Ytterligare en seriebok om Loranga, Masarin och Dartanjang
23 juni 2013 16:26 | Barnkultur, Serier | Kommentering avstängdSara Olaussons serieversion av Barbro Lindgrens ”Loranga, Masarin och Dartanjang” är nu framme vid del 2. Förlag är den här gången Kartago, som tycks ha tagit över rättigheterna även till Del 1, som ni kan läsa om ovan under Kulturspegeln, Serier.
Sara Olausson vårdar ömt sin mosters särpräglade karaktärer, utöver den nämnda titeltrion också Arga gubben, som i ett av avsnitten i det här albumet – förgäves – försöker att få Loranga och Dartanjang satta i fängelse. Dartanjang växlar i det här albumet mellan att vara både rörmokare och tigertämjare, och hela familjetrion kastar sig i lianerna, när hela huset förvandlas till en djungel. Dess förinnan har vi fått vrfa med om en fullständigt absurd olympiad mellan Loranga och Masarin.
Köp gärna hem den här serieversionen, men läs också Barbro Lindgrens original i bokform.
Sommar i P1 med Maja Ivarsson
23 juni 2013 15:26 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 1 kommentarJag är inte närmare bekant med Maja Ivarsson och The Sounds – det har kanske att göra med skillnaden i ålder: hon är 33 och jag 76 – men jag lyssnade med stort intresse på hennes Sommar i P1 i dag.
Hon berättade öppenhjärtigt om drogmissbruk och missanpassning och att hon utsattes för våldtäkt, även om att det – trots höga betyg – höll på att gå käpprätt åt helvete med skolgången i gymmnasiet, något också om vad det var som fick henne att komma på fötter. Ändå saknade jag kanske ett försök till sammanhängande analys av vaför livet blev som det blev. Lite abrupt undslapp det henne vid ett tillfälle att hon såg sig som socialist, men i så fall är hon mer av en känslans och intuitionens socialist än jag, som jagar rationalistiska skäl till allt. Det verkade också finnas en stor portion intuition i hennes deklaration i mycket ringa ålder, att hon ville bli något slags rockstjärna.
Hon deklarerade inledningsvis att hon i sitt sommarprogram ville spela musik som låg lite vid sidan av allfarvägarna. Det senare gällde kanske ändå inte Prince, Mauro Scocco, Leonard Cohen och Mick Jaggers och Keith Richards’ ”Beast of Burden”, men jag lyssnade på det så väl som på det för mig mer okända med stor behållning. Ett extra plus för ett intressant och hörvärt och inte minst rytmiskt/gungigt musikurval!
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^