Sommar i P1 med Linda Nordin

Linda Nordin, generalsekreterare för FN-förbundet, funderade i sitt Sommar-program i dag över om hon möjligen som arv efter sin arbetarklassuppväxt i Botkyrka har kvar hämningar, som en smula håller henne tillbaka, men jag tror snarare, att det är karaktären på de jobb hon har haft – på UD, Röda Korset och nu alltså FN-förbundet – som har gjort henne så pass utlevelseförsiktig eller hur vi nu ska benämna hennes sätt att vara.

För åtminstone i yngre år var hon – om vi håller oss till hennes egen berättelse – en våghalsig tjej. Som när hon vid 13 års ålder på egen hand åkte till USA, detta efter att under ett par år som idogt arbetande tidningsutbärare själv ha samlat ihop de nödvändiga respengarna. Hon tog sig också, som den första i sin familj, fram till studentexamen och fortsatte sen med högre utbildning, UD-tjänst med mera.

Hennes jobb och engagemang har sedan fört henne till de forna sovjetrepublikerna i Kaukasus, till forna Jugoslavien och till Kongo, men skildringarna därifrån brände, bortsett från ett avsnitt om kvinnlig könsstympning, sällan till.

Möjligen har det här att göra med att hennes världsbild är alltför idealistisk. För att förstå konflikterna i dagens värld, många av dem väpnade och dessutom blodiga och brutala, måste man också inse, att de gränsdragningar som till stor del är en efterbörd efter kolonialmakternas inbördes gränsdragningar i stora delar av Asien och Afrika ofta är irrelevanta om man ser till faktorer som språk, kultur och dess värre även religiös tillhörighet. I östra Europa finns i så väl länder som har varit inlemmade i Sovjetunionen som i stora delar av dagens Ryssland och även i satellitstater som har fått sina gränser reviderade fullt av gränser som ligger helt fel.

Musikaliskt gav det här sommarprogrammet bilden av att vi hade att göra med en välorienterad dam, och inget ont om hennes val av artister och grupper, sådana som Mary J Blige och U2, Van Morrison, Emmylou Harris, Tina Turner (fast ”Proud Mary” är bättre med Creedence Clearwater Revival), Pink, Miss Li, Caroline af Ugglas, Timbuktu, Bob Marley, Spelmanslaget Kafferast med flera.

Arbeiderpartiets starka ställning bekräftas i ytterligare en norsk mätning

Också en färsk opinionsmätning från Norfakta för Nationen och Klassekampen bekräftar Arbeiderpartiets nu mycket starka ställning i opinionen: AP ökar där med hela 2,3 procentenheter till 36,8 procent, vilket ligger långt över partiets resultat i stortingsvalet 2013, 30,8 procent.

Men den här ökningen sker delvis på bekostnad av tidigare regeringspartnern Sosialistisk Venstreparti, som minskar med 0,3 procentenheter och nu är nere på 2,7 procent, alltså under fyraprodcentsspärren. I valet 2013 låg SV med 4,1 procent strax ovanför spärren.

SV, som är ett rödgrönt parti, har helt uppenbart också förlorat väljare till det blockneutrala Miljøpartiet De Grønne. MDG ökar med 0,8 procentenheter till 3,7 procent. I valet 2013 fick MDG i landsgenomsnitt bara 2 procent men lyckades genom en högre röstandel i Oslo ta ett enstaka mandat där.

Det tredje vänsterpartiet, Rødt, minskar i den här mätningen med 0,2 procentenheter och får då 1,1 procent. I valet 2013 fick partiet stöd av 2 procent.

Senterpartiet, som ingick i den förra, rödgröna regeringen, minskar med en procentenhet till 5,1 procent, vilket är sämre än partiets valresultat 2013, 5,5 procent.

Men det går inte bättre heller för de båda mittenpartier, som ger den nya blå-blå regeringen parlamentariskt stöd.

Kristelig Folkeparti backar med 0,6 procentenheter till 5,1 procent. I stortingsvalet 2013 fick partiet stöd av 5,6 procent.

Och liberala Venstre tappar 0,3 procentenheter och får då 5,2 procent att jämföra med valresultatet förra året, 5,5 procent. Eftersom också Venstre har försökt profilera sig som ett (borgerligt) miljöparti, är det inte en alltför djärv gissning att anta, att även det här partiet har tappat stöd till det blockneutrala MDG.

Det ledande regeringspartiet, Høyre, ökar i den här mätningen med 0,6 procentenheter till 26,3 procent, men detta ligger fortfarande under partiets resultat i valet 2013, 26,8 procent – och Høyre ligger nu lite drygt tio procentenheter efter Arbeiderpartiet.

Høyres framgångar sker dessutom numera nästan helt på regeringspartnerns, högerpopulistiska Fremskrittspartiets, bekostnad. FrP backar i den här mätningen med 0,7 procentenheter till 12,8 procent, vilket är långt under partiets resultat i valet förra året, 16,3 procent.