Gästspel av Filharmonikerna

Att Filharmonikerna gästspelade i vårt Musikens hus var redan det en upplevelse – jag tänker då på både deras spelskicklighet och på orkesterns storlek. Dessutom fick vi stifta bekantskap med orkesterns mycket kompetente dirigent, finländaren Sakari Oramo, med erfarenhet både från USA, Berlin och Wien plus, som gästpianist, tysken Martin Helmchen.

Programmet började dock svenskt, med ett verk av Henrik Strindberg (född 1954), som jag minns från proggepoken, tillsammans med bland andra Peter Bryngelsson i gruppen Ragnarök. Strindberg är dock verksam också inom seriös konstmusik, och det verk vi fick höra, ”Neptuni åkrar”, var ett beställningsverk av just Filharmonikerna, uruppfört 2006. Själv har jag aldrig varit på Öland och där sett Neptuni åkrar, tydligen också kallade Djävulens åkrar, men jag fångades omedelbart av Strindbergs musik.

Därefter följde Ludwig van Beethovens (1770-1827) ”Pianokonsert nummer 4 i G-dur”, påbörjad redan 1803-1804 men uruppförd 1808. Jag har lyssnat ganska mycket på olika verk av Beethoven och har ibland funnit dem tunga, men den här pianokonserten hade, inte minst med hjälp av Martin Helmchens spel, en ljus, kvillrande ton. För egen del tycker jag det här gäller allmänt, inte bara i avslutningen. Kanske var det just pianistens förtjänst. Han fick mycket riktigt stormande applåder när han hade spelat klart.

Efter pausen spelade orkestern ”Symfoni nummer 1 i F-moll”, skriven av en då ännu mycket ung Dmitrij Sjostakovitj (1906-1997). Den var färdig först 1925, men Sjostakovitj hade då redan arbetat med den under ett par år. Sjostakovitj leker här inte bara med musikaliska stilar; man förstår också, att han var en man med både humor och intellektuell briljans.

Även i det här fallet lockade publikens uppskattande applåder till ett extranummer, Hugo Alfvéns ”Djävulspolska”, ursprungligen ett stycke folkmusik fån Dalarna.

* * *

Som vanligt fick vi skjuts till Konserthuset av Bengt och Inger, där vi under den sedvanliga konsertmiddagen mötte även Anna plus den här gången också hennes dotter Amanda, som hade tagit bussen från Västerås, där hon går på musikutbildning.

Vid de här middagarna väljer alla vad de vill ha. Själv valde jag att äta Cevapcici, en jugoslavisk rätt bestående av grovmalda köttfärsrullader med rödlök, pepperoni, gräddfil, stark paprikasås plus pressad potatis.

Kaffe dricker vi sedan i konsertpausen. Fast Amanda drack cola.

Norge: Arbeiderpartiets tillbakagång en effekt av otydlig oppositionspolitik?

I ANBs januarimätning ökar Høyre med 3,7 procentenheter till 25,3 procent, vilket fortfarande är lägre än de 26,8 procent partiet fick i stortingsvalet 2013.

Högerpopulistiska Fremskrittspartiet minskar i den här mätningen med 0,8 procentenheter och får då 17,5 procent, fortfarande mer än de 16,3 procent partiet fick i stortingsvalet 2013.

Deras parlamentariska stödparti, liberala Venstre ökar med 0,8 procentenheter till 4,1 procent. Partiet fick 5,2 procent i stortingsvalet.

Den blå-blå regeringens andra stödparti i Stortinget, Kristelig Folkeparti, där många vill byta politisk sida, minskar med 0,2 procentenheter till 4,2 procent mot 5,6 procent i stortingsvalet.

Det tredje mittenpartiet, Senterpartiet, som hör hemma på den rödgröna sidan, backar med 0,6 procentenheter till nu 5,4 procent mot 5,5 procent i stortingsvalet.

Det ledande partiet i det rödgröna blocket, Arbeiderpartiet, minskar med 3,3 procentenheter till 32,2 procent mot 30,6 procent i stortingsvalet. Det här innebär en tillbakagång på 11 procentenheter under de senaste tio månaderna.

Valforskaren Anders Todal Jensen ser den här tillbakagången som en effekt av otydlig oppositionspolitik – det är svårt för väljarna att förstå skillnaderna mellan den politik regeringen för och den politik det största oppositionspartiet har.

Det tredje partiet i den förra, rödgröna koalitionen, Sosialistisk Venstreparti, ökar med 0,9 procentenheter till 4,1 procent. Partiet fick 4,1 procent också i stortingsvalet.

Det lilla yttervänsterpartiet Rødt ökar med 0,6 procentenheter till 2,5 procent, märkbart över valresultatet 2013, 1,1 procent.

Och det blockneutrala men något vänsterlutande Miljøpartiet De Grønne ökar med 0,5 procentenheter till 4,3 procent mot 2,8 procent i stortingsvalet 2013.

Finland: Socialdemokraterna nu klart störst – lockar tillbaka proteströstande

I TNS Gallups mätning för Helsingin Sanomat, gjord under perioden 14 december-14 januari, befästs Socialdemokraternas ställning som landets största parti.

Sosialidemokraattinen puolue (Socialdemokratiska partiet), som i riksdagsvalet 2015 bara fick 16,9 procent och därmed blev fjärde parti i storlek, får i den här mätningen 22,8 procent.

Bakom den här uppgången finns, som jag tidigarer har skrivit, partiets hårda kritik mot socialt orättfärdiga inslag i den sittande borgerliga regeringens åtstramningspolitik.

Det ledande regeringspartiet, Suomen Keskusta (Centern), har även i den här mätningen, nu med bara 19,7 procents stöd, petats ner på andra plats. Centern ligger i den här mätningen under sitt valresultat 2015, 21,1 procent.

Dess koalitionspartner, det ledande partiet i den förra regeringen, Kansallinen Kokoomus (Samlingspartiet), ligger på tredje plats med 17,9 procent. I valet 2015 stöddes partiet av 18,2 procent.

Det tredje partiet i den sittande regeringen är populistiska Perussuomalaiset (Sannfinländarna), som i valet 2015 fick 17,7 procent. Partiets väljare överger nu i massor det parti de har röstat på – i den aktuella mätningen är partiet nere på 9,6 procent. Därmed har partiet halkat från tredje till femte plats bland partierna.

Större är även i den här mätningen oppositionspartiet Vihreä Liitto (Gröna förbundet), som i valet stöddes av 8,5 procent men nu är uppe i 11,1 procent.

Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), som i valet fick 7,1 procent, stöds nu av 7,9 procent.

I opposition befinner sig också Svenska Folkpartiet, som i valet stöddes av 4,9 procent, numera med ett stöd av 4,5 procent.

Och Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna), också de numera i opposition, får 4,2 procent mot 3,5 provcent i valet.

2.400 personer har intervjuats.

Danmark: ”For mange flygtninge og invandrere truer den danske velfærd”, säger S-ledaren Mette Frederiksen

Den nya ledaren för danska Socialdemokratiet ansågs till att börja med, även av mig, som den som skulle ändra sitt lands invandrings- oh flyktingpolitik i mer generös riktning. Hon ger oss rätt på den punkten men medger nu, att hon har ändrat uppfattning: ”Ja, jeg har absolut ændret min holdning, og det står jeg fuldt ud ved”, säger hon i en intervju i tidningen Information.

Det här är en bekräftelse på att alla de tre stora danska partierna, regerande borgerliga Venstre, det i princip främlingsskeptiska Dansk Folkeparti och landets till storlek största parti, Socialdemokratiet, utan att för den skull i alla detaljer vara eniga, alla är för en restriktiv invandrings- och flyktingpolitik.

Den här kursändringen har säkert bidragit till att hejda övergången av S-röstande till Dansk Folkeparti, men den har inte skett smärtfritt. Jag har tidigare noterat avhopp från partiet, och i dagens Politiken finns en artikel om ett socialdemokratiskt gruppmöte i Folketinget, där ett antal riksdagsledamöter (S) – ett halvt dussin finns namngivna i artikeln – röstade mot partilinjen i den aktuella frågan.

Jag har tidigare i kommentarer till aktuella opinionsmätningar noterat, att Socialdemokratiet ligger under sitt valresultat från förra året. Det rör sig inte om något våldsamt tapp men ändå ett tapp.

Sannolikt är det så att partiets hårdnande hållning i flyktingfrågan förklarar både tappet och det faktum att det inte är större: Partiet har utan tvekan tappat väljare till vänsterpartier som intar en mer flyktingvälkomnande hållning. Men den här hårdnande hållningen har också stoppat utflödet av väljare till Dansk Folkeparti och kanske rent av lockat en del före detta socialdemokrater tillbaka.

Just nu finns en alldeles färsk opinionsmätning men vi startar som vanligt med resultaten i folketingsvalet i Danmark den 18 juni 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 4,6 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Epinions senaste mätning, från den 19 januari, för Danmarks Radio ger följande resultat:

Socialdemokratiet 25,4 procent
Radikale Venstre 5,7 procent
Socialistisk Folkeparti 4,5 procent
Enhedslisten 8,8 procent
Alternativet 5,8 procent
Venstre 19,1 procent
Dansk Folkeparti 19,6 procent
Konservative Folkeparti 3,9 procent
Liberal Alliance 7,3 procent

Ritzau Index, en sammanvägning av resultaten i de senaste opinionsmätningarna, ger den 21 januari följande resultat:

Socialdemokratiet 25,1 procent
Radikale Venstre 5,5 procent
Socialistisk Folkeparti 4,3 procent
Enhedslisten 9,1 procent
Alternativet 5,8 procent
Venstre 19,0 procent
Dansk Folkeparti 19,8 procent
Konservative Folkeparti 3,3 procent
Liberal Alliance 7,5 procent

Danska Socialistisk Folkeparti ställer sig utanför gemensam nordisk vänstermanifestation i flyktingfrågan

Vänsterpartierna i Norden har gemensamt i tidningar i de nordiska länderna publicerat en artikel i flyktingfrågan. I sak – samarbete om en generös hållning – innehåller den inget nytt i förhållande till vad man väntar sig av vänsterpartier.

Artikeln, publicerad bland annat i Dagens Nyheter, har också undertecknats av ledande företrädare för svenska Vänsterpartiet, finländska Vasemistoliitto (Vänsterförbundet), norska Sosialistisk Venstreparti och isländska, vänstergröna Vinstrihreyfingin – grænt framboð. Men av de danska partierna finns, i stället för Socialistisk Folkeparti, yttervänsterkoalitionen Enhedslisten bland undertecknarna.

Att SF, som normalt är en del av Nordic Green Left Alliance, inte finns med och i stället har ersatts av dess i dag faktiskt större konkurrent på vänsterkanten, Enhedslisten, har väckt uppmärksamhet åtminstone i Danmark.

SF förklarar sitt ställningstagande med att det aktuella uttalandet saknar perspektivet gemensamt europeiskt ansvar.