Det privata livet och det samhälleliga

27 februari 2013 22:34 | Barnkultur, Deckare, Film, Mat & dryck, Politik, Ur dagboken | 19 kommentarer

Jag hade egentligen tänkt se om ”Vänd dem inte ryggen” (”Blackboard Jungle”) i eftermiddags – jag såg den när den var ny 1956, och sen dess har jag bland annat läst praktiskt taget allt av Ed McBain, som var manusförfattare. På det skulle det i sedvanlig ordning ha följt en filmartikel här på bloggen.

Men så ringde den barnledige sonen, Matti, från Stockholm och ville komma till oss och hälsa på tillsammans med lilla dottern, Ella. Och det tog förstås över både agendan och engagemanget.

Ella är ännu inte ett år men en nyfiken och orädd krabat. Hon känner sig uppenbart trygg med farfar och farmor även när pappa Matti försvinner ur rummet. Hon pratar oupphörligt, även om bara ett par av de ord hon återkommer till med lite god vilja kan tydas. Hon är jättenyfiken och undersökande, så vi tvingas för första gången på nu många år att lyfta undan ömtåliga prydnadssaker från bokhyllornas underskåp. Hon leker med de småbarnsleksaker vi plockar fram ur leksaksförrådet. Hon äter med god aptit, och hon vill absolut inte sova middag – miljön i vår lägenhet är uppenbart alldeles för intressant för det.

På eftermiddagen kommer Kerstin hem från sitt jobb och blir överraskad och glad över brorsans oaviserade besök. Sen ringer hon till skolan för att göra Viggo och Klara uppmärksamma på att lilla kusin Ella är hemma hos oss och hälsar på – och barnen kommer rusande hem, snabbare än de har gjort på länge.

Det är faktiskt en fröjd att sedan se dem sitta på golvet och leka med Ella – Ella accepterar dem genast som lekkamrater, och så här roligt tror jag inte att de större barnen heller har haft på mycket länge.

Matti beslutr sig för att tillsammans med Ella stanna också över middag – jag har tidigare bjudit på hemgjord pyttipanna och stekt ägg till lunch – så Kerstin snor ihop en kycklingmiddag på kort tid. Birgitta och jag ska nämligen gå på S-föreningens möte. Så vi hinner avsluta samvaron hemma med gemensam middag med barn och barnbarn.

Sen kilar jag och Birgitta i väg till ett möte med Svartbäckens socialdemokratiska förening, årsmöte dessutom. Det hålls i en källarlokal inte långt från vårt hus, så vi hinner fram precis i tid.

Själva årsmötesförhandlingarna genomförs snabbt och effektivt och utan några konflikter, och om dem finns inte mycket att förtälja. I stället är det två andra frågor som väcker vår diskussionslust.

Inbjuden gästtalare är Johan Pelling, som skärskådar bostadspolitiken, allmänt men med tyngdpunkt i Uppsala. Det blir en livlig och bra diskussion om bostadsbrist, hyresnivåer, segregation och annat – både jag och Birgitta deltar i debatten.

Och under Övriga frågor informerar Inger Grandell om det hot om eventuell nedläggning av vår konsumbutik som uppenbart finns men som kringgärdas av hemlighetsmakeri.

Någon nedläggning ska i alla fall inte få ske bakom ryggen på trogna konsummedlemmar som Enn Kokk och Birgitta Dahl. Räkna med ett jävla liv, om det skulle vara sant! Lördagen den 2 mars klockan 12.00-15.00 finns både butiksföreståndaren och en representant för distriktsstyrelsen i butiken för en medlemsaktivitet, och då tänker vi se till att det blir en sådan.

19 kommentarer

  1. Är det egentligen så märkligt att allt fler Konsumbutiker läggs ner i Sverige med tanke på den prisnivå man erbjuder de allt färre kunderna jmf med konkurrenterna, då i första hand ICA. Bara ett mycket litet exempel: Felix Lingonsylt kostar i den lokala Konsumbutiken mer än 10 kr mer än i ICA-butiken. Den konsumentkooperativa idén var en gång i tiden mycket bra, men har, liksom mycket annat i det svenska samhället, förskingrats till något intetsägande. Det är, både bokstavligt och bildligt, längesedan föräldragenerationen satt och räknade sina konsumkvitton.

    Comment by Bengt Eliasson — 2013 02 28 11:57 #

  2. Till Bengt Eliasson: Jag kan inte just ditt prisexempel, men jag kan åtminstone tänka mig att sånt som du anför är grunden för den spridda föreställningen, att Konsum är så mycket dyrare än till exempel ICA. Ditt exempel kan mycket väl stämma utan att man kan dra alltför vittgående slutsatser av det. Konsum har privata märkesvaror som Felix, nästan alltid de mest efterfrågade privata märkesvarorna, men deras prispolicy går inte ut på att pressa priserna mest på just de här varorna. Om du går in i en Konsum-butik ska du finna, att det ofta finns en motsvarande vara av märket Coop som i enlighet med prissättningsfilosofin inom kooperationen är billigare. Det senaste betydelsefulla exemplet på det här är de för barnfamiljerna viktiga mjölkprodukterna. Om du går in i närmsta Coop-butik och kollar, ska du finna, att den förvisso säljer sådana produkter från Arla, Valio och de andra, men att där också finns sådana från det numera av Coop ägda mejeriet i Dalarna,, och att dessa alltid är billigare än de privata alternativen.

    Men det här begriper säkert inte tillfälliga kunder hos Coop – de jämför vad det varumärke de brukar köpa i ICA kostar där respektive i en Coop-butik.

    Det här gör att jag nästan alltid, när jag handlar i en Coop-butik (och det gör jag praktiskt taget alltid), automatiskt väljer Coop-märkesalternativet. Bara undantagsvis, när jag anser att en privat märkesvara har någon märkbart lockande kvalitet, väljer jag de kända märkesvaror som dominerar i privathandeln (även om ICA också numera har ett ICA-märkt sortiment).

    Bland annat för att mota det sistnämnda, har Coop under senare tid börjat utveckla ett eget, dyrare märkesvarusortiment, kallat Coop Prima. Själv köper jag ur detta regelbundet bland annat Coop Prima apelsin- respektive äppeljuice – mycket god ren fruktjuice utan tillsatser.

    Men åter igen: om du som tillfällig besökare i en Coop-butik, kanske av en slump, handlar den här juicen, finns det kanske en mer prismedveten hustru hemma som säger: ”Hur i helvete kunde du köpa så dyr juice? Gå inte till Coop mer!”. Detta fastän man mycket väl kan köpa billig juice där också.

    Slutligen, Coop har ett särskilt lågprissortiment också, kallat Coop Xtra. Det är det här sortimentet som tidigare gick under benämningen Blåvitt.

    För övrigt är det ingen som räknar Konsum-kvitton numera. Köpen registreras på ditt Med mera-kort, och du får högre återbäring desto mer köptrogen du är.

    Comment by Enn Kokk — 2013 02 28 13:07 #

  3. Nej, på Konsum handlar man av andra skäl än priset. I mitt fall pga att Konsum är närmast bostaden.Är man prismedveten eller har begränsad hushållsbudget är man tvingad att söka sig till andra alternativ. Möjligen kan butikerna Coop Extra vara ett alternativ. Återbäringen är ett hån när man handlat till 10-30% dyrare pris. Tyvärr Enn, fler nedläggningar är att vänta.

    Comment by Dan — 2013 02 28 16:07 #

  4. Till Dan: Så stor kan prisskillnaden generellt sett inte vara. Det spelar roll vad det är man handlar – här hänvisar jag till vad jag skrev i ett annat svar.

    Sen finns det också andra skäl än de jag hittills har nämnt till att vissa varor i Coop Konsum är dyrare: Konsumentkooperationen gjorde tidigt en bred miljösatsning, vilket tidigare bland manifesterdes i benämningen ”Gröna Konsum”. En rad varor inom relevanta segment heter ”Änglamark”: livsmedelprodukter framställda under bred hänsyn ill miljön, kemisk-tekniska produkter som skonar människa och miljö och så vidare. Men även de här produkterna blir, av lätt införstådda skäl, något dyrare än de som inte tillverkas under motsvarande hänsyn.

    En slutsats av det jag har skrivit borde vara att kooperationen främst drar medvetna konsumenter, intresserade också av andra aspekter än priset. Men att det visst går också att handla hyggligt billigt i deras butiker, om man tycker att priset är det allena saliggörande.

    Comment by Enn Kokk — 2013 02 28 16:24 #

  5. Tyvärr, den här matchen vinner inte konsumentkooperationen. En verksamhet måste gå ihop vilket inte Coop gör. Likaså måste en familjs hushållsbudget gå ihop. Det är uppenbart att kundunderlaget som av ideologiska skäl har råd att handla på konsum är begränsat.

    Comment by Dan — 2013 02 28 17:06 #

  6. Till Dan: Men det här stämmer heller inte generellt. I lilla Öregrund, där vi bor under sommarhalvåret, handlar majoriteten – OBS – av ortsborna i Coop Konsum, medan ICA, som får ett visst sommargästuppsving sommartid, inte attraherar. Det här gick så långt att ICA under en period var satt i konkurs – verksamheten låg helt nere.

    Också butiksledning och personal spelar roll!

    Comment by Enn Kokk — 2013 02 28 17:21 #

  7. Dan:

    Jag vet inte, men jag känner en risk att du jämför äpplen och päron här. Jag vet ju inte, men min närmaste butik är säkert 10-30 procent billigare än en stormarknad i utkanten av stan. Detta gäller ju oavsett vilken butikskedja man har närmast. Jag har en ICA-butik närmast, en supermarket, och den är gissningsvis 10-30% dyrare än ICA Maxi eller Coop Forum.

    Detta beror på att den nära butiken är mindre, har mindre stordriftsfördelar och eventuellt högre lokalkostnader.

    Dock vet jag ärligt inte hur prissättningen fungerar inom Coop. Sätts priserna av varje butik eller är det centraliserad prissättning?

    Comment by Fredrik — 2013 02 28 19:02 #

  8. Nejdå. Ingen blandad fruktkorg här inte. Självklart jämför jag inte en Coop Nära eller en Coop Konsum med Willys eller ICA Maxi. De ska naturligtvis jämföras med Coop Extra. Hursom, Coop förlorar matchen oavsett jämförelse mot lika butikskoncept.

    Comment by Dan — 2013 02 28 19:27 #

  9. Enn: Självklart kan trevligt bemötande spela roll vid valet av butik när alternativen är begränsade på en liten ort. Tyvärr är dock Coop ett sjunkande skepp och fler nedläggningar av butiker är att vänta. Snart finns inga fler tillgångar att täcka de stora förlusterna med.

    Comment by Dan — 2013 02 28 19:47 #

  10. Till Dan: Men i öregrundsfallet handlar det inte bara om trevligt bemötande. De flesta öregrundsborna och också en stor del av sommargästerna tycker att kombinationen av varuurval och pris hos Coop Konsum är bättre än hos ICA. På en sådan här liten ort, där man känner många och är halvbekant med andra, kan man lyssna sig till det här

    Och i Öegrund började det här för årtionden sen, i och med att Konsum fick nya stora lokaler med stort parkeringsutrymme utanför. Jag minns ett bastusamtal en fredag eftermiddag, då de nakna herrarna där knappast till största delen var ortsbor – dessa hade vid den tiden knappast hunnit hem från sina jobb – då en av herrarna lyriskt började tala om Konsums förträfflighet och fick medhåll av flera av de andra närvarande.

    Vi som har handlat i Konsum i Öregrund har haft lyckan att ha en rad föreståndare med god känsla för vad kunderna ville ha i lite olika avseenden.

    Comment by Enn Kokk — 2013 02 28 20:29 #

  11. Enligt Dagens Nyheter idag (28/2) gör KF en förlust i miljardklassen. Det mesta handlar om ett misslyckat försök att slippa betala stora belopp i skatt (efter fastighetsaffärer). Alla inom s-rörelsen tycks inte tycka att det är häftigt att betala skatt…

    Men även utan skattesmällen går KF med ökande antal miljoner i förlust. Och det handlar om tresiffriga miljonbelopp.

    När det gäller Gröna Konsum verkar det, tyvärr, mest handla om ett PR-jippo som kostat stora belopp för att ändra skyltar och annonsutseenden.

    Comment by Jean — 2013 02 28 20:40 #

  12. Till Jean: Nu är KF partipolitiskt neutralt och inte någon S-rörelse, även om många av kooperationens pionjärer var socialdemokrater – men jag känner också själv till exempel borgerliga som har valt att handla i Konsum, och för många miljöpartister är Coop Konsum det rimligaste alternativet inom detaljhandeln.

    Också jag har läst artikeln om skattetvisten, men den säger ju egentligen ingenting om kooperationens förmåga att driva butiker.

    Gröna Konsum är verkligen inget övergivet PR-jippo. Kolla änglamarkssortimentet och utbudet i till exempel frukt- och grönsaksavdelningarna, och du ska finna att Coop Konsum fortfarande är det gröna alternativet inom detaljhandeln.

    Comment by Enn Kokk — 2013 02 28 20:50 #

  13. Som Konsummedlem sedan 1967, och tidvis även aktiv i en förening, vet jag vad uttrycket ”partipolitiskt neutralt” betyder i praktiken.
    Att Roland Svensson, Hans Ahlsén och andra andra framträdande socialdemokrater abonnerat på topposterna i KF och i de lokala konsumföreningarna är naturligtvis en ren slump…

    Att KF gick med 210 miljoner kronor i rörelseförlust år 2011 och med 280 miljoner kronor år 2012 säger givetvis ingenting om kooperationens förmåga att driva butiker.

    Men den ena Konsumbutiken efter den andra läggs ner samtidigt som det ständigt poppar upp nya Ica Nära, Ica Supermarket och Ica Maxi. Det kanske inte heller säger något.

    Comment by Jean — 2013 03 01 11:20 #

  14. Till Jean: Jag kan se åtminstone ett par rimliga förklaringar till den utveckling du beskriver.

    Konsum hade, när jag kom till Uppsala 1959, en oerhört tät butiksstruktur. Om man tar det område jag bor i, Svartbäcken, som exempel, fanns det inte bara en butik vid Torbjörns torg (lite mindre och på annan plats), utan också ytterligare en en bit norr om denna och hela två till på vägen in mot centrum. Det här var en naturlig och till en början smart anpassning till ett äldre kundmönster. När sedan bilismen på allvar slog igenom och de stora köpladorna lockade genom utbud och pris, var det – på grund av medlemsdemokratin – mycket svårt att snabbt byta till det nyetableringsmönster, som är nyckeln till ICAs framgång.

    Numera är det – om två butiker ligger vägg i vägg – också storlek och varuutbud, inte bara priset, även om naturligtvis även det spelar en viktig roll, som avgör vart majoriteten av kunderna går.

    På en punkt ger din framställning en felaktig bild: Kooperationen startar också nya stora butiker i helt nya lägen. Här i Uppsala finns som färskt exempel en tämligen nyöppnad stor och varurik Coop-hall på östra sidan av gångtunneln under nya järnvägsstationen, det vill säga i ett läge där många av Uppsalas många pendlare passerar. Det är en mycket smart placering till exempel med tanke på pendlare som behöver kunna handla snabbt för att inte få en alltför sen middag.

    Comment by Enn Kokk — 2013 03 01 11:46 #

  15. Det var väl musikfilmen ”Rock around the clock” som gick i onsdags, inte ”The blackboard jungle”, som du nämner ovan.
    Jag trodde att någon av de 14 kommentarerna ovan skulle påpeka din sammanblandning, men allt handlade om det utdöende Konsum.
    Ingen inom COOP, trots att det gått många år av negativ utveckling för COOP, fattar varför ICA drar ifrån hela tiden.
    En del, som måste ligga i företagskulturen, är servicenivån, bemötandet från personalen.
    De gånger jag förirrat mig in på någon COOP har jag märkt en klar skillnad till COOPs nackdel.

    Comment by Gunnar Bergquist — 2013 03 02 14:13 #

  16. Till Enn Kokk: Det stora problemet för konsumentkooperationen är och varit bristen på goda ledare. Det är inte i alla lägen bra att personer, som huvudsakligen har erfarenhet från den politiska och fackliga världen, får uppdrag att leda stora organisationer. Det visar med all avsevärd tydlighet exemplet KF, vars väg har kantats av olika ”affärer”. Det är ju självklart att dessa förlustsiffror, som KF redovisar, måste med nödvändighet någongång betalas och då ytterst av kunderna i form av högre priser. Det är ju så den svenska marknadsekonomin fungerar. För år 2012 gjorde KF en förlust efter skatt med hisnande ca 2,2 miljarder kr. Det frågan om den av valberedningen enhälligt föreslagne nye ordföranden Anders Sundström kommer att räcka till för företaget skall, som målsättningen är, kunna för 2013 redovisa ett positivt resultat. Med all respekt för Anders Sundström som person så är jag tveksam till detta. Som jmf kan nämnas att ICA-koncernen redovisade en vinst efter skatt på 919 miljoner kr för år 2012.

    Jag delar inte din uppfattning att Coop-butikernas priser ligger någorlunda i paritet med den dominerande aktören på svensk matmarknad, ICA, som, om jag inte minns fel, har ca 50% av marknaden. Bara ett prisexempel till: Vi köper, för den goda smakens skull, endast bröd från Fazer och där ligger flertalet Coop-butiker långt högre än ICA-butikerna. Och så kan man gå från varugrupp till varugrupp och finna att Coop i alla fall på ett sätt slår ICA, nämligen när det gäller högre prisnivå. Jag hör redan dina invändningar, men jag anser mig vara en ytterst medveten konsument. Dessutom är jag mycket intresserad av mat och vin, vilka är, enligt min mening, viktiga ingredienser till ett gott liv.

    När jag handlar väljer jag alltid kvalitet för pris, vilket gör att jag aldrig handlar kött och fisk på ICA och Coop utan på saluhallarna, oftast Hötorgshallen men även de andra om tiden så medger, vilka har det bästa utbudet. När det ex vis gäller kött tycker jag f ö att ICA inte håller måttet, än mindre Coop. Jag saknar förtroende för dessa vad det gäller kötthanteringen. Alla dessa skandaler i köttbranschen vi på senare tid bevittnat torde bara vara toppen på isberget.

    Sedan när det gäller ditt exempel på apelsinjuice bör man kanske påpeka att, med tanke på att denna dryck oftast intas till frukost, kaffe minskar effekten av C-vitaminintag.

    Eftersom du brukar på denna blogg slå ett slag för statliga Apoteket AB, vill jag nämna att Coop-kortet gäller på Kronans Droghandel. Till skillnad från Apoteket ABs bonussystem kan man ju, som du vet, använda Coopbonusen i många butiker.

    Comment by Bengt Eliasson — 2013 03 02 18:19 #

  17. Till Bengt Eliasson: Jag har själv Fazers osötade sura bröd som frukostbröd av både smak- och diabetesskäl. Men jag tror att du har missat ett av mina påpekanden, att Coop har en lägre prisnivå på sina egna Coop-märkta varor än på privata tillvrkares märkesvaror.

    Sen är jag ganska säker på att du underskattar Anders Sundström. Det säger jag inte bara för att jag känner honom hyggligt väl. Han gick ju över från politiken till Folksam och har där gjort ett utomordentligt gott jobb, så jag har goda förhoppningar om att han ska lyckas vända den negativa utvecklingen för Coop.

    Apoteket i Öregrund tillhör Kronan-kedjan, så under sommarhalvåret gör jag mina apoteksinköp där och utnyttjar förstås då Med mera-kortet.

    Comment by Enn Kokk — 2013 03 02 19:27 #

  18. Till Gunnar Bergquist: Jag såg ju av anförda skäl aldrig filmen och kan därför ha blandat ihop två filmer, som kom med ett års mellanrum och där låten och Bill Haley i båda fallen förekom: Först kom ”Blackboard Jungle” (1955) och sen ”Rock Around the Clock” (1956).

    Comment by Enn Kokk — 2013 03 02 19:41 #

  19. Till Enn Kokk: Jag har ingen annan uppfattning än vad du redovisar om Anders Sundström, vilken är en synnerligen kompentent person, men med hänsyn till KFs stora problem, så blir ändå frågan om han kan lyckas vända den blödande skutan. Bara framtiden har dock det svaret. Man får ändå hoppas att han lyckas med uppdraget, då KF behövs på marknaden som en motkraft till bl a ICA.

    Är det inte så att de vanliga märkesvarorna på ICA, exempelvis Felix, Scan etc (som i sig är dyrare än ICAs egna, men som ändå måste betraktas som de bästa), ändå är billigare än t o m Coops egna märken. Coop väljer ju naturligtvis att höja priserna på privata märken för att kunna sälja de med sitt egna namn på.

    ———

    Fazer Rågform är ett måste på morgonen! Och där har Sverige något att lära sig av både Finland och Estland, att baka ett gott bröd! Livet kan inte bli bättre än om man har skivor av Marskin Leipä, från Mikkeli och säljs bara inom Sokos (KFs motsvarighet i Finland), smör, Mustaleima-ost, och kall öl.

    ——–

    Det märkliga är att i Finland anses Sokos matvaruavdelningar som finare och bättre än K-kauppabutikerna (finska ICA).

    Comment by Bengt Eliasson — 2013 03 02 20:27 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^