern. Precis som jag inte tycker att det är idealiskt att avancera från korpral till överbefälhavare i ett slag. Även om det jag nämner har hänt eller skulle kunnat ske.

    Men för att komma till kritan: Jag bryr mig inte så mycket om examina (de berättar sällan hela sanningen) men högskoleprovet kan faktiskt ses som ett lämplighetstest för högre politiska (eller civila) positioner. 0,6 poäng visar att man har en väsentligt lägre kunskapsnivå än genomsnittet. Det visar också provskrivaren egentligen inte besitter de förkunskaper som krävs för en högskoleutbildning. Sedan får man väl dra vilka slutsatser man vill av detta faktum. Jag hade hur som helst inte tänkt rösta in henne i Europarlamentet för en tredje femårsperiod. Jag känner knappt till vad hon uträttat under ett decennium i Bryssel och Strasbourg. Oj, det här blev långt. Jag får avsluta där!

    Comment by Jan — 2014 05 13 23:12 #

22. Till Jan Galfvensjö: Jag ska heller inte förlänga det här. Men tillåt mig ändå att påminna om att arbetarrörelsen har skapat många politiker, som utan att ha genomgått någon längre formell utbildning har skött de värv de har fått väl. Gunnar Sträng och Torsten Nilsson är ett par exempel.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 14 7:12 #

23. Enn Kokk, Gunnar Sträng och Torsten Nilsson är bra exempel då det gäller klassaspekten.

    I Åke Ortmarks bok Gunnar Sträng citeras Sträng: Jag samlade ett privat bibliotek, som jag tror ingen annan pojke i 10-12-årsåldern kunde uppvisa maken till.

    Jag menar att Gunnar Strängs bildningsnivå inte ska underskattas i en meritokratisk jämförelse även om den i stor utsträckning har sitt upphov i lämningar på Lövsta soptipp.

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 05 14 9:04 #

24. Till Hans G Eriksson: Jo, jag känner till det här – har också hört Gunnar Sträng själv berätta om det. Jag är ju yngre än Sträng men var centralt partiaktiv under slutet av hans tid och har därför också suttit i turnébil och hört honom berätta om sitt liv.

    Jag var en av många som försökte få honom att skriva sina memoarer, men han var alltid motsträvig på den punkten. Synd.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 14 9:39 #

25. Till Enn: Hur blir det med dina egna memoarer? Ett motsträvigt nej?

    Comment by Jean — 2014 05 14 11:57 #

26. Till Jean: Jag har lätt för att skriva, har lång journalistisk och annan skrivträning, har även gett ut fackböcker och en rad polemiska småskrifter.

    Men förlagsbranschen har också förändrats i riktning mot det strömlinjeformade och bästsäljande på ett sätt som gör mig tveksam till att försöka publicera mina egna minnen i bokform.

    Bloggformen ger mig en total frihet.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 14 12:55 #

27. Till Enn m fl, Anders L Johansson skrev ju en biografi i samråd med Sträng, ”Landsvägsagitatorn”, som kom ut 1992. Jag var med när han presenterade den på en krog i Gamla stan. Han hade redan då påbörjat en andra del, som skulle vara mer avslöjande, men den har fortfarande inte kommit ut trots att den tydligen är klar sen länge.
    För ett par år sen sas det att den skulle publiceras den hösten men så blev det inte. Nu uppger förlaget (Atlas) att utgivningen är uppskjuten ”på en oviss framtid”. Någon förklaring får jag inte.
    Anders L Johansson är ju egentligen historiker men har främst gjort yrkeskarriär som ämbetsman, bl a chef för AMS. Sen några år är han landstingsdirektör i Västernorrland.

    Comment by HO — 2014 05 14 13:24 #

28. Till Enn: Kan vi ta ditt senaste besked som ett löfte om att snart få läsa dina memoarer som blogg-följetong?

    Comment by Jean — 2014 05 14 13:54 #

29. Kanske är jag för ung för att minnas Gunnar Strängs hela gärning, men jag kommer ihåg den så kallade Pomperipossadebatten (”Pomperipossa i Monismanien”) som kanske bidrog till att sänka den socialdemokratiska regeringen vid valet 1976. Särskilt det tal Sträng höll i riksdagen där han påtalade att Astrid Lindgrens inlägg röjde ”djup okunskap om skattesystemet” för att fortsätta med ”men det begär vi ju inte att Astrid Lindgren ska klara”. Varvid Lindgren replikerade i radion dagen efter med ”Men jag begär att Gunnar Sträng ska klara det. Om det är någon som har räknat fel så är det Riksskatteverket, för det är från dem jag fått siffrorna. Sträng kan berätta sagor, men räkna kan han tydligen inte. Vi borde nog byta jobb han och jag”!

    Comment by Jan — 2014 05 14 22:57 #

30. Till Jan Galfvensjö: Jag minns själv det här – Sträng agerade i det här fallet både fel och okänsligt.

    Men han hade också stor talang. I motsats till dig, antar jag, anser jag inte att politiker behöver vara ofelbara, och jag tror inte heller att deras talang måste vara effekten av en akademisk examen.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 15 7:13 #

31. Till Enn m fl, Gunnar Sträng var tvivelsutan en begåvning från unga år. När han gick ut Kyrkhamnsskolan i Lövsta vid 13 års ålder fick han elva stora A, ett lilla a och ett AB.
    Fortsatt skolgång var inte att tänka på för soparbetaren Gustav Strängs son.
    Det var det däremot för chefen Karl Tingstens son Herbert, som gick i samma skola några år senare. Herbert Tingsten har själv kommenterat det i sina memoarer: ”De skulle bli arbetare och jag ta studenten”.

    Comment by HO — 2014 05 15 11:03 #

32. På tal om strängs betyg kommer jag att tänka på de båda begåvade, kända bröderna som hade idel höga betyg. En av dem fallerade dock i gymnastiken och fick sitt betyg skändad av ett litet a. Han blev förstås känd som den dumme brodern.

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 05 15 13:17 #

33. Stavningen av Sträng med gemen var förstås oavsiktligt.

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 05 15 13:18 #

34. Enn, jag har aldrig påstått att jag ”anser att politiker måste vara ofelbara och att deras talang måste vara effekten av en akademisk examen”. Antingen så läser du slarvigt eller så vantolkar du mig medvetet.

    Comment by Jan — 2014 05 17 0:24 #

35. Till Jan Galfvensjö: Men då är frågan varför du kastar skit på en EU-parlamentariker som Anna Hedh, som ju faktiskt har stått upp för sin, min och många andras övertygelse, att EUs expansionslusta bör motarbetas. Eller koncentrerar dig på en tabbe av Gunnar Sträng, som så uppenbart besatt stor kunskap om ekonomi och ständigt läste skönlitteratur fastän han bara hade folkskola i bagaget.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 17 6:48 #

36. Kasta skit på Anna Hedh? I min värld är det fullt rimligt att kritiskt granska de kandidater som aspirerar på en plats i Europaparlamentet. Där skiljer vi nog oss åt.
    Huruvida Sträng besatt ”stora kunskaper i ekonomi” kan jag inte uttala mig om. Jag vet inte ens om han kunde läsa ett bokslut. Däremot var han en duktig privat skatteplanerare, vilket Astrid Lindgren mycket riktigt påpekade i sagan om Pomperipossa i Monismanien (Sträng spekulerade med fastighetsavdrag för att få ner den marginalskatt som i Lindgrens fall var 102 procent).

    Att jag nämner dessa ”fall” innebär knappast att jag, för den skull, anser att alla politiker måste vara ofelbara akademiker. Vill du tolka det så, så får det stå för dig.

    Comment by Jan — 2014 05 17 18:22 #

37. Jan, var det en egenhet hos just finansministern att han borde skatta även för den del av intäkten som utgjorde ”kostnad för intäktens förvärvande”?

    Om du ifrågasätter Gunnar Sträng som ekonom, hur skulle det då låta om han varit så okunnig att han förväxlat kostnad och vinst?

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 05 17 22:07 #

38. Till Jan Galfvensjö: Anna Hedh har ju redan under lång tid suttit i EU-parlamentet och utifrån mina utgångspunkter skött sitt värv där.

    Och om Strängs kunskaper i ekonomi uttalar du dig friskt fastän du, enligt dig själv, inte vet något om hans kunskaper i ämnet. Själv har jag sett Sträng med bravur förklara sin framlagda statsbudget, både i TV och på möten i arbetarrörelsen.

    Finns det över huvud taget inga politiker som i dina ögon har några förtjänster?

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 17 22:43 #

39. Hans G: Sträng var aldrig ekonom han var finansminister. Precis som vår justitieminister inte är jurist eller att vår näringsminister aldrig satt sin fot näringslivet. Sedan kan man ha olika åsikter om det här. Jag är mer kritisk medan Enn verkar vara mer positivt inställd till sakernas tillstånd. Det verkar dock som jag rubbar Enns cirklar något här så jag drar mig härmed ur debatten.

    Comment by Jan — 2014 05 17 23:17 #

40. På föranleden fråga från Enn: Bland dagens politiker hittar jag få, om ens någon, som engagerar mig. Det verkar inte finnas några riktiga agitatorer längre. Politiken har blivit ett skrå. En evig kamp runt statens köttgryta. Palme var kanske den siste politikern som fick mig på tå, även om också han mattades av mot slutet. Annars kan jag väl nämna Branting, Wicksell, Erlander, Tingsten med flera. Precis som alla andra gör…

    Comment by Jan — 2014 05 17 23:34 #

41. Jan, du kanske inte nöjer dig med den lexikala betydelsen av ordet ekonom utan föredrar din egen. Nationalencyklopedin dristar sig till: ekono´m, benämning på en person som vetenskapligt eller praktiskt sysslar med ekonomi.

    Det jag säger i sak kommenterar du inte, bara ordvalet.

    Comment by Hans G Eriksson — 2014 05 18 0:42 #

42. Jag vet ingenting om högskoleprovet men det är ju inte alla förunnat att vara bra på att göra prov. Det kan finnas mer kunskap än vad som visas. Men – nog borde det vara av vikt att en EU-rep kan kommunicera och tala rakt åtminstone?

    AH kom med konflikterande åsikter här, iofs bara ett kort youtubeklipp, med denna synpunkt: EU ska vara neutralt(!) men samtidigt(!) stå bakom handelsbojkott av Israel. Kom med felaktig information, att Gaza är ockuperat, mmn. Inte riktigt begripligt.

    https://www.youtube.com/watch?v=52y2Le6UETw

    ”…utifrån mina utgångspunkter skött sitt värv där…”

    Jo det har hon nog gjort, men det blir bara så bra som partilinjen tillåter, eller?

    Läser också på nätet att svenska socialdemokratiska Eu-laget stod upp för ett infamöst båtäventyr som är känt för att ha varit besudlat från det internationella toppskiktet av rasism, och religiös våldsuppviglande fanatism. Störande, men säkert rådande attityd i socaldemokratiers utgångspunkter. Too bad, but it is what it is.

    Enn, något som lyser med sin frånvaro på bloggen är något om Rysslands agerande i Ukraina och hur det påverkar andra länder i närregionen med rysk befolkning. Du brukar ju bidra med synpunkter om Estlands angelägenheter. Jag har läst estländska statsministern uttalanden. Hur tror du estländarna ser på situationen? Finns risk för splittring?

    Comment by Ann-Katrin Roth — 2014 05 18 14:12 #

43. Till Ann-Katrin Roth: Jag skrev i själva verket om Estland och Ukraina så sent som här om dagen.

    Om Israel skriver du själv så snart det finns något att haka upp det på, och du vrider då alltid argumentationen till en vinkel som passar dig. Må till exempel vara att Gaza i dag inte är ockuperat av israelisk trupp, men Israels militära gränsring. också i Medelhavet utanför Gaza, gör det ju oerhört svårt för befolkningen där att leva ett normalt liv.

    Och på den motsatta sidan, på Västbanken, har nu isreaelisk annektering och bosättarnas övertagande av allt mer land allt mer förvandlat tanken om en palestisnsk stat där till ett makabert skämt.

    Comment by Enn Kokk — 2014 05 18 14:58 #

44. Ja, jag såg sen min kommentar att du skrev några rader. Men jag måste ha missat om du skrivit lite mer ingående om estländares eventuella farhågor. Ska söka igen. Javisst kollar jag hur svenska politiker behandlar det som sker i Israel/Palestina. Det har varit bedrövligt och ensidigt naivt och många gånger med en föreläsande och självgod ton – i min syn. Det är ett förhållningssätt som verkar cementerat. Du skriver nu t.ex. som om palestinska gruppers krigiska ageranden från Gaza inte har ett dugg med restriktionerna att göra. Att yrka för BDS mot Israel medan man inte bryr sig om att svenskt bidrag gått till korruption och terrorgrupper, även om indirekt, låter inget vidare i mina öron. Men, det är vad det är. Partilinjen. Jag tar illa vid mig då jag är fostrad arbetarjänta och socialdemokrat. Men jag ska vara tyst ett lååångt tag. Hoppas du mår bättre i foten och allt det andra i din kroppjävel. Sympatiserar, ingen av oss blir yngre.

    Comment by Ann-Katrin Roth — 2014 05 21 13:42 #

45. En fot i munnen. Ett livstids straffarbete.

    Comment by Ture Sjolander — 2014 05 25 13:28 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.