Jag har blivit kompis med Klara

25 juli 2006 18:44 | Ur dagboken | 1 kommentar

I dag tog Birgitta med Viggo och Kerstin på fiske- och badtur med sin snurra. Kvar hemma blev Bo, Klara och jag.

Jag ägnade mig mycket åt Klara, långa stunder på heltid, och resultatet kom: en som lekte så mycket med henne, bar henne runt trädgården, badade henne i badbalja utanför förstutrappen och visade henne en massa nya spännande saker kunde man nog betrakta som en kompis, verkade Klara tycka. Jag fick allt fler soliga leende, och hon började ”prata” och till och med sjunga för mig. På en av trädgårdsvandringarna fick hon körsbär och bigarråer av mig – jag såg noga till, att hon inte fick i sig några kärnor – och sen ville Klara mata morfar med hallon, krusbär och röda vinbär.

Till att börja med tog hon lovar in och kollade, att pappa Bo satt i datorrummet. Men när han sen helt försvann en stund för att hämta fiskesällskapet vid båten, blev det ingen tragedi; samvaron med morfar fortsatte som tidigare under dagen.

När fiskesällskapet kom hem – Viggo med en strömming, som mormor stekte till middag åt honom – var det bara mamma som gällde igen, ett tag, för Klara.

I stället kom Viggo och ville absolut, att morfar skulle vara med honom: smyga på bergåsarna runt om på tomten.

Det är inte så dumt att vara morfar. Det är det närmaste jag kommer, när det gäller tron på ett evigt liv.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^