I sjuttiotalets SSU levde den egna sången och musiken

1 februari 2013 16:14 | Musik, Politik | 1 kommentar

Under det tidiga sjuttiotalet frodades sången och musiken inte bara i yttervänstern utan också i den vida större reformistiska arbetarrörelsen, till exempel i SSU. Allt som gjordes var naturligtvis inte bra i professionell mening, men ur mängden och brukspoesin kunde man också vaska fram ett och annat guldkorn.

Den här texten publicerades i Aktuellt i politiken (s) nummer 8 1975 (7 maj):

SSU ger ut egen skiva

Röda röster, Eld i berget, Trots allt, Tabasco, De nya gesällerna och Mats Fjanters.

Detta är namnen på sex av SSUs klubbgäng som gemensamt svarar för SSUs alldeles färska första LP-skiva ”Så här är det….” (Frihets förlag).

Så när som på två texter är skivan rakt igenom ett SSU-verk. Sammanlagt rymmer den tretton sånger. Flera av dem handlar om Chile:

”Chilesång” med stockholmsgruppen ”De nya gesällerna”, ”Kämpa för Chiles folk” med gruppen Tabasco och ”Svarta fåglar” med nästan professionella Röda röster från Boden.

Särskilt vacker är kanske sången ”Deltar oundvikligen”; den skiljer sig också från övriga med sitt lugna tempo och sitt samtidigt både mycket politiska och lyriska innehåll. Bernt Rosengren har skrivit texten till den och Göran Blomqvist har komponerat melodin. (Den här sången hör man också i nya SSU-filmen ”Tillsammans är vi starka”.)

Men också de övriga sångena är hörvärda. Trots att ambitionen med skivan i första hand inte har varit att visa fram det musikaliskt perfekta utan mer att tala om, att amatörismen, här i sångglädjen, frodas bland rörelsens unga.

Arrangör och producent för skivan är Ulf Numan och Björn Fridegren.

”Så här är det….” kostar 25 kronor och kan beställas från SSU. (Särskilt bra med skivn är att texthäfte medföljer – man kan alltså både sjunga och spela med i alla sångerna.)

* * *

Beställa den går förstås inte längre i dag.

Men hur vore det om SSU och andra förgreningar av arbetarrörelsen, som har produceat skivor, gradvis lät föra över dem till CD och sen lät sälja dem via Arbetarrörelsens arkiv och blliotek, dels manuellt, dels genom beställning och postdistribution?

Vägen vit som Valium

1 februari 2013 15:12 | Musik, Politik | 2 kommentarer

Inlevelse i andra människors livsvillkor och solidaritet med samhällets utsatta var självklara fundament för den jämlikhetspräglade socialdemokrati som styrde i det sena sextiotalets och det tidiga sjuttiotalets Sverige. Bland annat var det närmast en självklarhet, att arbetarrörelsen och handikapprörelsen bildade enad front.

När HCK, Handikappförbundens Centralkommitté, gav ut en skiva om dem organisationen kämpade för, puffade vi självklart för den i Aktuellt i politiken (s) (nummer 9 1975, 13 mars):

Vägen vit som Valium

Rune Andersson har sjungit in en LP, som man måste beteckna som märklig. ”Vad gör du då, så lång dagen är?” (YTF / Europa Film EFG-501 6098, 1974) heter den. Den handlar om handikappade.

Den berättar om ångest och Valium. Den berättar om hur det är att vara ung och handikappad när det är sommar och fågelmusik och solen skiner på väggen.

Men alla sånger utgår från handikappades egna berättelser. Därför talar de till oss på ett mycket mer omedelbart sätt än den grundligaste utredningstext någonsin kan.

Bakom denna okonventionella skiva står Handikappförbundens Centralkommitté.

I skivaffären kostar den omkring 35 kronor. Man kan också beställa den för 25 kronor per styck plus porto från HCK, David Bagares gata 3, 1 trappa, 111 38 Stockholm.

* * *

Ja, skivan finns förstås inte tillgänglig nu längre, varken där eller ännu mindre i skivaffärerna.

Ändå är den, med sina texter av Rune Andersson och musik av Andersson och Berndt Egerbladh, fortfarande en angelägen och hörvärd skiva.