Oh my Stalin Party Line

9 juli 2006 17:58 | Musik, Politik | 9 kommentarer

Martin Tollén i Linköping har en läsvärd blogg, som här om dagen tog upp ett ämne, som intresserar mig mycket:

Borgerlig trotskism

Almedalsbloggen har tidigare rapporterat om den politiska allsången som arrangeras under almedalsveckan. Nu meddelar Aftonbladet att en av högersångerna var ”Oh my Stalin” som sjungs till melodin i ”Oh my darling Clementine”.

Låten har funnits i Spartacus sångbok i många år. Vi tipsades av Pelle Rödin som jag tror hittat låten på en trotskistisk amerikansk internetsida. Jag har inte hittat någon uppgift om varifrån texten ursprungligen kommer; jag har alltid trott att den skrivits av någon trotskist som kritik mot Molotov-Ribbentroppakten. Är det någon annan som vet bättre?

Texten nedan kommer från Spartacus sångbok. (EK: Jag har dock tagit med olika varianter och fört in den trolige textförfattarens namn.)

IN OLD MOSCOW, IN THE KREMLIN

Text: Walter Cliff (= Walter Gourlay), 1940-1941
Musik: Percy Montrose (”Oh my darling Clementine”), 1884

In old Moscow, in the Kremlin
In the fall of ‘39
Sat a Russian and a Prussian
Drawing up the Party line

(EK: Varianten ”Setting up…” förekommer. Också varianten ”In the spring of ´39″, vilket måste vara fel, eftersom det handlar om Molotov-Ribbentrop-pakten. Det jag här kallar för variant härstammar från en bloggartikel av Edward Lucas.)

Refräng:
Oh my Stalin, Oh my Stalin
Oh my Stalin Party line
Oh I never will forsake you
‘Cause I love this life of mine

(EK: I varianten finns ett alternativ till de två sista raderma av refrängen: ”First he changed it, then rearranget it / Oh my Stalin Party Line.” I den bok av Ronald D Cohn & Dave Samuelson som ingår i 10 CD-boxen ”Songs of Political Action”, Bear Family Records, BCD 15720 JL, 1996, finns en variant, som troligen är originalet:
Oh my darling, oh my darling,
Oh my darling Party line
Oh, I never will desert you
Cause I love this life of mine)

Leon Trotsky was a Nazi
We all knew it for a fact
Pravda said it, We all read it
‘Fore the Hitler-Stalin pact

(EK: I ”Songs for Political Action” skrivs sista raden ”Before the Hitler-Stalin pact.)

Oh my Stalin, Oh my Stalin…

Once a Nazi, would be a shotsy
That was then the party line
Now a Nazi’s, hotsy-totsy
Volga boatmen sail the Rhine

(EK: I den variant jag har tillgång till är första radens ”would be a shotsy” utbytta mot ”would be shot, see” – den finns också i ”Songs for Political Action”. Dessutom finns i den andra versionen en extra upprepningsrad allra sist: ”I can bend this spine of mine”.)

Oh my Stalin, Oh my Stalin…

Now the Fuehrer and our leader
Stand within the Party line
All the Russians, love the Prussians
Trotsky’s laying British mines

Oh my Stalin, Oh my Stalin…

I den varianttext jag har tillgång till finns en tilläggsstrof:

Party comrade, Party comrade,
What a sorry fate is thine!
Comrade Stalin does not love you
´Cause you left the Party line.

Oh my Stalin, Oh my Stalin…

***

Jag stötte först på den här sången i Ronald B Cohen & Dave Samuelson: “Songs for Political Action: Folkmusic, Topical Songs and the American Left 1926-1953″, bok till box med 10 CD, Bear Family, BCD 15720, 1996. Jag har, utan att nämna just den sången, skrivit om den här boxen bland annat i min artikeln om den amerikanska sångvänstern och andra världskriget – se under Kulturspegeln, Musik. Där ges bakgrunden till varför sånger som ”In Old Moscow, in the Kremlin” kom till: den av kommunister dominerade amerikanska sångvänstern predikade, under trycket av Molotov-Ribbentrop-pakten och därtill manade av det amerikanska kommunistpartiet, pacifism. (Men när Hitlertyskland anföll Sovjetunionen, blev det annat ljud i skällan…)

Teorin att kommunisterna, det vill säga stalinisterna, skulle hånas av just trotskisterna för Molotov-Ribbentrop-pakten är ju ganska sannolik redan som teori. Ämnets sångliga sida har också behandlats i en artikel av R Serge Denisoft & Richard Reuss, ”The Protest Songs of the American Trotskyists”, införd i The Journal of Popular Culture nummer 2 1972.

Den aktuella sången är skriven av Walter Cliff alias Walter Gourley, medlem av Young People´s Socialist League (en del av den trotskistiska Fjärde internationalen), Staten Island, New York; den är tillkommen 1940 eller 1941.

På skiva kom den först på Joe Glazers och Bill Friedlands ”Ballads for Sectarians”, Labor Arts, cirka 1951.

Sen sjöngs den in på Joe Glazers och Abe Brumbergs skiva ”My Darling Party Line: Irreverent Songs on International Communism” (Collector Records, Silver Springs, B036 b, cirka 1968); Collector Records har också gett ut en sångbok med texterna till skivan. I just den här sången är Abe Brumberg solist.

Abe (Abraham) Brumberg är en judisk artist, som har sjungit in mycket på jiddish, men han är också känd som kremlolog.

Tom Glazer (1914-2003) är känd för både folksånger och folksångparodier, även tungvrickande barnvisor. Han finns också, tillsammans med bland andra Woody Guthrie, The Almanac Singers, Cisco Houston, Leadbelly, Pete Seeger och Josh White med på en CD, av intresse i det här sammanhanget: ”That´s Why We´re Marching: World War II and the American Folksong Movement”, Smithsonian Folkways Recordings SFW 40021, 1996.

Joe Glazer, känd bland annat för sina Joe Hill-tolkningar (finns på Smithsonian Folkways), var som artist inriktad på fackföreningssånger och startade för det ändamålet ett eget skivbolag i Silver Springs, Collector Records.

Collector Records hela arkiv – skivor, skivrättigheter, sångböcker med mera – har donerats till Smithsonian Folkways, som därmed ytterligare förstärker sitt unikt stora innehav av radikal amerikansk musik. Registrering och systematisering lär pågå.

Från Collector Records arkiv har mycket av materialet hämtats till CDn ”Classic Labor Songs from Smithsonian Folkways”, Smithsonian Folkways Recordings SFW 40166, 2006, som jag tidigare har skrivit om.

Man kan således inte utesluta, att Joe Glazers & Abe Brumbergs ”My Darling Party Line” eller åtminstone ”In Old Moscow, in the Kremlin” åter kan bli tillgänglig, nu på CD från Smithsonian Folkways – ett alternativ är att skivan, som är fallet med hela Smithsonian Folkways äldre kollektion, görs tillgänglig som CD vid beställning. Mejla gärna och tjata! Ta en titt på de nämnda skivorna på Smithsonian Folkways hemsida.

Carl-Adam Nycop igen

9 juli 2006 10:26 | I skottgluggen, Media, Politik | 2 kommentarer

Jag skrev här om dagen en nekrolog över Carl-Adam Nycop.

I dagens Svenska Dagbladet gör presshistorikern med mera Mats Ekdahl detsamma. Det är en kunnig och erkännande genomgång av Nycops tidningsmannagärning.

Bildtexten, som jag antar att Ekdahl inte är skyldig till, lyder:

”Carl-Adam Nycop med kulturminister Leif Pagrotsky på den senaste s-kongressen där de tittar på bilder från 1973 då Olof Palme besökte Malmö. Fotouppdraget var för tidningen Se.”

Skulle alltså Carl-Adam Nycop ha plåtat socialdemokraternas valupptakt för tidningen Se? Tekniskt skulle det ha varit möjligt; 1973 var bildtidningen Se, som Nycop skapade, ännu inte nedlagd, och det låter ju som en kul idé.

Om det vet jag ingenting, men jag vet desto mer om det som bilden som bildtexten hör till faktiskt föreställer: Carl-Adam Nycop står och talar i en mikrofon. I bakgrunden syns en jättestor skylt med loggan med säkerhetsnålen för Motståndsrörelsen mot borgerlig regering, vars ordförande Nycop var. Han var, tillsammans med Olof Palme, i själva verket en av de huvudagerande på socialdemokraternas valupptakt i Malmö 1973.

Det kunde Svenska Dagbladet gärna också påminna om!

Söndagsmorgon med Kjell Eriksson

9 juli 2006 9:10 | Politik, Trädgård, Ur dagboken | Kommentering avstängd

Birgitta sover. Matti och Karin sover.

Jag är nyrakad och nyduschad. Genom det öppna fönstret fläktar en smula av morgonens svalka ute i trädgården in i rummet. Strax ska jag börja laga frukost och lyssna på Godmorgon världen i P1.

Jag har just läst den första av våra morgontidningar, UNT. I dess bostadsbilaga medverkar då och då – så i dag – min genom Ordfront i Uppsala nyförvärvade kompis Kjell Eriksson. Han skriver om trädgård; han är ju inte bara deckarförfattare utan också trädgårdsmästare.

I dag förbannar han sin dumhet att ha bokat en resa till Entrevaux, en by i Sydfrankrike – han måste ju åka ifrån Charles de Mills, Hippolyte och Leda, som blommar i den egna trädgården.

Kjell Eriksson har i en tidigare krönika skällt på ytligheten i TVs trädgårdsprogram, vilket bildar bakgrund till avslutningen i dagens krönika, som i ton och inställning mycket liknar det tal Birgitta höll vid midsommarstångsresningen vid Hembygdsgården här i Öregrund; jag talar här om två trädgårdsodlare, som förenar sinne för skönhet och odling med engagemang för världen utanför. Så här skriver Kjell Eriksson:

”Men nu ska jag inte klaga! Sommaren är ju som vackrast. För att uthärda tiden, och då talar jag inte bara om trädgårdsprogram, behöver jag stillheten i trädgården.

Det slog mig härom kvällen, efter att ha lyssnat på nyheterna från Gaza, hur många odlare som blir offer för övervåld.

Jag erinrade mig paprikaodlaren utanför Jeriko, eller jordgubbsmannen, eller olivodlaren utanför Nablus, alla skickliga yrkesmän, alla med en enda brinnande önskan: att få så och skörda i fred och frihet.

Jag riskerar ingen stridsvagn på tomten, jag kan pumpa vatten fritt och ingen röjer mina träd och vinstockar för att bereda plats för en mur. Det enda anfall från luften jag råkar ut för är myggens ihärdiga inande.

I det sammanhanget framstår urusel tv som en petitess och mitt eget påtande med rosor som en nästan oanständigt privat och privilegierad verksamhet.

Perspektiven växlar. Solen skiner. Stidslarmet ljuder i världen. Louise Odier doftar i sommarkvällen. Från cykelvägen hörs skratt från förbipasserande ungdomar. En trollslända svischar från dammen. Det är sommar och jag önskar alla odlare välgång.”