Grattis, Maria Björk!

12 januari 2016 22:47 | Musik, Teater | Inga kommentarer

Jag träffade Maria Björk tillsammans med maken, Paul Kessel, på landshövdingens mottagning på Uppsala slott här om dagen. I dag avslöjar Upsala Nya Tidning, att det blir Maria som efterträder Paul som chef för Reginateatern här i Uppsala.

Nej, det är inte fråga om nepotism – det är kulturförvaltningen, ytterst kulturnämnden som har valt ut henne bland en rad sökande. Och hon är mycket kvalificerad för det här chefsjobbet – hon har redan tidigare gjort program på Regina. Till hennes meriter hör också det hon har gjort på Stadsbiblioteket: arbetat med programverksamheten, bland annat arrangerat författaraftnar. Hon har också arbetat som producent på Uppsala stadsteater. Dessutom har hon goda internationella kontakter.

Och faktiskt är det ett särskilt plus, att hon rimligen för vidare verksamheten på Reginateatern i ungefär samma riktning som den har fått under Paul Kessels tid som chef. Fast säkert också med en personlig prägel, om jag känner henne rätt.

Last Chorus: Berge Furre

12 januari 2016 14:47 | Last chorus, Politik | Inga kommentarer

Berge Furre är död, läser jag i norska Dagsavisen. Han blev 78 år gammal.

Jag har bara kort träffat honom, under min studenttid i samband med ett socialdemokratiskt studentförbundsseminarium i Helsinki i början av 1960-talet. Tillsammans med Torild Skard, veterligen fortfarande i livet, deltog han i de nordiska socialdemokratiska studentförbundens årliga pingstseminarium. Jag minns att han och Torild originellt nog hade tagit sig till Helsinki per skoter.

Båda hörde till Orienterings-kretsen, var mot norskt Nato-medlemskap och senare aktiva i Folkebevegelsen mot EEC. Från svensk socialdemokratisk studentsida delade vi alla de här ståndpunkterna plus andra vänsterståndpunkter som Sosialistisk Studentlag stod för, men Arbeiderpartiet hade hårda nypor, kanske ett arv från partiets Komintern-tid, och uteslöt de ledande Sos stud-aktivisterna. I stället bildades ett nytt studentförbund, A-stud.

1961 var Furre (och även Skard) med om att bilda ett nytt parti, vänstersocialistiskt men inte kommunistiskt: Sosialistisk Folkeparti, senare Sosialistisk Venstreparti. Ett belägg för min ideologiska bestämning av partiet är det faktum, att just Furre stod för en häftig uppgörelse med partiets ungdomsförbund SUF, när det attraherades av maoismen – det här ändade i att SUF lämnade partiet. Furre själv blev senare helt rentvådd från de anklagelser om spionage för Östtyskland som hade riktats mot honom. Det senare var kanske en hämnd för att Furre var motorn i det så kallade Påskeopprøret 1958, då Arbeiderpartiets studentlag fick en majoritet av partiets stortingsledamöter att skriva under en resolution mot att Västtyskland skulle få atomvapen.

Som mina läsare säkert förstår, känner jag i egenskap av gammal socialdemokratisk vänsterman sympati för många av SFs ståndpunkter, men i ett avseende har jag alltid stått långt från Furre: Han var också kristen, rent av teolog.

Men frid över en av de riktigt färgstarka norska politikernas minne.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^