Sambastu och andra nakenbad

31 januari 2016 17:45 | Politik, Politikerhistorier, Resor, Trädgård | 5 kommentarer

Från januari 1968 till mitten av 1974 var jag pressekreterare på Socialdemokratiska partistyrelsen. Sten Andersson var partisekreterare.

Till det vi förnyade umgänget med media med under min tid som pressekreterare och Stens som partisekreterare var regelbundna träffar med hela redaktioner med uppgift att bevaka svensk politik: Aftonbladets ledarredaktion, inrikesgrupperna i de båda TV-kanalernas nyhetsprogram och så vidare. De här träffarna anordnades som bättre middagar med åtföljande bastu och övernattning på Bommersvik – i förutsättningarna ingick, att samtalen var off the record (något som dagens nyhetsredaktioner inte skulle acceptera men som de som då deltog fann mycket matnyttigt).

Vid ett sådant tillfälle hade vi bjudit in TV1s inrikesgrupp, som leddes av Gustaf Olivecrona. Samtliga ville komma och snacka med Sten, men Olivecrona hade förbjudit den enda kvinnliga medarbetaren, Clary Jansson, att komma förrän bastun var avklarad – hon fick sköta sändningen den kvällen (men kom senare).

På den tiden praktiserade Bommersvik nämligen sambastu.

Vi klädde av oss och tågade in i bastun – samt fann att där redan satt delar av en kurs från kvinnoförbundet. Gustaf Olivecrona sökte, med en min av att över huvud taget inte se kvinnorna, en ledig plats och började konversera om politik med Sten Andersson. De som däremot inte försökte ignorera några var kvinnorna – som ju plötsligt fick beskåda två celebriteter, Sten Andersson och Gustaf Olivecrona, båda utan en tråd på kroppen. En av damerna satt kvar så länge i hettan, att hon till slut måste rusa ut ur bastun och kasta sig i Yngerns kalla vatten – med påföljd att hon fick kramp och sjönk. Till hennes räddning ilade då Sten Andersson, som också fick upp henne, fortfarande vid liv.

Detta har ägt rum; jag var alltså själv med.

Men Sten Andersson kom senare med en fortsättning:

Långt därefter, på ett val- eller första maj-möte, kommer en dam ur publiken fram till honom. Hon presenterar sig och sin man, som hon också har med sig, och börjar sen:

– Du minns väl inte mig Sten, men…

Då går det plötsligt upp ett ljus för Sten:

– Jo nu minns jag, men först var det inte alldeles lätt. Du hade ju inga kläder på dig den gången.

* * *

Sambastandet på Bommersvik infördes, vill jag minnas, med tidens jämlikhetsargument men hade säkert också som bakgrund att de många ungdomar, som var på Bommers på kurs, som alla andra ungdomar var intresserade av varann även utan en tråd på kroppen.

Så småningom kom det i alla fall också en motreaktion – alla hade inte lust att exponera sig nakna för alla andra – och det blev åter en kill- och en tjejavdelning. Fast som ett slags kompromiss fortsatte man att i herrbastudelen ha sambastu sent på kvällarna.

Hur det är nu för tiden, vet jag inte – jag har inte varit på Bommers på evigheter.

Men under de här åren var jag relativt ofta där som föreläsare, ofta på partiets ideologikurser, och som föreläsare/kursledare stannade man i vart fall kvar över natten, ibland under flera dygn.

Det förekom då föreläsningar med åtföljande diskussion och även kurssamkväm med vickning under kvällarna, och innan man gick till sängs kunde det då vara lockande att gå ner till bastun för en stunds avslappning. Och då hände det förstås någon gång, att det satt nakna ungdomar av båda könen i bastun. Bastun, ganska rymlig, hade lavar på olika höjd på båda sidor, men eftersom gänget av ungdomar alltid satt tillsammans på ena sidan, fick jag alltid vid de här tillfällena den motsatta sidan av bastun för mig själv.

* * *

Det här nakenbastandet spred sig också i andra sammanhang.

Jag minns till exempel ett tillfälle då jag i egenskap av pressekreterare var på valturné med Olof Palme och alla som hade någon funktion på turnén, när denna passerade Harpsund, av partiordföranden/statsministern inbjöds på vickning och övernattning där.

Med på turnén var också musiker samt ett par kända sångerskor, och när, ganska sent på kvällen, större delen av turnésällskapet beslöt sig för att basta, följde åtminstone en av sångerskorna också med. Den andra tror jag under tiden hade rott ut på Harpsundssjön och sjöng där, mycket högt.

* * *

1969 köpte Birgitta och jag vårt sommarhus i Öregrund.

I början var det mycket primitivt – saknade både vatten och avlopp. Men vi installerade detta, i början dock bara en enda kallvattenkran i köket. Vatten för disk och även rakning/tvättning värmde vi i stora kastruller på en elektrisk platta.

Eftersom den i årtionden åt sitt öde lämnade tomten fordrade både mycket gräv- och röjarbete och utkärrning av ditforslad jord, slet jag som en mullvad för att få ordning på den och blev följaktligen ganska svettig och skitig. Besök i den kommunala bastun en gång i veckan hjälpte ju då förstås, men det gick ju inte att tvätta av kroppen bara en gång i veckan, så en del kvällar gick jag ner till Tallparksbadet, tvättade av mig med tvål och tog ett dopp i havet.

I Tallparken i Öregrund fanns – och finns – det ett officiellt, alltså av kommunen inrättat och skyltat, nakenbad, ganska vidsträckt med både solklippor och grytor i lä, lämpliga för lite blåsiga dagar, och det var alltså dit jag gick.

Jag har också provat att ligga där soliga dagar för att få solbränna över hela kroppen och slippa våta badbyxor, men det gav jag ganska snart upp. Det som störde mig var inte det faktum att där förekom nakna damer utan upptäckten att de som påfallande ofta samlades på klipporna omkring mig var nakna män, helt uppenbart med en annan sexuell läggning än den jag har.

* * *

Hustrun och jag fastnade i stället för att som badplats ha ett badberg bortom nakenbadet, ett berg med lite olika lämpliga lägen om man ser till sol och vind.

Danmark: Socialdemokratiet tappar många väljare till andra vänsterpartier?

31 januari 2016 15:47 | Politik | Inga kommentarer

I en av de nya opinionsmätningarna tappar Socialdemokratiet kraftigt – men vi startar som vanligt med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015, då det gick hyggligt för partiet:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Voxmeters senaste mätning, från den 24 januari för Ritzau ger följande resultat:

Socialdemokratiet 25,0 procent
Radikale Venstre 5,9 procent
Socialistisk Folkeparti 3,9 procent
Enhedslisten 8,2 procent
Alternativet 6,4 procent
Venstre 18,0 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,1 procent
Liberal Alliance 7,4 procent

Megafons mätning för TV2 och Politiken den 28 januari ger följande resultat:

Socialdemokratiet 19,3 procent
Radikale Venstre 8,5 procent
Socialistisk Folkeparti 4,8 procent
Enhedslisten 9,2 procent
Alternativet 9,3 procent
Venstre 17,2 procent
Dansk Folkeparti 20,2 procent
Konservative Folkeparti 3,0 procent
Liberal Alliance 7,3 procent

Som synes innebär det här utfallet ett jättefall för Socialdemokratiet, som halkar ner på andra plats bland partierna. Större är enligt den här mätningen Dansk Folkeparti, men det är andra partier på vänstersidan, främst Alternativet som verkar plocka över tidigare S-röstande. Stämmer resultatet i den här mätningen, är den rimligaste förklaringen främst en reaktion från i valet S-röstandes sida mot den hårdnande attityd mot flyktingar Socialdemokratiet, främst dess ledare Mette Frederiksen, har svängt till just under mätperioden.

Greens har emellertid också gjort en undersökning, som publicerades i Børsen den 27 januari och som inte alls ger samma drastiska förändringar:

Socialdemokratiet 24,5 procent
Radikale Venstre 6,0 procent
Socialistisk Folkeparti 5,0 procent
Enhedslisten 8,0 procent
Alternativet 6,4 procent
Venstre 19,1 procent
Dansk Folkeparti 19,7 procent
Konservative Folkeparti 2,8 procent
Liberal Alliance 7,3 procent

Och sammanvägningen i Berlingske, Berlingske Barometer, ger för närvarande detta genomsnitt:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 7,5 procent

Så vem ska man tro på? Erfarenhetsmässigt bör man invänta fler undersökningar för att våga dra drastiska slutsatser. Men det kan ju vara så att Socialdemokratiets häftiga fall i Megafon-undersökningen är en effekt av att den genomfördes exakt under den period, då många S-väljares smärta var som störst över den kraftigt hårdnande attityd i flyktingpolitiken deras gamla parti då visade upp.

Palmepriset till en israelier och en palestinier

31 januari 2016 13:29 | Musik, Politik | Inga kommentarer

Olof Palmes minnesfond delade 2015 års palmepris, 75.000 dollar, mellan den palestinske kyrkoherden i Betlehem Mitri Raheb och den israeliske journalisten Gideon Levy, känd bland annat från tidningen Haaretz.

Jag höll på att skriva ”delade salomoniskt”, men även om de båda pristagarna inte i allt tycker alldeles lika, har de en gemensam grundhållning i den konflikt deras respektive folk står mitt uppe i: De vill ha en fredlig lösning med plats för båda de stridande folkgrupperna. Ingen av dem ser några principiella hinder för att de här, i dag mot varandra stridande folken, inte skulle kunna leva sida vid sida, detta utan att uppge sin egen identitet.

Båda höll, efter Pierre Schoris inledning och efter att ur Lisbet Palmes hand ha mottagit sina prisplaketter, var sitt, av de inbjudna till ceremonin i Riksdagens andrakammarsal mycket applåderat anförande, och de hade sedan, under ledning av journalisten Bitte Hammargren, ett samtal om möjligheterna till fred.

Prisceremonins senare del omgärdades av sång. Gustav Sjökvists kammarkör sjöng sånger, skrivna av Benny Andersson och Björn Ulvaeus, först ”Var hör vi hemma?” och ”Kärlekens tid” (med text av Ylva Eggehorn), sedan ”O klang och jubeltid” och ”Anthem” ur ”Chess”.

* * *

Efteråt blev det mingel i sammanbindningsbanan. Jag och Birgitta nöjde oss med var sitt glas alkoholfritt vin plus ett par snittar.

I trängseln där hejdades vi ideligen av gamla bekanta som ville hälsa och växla några ord. Själv tyckte jag det var särskilt roligt att åter få möta och hälsa på gamla arbetskamrater, mest kontorister, från min forna arbetsplats, 68an (Socialdemokratiska partistyrelsen). Det här är människor för vilka 68an aldrig var en arbetsplats vilken som helst – där arbetade man för att man hade en politisk övertygelse.

Socialdemokratin skulle, för att få tillbaka sin forna vitalitet, behöva fler som Maud Björklund, Lena Finnman, Inga-Lena Nau, Eva Olofsson, Lisbeth Sundström och Leif Karlsson för att ta några ur högen.

De nämnda, och även jag, börjar nämligen bli till åren.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^