Sommar i P1 med Liv Strömquist

24 juni 2013 16:59 | Media, Musik, Politik, Serier | Kommentering avstängd

Som serieskapare – jag har regelbundet läst henne, också recenserat ett av henens album här på bloggen; se Kulturspegeln, Serier – är Liv Strömquist på många sätt, främst politiskt, en själsfrände till mig. Tekniskt har jag invändningen att det blir väldigt mycket text i hennes serier; teckingarna känns mer som illustrationer, främst personillustrationer. Ta en titt i allra senaste Galago, så förstår ni vad jag menar.

Också i sitt sommarprat i dag drogs hon lite för mycket till observatörs- och analytikerrollen. Hennes huvudtema var mens, ett ämne som kanske inte det här programmets lyssnare i hängmattan riktigt väntar sig, och så länge hon höll sig till rent personliga upplevelser, som katastrofen i ett klassrum i yngre år, kändes det här som något självupplevet, värt att berätta om – men sen blev det lite för mycket av föreläsning och läsfrukter.

All musik som hon spelade var inte min, men åtminstone två låtar är höjdare även i min värld: Ulla Sjöbloms insjungning av Sonja Åkessons och Gunnr EdadnersDen ensamma mamman i traversen” och Nina SimonesBacklash Blues”.

Ytterligare en seriebok om Loranga, Masarin och Dartanjang

23 juni 2013 16:26 | Barnkultur, Serier | Kommentering avstängd

Sara Olaussons serieversion av Barbro LindgrensLoranga, Masarin och Dartanjang” är nu framme vid del 2. Förlag är den här gången Kartago, som tycks ha tagit över rättigheterna även till Del 1, som ni kan läsa om ovan under Kulturspegeln, Serier.

Sara Olausson vårdar ömt sin mosters särpräglade karaktärer, utöver den nämnda titeltrion också Arga gubben, som i ett av avsnitten i det här albumet – förgäves – försöker att få Loranga och Dartanjang satta i fängelse. Dartanjang växlar i det här albumet mellan att vara både rörmokare och tigertämjare, och hela familjetrion kastar sig i lianerna, när hela huset förvandlas till en djungel. Dess förinnan har vi fått vrfa med om en fullständigt absurd olympiad mellan Loranga och Masarin.

Köp gärna hem den här serieversionen, men läs också Barbro Lindgrens original i bokform.

Sommar i P1 med Maja Ivarsson

23 juni 2013 15:26 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 1 kommentar

Jag är inte närmare bekant med Maja Ivarsson och The Sounds – det har kanske att göra med skillnaden i ålder: hon är 33 och jag 76 – men jag lyssnade med stort intresse på hennes Sommar i P1 i dag.

Hon berättade öppenhjärtigt om drogmissbruk och missanpassning och att hon utsattes för våldtäkt, även om att det – trots höga betyg – höll på att gå käpprätt åt helvete med skolgången i gymmnasiet, något också om vad det var som fick henne att komma på fötter. Ändå saknade jag kanske ett försök till sammanhängande analys av vaför livet blev som det blev. Lite abrupt undslapp det henne vid ett tillfälle att hon såg sig som socialist, men i så fall är hon mer av en känslans och intuitionens socialist än jag, som jagar rationalistiska skäl till allt. Det verkade också finnas en stor portion intuition i hennes deklaration i mycket ringa ålder, att hon ville bli något slags rockstjärna.

Hon deklarerade inledningsvis att hon i sitt sommarprogram ville spela musik som låg lite vid sidan av allfarvägarna. Det senare gällde kanske ändå inte Prince, Mauro Scocco, Leonard Cohen och Mick Jaggers och Keith Richards’ ”Beast of Burden”, men jag lyssnade på det så väl som på det för mig mer okända med stor behållning. Ett extra plus för ett intressant och hörvärt och inte minst rytmiskt/gungigt musikurval!

Sommar i P1 med Jonas Gardell

22 juni 2013 17:44 | Media, Musik | 2 kommentarer

Jag hade bespetsat mig på ett mycket bra startprogram i årets ”Sommar”-serie i P1 – det kan man förvänta sig av Jonas Gardell – men jag måste bekänna att jag blev åtminstone lite besviken.

Fast det började mycket bra, med ett lätt komiskt möte med Astrid Lindgren och så ”Idas sommarvisa” som musikinslag.

Men sen kändes det, från ”Copacabana” med Jean Banan och framåt, som att Jonas Gardells känsla för musik inte riktigt står i paritet med hans känsla för ord.

Gardells sommarprat kretsade rätt mycket kring det en Povel Ramel-låt han spelade ger uttryck för: ”Livet är ett helvete”, ett kanske inte helt adekvat budskap till alla dem som lyssnar i hängmattan.

Naturligtvis har det Gardell skildrade hänt, men till exempel historien om mötet med den kända skådespelerskan Meryl Streep gjorde åtminstone mig mer beklämd än road.

Över huvud innehöll det här sommarprogrammet mer om livets brutalitet än om dess lättsamheter. Fast naturligtvis kände jag starkt med Jonas Gardell, när han berättade om sin och systerns möte efter många år med den från deras mamma frånskilda pappan, det möte som visade sig bara ha syftet att tillskansa sig en målning.

Melodikrysset nummer 25 2013

22 juni 2013 12:40 | Film, Mat & dryck, Media, Musik, Resor, Serier, Teater, Trädgård, Ur dagboken | 4 kommentarer

För mig blev det en lite ovanlig midsommarafton, eftersom Birgitta och jag började med att, åtminstone över dagen, lämna Öregrund. Skälet var att Birgittas systerdotter Anna-Karin hade förlagt sitt 50-årsfirande till just midsommarafton, så vi åkte följaktligen till Upplands Väsby. Och eftersom vädret var ljuvligt, kunde firandet förläggas till ett trädgårdsbord. Vi, våra barn och Birgittas faster Karin uppvaktade med ett Kalevala-smycke.

När det blev dags för hemfärd, erbjöd sig Birgittas syster Karin och hennes man Hasse att skjutsa oss till Öregrund, och det tog vi förstås tacksamt emot. Väl i Öregrund dukade Birgitta fram en riktig festmiddag, som avslutades med jordgubbar på glasverandan.

Men nu är det alltså midsommardag, dessutom också melodikrysslördag.

Som vanligt spände krysset över ett ganska brett fält, allt ifrån tjecken Julius Fučiks klassiker ”Gladiatorernas intåg”, som skulle ge oss ordet gladiator, till de sedvanliga melodifestivalbidragen, rätt färska båda två.

Martin E-Type Eriksson gjorde ”Paradise” 2010 ”Line of Fire” för he Poodles i Melodifestivalen 2008 – jag har fått en rättelse från Gunnar Bergquist.

Och Ralf Gyllenhammar med ”Bed On Fire” förekom i årets melodifestival.

Mycket musikalmusik var det den här gången.

”Tomorrow” var hämtad ur ”Annie”. Den här musikalen, av Charles Strouse (musik) och Thomas Meehan (text), är av ganska sent datum, från 1977, men dess förlaga, den tecknade serien ”Little Orphan Annie” av Harold Grey, började tecknas redan 1924. En svensk översättning gick i Aftonbladet förr i världen.

”Det bästa jag vet” var hämtad ur Richard Rogers och Oscar Hmmersteins ”Sound of Music” (1956), som jg har sett både som film och senast i en scenuppsättning på Uppsala Stadsteater.

Uppsala Stadsteater kommer förresten att sätta upp också en annan musikal som förekom i dagens kryss, ”Cabaret” med musik av Fred Ebb och John Kender samt text av Joe Maskroff. Vi hörde ”Mein Herr” som i Uppsala kommer att sjungas av Sarah Dawsn Finer, eftersom hon är kontrakterad för rollen som Sally Bowles. Välkomna till Uppsala, och har ni inte läst den litterära förlagan, Christopher Isherwoods ”Farväl till Berlin”, rekommenderar jag er att göra det också.

Också ABBAs ”Mamma Mia” kom så småningom att ingå både i en scenföreställning och i en film. Själv har jag sett uppsättningen på Broadway.

Förr lyssnade jag ganska mycket på Kim Larsen, så jag känner väl igen hans röst, även om jag själv inte har just ”Bare for at gøre et forskel”.

Jag vet inte precis om jag håller med Alf Robertson, när han sjunger ”Jag önskar jag var arton år igen”, men en del ålderskrämpor – till exempel min tilltagande gråstarr – skulle jag gärna vilja bli av med.

Men de är skönt att i ett sådant här skymningsläge ha en livskamrat – för att citera Dusty Springfield: ”You Don’t Have To Say You Love Me”.

Och för att fortsätta med familjerelationer: Hasse Alfredson, vars ”P & B” jag förresten såg på DVD sent i går kväll, och Tina Ahlin sjöng tillsammans ”Om döttrar” ur ”Prins korv under taket” (1999). Jag uppskattar mycket både Alfredson och Ahlin – Tina har faktiskt en gång varit inne på min blogg och frågat om musik (!).

I dag passar det väl bra att avsluta med en ljuv syntes av både text och musik, ”Uti vår hage”, en svensk folkvisa:

Uti vår hage

Uti vår hage där växa blå bär.
Kom hjärtans fröjd
Vill du mig något, så har du mig här!
Kom liljor och akvileja,
Kom rosor och salivia,
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd!

Fagra små blommor där bjuda till dans.
Kom hjärtans fröjd
Vill du, så binder jag åt dig en krans!
Kom liljor och aquileja,
Kom rosor och salvia,
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd!

Kransen den sätter jag sen i ditt hår,
Kom hjärtans fröjd
Solen den dalar men hoppet uppgår!
Kom liljor och akvileja,
Kom rosor och salivia,
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd!

Uti vår hage finns blommor och bär,
Kom hjärtansfröjd
Men utav alla du kärast mig är!
Kom liljor och akvileja,
Kom rosor och salivia,
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtansfröjd

Fast det finns ju faktiskt ett frågesvar kvar att redovisa. Så vi sjunger ”Sommar, sommar, sommar” och låter det bli en övergång till ett radioprogram med Jonas Gardell om en liten stund.
.

Ytterligare en mätning bekräftar grön framgång i Oslo

21 juni 2013 23:59 | Politik | Kommentering avstängd

Huvudnyheten i den mätning som nyligen publicerades i Klassekampen bekräftas i ytterligare en oslogallup, utförd av Respons och publicerad i Aftenposten: Miljøpartiet de Grønne har chans att ta ett mandat i Oslo i höstens stortingsval. Partiet får i den här mätningen 4,1 procent i Oslo (+ 1,7), att jämföra med o,6 procent i stortingsvalet 2009 och 2,5 procebnt i kommunvalet 2011).

Totalt har intresset för miljöfrågorna kanske inte ökat våldsamt mycket; snarare sker det en omfördelning av gröna väljare. Sosialistisk Venstreparti har länge frmställt sig inte bara som en röd utan också en grön kraft i regeringskoalitionen med AP och SP, men det är ju mer låst av regeringssamarbetet och tycks därför förlora mark till MdG. I den här mätningen får SV 6,2 procent (- 0,1), att jämföra med 10,3 procent i stortingsvalet 2009 och 6,3 procent i kommunvalet 2011.

Det likaledes miljöinriktade Senterpartiet, som ingår i den röd-gröna regeringen, är en nullitet i Oslo; det är i likhet med sin svenska namne från början ett jordbrukar- och landsbygdsparti. I Oslo får SP i den här mätningen bara 0,7 procent (+ 0,3), att jämföra med 1,0 procent i stortingsvalet 2009 och 0,5 procent i kommunvalet 2011.

Också Venstre, som profilerar sig som ett liberalt miljöparti, har i Oslo tappat lite mark, – 0,4 procentenheter, och landar nu på 6,0 procent. Det är aningen sämre än i stortingsvalet 2009 (6,4 procent) och klart sämre än i kommunvalet 2011 (8,2 procent).

Också i den här mätningen (alltså för Oslo) backar Arbeiderpartiet med 1,8 procentenheter till 30,0 procent, att jämföra med 35,0 procent i stortingsvalet 2009 och 33,1 procent i kommunvalet 2011.

Och även i den här oslomätningen är Høyre största parti med 35,5 procent, men partiet backar med 4,0 procent. Den aktuella nivån är ganska identisk med resultatet i kommunvalet 2011, 35,7 procent, men det innebär en stark framryckning jämfört med debacvlet i stortingsvalet 2009, 21,7 procent.

Konkurrenten Fremskrittsparftiet ökar i den här mätningen, med + 1,5 till 9,5 procent. Det är ett bättre resultat än i kommunvalet 2011, 7,0 procent, men det ligger fortfarande långt under resultatet i stortingsvalet 2009, 17,6 procent.

Starkt framåt i Oslo går också Kristelig Folkeparti, som ökar med hela 2,1 procentenheter och nu får 4,1 procent, att jämföra med 2,7 procent i stortingsvalet 2009 och 2,4 procent i kommunvalet 2011.

Rød Valgallianse är ytterligare ett bevis på att de norska storstadsväljarna i dag tycks vara mer benägna att lägga sin röst på något av de mindre, men mer profilerade alternativen. I den här oslomätningen ligger partiet med 3,8 procent (+ 0,9) under sprärren för att få mandat, men dess stöd som är relativt stabilt (4,0 procent i stortingsvalet 2009 och 3,6 procent i kommunvalet 2011) är så pass hyggligt, att ett lokalt mandat inte ter sig utopiskt.

Suverän Beck-film av Bo Widerberg

20 juni 2013 17:19 | Deckare, Film, Politik | 7 kommentarer

Per Wahlöös och Maj Sjöwalls kriminalroman ”Den vedervärdige mannen från Säffle” (1971) filmades 1976 av Bo Widerberg. ”Mannen på taket”, som filmversionen kallades, är den överlägset bästa filmversionen av någon av de sammanlagt tio beckromanerna: hela persongalleriet är fångat på pricken, filmen behåller bokens samhällskritiska ton och framför allt är filmen minst lika spännande som boken.

Senarfe har det ju gjorts mängder av beckfilmer, men i nytillskotten, som alltså inte har någon bokförlaga, har det ursprungliga persongalleriet krympt. Kvar finns framför allt Martin Beck, men fortfarande känns Widerbergs grepp att låta Carl-Gustaf Lindstedt spela Beck djärvt och nydanande. Också för de andra poliskaraktärerna har Widerberg hittat utmärkta uttolkare: Sven Wollter som Lennart Kollberg, Thomas Hellberg som Gunvald Larsson, Håkan Serner som Einar Rönn.

Och Karl-Axel Heiknert fångar i rollen som Harald Hult på pricken den polisbrutalitet och den sociala ignorans som kritiseras i Sjöwall-Wahlöös deckare. Genom honom (plus en del i arkiv undangömda dokument) blir det också uppenbart varför Stig Nyman (Hadar Johansson) under sjukhusvistelse på Sabbatsbergs sjukhus mördas på det mest bestialiska sätt. Men Nyman, liksom hans baneman, den före detta poliskollegan Åke Eriksson (Ingvar Hirdvall), får vi bara skymta – Widerbergs liksom Sjöwall-Wahlöös fokus ligger på vad det är som har framkallat mördarens raseri.

Widerberg bygger bilderna av sina rollkaraktärer också på de beteenden som utmärker personer som är dem närstående: Birgitta Valberg som offrets änka samt Gus Dahlström och Bellan Roos som mördarens föräldrar. Faktum är att deras rollkaraktärer känns lika autentiska som Bo Holmström i rollen som TV-reporter.

Också de viktigaste miljöerna, filmade i trakten av Odenplan, känns realistiska och autentiska.

Slutscenerna, där mördaen, den förorättade polismannen Åke Eriksson, försedd bland annat med ett avancerat automatvapen, från ett tak på Dalagatan börjar skjuta poliser, hör till de mest spännande jag har sett inte bara i svensk film. Mannen på taket blir förstås själv till slut skjuten, men dess förinnan har han skjutit och skadat många, bland dem Martin Beck som försöker ta sig upp till honom (Beck är illa däran men räddas, också det en nervpirrande opeation på hög höjd). Till det kommer den spektakulära men mycket spännande sekvensen där mördaen lyckas skjutga ner en polishelikopter.

Och ändå lyckas Widerberg, liksom Sjöwsall-Wahlöö, få oss som ser filmen att begripa att roten till det onda, det som har utlöst de här vanvettsdåden, är ett svinaktigt och brutalt beteende från andra polises sida,

De gröna ökar i Oslo

19 juni 2013 19:06 | Politik | 4 kommentarer

Sentio har för Klassekampen gjort en opinionsmätning för Oslo, en mätning som har fått publicitet också i andra media.

Det mest anmärkningsvärda med den här undersökningen är att Miljøpartiet de Grønne, sen sin start i Norge närmast ett negligerbart parti, i den här mätningen i Oslo samlar 4 procent, vilket är + 3,4 procentenheter mer än i förra valet. Bekräftas det här i andra undersökningar är det närmast en sensationell ökning.

I gengäld har Rød Valgallianse, som har sett ut att kanske kunna ta ett mandat i Oslo, gått tillbaka till 3 procent (- 1).

För Arbeiderpartiet ser det illa ut i den norska huvudstaden. Jämfört med valet 2009 backar partiet med 9 procentenheter och får nu 26 procent.

Det kommande valets stora vinnare ser fortfarande Høyre ut att bli, så även i Oslo. I den här mätningen får partiet i Oslo hela 34,5 procent (+ 12,9).

Arbeiderpartiet hsr redan tidigre i landsgenomsnitt haft en svag ställning, och enligt den här undersökningen skulle partiet minska med ytterligare 9 procentenheter och landa på 26 procent.

Men också Sosialistisk Venstreparti har tappat 3,3 procentenhetrer sedan valet och ligger nu i Oslo på 6,9 procent.

Fremskittspartiet skulle tappa 4 procentenheter och hamna på 13,6 procent, och det är väl det här som gör att hoppet inte behöver vara helt ute för den sittande röd-gröna regeringen. FRPs framtoning är ganska aggressiv och krävande, och utan dess stöd i någon mening kan Høyre knappast bilda regering.

Alltså: Senterpartiet, i Oslo visserligen ett mycket litet parti (0,5 proent = – 0,5), är förvisso större på den norska landsbygden men ändå ett litet parti. De båda övriga mittenpartierna Venstre (8,7 procent = + 2,3) och Kristelig Folkeparti (2,2 procent = – 0,5) lutar mest åt att stödja en høyreregering, men de är heller inte helt främmande för att stödja en arbeiderpartiregering.

De gröna framhåller i sin nya styrkeposition (nåja) att man kanske borde bygga en regering på en grön dimension, men de och de borgerliga mittenpartierna plus det röd-gröna SV har ju sammanlagt en ganska svag position och kommer av allt döma också att ha det efter höstens stortingsval.

And now I’m 76

19 juni 2013 12:43 | Barnkultur, Film, Mat & dryck, Media, Musik, Prosa & lyrik, Resor, Serier, Trädgård, Ur dagboken | 19 kommentarer

When I’m Sixty-four

Text och musik: Paul McCartney, 1967

When I get older losing my hair,
Many years from now,
Will you still be sending me a valentine
Birthday greetings bottle of wine?

If I’d been out till quarter to three
Would you lock the door,
Will you still need me, will you still feed me,
When I’m sixty-four?

oo oo oo oo oo oo oo oooo
You’ll be older too, (ah ah ah ah ah)
And if you say the word,
I could stay with you.

I could be handy mending a fuse
When your lights have gone.
You can knit a sweater by the fireside
Sunday mornings go for a ride.

Doing the garden, digging the weeds,
Who could ask for more?
Will you still need me, will you still feed me,
When I’m sixty-four?

Every summer we can rent a cottage
In the Isle of Wight, if it’s not too dear
We shall scrimp and save
Grandchildren on your knee
Vera, Chuck, and Dave

Send me a postcard, drop me a line,
Stating point of view.
Indicate precisely what you mean to say
Yours sincerely, Wasting Away.

Give me your answer, fill in a form
Mine for evermore
Will you still need me, will you still feed me,
When I’m sixty-four?

Whoo!

* * *

Nja, för egen del är jag redan 76 – fyller år i dag. Tunnhårig är jag sen länge, har också andra och mer besvärande krämpor.

Men den här dagen började helt strålande.

Jag uppvaktades på sängen av Birgitta med paket och en bukett vita rosor. Den vita rosen, Rosa alba maxima, slår ut före midsommar här i Roslagen, enligt familjemyten just på min födelsedag.

På köksbordet stod dessutom en nyplockad bukett med pioner och akleja.

Jag fick många böcker – mängden förklaras av att Birgitta är medlem i en bokklubb och sparar sådant som hon vet intressar mig i halvårsposter, en till jul och en till min födelsedag. Den här gången fick jag tre böcker av Primo Levi i en volym, ”Är detta en människa?”, ”Fristen” och ”De förlorde och de räddade”, vidare ”Ensam i Berlin” av Hans Fallada, Jörn DonnersMammuten” samt Tommy Körbergs memoarer ”Sjung tills du stupar”, nedtecknade av Klas Ekman. Flera av de här böckerna är veritabla tegelstenar, så jag hoppas att mitt besök hos ögonläkaren i nästa vecka leder till önskat resultat.

Barnböcker – jag vill gärna ha såna i present också – är lättare att läsa. ”Barbros bästa” innehåller berättelser av Barbro Lindgren, en favorit. Här får man möta figurer som den vilda bebin, Max, Benny samt Loranga, Masarin och Dartanjang. Dessutom har jag fått andra delen av Sara Olaussons serieversion av ”Loranga”.

Jag har också fått några DVD-filmer. Det går än så länge ganska bra att se svenska filmer, som ju inte fordrar textning, och av sådana har jag fått två boxar. Bo Widerberg-boxen innehållerr hela sju filmer: ”Barnvagnen”, ”Kvarteret Korpen”, ”Elvira Madigan”, ”Ådalen 31”, ”Mannen på taket”, ”Mannen från Mallorca” och ”Ormens väg på hälleberget”. Jag har förstås sett flertalet av dem tidigare, också skrivit om några av dem, men jag kommer ändå att se och se om hela samlingen. Dessutom fick jag en Hasse & Tage-samling, Volym 3, som innehåller fem filmer: ”Den enfaldige mördaren”, ”P & B”, ”Falsk som vatten”, ”Jim och piraterna Blom” och ”Vargens tid”. Slutligen har jag också fått två filmer som tvingar mig att sitta närmare TVn: Woody AllensFörälskad i Rom” och 007-filmen ”Skyfall”.

Och det är faktiskt inte slut med det. Birgitta har lovat att när vi ganska snart på vår östersjökryssning besöker Helsingfors, ska vi gå in i en Marimekko-butik och förnya mitt bestånd av nu i många fall ganska slitna marimekkoskjortor.

Efter presentregnet på sängen bjöds jag av hustrun att komma med ut i köket, där det till morgonkaffet serverades egenhändigt komponerad smörgåstårta, för ovanlighetens skull rund eftersom brödet i den bestod av Fazers rallarhalvor. Supergott tillsammans med nybryggt kaffe, Coop Prima apelsinjuice och Verum hälsofil.

Ute skiner solen, och födelsedagen har bara börjat. Närmast ska jag, äntligen, läsa morgontidningarna, ja vid det här laget även kvällstidningarna.

Hjärtkontroll på Akademiska

18 juni 2013 17:41 | Politik, Resor, Ur dagboken | 5 kommentarer

I går fick jag åka in till Uppsala – jag hade fått en kallelse till kontroll på hjärtkliniken. Varken EKG eller något annat visade på något nytt och oroande – det är inte på den här fronten mina aktuella propblem finns. Samtalet med läkaren slutade med att vi nästan föll i varandras armar i fråga om apoteksväsendets utveckling,

Nej, det är i stället vänstra ögats gradvis allt sämre funktion som oroar mig. Den ständiga dimma jag numera går omkring i är särskilt påtaglig när det är solsken – men i går, när jag gick från Ackis, var det mulet och regnigt, så eftersom jag inte hade hunnit få någon lunch, skyndade jag mig till Fågelsången vid Svandammen för att få något i magen. En stor köttbullsmacka plus kaffe mättade ordentligt.

Jag gick också en sväng till Apoteket, bara för att finna att en av de mediciner jag hade slut på inte längre fanns på min receptlista. Jag ska ha den – det hade senast bekräftats av läkaren på Akademiska – så i dag har jag försökt ringa till min vårdcentral för att få receptförnyelse. Bara för att flera gånger bli avsnoppad av en automatisk telefonsvarare som hävdar att det inte går att ta emot fler samtal nu. För mig är det helt obegripligt att det kan finnas några tekniska hinder för att ta emot och banda enkla samtal om receptförnyelse – jag kan proceduren: personnamn, personnummer, medicin – och jag brukar också ange namnet på min husläkare. Det här borde ju kunna funka dygnet runt, men jag ringde alltså under kontorstid. Och det här borde ju också kunna göras per mejl, en banalt vanlig kommunikationsväg för de flesta av oss.

Man kan få hjärtinfarkt för mindre!

Märk väl: den här vårdcentralen är inte längre en del av den så kallade offentliga byråkratin.

« Föregående sidaNästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^