Fremskrittspartiet går tillbaka, och Sosialistisk Venstre ligger på spärrgränsen

Ytterligare en opinionsmätning, den här gången gjord av Opinion för Avisenes Nyhetsbyrå, bekräftar – utan att siffrorna är identiska – den nedgång för Fremskrittspartiet jag noterade i samband med en annan mätning.

I den aktuella mätningen får FrP 13,4 procent, vilket är en tillbakagång med 1,4 procentenheter jämfört med föregående mätning. I valet i höstas fick partiet 16,3 procent.

Också enligt den här mätningen går det uppåt, med 0,9 procentenheter, för Høyre, som nu stöds av 28,8 procent.

Av den nya borgerliga koalitionsregeringens båda samarbetspartier i Stortinget klarar sig i den här undersökningen liberala Venstre bäst: ökar med blygsamma 0,1 procentenheter till 5,5 procent.

Kristelig Folkeparti backar med 1 procentenhet och landar på 4,8 procent.

Det tredje mittenpartiet, Senterpartiet, som ju var en del av den förra, röd-gröna regeringskoalitionen, backar också enligt den här undersökningen (- 0,4) och stöds nu av 4,5 procent.

Sosialistisk Venstre, också det en del av förra regeringen, ligger darrigt till, precis på spärrgränsen, med 4 procent, men det är ändå en uppgång med 0,5 procentenheter sen förra mätningen.

Det ledande partiet i den förra regeringen, Arbeiderpartiet, stärker sin ställning med 1,1 procentenheter och är med 33,8 procent landets största parti.

Det lilla yttervänsterpartiet Rødt ökar med 0,1 procentenheter till 0,9 procent.

Och Miljøpartiet De Grønne, som i det norska fallet vägrar välja sida, är nu, med 3,9 procent (+ 0,8), snubblande nära spärrgränsen.

Pressgroda

hittad via Journalisten nummer 1 2014:

”En halv älg har ledningen på jaktgården beslutat att skänka. Plus kött från minst ett 20-tal av funktionärerna!”

Mitt i Bromma

Kan socialdemokratin växa sig stark också i Ryssland?

Eftersom jag på 1950-talet gick i först realskola, sedan latingymnasium, behärskar jag inte bara engelska utan har också i ett antal år pluggat tyska och franska (och alltså latin).

Jag fick i studenten A i svenska, men eftersom jag bland annat har läst nordiska språk, har jag inte bara lärt mig lite fornisländska utan också till exempel läst ett urval skönlitterära böcker i norskt respektive danskt original.

Det här hade jag sedan stor nytta av när jag under ett antal år var de svenska Socialdemokraternas nordiske och baltiske sekreterare. Jag höll mig à jour med vad som hände i politik och samhälle i grannländerna genom besök, inte bara i samband med partikongresser, men också genom att prenumerera på de ledande tidningarna i grannländerna, dock inte i Lettland och Litauen, eftersom jag inte kan lettiska och litauiska.

Men estniska, som är mitt barndomsspråk, kan jag läsa, och när det gäller Finland är jag, tack vare att estniska och finska är besläktade, inte uteslutande hänvisad till svenskspråkiga media.

Ofta önskar jag, att jag också behärskade ryska – trots det ryska imperiets väldighet och närhet är nyhetsrapporteringen därifrån, liksom nu från Ukraina, starkt begränsad här i landet: Det som sker bortanför akuta kriser får vi veta väldigt lite om i svenska media.

Estniska media, som jag följer på nätet, är lite bättre, detta eftersom Ryssland finns som en (ibland hotfull) mäktig granne vid östgränsen, kanske också för att landet efter den återerövrade självständigheten har fått en ny, stor rysk minoritet.

På de estniska socialdemokraternas (Sotsiaaldemokraatlik Erakonds) hemsida läser jag ett pressmeddelande om att Ivari Padar deltar i de ryska socialdemokraternas sammanslagningskongress.

Av texten framgår att vid den här kongressen, som äger rum i Moskva den 25 januari, kommer två partier att slås samman. Dels Rysslands socialdemokratiska parti. Dels något som kallas De grönas allians – Folkpartiet, på ryska, som jag inte behärskar, Альянс зелёных – Народная партия.

Jag läser mig också till att ledarna i dessa båda partier heter Gennadi Gudkov respektive Gleb Felisov, men i övrigt vet jag ingenting om de här sammangående partierna och deras eventuella möjligheter att göra sig gällande.

Men uppenbarligen anser de ganska framgångsrika estniska socialdemokraterna, att sammanslagningskongressen är så pass intressant, att man skickar dit Padar, partiledare för estniska SDE 2003-2009 och estnisk EU-parlamentariker från 2009.