Askungen, på ytterligare ett sätt

20 januari 2014 14:36 | Barnkultur, Film, Konst & museum, Prosa & lyrik | Kommentering avstängd

Som författare till ”Askungen” (svensk översättning Susanna Hellsing, Rabén & Sjögren, 2013) anges Charles Perrault, och säkert har man i det här fallet också utgått från – men bearbetat – den text, ”Cendrillon”, Perrault (1628-1703) publicerade i sin berömda sagosamling ”Histoires ou contes du temps passé, avec des moralités: Contes de ma mère l’Oye” (1697), på svenska förkortat till ”Gåsmors sagor”. Fast Perrault skrev faktiskt för vuxna, och nästan alla de textvarianter vi läste som barn, så även den här, ursprungligen publicerad i Frankrike 2009, är förenklade textbearbetningar av ursprungstexten.

Nu finns det egentligen inget man kan spika som ursprungstext. Perrault återgav en folklig sagoberättelse som har funnits på många språk och i många länder, också i mycket olika tidsepoker. Askungesagan finns också i en tyskspråkig variant hos bröderna Grimm och i gamla nordiska folksagevarianter – fast där har hon bytt kön och heter Askeladden, Askepjäsken, Askefisen eller Askepåten. Motivet i askungesagan återfinns i en grekisk-egyptisk berättelse från första århundradet efter Kristus och i en kinesisk saga från 800-talet.

En faktiskt mycket skickligt gjord variant är Walt Disneys tecknade film ”Cinderella” från 1950, ur vilken vi varje julafton får se ett avsnitt i TV.

I den bilderbok jag här talar om har illustrationerna gjorts av Charlotte Gastaut. De avviker så kraftigt från den disneyversion vi alla har på näthinnan, att ”Askungen” här nästan känns som en annan saga. (Men läser man texten känns historien, även om inte heller den är identisk med den Disney berättar, ändå bekant.)

Charlotte Gastauts bildversion känns annorlunda också av ett annat skäl: Här knyter illustrationerna med sina detaljer i guld an till den orientaliska tradition vi känner bland annat genom utgåvor av sagosamlingen ”Tusen och en natt”.

Hennes illustrationer gör att ”Askungen” blir inte bara en saga att läsa eller berätta utan också konst att vidga barnets öga med.

Finska (S): Utmanaren kandiderar kanske till partiordförandeposten – men vad vill han?

20 januari 2014 11:49 | Politik | Kommentering avstängd

Fackförbundsordföranden Antti Rinne fortsätter att leka med tanken att utmana Jutta Urpilainen om ordförandeposten i Sosialidemokraattinen Puolue. SDP är ju illa ute i opinionsundersökningarna, så det är begripligt att Urpilainens ledarskap ifrågasätts – men vad vill Rinne göra för att vända på opinionen, om han själv skulle bli ordförande för Socialdemokraterna?

I den intervju nyhetsbyrån FNB har gjort med Rinne säger han sig ha fått starkt stöd efter att ha deklarerat, att han kanske – OBS, kanske – kommer att ställa upp som kandidat till ordförandeposten vid den kommande kongressen, som genomförs 8-10 maj, vilket för övrigt är bara två veckor före EU-valet.

Men om SDPs politik uttalar han sig i ganska allmänna ordalag:

– Saker borde förklaras så att gemene man förstår att SDP är på folkets sida.

Och: ”Enligt Rinne är det också frågan om hur landet uppfattar sysselsättningsfrågorna: på vilket sätt bidrar SDP till skapandet av nya jobb.”

Rinne ska i början av februari meddela, om han utmanar Urpilainen eller inte.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^