En trettondagsafton i musikens tecken

Uppsala kammarorkester med Paul Mägi som dirigent bjöd även i år på konsert på trettondagsafton. Som vanligt vid de här tillfällena var repertoaren lite speciell, och två sångsolister medverkade: sopranen Agneta Eichenholz och tenoren Michael Weinius. Särskilt Eichenholtz imponerade som sångsolist, men till exempel i ”O soave fanciulla” ur Giacomo Puccinis (1858-1924) ”La Bohème” samsjöng det här sångarparet mycket fint.

Hela första delen av konsertprogrammet bestod av italiensk musik, där sångarna växlade med varann; det förekom också rent orkestrala verk, till exempel preludiet till Giuseppe Verdis (1813-1891) ”Nabucco”.

Den blev en pampig start för konserten, men för egen del tyckte jag inte, att musiken i den italienska delen riktigt ingöt den stämning man försöker skapa i en trettonaftonskonsert.

Andra delen, efter paus med lite bubbel, alkoholfri för mig och Birgitta, bjöd på musik med anknytning till operettscenen. Den här delen öppnades orkestralt med Emmerich Kálmáns uvertyr till ”Grevinnan Mariza”, en inledning som börjar mäktigt och sen blir allt mäktigare.

Samme Kálmáns ”Heia, heia, in den Bergen ist mein Heimland” ur ”Csardasfurstinnan” sjöngs av Eichenholz, och hon lyckades också utmärkt med ”Meine Lippen Sie küssen so heiss” ur Franz Lehárs (1879-1948) ”Giuditta”.

Weinius lyckades väl i samme Lehárs ”Du är min hela värld” ur ”Leendets land”, och båda sångarna gjorde fint ifrån sig i det avslutande numret i programmet, ”Minns du den än” ur Emmerich Kálmáns ”Chardasfurstinnan”.

Men riktigt bra var också orkestern i Johann Strauss den yngres (1825-1899) uvertyr till ”Zigenarbarnonen”.

Ett par extranummer, bland annat ”Old Lang Syne”, förhöjde stämningen ytterligare.

* * *

Efter konserten hade Birgitta beställt bord för fem i husets restaurang – till den här konserten kom som vanligt också Bengt, Inger och Anna. Bengt skjutsade oss i sin bil, och stackars Anna, som hade problem med sin, kom för sent till konserten och blev därför, trots biljett, utestängd från första delen.

Vi åt en särskild trettondagsaftonsmeny:
Till förrätt sockersaltad pilgrimsmussla, soppa på rökta räkor och hummer, rågbrödsflarn, arenkakaviar samt chalottenlökscrisp.
Till varmrätt bakad kalvytterfilé, friterad kalvbräss, vinägerkokt steklök, smörbakad morot, pommes Anna samt tryffelsky.
Till efterrätt åt de övriga en mix bestående av tre delar:
chokladtryffeltårta, färska hallon och saltkolasås;
morotskaka, crème cheese parfait och valnöt;
blåbärscurd, kanderade popcorn och saltlakritsmaräng.
Till mig, som inte får äta sånt här, hade Birgitta, den omtänksamma människan, beställt en sockerfri efterrätt, mycket god och dessutom så riklig, att jag hade svårt att få ner alltihop.