Nobelpriset i litteratur till Svetlana Alekseijevitj
8 oktober 2015 14:50 | Politik, Prosa & lyrik | 6 kommentarerDet är alltid spännande att få höra, vem som har fått årets nobelpris i litteratur.
Ibland upptäcker man den här vägen författarskap, som man redan borde ha varit förtrogen med, men eftersom jag och Birgitta är läsande människor med ett mycket stort eget bibliotek, händer det också ganska ofta, att vi har läst den prisbelönta författaren.
Årets nobelpristagare i litteratur, Svetlana Alekseijevitj, finns i vår boksamling men till min stora förvåning bara representerad med enda bok, dokumentären ”De sista vittnena”, i original 2004, i svensk översätning av Kajsa Öberg Lindsten, Ersatz 2015, förvåning därför att jag känner till flera böcker av henne – sammanlagt finns ett halvt dussin översatta till svenska. I ”De sista vittnena” skildras andra världskriget, ur barns perspektiv.
Svetlana Alekseijevitjs prosa har utomordentliga litterära kvalitéer – annars hade hon ju inte belönats med nobelpriset i litteratur – men det hon skriver, till exempel i ”De sista vittnena”, är ju egentligen inträngande reportage, så det Svenska Akademien i år belönar vidgar gränserna för vad det här priset kan täcka. Och inte mig emot.
Nobelpriset till Svetlana Alekseijevitj kan sägas vara ett pris till en vitrysk författarinna – hon bor i Vitryssland – men som så ofta är fallet med människor med hennes bakgrund, är det här etiketterandet mer komplicerat än så. Hon är född i Ukraina och har ukrainsk mor, men fadern var vitryss. Och eftersom hon är född 1948, har hon den erfarenhet av Sovjetunionen, som bland annat innebar rysk dominans. Som många andra med böjelse för frispråkighet och sanning har hon haft problem med regimen i Vitryssland – hon har bland annat 2006-2008 varit fristadsförfattare i Göteborg – men i takt med att hennes internationella berömmelse har växt, har hon nu lämnats i fred i hemlandet.
De första svenska utgåvorna av böcker av Svetlana Alekseijevitj gavs ut av Ordfront, men hennes svenska förlag är numera Ersatz, specialiserat på tyskspråkig och ryskspråkig litteratur. Mindre förlag, inriktade på kvalitet – Ersatz är ett exempel – gör i dag viktigare insatser än förlagsjättarna för att introducera riktigt intressanta författarskap-
6 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Jag hade önskat ”De sista vittnena” i födelsedagspresent och fick den också av Enn (20/9). Jag har läst denna lysande och inkännande bok djupt gripen och är mycket glad över att hon – mycket välförtjänt – fick Nobelpriset. Ett underbart språk och en levande framställning.
Comment by Birgitta Dahl — 2015 10 08 17:48 #
Det är alltid ett bra val när kulturella personligheter som är öppet kritiska mot totalitära regimer premieras för sina insatser.
Comment by Leif — 2015 10 08 23:14 #
Undrar om ”Putintrollen” kan se detta som ett beslut som är fientligt mot Ryssland? Som adderas till vår (enligt ryska ögon) skuldbörda?
Comment by Thomas Åkerblad — 2015 10 09 20:29 #
Alla vi som är varma anhängare av kulturens frihet blir i så fall än mer övertygade om att priset gick till rätt person.
Comment by Enn Kokk — 2015 10 10 11:09 #
Min ukrainska svärmor, född och uppväxt i samma del av Ukraina som Svetlana Alekseijevitj, men ett tiotal år tidigare, som för tillfället bor hos mig och min fru, berättade att ukrainsk TV har gett stor uppmärksamhet till årets litteraturpris (hon följer ukrainsk TV via internet).
Svetlana Alekseijevitj skriver på ryska och inte vitryska. Jag har besökt Vitryssland många gånger och har noterat att de dominerande språket är ryska. Jag frågade en ung kvinna som arbetar som tolk åt den vitryska vetenskapsakademien om hon pratade vitryska – nja, det var no lite si och så med det. Förmodligen pratas vitryska mer på landsbygden.
Lite förenklat kan man säga att ryska, vitryska och ukrainska är ungefär som svenska, danska och norska (enligt mitt naiva intryck; jag är ingen slavist, och min enkla restaurang-ryska gör väl att jag hyfsat klarar att höra skillnad på ryska och ukrainska). Precis som för de skandinaviska språken finns också ett par bokstäver i alfabetet som skiljer.
Comment by Mats Larsson — 2015 10 11 11:33 #
Till Mats Larsson: Jo, jag vet att Svetlana Alekseijevitj skriver på ryska. Jag betonade i min kommentar de flytande gränserna mellan vitryskt, ryskt och ukrainskt men borde kanske också uttryckligen ha nämnt det du påpekar.
Comment by Enn Kokk — 2015 10 11 14:28 #