Norge: Arbeiderpartiet på sin lägsta nivå med Støre som ledare

30 januari 2016 16:13 | Politik | 1 kommentar

I januarimätningen för Dagens Næringsliv ökar Høyre med 3,5 procentenheter till 24,1 procent, vilket fortfarande är lägre än de 26,8 procent partiet fick i stortingsvalet 2013.

Högerpopulistiska Fremskrittspartiet ökar i den här mätningen med 0,6 procentenheter och får då 17,2 procent, också den här gången mer än de 16,3 procent partiet fick i stortingsvalet 2013.

Deras parlamentariska stödparti, liberala Venstre minskar med 0,5 procentenheter till 3,4 procent. Partiet fick 5,2 procent i stortingsvalet.

Den blå-blå regeringens andra stödparti i Stortinget, Kristelig Folkeparti, där många vill byta politisk sida, får oförändrat 4,3 procent mot 5,6 procent i stortingsvalet.

Det tredje mittenpartiet, Senterpartiet, som hör hemma på den rödgröna sidan, backar med 0,7 procentenheter till nu 6,4 procent mot 5,5 procent i stortingsvalet.

Det ledande partiet i det rödgröna blocket, Arbeiderpartiet, minskar med 3,1 procentenheter till 32,5 procent mot 30,6 procent i stortingsvalet. Det här innebär en stor tillbakagång under de senaste månaderna. Förklaringen är rimligen partiets vacklande hållning i invandringsfrågorna.

Det tredje partiet i den förra, rödgröna koalitionen, Sosialistisk Venstreparti, ökar med 0,2 procentenheter till 3,8 procent. Partiet fick 4,1 procent i stortingsvalet men ligger nu alltså under spärren.

SV-ledaren Audun Lysbakken har meddelat, att SV bryter koalitionsavtalet med Arbeiderpartiet och Senterpartiet och kommer att gå till val på sitt eget program. Återstår att se om det kommer att ge SV ny luft under vingarna. Återstår också att se om SVs utträde ur det formaliserade rödgröna samarbetet kan komma att locka KrF att byta regeringssida och således börja samarbeta med AP och SP i stället för den blå-blå regering, som nu sitter vid makten.

Det lilla yttervänsterpartiet Rødt minskar med 0,7 procentenheter till 1,5 procent, en smula över valresultatet 2013, 1,1 procent.

Och det blockneutrala men något vänsterlutande Miljøpartiet De Grønne ligger still på 4,4 procent mot 2,8 procent i stortingsvalet 2013.

Estland: Animositet mellan partier, också dessas anhängare, omöjliggör vissa koalitioner

30 januari 2016 15:32 | Politik | Inga kommentarer

Mina svenska läsare frågar sig säkert, varför Socialdemokraterna i Estland, Sotsiaaldemokraatlik Erakond, har regeringssamarbete med det delvis nyliberala Reformierakond (Reformpartiet) och det nationalkonservativa och kristna Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika) i stället för med Edgar Savisaars Keskerakond (Centerpartiet), som åtminstone i vissa frågor intar en lätt vänsterpopulistisk linje.

Ett svar är att sossarna inte litar på Savisaar och, inte utan fog, antar att han skulle försöka lura skjortan av dem och sen försöka ta över stora delar av deras parti. Men saken är svårare än så: Enligt en färsk opinionsmätning från Turu-uuringute AS vill bara sju procent av SDEs väljare ha ett samarbete med Centerpartiet. Och det finns också en misstro bland Centerns väljare mot Socialdemokraterna: Bara 13 procent av dem är för ett samarbete med sossarna.

Också i Eesti Konservatiivne Rahvaerakond (Konservativa folkpartiet) finns ganska kraftiga låsningar mot samarbete med flera andra partier, inte minst Socialdemokraterna, vilket väl är begripligt mot bakgrund av att sossarna tog över stora delar av de riksdagsledamöter som satt i Riigikogu för det landsbygdsparti på vars rester EKRE sedan har byggts upp. Och skulle man verkligen kunna ha ett politiskt samarbete mellan et allt mer estnationalistiska EKRE och Socialdemokraterna, som har en ryss som ledare?

En liten öppning mot nya samarbetskonstellationer finns hos Vabaerakond (Fria partiet), också det i opposition. Det här partiet skulle kunna tänka sig att samregera med till exempel Reformpartiet och Sossarna, men här finns möjligen låsningar hos det regeringsbildande Reformpartiet, som har fått släppa till både politiker och väljare till det här tämligen pragmatiska borgerliga partiet, nytt i parlamentet sen förra valet.

Melodikrysset nummer 4 2016

30 januari 2016 12:02 | Barnkultur, Deckare, Film, Media, Musik, Politik, Trädgård, Ur dagboken | 2 kommentarer

Jag skrev inget nytt på bloggen i går eftersom jag var upptagen av annat. Vi åkte till Stockholm och Riksdagen för att vara med om utdelningen av Palmepriset. Priset delades av en palestinier och en israel, Mitri Raheb och Gideon Levy. Jag ska återkomma till det, men jag nämner det här, eftersom det kan sägas ha anknytning till temat för en av melodierna i dagens Melodikryss, hämtad från filmen ”Exodus”, som ju gjordes 1960 men handlar om tillkomsten av staten Israel.

Från en TV-serie, ”Mistrals dotter”, var ”Only Love”, sjungen av Nana Mouskouri, hämtad.

Mord och inga visor”, med originaltiteln ”Murder, She Wrote”, ska tydligen visas i TV igen, och eftersom jag är en inbiten deckarfantast och också nu har sett en massa Miss Marple-deckare, byggda på böcker av Agatha Christie, kommer jag nog att se också den här serien.

Veckans svåraste kryssfråga tyckte jag för min del var att identifiera den brittiska popgruppen Supertramp, den som vi hörde i ”It’s Raining Again” från 1982.

Då har jag betydligt lättare för att minnas gamla svenska schlager, sådana som ”Tulpaner från Amsterdam” med Lasse Lönndahl – jag tror att Alice Babs gjorde den också.

Ted Gärdestad var en artist jag gärna lyssnade på, även om ”Hoppets eld” inte hör till hans mest spelade.

Även Orup – Thomas Eriksson – har gjort mycket som krokar sig fast i ens musikminne. I dag fick vi ett exempel på det, ”Regn hos mej”.

Som mina trogna läsare vet, har jag – trots att jag plikttroget lyssnar på melodifestivalerna – ofta betydligt svårare att minnas artister och bidrag hämtade därifrån. Men Afro-Dite med ”Never Let It go” hörde i alla fall inte till de allra mest svåridentifierade bidrag Anders Eldeman med jämna mellanrum hämtar därifrån.

Men klassiska hits sitter som berg i musikminnet. Det är klart att en man i min ålder minns Frank Sinatra i Richard Rogers’ och Lorenz Harts ”The Lady Is a tramp”, detta också när den som i dag – för övrigt alldeles utmärkt – spelades av Monica Bring.

En klassiker, fast i barnvisegenren, är också Astrid Lindgrens och Georg Riedels ”Idas sommarvisa”, den som börjar ”Du ska inte tro det blir sommar”. Kan inte någon sätta fart på årstidsväxlingen snart, förresten?

Medan vi väntar på det kan vi väl ta också veckans andra barnanknutna fråga: Vi hörde Susanne Reuter läsa sagan om Spök-Bodil.

Fast det skulle nog låta som en saga, om man i kvällens Rapport berättade, att våren kommer redan i februari. (Detta apropå att vi fick höra Rapport-signaturen.)

En fråga kvar, och det råkar vara Nils Ferlins ”I folkviseton”, den som börjar ”Kärleken kommer, kärleken går” och som har blivit mycket fint tonsatt av Herr T (Torgny Björk). Den här sången har jag ett mycket fint minne av. Birgittas syster Karin sjöng den för sin man Hasse plus oss övriga bröllopsgäster när vi var på deras bröllop nu för ganska länge sen en underbar sommardag i deras trädgård i Vallentuna.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^