Danmark: Socialdemokratiets tillbakagång jämfört med valet förklaras sannolikt av partiets hållning i flyktingfrågan

20 januari 2016 16:09 | Politik | Kommentering avstängd

Vi startar som vanligt med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Norstats senaste mätning, från den 17 januari, för Altinget ger följande resultat:

Socialdemokratiet 25,6 procent
Radikale Venstre 5,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 8,9 procent
Alternativet 5,7 procent
Venstre 19,7 procent
Dansk Folkeparti 19,5 procent
Konservative Folkeparti 3,2 procent
Liberal Alliance 7,3 procent

Ritzau Index, en sammanvägning av resultaten i de senaste opinionsmätningarna, ger den 20 januari följande resultat:

Socialdemokratiet 25,1 procent
Radikale Venstre 5,4 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 9,2 procent
Alternativet 5,8 procent
Venstre 18,9 procent
Dansk Folkeparti 19,9 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 7,6 procent

Socialdemokratiets svagare siffra än i valet har med stor sannolikhet att göra med partiets hårdnande attityd mot invandrare/flyktingar, senast bekräftad i en intervju med partiledaren Mette Frederiksen. I dagens danska tidningar kan man också läsa om en lokal S-representant, som på grund av partiets hållning i den här frågan, byter parti till det miljöpartiliknande Alternativet.

Norge: Erna Solberg mer populär än Jonas Gahr Støre

20 januari 2016 15:38 | Politik | Kommentering avstängd

Arbeiderpartiets ledare Jonas Gahr Støre har länge av norrmännen setts som en bättre statsminister än den sittande, Erna Solberg, Høyre. För ett år sen föredrog 50,9 procent Støre mot 32,4 procent för Solberg.

Nu leder för första gången Solberg den här kapplöpningen. 42,5 procent håller på Solberg som statsminister mot 39,8 procent på Støre, visar en färsk undersökning gjord för NRK.

Det här är av allt att döma en effekt av hur partisympatierna har ändrats, framför allt av de sjunkande opinionstalen för Arbeiderpartiet.

PS om fallet Wallström

20 januari 2016 13:57 | Media, Politik | 5 kommentarer

Det är svårt att hitta inlägg, präglade av sans och balans, i fallet Margot Wallström. Att borgerliga politiker och borgerliga ledarskribenter försöker skada henne för att, om möjligt, fälla en populär och respekterad socialdemokratisk utrikesminister är föga förvånande. Tråkigare är det att behöva konstatera, hur lättvindigt allt för många journalister deltar i det här drevet.

Dock finns, i både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, i dag debattinlägg, som präglas av sans och balans. På DNs insändarsida finns ett inlägg av den för mig okände Göran Settergren. Han konstaterar att det finns en frivillig överenskommelse mellan Kommunal och Bostadsförmedlingen i Stockholm om att Kommunal ska lämna hälften av sina ägda bostäder till Bostadsförmedlingen för uthyrning, och att detta har uppfyllts med råge: Två tredjedelar av Kommunals lägenheter har fördelats genom Bostadsförmedlingen.

Settergren konstaterar vidare, att varken Kommunal eller LO bedriver någon egen utrikespolitik – alltså kan anklagelserna om mutbrott läggas åt sidan.

Däremot finns det starka band, även ekonomiska, mellan SAP och LO-sfären. Men ”att LO stöder SAP under valrörelserna har tidigare inte rubricerats som mutbrott”.

* * *

Det andra inlägget av intresse i det här sammanhanget, med rubriken ”Drevet saknar proportioner”, finns på Svenska Dagbladets debattsida i dag. Det är skrivet av Harald Kjellin, professor i systemvetenskap vid Stockholms universitet. Han skriver:

”En utrikesminister som bor långt utanför Stockholm måste ha en bostad i Stockholm för att kunna fungera som utrikesminister. Hon får därför hyra en tillfällig bostad i innerstan av den organisation som stöder hennes parti. Hon får ingen besittningsrätt till lägenheten vilket betyder att hon inte kan tjäna pengar på att sälja den eller hyra ut den i andra hand. Hon hyr den till normalpris. Allt detta förefaller normalt i de flesta länder men inte i Sverige. Man blir därför förvånad över att det politiskt korrekta drevet får så mycket utrymme i denna sak att landets statsminister anser sig nödgad att framträda i medier och tillrättavisa utrikesministern.”

Professor Kjellin avslutar sitt inlägg så här: ”Hela historien illustrerar bristen på proportioner i drevet. Jag är inte socialdemokrat men jag känner djup respekt för Margot Wallströms arbetsinsatser och lider över vad hon tvingas utstå i en kultur på deken.”

* * *

Varför chefsåklagare Alf Johansson deltar i det här drevet blir allt mer obegripligt.

Arbetarrörelsen ska inte idka sexploatering i sina verksamheter – men det är inget fel att den upplåter bostad åt människor också i närstående organisationer

19 januari 2016 21:33 | Mat & dryck, Media, Politik | Kommentering avstängd

Jag lärde känna Margot Wallström på den tiden hon satt i partistyrelsen, hade också en god relation till henne. Det betyder inte, att jag okritiskt har ställt upp på allt hon har sagt och gjort. Jag har kritiserat henne för att hon, när hon mötte motstånd, ibland valde den lite enkla vägen att gå och då skaffa sig något annat, roligare uppdrag. I EU-frågan hade jag en uppfattning motsatt hennes. Det här bidrog till att jag inte såg henne som någon riktigt optimal kandidat till posten som partiledare.

I dag hör jag till dem som tycker att hon har gjort ett bra jobb som Sveriges utrikesminister. Till det senare bidrar det faktum att hon har intagit en kritisk hållning till Israels politik gent emot palestinierna.

Nu är det inte det här jag aktualiter vill diskutera utan snarare det gatlopp hon tvingas löpa med anledning av att hon löste sin akuta bostadsfråga med hjälp av Kommunal.

Själv tror jag inte att hon där har gjort något formellt förgripligt – rättsväsendet kommer inte att finna att hon har begått något att straffa henne för; skrien från delar av oppositionen på hennes avgång kommer inte att få något stöd genom den helt onödiga undersökning som nu kommer att inledas om hennes lägenhetsaffär.

För egen del tycker jag det är mycket värre att hon och Kommunal har råkat i luven på varann, också att en mängd uppenbart politiskt aningslösa medlemmar i Kommunal har lämnat sitt förbund.

Själv är jag politiskt ett barn av den tid, då LO, dess olika förbund samt socialdemokratiska partiet (plus dessutom ett antal närstående folkrörelser och folkrörelseföretag) sågs som självklara förgreningar av samma rörelse, en klassrörelse i marxistisk mening. Jag syftar då inte bara på systemet med kollektivanslutning av fackliga organisationer till socialdemokratin, upprätthållet genom gemensam ideologisk utbildning – jag har själv varit föreläsare på mängder av fackliga ideologikurser – utan också på att man i vått och torrt försökte hålla ihop och tillgodose alla berördas berättigade intressen.

Ingen skulle på den tiden ha kommit på tanken att anklaga ett socialdemokratiskt statsråd för att i det ena eller det andra avseendet i sin politiska gärning försöka se till LO-medlemmarnas intressen. Detta alltså sagt mot bakgrund av att den sittande utrikesministern knappast har hanterat någon fråga av den karaktären.

Förr i världen gick folk från ett jobb till ett annat inom den samlade arbetarrörelsen, till exempel från någon facklig organisation till ett partiombudsmannaskap, och det finns fortfarande rester kvar av det här – Karl-Petter Thorwaldsson blev SSU-ordförande med arbetarbakgrund, var sedan kollega till mig på socialdemokratiska partistyrelsen och är nu alltså LOs ordförande.

Under min aktiva tid på partistyrelsen hade fackliga organisationer, självklart, egna fastigheter, där förtroendevalda och till exempel ombudsmän som rekryterades från någonstans ute i landet till jobb i Stockholm kunde bo, givetvis mot åsatt hyra. Och den samlade rörelsesolidariteten var också så stor, att ibland partiombudsmän kunde få bostad den här vägen.

Jag har aldrig själv skaffat mig bostad på det här sättet, ens tillfälligt.

Jag vill bara säga, att jag inte förstår det hallybaloo Margot Wallströms Kommunal-ägda bostad har utlöst. Kommunal har ju dessutom fått den hyra förbundet har begärt.

Jag har inte ens något emot att Kommunal äger en krog, dock förutsatt att verksamheten går med vinst och, ännu viktigare, att en förgrening av arbetarrörelsen inte tillåter porrartad verksamhet i denna sin lokal.

Estland: De traditionella partierna har ganska låga medlemstal. Men ibland expanderar de genom parlamentariska övergångar

19 januari 2016 10:47 | Politik | Kommentering avstängd

De estniska partierna är medlemsmässigt inte särskilt stora. Störst är det lätt vänsterpopulistiska Keskerakond (Centerpartiet) med 14.253 medlemmar den 1 januari 2016. Nummer två i storlek är det borgerliga, i vissa avseenden nyliberala Reformierakond (Reformpartiet) med 12.611 medlemmar. Det konservativa, kristna och estnationella Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika) är opinionsmässigt på dekis men har fortfarande 9.665 medlemmar. Först på fjärde plats kommer Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet) med 6.095 medlemmar. Det opinionsmässigt ganska framgångsrika nya partiet Vabaerakond (Fria partiet) har bara 694 medlemmar. Det i parlamentet också nya Eesti Konservatiivne Rahvaerakond (Estlands konservativa folkparti) har hela 7.747 medlemmar, vilket åtminstone delvis förklaras av att partiet har grundats på resterna av ett äldre landsbygdsparti.

Enligt en artikel i Eesti Päevaleht om partiernas medlemsutveckling är det bara de två sist nämnda partierna, de nya som fick säte i Riigikogu (Riksdagen) i det senaste valet, som har ökat sitt medlemsantal under året: EKRE med 135 medlemmar och Vabaerakond med 51.

Alla de gamla partierna backar i medlemsantal: Reformierakond med 275, IRL med 208, Sotsiaaldemokraatlik Erakond med 108 och Keskerakond med 104.

Partierna genomför medlemsvärvningskampanjer, som ger resultat främst inför val – men efter valen tenderar medlemsantalen åter att sjunka.

Fortfarande är det politiska landskapet så pass instabilt, att det också kan löna sig att försöka expandera genom att locka över folk som representerar andra partier, till exempel i parlamentet – några av de ledande socialdemokraterna är till exempel före detta centerpartister.

Den bittra striden om partiledarskapet i Keskerakond, den som vanns av den sittande partiledaren Edgar Savisaar, hade ju som en sida av saken en förlorande sida, den som i stället ville ha Kadri Simson som ordförande.

Simson förnekar att socialdemokrater skulle ha kontaktat henne för att få henne att byta parti. Men i en artikel i tidningen Postimees medger nu representanter för Socialdemokraterna, att de har gjort försök att – hittills förgäves – locka över andra som stödde henne i partiets ordförandestrid. Man kan nog inte utesluta, att det har förekommit vänskapliga kontakter av något slag också med Simson.

Danmark: Socialdemokratiet fortsatt under sitt valresultat

19 januari 2016 9:39 | Politik | Kommentering avstängd

Vi startar som vanligt med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Voxmeters senaste mätning, från den 16 januari, för Ritzau ger följande resultat:

Socialdemokratiet 24,3 procent
Radikale Venstre 5,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 9,2 procent
Alternativet 6,5 procent
Venstre 19,0 procent
Dansk Folkeparti 19,6 procent
Konservative Folkeparti 2,8 procent
Liberal Alliance 7,5 procent

Ritzau Index, en sammanvägning av resultaten i de senaste opinionsmätningarna, ger den 19 januari följande resultat:

Socialdemokratiet 25,0 procent
Radikale Venstre 5,4 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 9,2 procent
Alternativet 5,9 procent
Venstre 18,7 procent
Dansk Folkeparti 19,9 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 7,6 procent

Socialdemokratiet ligger fortsatt under sitt valresultat, medan de partier på vänstersidan, som tydligt fronderar mot den mer invandrings/flyktingrestriktiva linjen, har vunnit fler sympatisörer.

En film om det som var folkhemmet

18 januari 2016 19:01 | Film, Politik | 1 kommentar

Jag har inte läst Fredrik Backmans roman ”En man som heter Ove” från 2012, men en del filmrecensenter, vars omdömen jag har lärt mig att lita på, skriver att Hannes Holms (manus och regi) film från 2015 med samma namn är en mycket träffsäker filmversion av boken, möjligen med lite mer allvar och svärta blandade med alla skratt filmen framkallar.

Vi möter Ove, radhusområdets självutnämnde ordningsman, i filmens nutid lysande spelad av Rolf Lassgård, i filmens dåtid inte heller så tokigt gestaltad av Filip Berg. Både med hjälp av händelser i nutid och genom Oves tillbakablickar, utlösta av sådant som besök vid hustruns, Sonjas (Ida Engvolls) grav, djupnar bilden av Ove: Han blir begriplig mot bakgrund av sin arbetarbakgrund och det som hände hustrun och det barn som aldrig hann komma levande till världen. Vilken lysande skådespelare Lassgård är kommer också fram i andra enskildheter, till exempel när han ska läsa en sagobok för den nyinflyttade iranskan Parvanehs (Bahar Pars) barn.

Bahar Pars gör också hon en mycket fin rollprestation. Inte bara genom de yttre omständigheterna (inflyttning i området, svensk make med tummen mitt i handen) utan främst genom att spela en hjärtevarm och intresserad medmänniska med hjärtat på rätta stället.

Till det här kommer det hot en vitskjortad pamp (Johan Widerberg) i den kommersialiserade vårdsvängen utgör mot en av Oves grannar – men den senare räddas av, i någon mån, Ove och, framför allt, av en journalist (Anna-Lena Bergelin).

Allt det här är utomordentligt väl berättat. Möjligen tycker jag att den inlagda historien om två unga homosexuella män känns lite för konstruerat samhällstillvänd.

Men Ove själv känns oerhört äkta med sina gammaldags ideal, nu manifesta främst genom alla de taggar Ove riktar utåt. Också hans lust att ända sitt liv genom hängning (repet går av) och andra misslyckade försök känns äkta, faktiskt inte bara som en serie komiska malörer.

Och när Parvaneh mot slutet hittar honom död på riktigt, gråter jag lite i biomörkret.

Och när filmen är slut och jag ska gå sätter jag på mig min keps, en huvudbonad också filmens Ove alltid gick omkring i.

30 år sen vi gifte oss

18 januari 2016 16:06 | Deckare, Film, Mat & dryck, Ur dagboken | Kommentering avstängd

Birgitta och jag har levt samman sen mitten av 60-talet, men i går, söndag, var det 30 år sen vi gifte oss. Vid det laget var våra barn för länge sen födda – Kerstin var så pass stor att hon, när vi kom hem efter den mycket oceremoniella vigseln, bjöd på egenhändigt lagad bröllopsmiddag, pizza.

Vi har aldrig gjort någon stor sak av vår bröllopsdag, men jag och Birgitta brukar fira den genom att göra något trevligt tillsammans.

Den här gången gick vi på bio; jag lyckades få biljetter på Royal – vi ville båda se ”En man som heter Ove”. (Jag ska skriva mer om den här högst sevärda filmen.)

Den här mannen, som heter Enn, gick därefter med sin hustru den ganska korta biten över Järnvägsparken till restaurang Stationen, kallad så för att den är inhyst i det som förr var Uppsala C.

Där åt vi tillsammans en mycket god och också i övrigt mycket trevlig middag. Vi valde att äta Entrecôte Café de Paris med tomat- och löksallad samt pommes frites och drack till det alkoholfritt rött vin. Avslutade sen med var sin dubbel espresso.

Sen tog vi taxi hem till Idrottsgatan och hann också se kvällens Agatha Christie-deckare i TV, en vad gäller huvudperson ändrad version av ”Den gula hästen” (”The Pale Horse”).

Norge: Den borgerliga regeringen sitter mer stabilt

18 januari 2016 15:22 | Politik | Kommentering avstängd

I TNS Gallups opinionsmätning för norska TV 2 ökar Høyre med 2 procentenheter till 24,2 procent, vilket dock fortfarande är lägre än de 26,8 procent partiet fick i stortingsvalet 2013.

Högerpopulistiska Fremskrittspartiet ökar i den här mätningen med marginella 0,1 procentenheter och får då 15,7 procent mot 16,3 procent i stortingsvalet 2013.

Deras parlamentariska stödparti, liberala Venstre ligger kvar på 5,2 procent, detsamma som i stortingsvalet.

Den blå-blå regeringens andra stödparti i Stortinget, Kristelig Folkeparti, där många vill byta politisk sida, ökar med 0,2 procentenheter till 5,4 procent mot 5,6 procent i stortingsvalet.

Det tredje mittenpartiet, Senterpartiet, som hör hemma på den rödgröna sidan, backar med 1,2 procentenheter jämfört med december till nu 5,3 procent mot 5,5 procent i stortingsvalet.

Det ledande partiet i det rödgröna blocket, Arbeiderpartiet, minskar med 0,7 procentenheter till 33,5 procent mot 30,6 procent i stortingsvalet. Det här innebär en tillbakagång på hela 9,3 procentenheter sen januari förra året.

Det tredje partiet i den förra, rödgröna koalitionen, Sosialistisk Venstreparti, ligger med sina 3,9 procent under fyraprocentsspärren. Partiet fick 4,1 procent i stortingsvalet.

Det lilla yttervänsterpartiet Rødt ökar med 0,1 procentenheter till 2,2 procent, märkbart över valresultatet 2013, 1,1 procent.

Och det blockneutrala men något vänsterlutande Miljøpartiet De Grønne minskar med 0,4 procentenheter till 3,5 procent mot 2,8 procent i stortingsvalet 2013.

Melodikrysset nummer 2 2016

16 januari 2016 11:51 | Barnkultur, Film, Media, Musik, Teater, Ur dagboken, Varia | 6 kommentarer

Våldsamt svårt var väl inte veckans Melodikryss.

Jag gissar dock att en del melodikrysslösare, som inte är så hemma på klassisk musik, kan ha haft svårt med veckans exempel, vars titel man dessutom ville ha på tyska: ”Also sprach Zarathustra”, skriven 1896 av Richard Strauss.

Dagens första historia för barn skrevs av norrmannen Thorbjørn Egner: ”Folk och rövare i Kamomilla stad”. Den var mycket populär, när våra barn var små, men jag har ingen aning om hur känd den är för dagens barn.

Inte riktigt lika lätt var det att genast identifiera vem som läste ”Sagan om pannkakan”. Ledbokstäverna tydde på att det var fråga om någon Inga, så jag googlade sagotiteln tillsammans med Inga Gill, och det visade sig vara korrekt.

Två av dagens frågor var TV-anknutna.

Jag hörde till dem som såg ”Bröderna Cartwright” i TV, så den här seriens signaturmelodi kände jag omedelbart igen.

Också den svensk-danska ”Bron”, i vart fall den senast sända delen, har jag med intresse följt i TV. Fast här tog det ett tag, innan jag förknippade signaturmelodin med serien.

Utan tvivel var det Whitney Houston som sjöng ”Wanna Dance With Somebody”.

Och Adele (Adkins) har ju Anders Eldeman spelat tidigare i krysset, så det var inte heller svårt att komma på, vem vi i dag hörde i ”Hello”.

After Dark fick vi höra i ”La Dolce Vita”, känd från Melodifestivalen 2004.

Och så fick vi höra två melodifestivalare till:

Dels Carola Häggkvists ”Främling” från 1983, dels Arja Saijonmaas ”Högt över havet” från 1987.

Lennart Palm spelade Magnus Ugglas ”Jag mår illa”. För egen del har jag inte alls mått illa, men jag har kallats till en rad blodprov på Vårdcentralen för Waran-dosering av för mig själv helt obegripliga skäl. Just nu verkar mina värden ligga rätt igen i alla fall.

Hjärtat pumpar på det också, fast med hjälp av pacemaker. Så jag känner inte heller någon spontan lust att sjunga Bonnie Taylors ”It’s a Heartache”. Fast om jag tvangs sjunga den svenska versionen, ”Om du går nu”, skulle jag nog känna mig mindre väl till mods.

Inte heller väntar jag mig att det ska gå med Idrottsgatan 12 som med kära gamla 34an: ingen rivning är, så vitt jag vet, planerad av huset vi har bott i allt sedan mitten av 1960-talet.

Också er önskar jag ett liv i godan ro.

« Föregående sidaNästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^