Kan socialdemokratin växa sig stark också i Ryssland?

Eftersom jag på 1950-talet gick i först realskola, sedan latingymnasium, behärskar jag inte bara engelska utan har också i ett antal år pluggat tyska och franska (och alltså latin).

Jag fick i studenten A i svenska, men eftersom jag bland annat har läst nordiska språk, har jag inte bara lärt mig lite fornisländska utan också till exempel läst ett urval skönlitterära böcker i norskt respektive danskt original.

Det här hade jag sedan stor nytta av när jag under ett antal år var de svenska Socialdemokraternas nordiske och baltiske sekreterare. Jag höll mig à jour med vad som hände i politik och samhälle i grannländerna genom besök, inte bara i samband med partikongresser, men också genom att prenumerera på de ledande tidningarna i grannländerna, dock inte i Lettland och Litauen, eftersom jag inte kan lettiska och litauiska.

Men estniska, som är mitt barndomsspråk, kan jag läsa, och när det gäller Finland är jag, tack vare att estniska och finska är besläktade, inte uteslutande hänvisad till svenskspråkiga media.

Ofta önskar jag, att jag också behärskade ryska – trots det ryska imperiets väldighet och närhet är nyhetsrapporteringen därifrån, liksom nu från Ukraina, starkt begränsad här i landet: Det som sker bortanför akuta kriser får vi veta väldigt lite om i svenska media.

Estniska media, som jag följer på nätet, är lite bättre, detta eftersom Ryssland finns som en (ibland hotfull) mäktig granne vid östgränsen, kanske också för att landet efter den återerövrade självständigheten har fått en ny, stor rysk minoritet.

På de estniska socialdemokraternas (Sotsiaaldemokraatlik Erakonds) hemsida läser jag ett pressmeddelande om att Ivari Padar deltar i de ryska socialdemokraternas sammanslagningskongress.

Av texten framgår att vid den här kongressen, som äger rum i Moskva den 25 januari, kommer två partier att slås samman. Dels Rysslands socialdemokratiska parti. Dels något som kallas De grönas allians – Folkpartiet, på ryska, som jag inte behärskar, Альянс зелёных – Народная партия.

Jag läser mig också till att ledarna i dessa båda partier heter Gennadi Gudkov respektive Gleb Felisov, men i övrigt vet jag ingenting om de här sammangående partierna och deras eventuella möjligheter att göra sig gällande.

Men uppenbarligen anser de ganska framgångsrika estniska socialdemokraterna, att sammanslagningskongressen är så pass intressant, att man skickar dit Padar, partiledare för estniska SDE 2003-2009 och estnisk EU-parlamentariker från 2009.