Det politiskt avvikande Tallinn

Opinionsläget i Estlands huvudstad Tallinn skiljer sig markant från det i större delen av det övriga Estland och då – i kontrast mot till exempel stockholmsregionen – inte genom att vara mer borgerligt än i landet i genomsnitt.

Trots viss nedgång under senare tid har fortfarande det lätt vänsterpopulistiska Keskerakond (Centerpartiet) en enastående stark ställning i huvudstaden – i Tallinn är Edgar Savisaar kung. Enligt en färsk opinionsundersökning från Faktum & Ariko skulle 33 procent av tallinborna lägga sin röst på Centerpartiet.

Detta har nu en för Estland specifik förklaring. I Tallinn, speciellt i dess stora betongförorter, bor majoriteten av landets ryssar. (Också i områdena längst mot öster, bort mot Narva, har Centerpartiet en mycket stark ställning.) Och det är bland ryssarna, inte så mycket bland esterna, som Centerpartiet är stort.

Socialdemokraterna, Sotsiaaldemokraatlik erakond, som i flera andra mätningar har varit landets största parti, har ökat sin andel i Tallinn och ligger nu på andra plats – men med blott 11 procent. Jag läste nyligen på de estniska socialdemokraternas hemsida, att en av de ledande ryssarna i SDEs partiledning har gett sig den på att bredda partiets bas i det likaledes ryssdominerade Narva, men Tallinn är än så länge en svårare nöt att knäcka.

Det stora borgerliga partiet, det nyliberala Reformierakond (Reformpartiet), får i den här tallinnmätningen bara 9 procent, obetydligt fler än dess koalitionspartner i regeringen, det socialkonservativa och fosterländska och kristna Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika), som får 7 procent i den här mätningen.

Nio procent av de tillfrågade deklarerar, att de inte kommer att rösta alls, medan 38 procent inte kan klara att ange något favoritparti.

Hur de sistnämnda sedan i ett verkligt val fördelar sina röster kan förstås också, till och med kraftigt, påverka valresultatet.

Invandring, ur ett annat danskt perspektiv

På sjuttiotalet fanns det ganska många danska skivor till salu i svenska skivaffärer. Vi lärde känna många danska sångare och sångerskor, utmärkta sådana, på deras eget språk. Ett exempel är Troels Trier, som jag skrev om i Aktuellt i politiken (s) nummer 2 1977, 27 januari:

Sånger om invandrare

Troels Trier har gjort LPn ”Arbejdsløs” (Sonet SLP 1715, 1976) med undertiteln ”Dansk fremmedarbejder i Sverige”. Materialet på plattan har ursprungligen gjorts för ett par TV-program om en dansk familj, som arbetslösheten hemma tvingar att flytta till Sverige, närmare bestämt till en bruksort i Dalarna.

Det har blivit en LP, som handlar om villkoren för många fler invandrare än de som kommer från Danmark; ”Og larmen fra ovnen lyder ligedan / hvad enten du kommer fra Brøndby eller Pakistan”.

I själva verket bygger kapitalismen ett Babels torn, som drabbar alla lika:

De kom med biler – kom med fly og kom med tog
Og det var tusind folkeslag og tusind sprog
Alle var fremmedarbejdere fra hvert sit land
Og det var ingen som forstod sin sidemand
Så arbejdsmarkedet var frit, frit og bevægeligt
Babylon – nu ska hele verden bygge
Det 20. århundredes guldgravere søger lykke.

Tro nu inte, att Troels Trier saknar humor! ”Ja – her har vi endelig råd til at være danske”, utbrister han i ”Mad og gæster”. Råd att köpa öl från København, snaps från Aalborg och grönländska räkor.

En extra ironisk poäng – kanske inte avsiktlig – är att musiken är den pop som möter gästarbetarna vare sig de finns i Sverige, Västtyskland eller Holland. Allt har inte urskiljbar egenart, men åtminstone några låtar, till exempel ”Doktor Velfærd – Doktor Arbejdsløshed” och ”Godmorgen” är riktigt bra.

Skivan rekommenderas framför allt till infödingarna här i landet.