Finland: Sannfinländarnas opinionsras bäddar för uppror i partiet

I den opinionsundersökning som publicerades här om dan råkade Perussuomalaiset (Sannfinländarna) ut för ett veritabelt ras: Partiet minskade med 4,3 procentenheter till 10,7 procent, vilket reducerade dem till femte största parti i storleksordningen. (I det senaste valet stöddes partiet av 17,7 procent.)

Sannfinländarna har växt i kraft av att vara Finlands främsta populistparti, så mot bakgrunden av att det nu i regeringsställning har varit med om att föreslå ekonomiska saneringsåtgärder med udden riktade mot många av de sämst ställda i samhället är opinionsfallet ganska begripligt.

Inte heller en del av partiets ledande aktivister finner sig dock i att de vidtagna åtgärderna ska leda till bättre tider.

I stället har ett uppror startats av partiets tredje vice ordförande Sebastian Tynkkynen. Partistyrelseledamötena Aleksi Hernesniemi och Terhi Kiemunki samlar namn för att få till stånd ett stormöte om partiets fortsatta regeringsdeltagande. Och riksdagsledamoten Vesa-Matti Saarakala hotar att lämna riksdagsgruppen, om inte ett sådant möte kommer till stånd.

(s) öppnar för höjd arbetslöshetsersättning i Danmark

Den nya partiledaren för Socialdemokratiet, Mette Frederiksen, har i ett anförande i Folketinget öppnat för att förbättra arbetslöshetsersättningen i Danmark, sedan länge ett återkommande krav från löntagarorganisationer.

Den förra S-ledaren ville inte vidga den ekonomiska ramen för det här stödet, och backades i den här frågan också upp av regeringspartnern Radikale Venstre.

Vänsterpartierna utanför regeringen tryckte samtidigt hela tiden på för bättre villkor för de arbetslösa, så de här partierna välkomnar naturligtvis den socialdemokratiska omsvängningen. Och även Radikale Venstre verkar nu vara med på noterna.

Till det kommer att landets näst största parti, Dansk Folkeparti, verkar vara intresserat av en uppgörelse om höjd arbetslöshetsersättning. I så fall kommer en mycket bred majoritet i Folketinget att kunna tvinga den borgerliga minoritetsregeringen att agera.

Finland: Regeringens slag mot de sämst ställda ger utslag i opinionen

Den finländska regeringens nedskärningar, i många fall med udden riktad mot de sämst ställda, ger nu tydliga utslag i opinionen.

Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokratiska Partiet) har äntligen fått rejäl vind i seglen. Partiet, som i valet 2015 fick mediokra 16,5 procent och sedan har legat ännu lägre trots att det är i opposition, växer plötsligt med 3,9 procentenheter och stöds då av 18,3 procent, vilket gör partiet till landets näst största.

Populistiska Perussuomalaiset (Sannfinländarna), som efter valet gick in i regeringen, åker på en stjärnsmäll – – 4,3 procentenheter – och är plötsligt nere på femte plats med ett stöd av bara 10,7 procent. I valet fick partiet stöd av 17,7 procent.

Det ledande regeringspartiet, Suomen Keskusta (Centern), minskar med 1,3 procentenheter men behåller med 21,7 procent förstaplaceringen bland partierna. I valet fick partiet 21,1 procent.

Värre går det för det tredje regeringspartiet, Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), som nu med 18,0 procent (- 0,9 procentenheter) blir tredje parti i storleksordning – det var under förra regeringsperioden största parti och ledande regeringsparti, men fick i valet 18,2 procent.

Fjärde största parti, alltså större än Sannfinländarna, är i dag Vihreä Liitto (Gröna Förbundet), som den här gången ökar med 0,3 procentenheter till 12,7 procent. Det är ett resultat långt över det partiet fick i valet, 8,5 procent.

Uppåt – + 0,7 procentenheter – går det också för Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), som nu får 8,3 procent mot 7,1 procent i valet.

Svenska Folkpartiet ökar med 0,6 procentenheter till 4,8 procent, vilket dock fortfarande är snäppet under valresultatet, 4,9 procent.

Men för Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna) går det åter igen lite uppåt: + 1,1 procentenheter. Därmed hamnar partiet på 4,0 procent, vilket är över valresultatet (3,5 procent).

Nobelpriset i litteratur till Svetlana Alekseijevitj

Det är alltid spännande att få höra, vem som har fått årets nobelpris i litteratur.

Ibland upptäcker man den här vägen författarskap, som man redan borde ha varit förtrogen med, men eftersom jag och Birgitta är läsande människor med ett mycket stort eget bibliotek, händer det också ganska ofta, att vi har läst den prisbelönta författaren.

Årets nobelpristagare i litteratur, Svetlana Alekseijevitj, finns i vår boksamling men till min stora förvåning bara representerad med enda bok, dokumentären ”De sista vittnena”, i original 2004, i svensk översätning av Kajsa Öberg Lindsten, Ersatz 2015, förvåning därför att jag känner till flera böcker av henne – sammanlagt finns ett halvt dussin översatta till svenska. I ”De sista vittnena” skildras andra världskriget, ur barns perspektiv.

Svetlana Alekseijevitjs prosa har utomordentliga litterära kvalitéer – annars hade hon ju inte belönats med nobelpriset i litteratur – men det hon skriver, till exempel i ”De sista vittnena”, är ju egentligen inträngande reportage, så det Svenska Akademien i år belönar vidgar gränserna för vad det här priset kan täcka. Och inte mig emot.

Nobelpriset till Svetlana Alekseijevitj kan sägas vara ett pris till en vitrysk författarinna – hon bor i Vitryssland – men som så ofta är fallet med människor med hennes bakgrund, är det här etiketterandet mer komplicerat än så. Hon är född i Ukraina och har ukrainsk mor, men fadern var vitryss. Och eftersom hon är född 1948, har hon den erfarenhet av Sovjetunionen, som bland annat innebar rysk dominans. Som många andra med böjelse för frispråkighet och sanning har hon haft problem med regimen i Vitryssland – hon har bland annat 2006-2008 varit fristadsförfattare i Göteborg – men i takt med att hennes internationella berömmelse har växt, har hon nu lämnats i fred i hemlandet.

De första svenska utgåvorna av böcker av Svetlana Alekseijevitj gavs ut av Ordfront, men hennes svenska förlag är numera Ersatz, specialiserat på tyskspråkig och ryskspråkig litteratur. Mindre förlag, inriktade på kvalitet – Ersatz är ett exempel – gör i dag viktigare insatser än förlagsjättarna för att introducera riktigt intressanta författarskap-

Nytt förlag tar över stora delar av den finlandssvenska bokvärlden

Den svenskspråkiga delen av den finländska bokutgivningen har koncentrerats till det sammanslagna Schildts & Söderströms, men uppenbart har det bland de svenskspråkiga författarna i Finland funnits ett växande missnöje med det här förlaget.

Nu tar redaktörerna för Muminböckerna plus en arvtagare till Tove Janssons författarskap ett initiativ till att skapa ett helt nytt finlandssvenskt förlag, och det har lett till något som kan beskrivas som ett jordskred: En jättelik lista med författare, som hittills har getts ut på Schildts & Söderströms, har deklarerat, att de tänker gå över till det nya förlaget. Bland de i Sverige mest kända kan nämnas Kjell Westö, Jörn Donner, Monika Fagerholm, Tua Forsström, Yrsa Stenius, Märta Tikkanen och Ulf Stark.

Läs Bo Strömberg!

Bo Strömberg, far till två av mina barnbarn men frånskild från deras mor, var den som lärde mig grunderna i att blogga.

Dess värre har han nu oändligt länge själv haft stiltje på sin blogg, men jag har envist kollat av den varje dag.

Och så får jag till slut belöning för min ihärdighet: I dag hittar jag på hans blogg – länk finns här bredvid – en ny, dessutom nästan osannolikt rolig, bloggtext. Jag ska inte förstöra läsnöjet för er genom att återberätta det han skriver, men jag kan intyga, att Bo behärskar ryska.

Höstflytt in till stan

Från påskveckan, hela sommaren och så en bit in på hösten bor vi för det mesta i sommarhuset i Öregrund.

Det här innebär att vi två gånger per år anlitar en stor skåpbil från Öregrunds Taxi som ett slags flyttbil: Bilen fylls med resväskor och bagar med kläder och skor, någon väska med CD-skivor och en annan med filmer, ett par kartonger packas med böcker, och så ska förstås färskvaror ur kylen, den stora lådan med äpplen Birgitta har plockat ned plus ytterligare annat fraktas in till stan.

En i förväg införstådd chaufför hjälper oss att bära ner alla grejer till bilen och, när vi är hemma på Idrottsgatan i Uppsala, bära upp dem en halvtrappa in i lägenheten.

Det är ju inte gjort i en handvändning att packa alla saker som ska med och sen, när vi är i lägenheten i stan, packa upp dem igen: ställa in kläder i skåp och garderober, sortera och ordna böcker och filmer och annat sådant.

Fast nu väntar en ännu större förändring. Vår dotter Kerstin, som efter sin skilsmässa vid det här laget har bott ganska länge hemma hos oss, varannan vecka dessutom med sina båda barn Viggo och Klara, har lyckats köpa en egen lägenhet här i stadsdelen. Flytten dit gör hon under allhelgonahelgen och med hjälp av vänner som i motsats till henne själv har bil.

Kerstin kommer att få det slitigt på sitt håll, men vi för vår del kommer att ta firmahjälp för storstädning. Fast även vi själva kommer att behöva göra en ganska stor arbetsinsats, när vi nu till exempel åter kommer åt en rad av våra många bokhyllor och skivhyllor plus skåp och andra förvaringsutrymmen, som Kerstin har disponerat.

Detta säger jag inte med en lättnadens utan snarare saknadens suck.

Det blir andra gången i livet vi tar adjö av dottern, den här gången också av hennes barn.

Danmark: Inget flyt för Venstre-regeringen

Folketingsvalet tidigare i år (18 juni) gav följande resultat:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Fortfarande har inga stora opinionsförändringar ägt rum efter valet, men Socialdemokratiet befäster sin ställning som största parti. Regeringspartiet Venstre är klart mindre än Dansk Folkeparti.

Ritzau Index, en sammanvägning av en rad olika mätningar, ger för närvarande följande fördelning av partisympatierna:

Socialdemokratiet 26,4 procent
Radikale Venstre 4,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,0 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 5,0 procent
Venstre 19,0 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 7,6 procent

Den senaste mätningen, en från 4 oktober och gjord av Voxmeter för Ritzau, ger följande resultat:

Socialdemokratiet 26,7 procent
Radikale Venstre 4,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,3 procent
Enhedslisten 9,0 procent
Alternativet 5,4 procent
Venstre 17,8 procent
Dansk Folkeparti 20,8 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 7,8 procent

Värt att lägga märka till i den här och i andra mätningar är att yttervänsterkoalitionen Enhedslisten nu är dubbelt så stor som det gamla vänsteralternativet, Socialistisk Folkeparti, också att Konservative Folkeparti lever ett allt mer tynande liv, medan Liberal Alliance har vuxit i storlek.

Berlingske Barometer, också det ett genomsnitt av olika instituts undersökningar, ger för närvarande följande fördelning av partisympatierna:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,1 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 5,1 procent
Venstre 18,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,2 procent
Liberal Alliance 7,7 procent

Danmark: Nya (S)-ledaren har stark ställning

I valet tidigare i år blev det, om än knappt, regeringsskifte. Ny, borgerlig regering bildades av Venstre-ledaren Lars Løkke Rasmussen, men det blev en regering med svag ställning: Dels är det en minoritetsregering med hans eget parti som enda säkra stöd. Dels minskade liberala Venstre i storlek och distanserades inte bara av Socialdemokratiet utan också av populistiska Dansk Folkeparti. Den här inbördes rangordningen har bestått i de opinionsmätningar som har gjorts efter valet.

Socialdemokratiets partiledare Helle Thorning Schmidt avgick efter valförlusten inte bara från statsministerposten utan också från partiledarposten, men Socialdemokratiet valde blixtsnabbt Mette Frederiksen till ny partiordförande, och till skillnad från sin föregångare har hon mötts bara av uppslutning i sitt parti. När det gäller danskarna i gemen har valet av Frederiksen i och för sig lett till ytterligare en liten uppgång, om än inte till någon kraftig överströmning av väljare.

Men enligt den väljarundersökning tidningen Berlingskes politiska magasin POLITIKO har låtit göra gillar många danskar – långt fler än de som själva stöder Socialdemokratiet – den nya S-ledaren, märkbart fler än de som gillar statsministern/venstreledaren. På frågan vem av de här båda som har störst trovärdighet och mest sympatisk utstrålning väljer de flesta Mette Frederiksen, och på den uttryckliga frågan, vem av de här båda som skulle vara bäst lämpad att leda Danmark efter nästa val, vinner Frederiksen över Løkke med 40-26.

Även om man antar att en stor del av uppbackningen av Frederiksen kommer från den övriga icke-socialdemokratiska vänstern, måste man ju då konstatera, att Løkke inte alls har samma breda uppbackning från borgerliga väljare, som själva inte röstade på Venstre.

Bilden av Frederiksen har möjligen inte hunnit sätta sig, men hon har inte frestats bli överbudspolitiker i alla fall – hon tänker inte locka väljare med orealistiska löften.

En del vänsterväljare har förmodligen blivit besvikna på henne också på grund av en annan fråga, invandrings- och flyktingpolitiken, där hon har lagt sig på en linje som ligger ganska nära Løkke Rasmussens.

Agent X9 nummer 10 2015: Fortsättningen på Velvet, Rip Kirby i Söderhavet, Modesty Blaise på Madagaskar och Agent Corrigan

Jag fortsätter att läsa Agent X9, främst för att få läsa fortsättningen på den nya serien ”Velvet” med manus av Ed Brubaker och bild av Steve Epting. Den känns fortfarande intressant, kanske främst på grund av Eptings suggestiva och verklighetstrogna bilder. Ett problem är att den här serveras i fortsättningsavsnitt, vilket gör att det blir ännu svårare att hitta den ganska krokigt utlagda spårtråden.

Och för att fortsätta på agenttråden: Det aktuella numret, nummer 10 2015, innehåller också ett avsnitt av ”Agent Corrigan”. Det här publicerade avsnittet, ”Den nervöse rånaren”, är dock ingen agenthistoria utan en klassisk deckarberättelse, ursprungligen publicerad 1973 och signerad Archie Goodwin (manus) och Al Williamson (bild). Historien, alltså om ett rån, är hyggligt berättad, teckningarna bättre i fråga om action och miljö än i fråga om de agerande personerna.

Den här amerikanska serien, skapad under namnet ”Secret Agent X-9” redan 1934 av Dashiell Hammet, deckarförfattare i den hårdkokta genren, och tecknaren Alex Raymond, och har sedan haft flera olika skapare – Alex Raymond, Leslie Charteris med flera – och också haft olika namn, här i Sverige bland annat ”Agent X9” och ”Kelly vid FBI”.

Alex Raymond skapade också serien ”Rip Kirby”, som vi mest känner till med John Prentice som upphovsman. Prentice är också den som har skapat det avsnitt, ”Uppdrag i Söderhavet” från 1958, som publiceras i det aktuella numret av Agent X9. Bortsett från den exotiska miljön, en söderhavsö, är det här en klassisk deckarhistoria fast med en märklig läkesvamp som byte.

Som så ofta i den klassiska serievärlden ser ”infödingarna” på den påhittade söderhavsön Tanga ut som riktiga ”infödingar” på den tiden – bortsett då från hövdingens vackra dotter Tanga.

Också i ”Drottningens pant”, ett avsnitt av ”Modesty Blaise” från 1993 (manus Peter O’Donnell, bild Enric Badia Romeo, 1993), finns ursprungsbefolkning, i det här fallet från Madagaskar, bland dem en vacker ung kvinna, Andri. Och så finns där ett skurkgäng på jakt efter en gömd skatt och Modesty Blaise på jakt efter ett bevarat exemplar av en utdöd förhistorisk fågel. De här korsande intressena visar sig leda till något för båda gemensamt. Och som vanligt dyker Willie Garvin upp och bidrar till upplösningen av dramat.

Fast till den senare bidrar i hög grad också Modesty Blaise genom att framträda som helnaket spöke.