Oh my Stalin Party Line

9 juli 2006 17:58 | Musik, Politik | 9 kommentarer

Martin Tollén i Linköping har en läsvärd blogg, som här om dagen tog upp ett ämne, som intresserar mig mycket:

Borgerlig trotskism

Almedalsbloggen har tidigare rapporterat om den politiska allsången som arrangeras under almedalsveckan. Nu meddelar Aftonbladet att en av högersångerna var ”Oh my Stalin” som sjungs till melodin i ”Oh my darling Clementine”.

Låten har funnits i Spartacus sångbok i många år. Vi tipsades av Pelle Rödin som jag tror hittat låten på en trotskistisk amerikansk internetsida. Jag har inte hittat någon uppgift om varifrån texten ursprungligen kommer; jag har alltid trott att den skrivits av någon trotskist som kritik mot Molotov-Ribbentroppakten. Är det någon annan som vet bättre?

Texten nedan kommer från Spartacus sångbok. (EK: Jag har dock tagit med olika varianter och fört in den trolige textförfattarens namn.)

IN OLD MOSCOW, IN THE KREMLIN

Text: Walter Cliff (= Walter Gourlay), 1940-1941
Musik: Percy Montrose (”Oh my darling Clementine”), 1884

In old Moscow, in the Kremlin
In the fall of ‘39
Sat a Russian and a Prussian
Drawing up the Party line

(EK: Varianten ”Setting up…” förekommer. Också varianten ”In the spring of ´39″, vilket måste vara fel, eftersom det handlar om Molotov-Ribbentrop-pakten. Det jag här kallar för variant härstammar från en bloggartikel av Edward Lucas.)

Refräng:
Oh my Stalin, Oh my Stalin
Oh my Stalin Party line
Oh I never will forsake you
‘Cause I love this life of mine

(EK: I varianten finns ett alternativ till de två sista raderma av refrängen: ”First he changed it, then rearranget it / Oh my Stalin Party Line.” I den bok av Ronald D Cohn & Dave Samuelson som ingår i 10 CD-boxen ”Songs of Political Action”, Bear Family Records, BCD 15720 JL, 1996, finns en variant, som troligen är originalet:
Oh my darling, oh my darling,
Oh my darling Party line
Oh, I never will desert you
Cause I love this life of mine)

Leon Trotsky was a Nazi
We all knew it for a fact
Pravda said it, We all read it
‘Fore the Hitler-Stalin pact

(EK: I ”Songs for Political Action” skrivs sista raden ”Before the Hitler-Stalin pact.)

Oh my Stalin, Oh my Stalin…

Once a Nazi, would be a shotsy
That was then the party line
Now a Nazi’s, hotsy-totsy
Volga boatmen sail the Rhine

(EK: I den variant jag har tillgång till är första radens ”would be a shotsy” utbytta mot ”would be shot, see” – den finns också i ”Songs for Political Action”. Dessutom finns i den andra versionen en extra upprepningsrad allra sist: ”I can bend this spine of mine”.)

Oh my Stalin, Oh my Stalin…

Now the Fuehrer and our leader
Stand within the Party line
All the Russians, love the Prussians
Trotsky’s laying British mines

Oh my Stalin, Oh my Stalin…

I den varianttext jag har tillgång till finns en tilläggsstrof:

Party comrade, Party comrade,
What a sorry fate is thine!
Comrade Stalin does not love you
´Cause you left the Party line.

Oh my Stalin, Oh my Stalin…

***

Jag stötte först på den här sången i Ronald B Cohen & Dave Samuelson: “Songs for Political Action: Folkmusic, Topical Songs and the American Left 1926-1953″, bok till box med 10 CD, Bear Family, BCD 15720, 1996. Jag har, utan att nämna just den sången, skrivit om den här boxen bland annat i min artikeln om den amerikanska sångvänstern och andra världskriget – se under Kulturspegeln, Musik. Där ges bakgrunden till varför sånger som ”In Old Moscow, in the Kremlin” kom till: den av kommunister dominerade amerikanska sångvänstern predikade, under trycket av Molotov-Ribbentrop-pakten och därtill manade av det amerikanska kommunistpartiet, pacifism. (Men när Hitlertyskland anföll Sovjetunionen, blev det annat ljud i skällan…)

Teorin att kommunisterna, det vill säga stalinisterna, skulle hånas av just trotskisterna för Molotov-Ribbentrop-pakten är ju ganska sannolik redan som teori. Ämnets sångliga sida har också behandlats i en artikel av R Serge Denisoft & Richard Reuss, ”The Protest Songs of the American Trotskyists”, införd i The Journal of Popular Culture nummer 2 1972.

Den aktuella sången är skriven av Walter Cliff alias Walter Gourley, medlem av Young People´s Socialist League (en del av den trotskistiska Fjärde internationalen), Staten Island, New York; den är tillkommen 1940 eller 1941.

På skiva kom den först på Joe Glazers och Bill Friedlands ”Ballads for Sectarians”, Labor Arts, cirka 1951.

Sen sjöngs den in på Joe Glazers och Abe Brumbergs skiva ”My Darling Party Line: Irreverent Songs on International Communism” (Collector Records, Silver Springs, B036 b, cirka 1968); Collector Records har också gett ut en sångbok med texterna till skivan. I just den här sången är Abe Brumberg solist.

Abe (Abraham) Brumberg är en judisk artist, som har sjungit in mycket på jiddish, men han är också känd som kremlolog.

Tom Glazer (1914-2003) är känd för både folksånger och folksångparodier, även tungvrickande barnvisor. Han finns också, tillsammans med bland andra Woody Guthrie, The Almanac Singers, Cisco Houston, Leadbelly, Pete Seeger och Josh White med på en CD, av intresse i det här sammanhanget: ”That´s Why We´re Marching: World War II and the American Folksong Movement”, Smithsonian Folkways Recordings SFW 40021, 1996.

Joe Glazer, känd bland annat för sina Joe Hill-tolkningar (finns på Smithsonian Folkways), var som artist inriktad på fackföreningssånger och startade för det ändamålet ett eget skivbolag i Silver Springs, Collector Records.

Collector Records hela arkiv – skivor, skivrättigheter, sångböcker med mera – har donerats till Smithsonian Folkways, som därmed ytterligare förstärker sitt unikt stora innehav av radikal amerikansk musik. Registrering och systematisering lär pågå.

Från Collector Records arkiv har mycket av materialet hämtats till CDn ”Classic Labor Songs from Smithsonian Folkways”, Smithsonian Folkways Recordings SFW 40166, 2006, som jag tidigare har skrivit om.

Man kan således inte utesluta, att Joe Glazers & Abe Brumbergs ”My Darling Party Line” eller åtminstone ”In Old Moscow, in the Kremlin” åter kan bli tillgänglig, nu på CD från Smithsonian Folkways – ett alternativ är att skivan, som är fallet med hela Smithsonian Folkways äldre kollektion, görs tillgänglig som CD vid beställning. Mejla gärna och tjata! Ta en titt på de nämnda skivorna på Smithsonian Folkways hemsida.

9 kommentarer

  1. Tack så mycket för den utförliga utredningen – och för smickret om min blogg!

    Comment by Martin Tollén — 2006 07 15 19:31 #

  2. Till Martin Tollén: Den här sången har verkligen inte, som du påpekade, någon högerbakgrund – vänstern kan fövisso ta hand om sina egna galningar.

    Pelle Rödin, som du nämner, känner jag laboremusvägen. Vi samarbetade inför Laboremus´100-årsjubileum 2002.

    Comment by Enn Kokk — 2006 07 15 20:46 #

  3. Hej, hej. Visan fanns alltså i S-studentklubben Spartakus sångbok innan jag kom in i bilden, jag fann bara upphovet. Däremot tror jag att jag fann (kanske tar jag åt mig äran utan grund) för linköpingsklubben passande ”Spartakists are coming to town” (på melodin Santa Claus is coming to town).

    Den visan ska (enligt dem själva) ha sitt ursprung hos de amerikanska socialdemokraternas – Democratic Socialists of America – ungdomsorganisation.

    Hur det kommer sig att de (ofta) blivande S-tjänstemännen på östgötaslätten tagit sitt klubbnamn från en kommunistisk resning i Tyskland runt 1920 och främst sjunger trotskistiska visor, är kanske värt en egen mässa. Men kanske bättre det än bonderomantiska och punschdoftande ”så grann står Östergyllen”?

    Comment by Pelle Rödin — 2006 07 19 12:08 #

  4. Till Pelle Rödin: Hej! Jag var, i början av sextiotalet när jag i perioder var halvtidsanställd ombudsman i Studentförbundet, i Linköping och sonderade terrängen för en klubb där. Vi satsade då på att få till stånd klubbar på seminarierna – jag var i Härnösand och Umeå i samma ärende. Linköping fick sin klubb 1963, tror jag. Men den hette då Socialdemokratiska seminarieklubben, inte Spartakus.

    Sen tror jag mig minnas, att linköpingsklubben i den där vevan, när även Laboremus gick ut i bokstavsöknen, hörde till dem som vandrade vidare vänsterut. Kanske var det under de här åren som klubben började kalla sig Spartakus? Men det här var alltså efter min tid.

    För den teorin talar karaktären på spartakistupproret i Tyskland. Men sen fanns det ju den egentlige Spartacus och hans slavuppror att knyta an till också.

    Martin Tollén kanske vet.

    Comment by Enn Kokk — 2006 07 19 13:33 #

  5. Pelle är blygsam då han beskriver sin egen betydelse. Han har satt outplånliga avtryck i Spartacus kulturverksamhet. Vi är glada för att Spartacus kunde betala tillbaka lite av skulden då Laboremus behövde lära sig texten till Laboremi kampsång i samband med Laboremus 100-årsjubileum.

    Den socialdemokratiska studentklubben i Linköping tog namnet SSU-Spartakus i slutet av 1960-talet inspirerade av det tyska spartakusförbundet. Som Enn skriver försvann klubben vänsterut. Namnet Spartacus återtogs under andra halvan av 1990-talet – då inspirerat av klubbens tidigare historia. Jakob Björneke beskriver detta på ett oefterhärmligt sätt i spartacushistoriken som finns på Spartacus hemsida.

    Om det är någon som känner sig manad att komplettera spartacushistoriken med ytterligare kapitel kan ni kontakta mig eller mejla någon i styrelsen.

    Varför spartacisterna kan sjunga trottesånger? Det beror nog på att ingen skulle drömma om att beskylla oss för att vara vänsteravvikare ;-) Pelle, du har väl kvar den fantastisk självironiska orangea (!) t-shirten från SSU-Östergötlands distriktsårskonferens 1999 eller 2000?! Vad var det nu för text på den Pelle??

    Spartacus skulle sjunga Östergyllen oftare om någon mer än jag kunnat melodin…

    Comment by Martin Tollén — 2006 07 19 18:12 #

  6. Vad stod det på ”den fantastisk självironiska orangea (!) t-shirten från SSU-Östergötlands distriktsårskonferens 1999 eller 2000″?

    Nyfiken.

    Comment by Fredrik Jansson — 2006 07 19 21:39 #

  7. Pelle tyckte så mycket om tröjan att han tiggde till sig min. Du kanske kan fråga honom…

    Comment by Martin Tollén — 2006 07 19 22:10 #

  8. Hej

    Jag är en före deta Spartakist som snubblade in på den här gamla bloggdiskussionen. Jag vet att jag av okänd anledning läst den förr. Jag kom dock inte förrän nu att tänka på att du, Enn, kanske har lite om Socialdemokratiska seminarieklubben i Linköping att skriva om till Spartakushistoriken?

    Comment by Johan — 2010 09 26 17:33 #

  9. Till Johan: Jag var i 1960-talets början bland annat ombudsman i Socialdemokratiska studentförbundet och besökte då Linköping, eftersom det där fanns ett seminarium, som kunde utgöra rekryteringsbas för en klubb. Någon kontakt hittade jag också, och det bildades redan då en klubb. Men det här är ungefär allt jag gjorde och minns, så det är inte mycket att hänga upp en tryckt berättelse på.

    Comment by Enn Kokk — 2010 09 26 19:17 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^