Estland: De traditionella partierna har ganska låga medlemstal. Men ibland expanderar de genom parlamentariska övergångar

De estniska partierna är medlemsmässigt inte särskilt stora. Störst är det lätt vänsterpopulistiska Keskerakond (Centerpartiet) med 14.253 medlemmar den 1 januari 2016. Nummer två i storlek är det borgerliga, i vissa avseenden nyliberala Reformierakond (Reformpartiet) med 12.611 medlemmar. Det konservativa, kristna och estnationella Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika) är opinionsmässigt på dekis men har fortfarande 9.665 medlemmar. Först på fjärde plats kommer Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet) med 6.095 medlemmar. Det opinionsmässigt ganska framgångsrika nya partiet Vabaerakond (Fria partiet) har bara 694 medlemmar. Det i parlamentet också nya Eesti Konservatiivne Rahvaerakond (Estlands konservativa folkparti) har hela 7.747 medlemmar, vilket åtminstone delvis förklaras av att partiet har grundats på resterna av ett äldre landsbygdsparti.

Enligt en artikel i Eesti Päevaleht om partiernas medlemsutveckling är det bara de två sist nämnda partierna, de nya som fick säte i Riigikogu (Riksdagen) i det senaste valet, som har ökat sitt medlemsantal under året: EKRE med 135 medlemmar och Vabaerakond med 51.

Alla de gamla partierna backar i medlemsantal: Reformierakond med 275, IRL med 208, Sotsiaaldemokraatlik Erakond med 108 och Keskerakond med 104.

Partierna genomför medlemsvärvningskampanjer, som ger resultat främst inför val – men efter valen tenderar medlemsantalen åter att sjunka.

Fortfarande är det politiska landskapet så pass instabilt, att det också kan löna sig att försöka expandera genom att locka över folk som representerar andra partier, till exempel i parlamentet – några av de ledande socialdemokraterna är till exempel före detta centerpartister.

Den bittra striden om partiledarskapet i Keskerakond, den som vanns av den sittande partiledaren Edgar Savisaar, hade ju som en sida av saken en förlorande sida, den som i stället ville ha Kadri Simson som ordförande.

Simson förnekar att socialdemokrater skulle ha kontaktat henne för att få henne att byta parti. Men i en artikel i tidningen Postimees medger nu representanter för Socialdemokraterna, att de har gjort försök att – hittills förgäves – locka över andra som stödde henne i partiets ordförandestrid. Man kan nog inte utesluta, att det har förekommit vänskapliga kontakter av något slag också med Simson.