Livet är inte det värsta man har

I lördags hade vi Anna-Karin Hammar och hennes hustru Ninna Edgardh Beckman på middag; de har ett sommarhus ett stenkast från vårt här i Öregrund.

Vi har varit hembjudna till dem ett par gånger, och nu var det vår tur att bjuda hem dem för första gången. Vi besiktigar huset och promenerar genom trädgården med dess olika rum. Före middagen sitter vi länge vid trädgårdsbordet: dricker vitt sydafrikanskt vin, äter rostade brödstycken med ungersk paprika och vitlök och pratar.

När vi är på väg in till middagen – Birgitta har lagat fläskfilé med örter ur den egna trädgården – utbrister Anna-Karin:

– Vilken underbar kväll!

Och jag replikerar med ett danskt citat: ”Livet är inte det värsta man har.”

Anna-Karin skrattar.

Citatet kommer från Benny Andersen, född 1929.

Sången har jag lärt mig (och lärt mig att älska) på en rad socialdemokratiska partikongresser i Danmark:

SVANTES LYKKELIGE DAG

Av Benny Andersen

Se, hvilken morgenstund, solen er rød og rund,
Nina er gået i bad, og jeg spiser ostemad.
Livet er ikke det værste man har, og om lidt er kaffen klar.

Blomsterne blomstrer op, der går en edderkop,
fuglene flyver i flok, når de er mange nok.
Lykken er ikke det værste man har, og om lidt er kaffen klar.

Græsset er grønt og vådt, og bierne de har det godt,
lungerne frådser i luft, ah, hvilken snerleduft.
Glæden er ikke det værste man har, og om lidt er kaffen klar.

Sang under brusebad, hun må vist være glad,
himlen er temmelig blå, det kan jeg godt forstå.
Lykken er ikke det værste man har, og om lidt er kaffen klar.

Nu kommer Nina ud, nøgen og fugtig hud,
kysser mig kærligt og går ind for at red’ sit hår.
Livet er ikke det værste man har, og om lidt er kaffen klar.

Edderkop är spindel. Annars tror jag inte det finns något svårt i den här sången, för öron som inte är vana vid danska.

Vi avslutar kvällen på glasverandan, ett inglasat skepp ut i trädgårdens grönska. Dörren står vidöppen ut mot den varma kvällen. På bordet de första jordgubbarna från vår egen trädgård. I skivspelaren Bruce Springsteens ”We Shall Overcome: The Seeger Sessions”.

Och så låter vi samtalet handla om det som tankarna och associationerna för oss till.

Anna-Karin och Ninna vet att vi inte är troende; Anna-Karin frågade mig vid vårt första möte, och jag sa, att jag är ateist.

Men vi har många andra förbindelselänkar, intellektuella och politiska, som gör umgänge och samtal meningsfullt.

Om vådorna av att heta Enn Kokk

Fredrik Jansson klagar på sin blogg ”Wigforsska tankar” – länk finns här bredvid – på att ha blivit felstavad: ”Vem fan är Fredrik Janson?” heter det här inlägget.

Då skulle han veta, hur det är att heta Enn Kokk.

I mitt fall handlar det inte bara om stavningen. En gång, när jag var chefredaktör för Aktuellt i politiken (s) och årligen bevakade samtliga andra partiers samtliga stämmor och kongresser, var jag bland annat på centerstämma och bodde då på Ronneby Brunn.

Centerstämmorna – rikstinget, partiets, kvinnoförbundets och CUFs stämmor – tog en hel vecka, och hustrun ville förstås hålla kontakten medan de pågick. Men när hon ringde till Ronneby Brunn och bad att få tala med Enn Kokk, svarade växeltelefonisten rappt:

– Ett ögonblick, så ska ni få tala med köket!

När hon hade hamnat i köket tre gånger, ledsnade Birgitta och tog reda på mitt rumsnummer. Fortsatta samtal inleddes med ”Kan jag få tala med rum nummer…”.

May Engwall

Ser i tidningen att May Engwall kandiderar till riksdagen på socialdemokraternas lista i Sörmland. Hon är 80 och presenterar sig som feminist. Och hon satsar egna pengar på att finansiera en personvalskampanj; hon vill in i riksdagen.

När jag var chefredaktör för Aktuellt i politiken (s), jobbade May Engwall som grafiker på Svenska Dagbladet. Hon var ordförade för den socialdemokratiska föreningen på arbetsplatsen, moderattidningen, och enda kvinnan i Grafiska fackförbundets styrelse.

Hon skrev också: kåserier i A-pressen och i förbundsorganet Grafia under signaturen Maj O´Näs. När jag kom i kontakt med henne, hade hon också publicerat en kåserisamling och en ungdomsbok, ”Motellmysteriet”, och medverkat i ett par lyrikantologier, exempelvis ”Plejaderna 77″.

Hon medverkade förstås också i min tidning. Hennes första novell för Aktuellt i politiken (s) var ”Som skärvor av glas” (nummer 11 1977), mycket expressivt illustrerad av Jane Bark. I nummer 9 1980 infördes ”Samtal med Conny”, fint illustrarad av Maiken Banner-Wahlgren. I nummer 15 1983 fanns ”Mammas lilla hobby”, illustrerad av Claes Forsslöf.

På den tiden publicerade hon också debattartiklar i dagstidningarna. Hon var en radikal röst.

Och är, antar jag. Om jag bodde i Sörmland, skulle jag allvarligt överväga att kryssa henne i höstens val.

Men eftersom man bara kan kryssa en person, skulle jag hamna i ett svårt dilemma. På sörmlandslistan finns också Mattias Vepsä, förbundssekreterare i SSU (vänstersidans huvudkandidat i den stora hoplappningen), en ung person som för den äkta socialdemokratiska partitraditionen vidare.