Norge: Arbeiderpartiförslag om höjd fastighetsskatt gynnar borgerligheten. Miljöpartiets kris fortsätter

I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti. Det sist nämnda partiet har haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering, men just nu verkar partiets huvudlinje vara en borgerlig regering med Høyre, KrF och Venstre men inte Fremskrittspartiet.

I den regering som styrde Norge fram till valet 2013 ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

Norfaktas opinionsmätning för Nationen och Klasskampen gjordes den 2 november och publicerades den 5 november.

Høyre 24,9 procent (+ 1,6 procentenheter)
Fremskrittspartiet 14,2 procent (+ 1,3)
Venstre 6,0 procent (+ 1,4)
Kristelig Folkeparti 4,9 procent (+ 0,2)
Senterpartiet 6,1 procent (+ 0,6)
Arbeiderpartiet 34,6 procent (- 3,9)
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent (- 0,1)
Rødt 1,6 procent (+ 0,1)
Miljøpartiet De Grønne 1,8 procent (- 1,1)

Arbeiderpartiets nedgång kan, om den bekräftas också av andra mätningar, ha sin förklaring i ett förslag om höjd fastighetsskatt, vilket i så fall också bör vara bakgrunden till den borgerliga uppgången.

MDGs kris verkar nu vara mer eller mindre konstant.

Estland: Palatsrevolutionen i Centerpartiet genomförd. Men vad tar sig den avsatte Edgar Savisaar till nu?

Vid Keskerakonds (Centerpartiets) kongress i går i Paide genomfördes den palatsrevolution mot partiledaren Edgar Savisaar de oppositionella i partiet hade planerat. Till ny partiordförande valdes Jüri Ratas, som fick 654 röster. EU-parlamentarikern Yana Toom, som backades upp av de savisaartrogna, fick 348 röster.

Partiet fick fyra vice ordförande i stället för två. Yana Toom omvaldes inte till vice ordförande, däremot Jaanus Karilaid, som tidigare har ställt upp men förlorat mot Kadri Simson i valet till ordförande i riksdagsgruppen. Ny i gruppen av vice ordförande är Mihhail Kõlvart, född i Kazakhstan men nu politiskt verksam i Tallinn – intressant i sammanhanget är kanske att Kõlvart startade sin politiska bana i Tallinn som socialdemokrat (1999-2002).

De två övriga valda är mer kända. Dels Mailis Reps, som nu senast (2016) var Centerns kandidat till posten som president. Dels Kadri Simson, nu ordförande i Centerns riksdagsgrupp. Simson kandiderade mot Savisaar redan vid partikongressen 2015. Hon fick då 47 procent av rösterna.

I de intervjuer den nye partiordföranden Jüri Ratas har hunnit ge har han gjort åtminstone en intressant politisk positionsbestämning: Keskerakond har politiskt mest gemensamt med Sotsiaaldemokraatlik Erakond (Socialdemokratiska partiet) men ser också Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika) som möjlig samarbetspartner. Det här måste rimligen tolkas som en invit till de nämnda partierna att överge sin nuvarande samarbetspartner i regeringen, Reformierakond (Reformpartiet), och i stället samarbeta med Centern.

Fast nu återstår förstås att se vad som händer med Centern själv: Vad tar sig de savisaartrogna, inklusive den bortstötta Yana Toom, till nu, och, framför allt, hur kommer Edgar Savisaar själv att agera? Företrädare för savisaarfalangen i Riigikogu (Riksdagen) har redan deklarerat, att Centern inte ska räkna med att de i vått och torrt kommer att rösta som den nya partiledningen vill. Och man kan ju framför allt inte veta hur Savisaar själv kommer att handla. Tänk om han startar ett nytt parti!

Melodikrysset nummer 44 2016

Jag har lyckats få tag på en flaska med hostmedicin av ett slag jag tidigare har haft nytta av, men den har tyvärr inte bitit. Jag hostar inte ständigt, men när jag ligger på höger sida, börjar jag ganska snart hosta. På nätterna, när jag måste gå upp och kissa, vilket jag måste ganska ofta trots att jag inte tar mina urindrivande piller på kvällen, hostar jag också under toalettbesöken. Jag genomförde lungröntgen på Ackis för inte så länge sen, och man hittade då också lite vatten men inte så mycket att det ansågs fordra någon omedelbar åtgärd. I mitten av den här månaden har jag lyckats få tid hos min husläkare, men det nämnda är inte mitt enda problem. För andra gången har jag till exempel fått kliande utslag på ryggen, något jag dock någorlunda lyckas hålla i schack genom att hälla handdesinfektionssprit bakom axlar och nacke.

Det blev förstås en hel del TV i går kväll, även om jag somnade ifrån ett par gånger. Sen, när jag hade gått till sängs, fortsatte jag att läsa hustruns, Birgitta Dahls, från tryckeriet just anlända memoarer, ”I rörelse. Minnen från ett innehållsrikt liv” (Premiss, 2016). Boken kommer snart att finnas att köpa i bokhandeln, men hustrun/författaren fick några kartonger levererade hit hem här om dan.

Dagens kryss innehöll ganska mycket musik som jag inte kan så bra. ”Never Forget You” med Zara Larsson är ett exempel bland flera.

Jag hör också mycket sällan på Nirvana, men dem klarade jag med hjälp av ledbokstäverna, inte för att jag kände igen ”Smells Like Teen Spirits”. Och jag kan tillräckligt mycket om dem för att förstå, att den efterlyste döde frontmannen hette Kurt Cobain.

Jag har sett ABBA-musikalen på Broadway och kände självfallet omedelbart igen ”Dancing Queen”. Fast den här gången hörde vi den i en för mig helt okänd uppsättning, med Sussie Eriksson, Charlotte Sandberg och Gunilla Backman. Här fick jag leta länge.

Den som sjöng titellåten i ”Goldeneye” måste rimligen vara Tina Turner. Och ytterligare en indikation på att det här var rätt film och artist är det ju, att Anders Eldeman så ofta väljer musik ur Bond-filmer som ljudillustrationer.

”Sound of Music” har jag sett på bio, så det var hyggligt lätt för mig att komma på att sången om Maria handlade om en nunna.

Och när vi nu är inne på den religiösa sektorn, kan vi ju också ta en av dagens lättaste frågor, åtminstone för oss som har lyssnat på Jan Sparring. ”Ovan där” kan jag, så irreligiös jag är.

Filmversionen av Astrid Lindgrens ”Saltkråkan” har jag sett i hur många reprisomgångar som helst – jag tycker den är roande – så jag kan miljön och figurerna ganska väl. Ändå kändes sången därifrån inte bekant, och det var till slut hjälpbokstäverna som ledde mig till rätt ställe.

Sigurd Ågrens ”Klarinettpolka” finns i många inspelningar och varianter, och i dag skulle vi minnas låttiteln trots att man i den version som spelades inte hörde någon klarinett.

Vi som är lite till åren minns också väl ”Bohus bataljon” och vet att den handlar om militärer.

Men som 79-årig man är jag verkligen inte fast bara i den sortens musik.

Till mina personliga favoriter hör Stefan Sundström, som vi i dag hörde i ”Nog”.

Just ”Woman’s World” från 2013 med Cher har jag inte hört förut, men jag gillar henne avgjort.

I mål i dag går vi med Evert Taubes ”Dansen på Sunnanö”, som ju handlar om Rönnerdahl. Det ska visst finnas ett annat ”Sunnanö” än det ”Sunnanö” vi sommarboende i Öregrund förknippar med den här taubetiteln, men hustrun spelade den i alla fall i sitt Sommar-program för ett antal år sen. För övrigt är hon just nu i vårt sommarhus i Öregrund för att göra i ordning trädgården inför vintern. Jag med min skruttiga hälsa valde att stanna kvar i lägenheten i Uppsala. Men vi har telefonkontakt ett par gånger om dan.

Estland: Edgar Savisaar kandiderar inte till ordförandeposten i Centerpartiet och deltar inte i partikongressen under veckohelgen

Partiordföranden i Keskerakond (Centerpartiet) Edgar Savisaar, en nestor i estnisk politik allt sedan folkfronts- och frigörelsetiden, meddelar, att han inte längre kandiderar till ordförandeposten i sitt parti. Han tänker inte ens närvara vid partikongressen, som inleds i morgon i Paide.

Savisaar är ju en politiskt mycket erfaren man, och bakom det här ligger säkert bedömningen, att han skulle komma att förlora omröstningen mot utmanaren, Jüri Ratas. Nomineringarna från partiorganisationerna indikerar att Ratas har ett brett stöd, och han backas också upp av de kvinnliga partiföreträdare, som tidigare har trotsat Savisaars ganska enväldiga sätt att styra partiet.

Men Savisaar har förstås också personer och grupper som står på hans sida, och en av dem, EU-parlamentarikern Yana Toom, har nu tagit på sig rollen som den som företräder Savisaar-linjen, och hon kandiderar följaktligen också till posten som partiledare.

Savisaar har på nätet meddelat sin avsikt att inte kandidera och delta, och även om hans text präglas av vädjanden om sammanhållning, rymmer den samtidigt ganska hårda omdömen om hans utmanare och antagonister.

Ett centerparti under ny ledning kommer sannolikt att göra det möjligt för partiet att ingå i regeringskoalitioner, med vilka partier återstår att se. Men hur kommer Savisaars trots allt många anhängare i partiet att agera? Och kommer partiets många ryska väljare, många av dem centerväljare just för att de har litat på Savisaar, att reagera?

Finland: Socialdemokraterna nu största parti

I en alldeles färsk opinionsmätning, gjord av Gallup för Yle, är Socialdemokraterna nu största parti.

Sosialidemokraattinen Puolue (Socialdemokratiska partiet), som är det ledande oppositionspartiet, stöds nu av 21,7 procent. Det är en rejäl upphämtning sen valet 2015, då partiet bara fick 16,9 procent.

Regeringens ledande parti, Suomen Keskusta (Centern), får i den här mätningen 20,9 procent. I valet 2015 fick partiet stöd av 21,1 procent.

Centerns främsta stöttepelare i regeringen, Kokoomus (Samlingspartiet), får nu 17,7 procent. I valet 2015 fick partiet stöd av 18,2 procent.

Det tredje benet i den borgerliga koalitionsregeringen, Perussuomalaiset (Sannfinländarna), är kvar på rekordlåg nivå, 9,7 procent. I valet 2015 stöddes partiet av 17,7 procent av väljarna.

Övriga partier är samtliga i opposition.

Vihreä Liitto (Gröna förbundet) får i den här mätningen 11,8 procent. I valet 2015 fick partiet 8,5 procent.

Vasemistoliitto (Vänsterförbundet) stöds av 7,9 procent, lite mer än det partiet fick i valet 2015, 7,1 procent.

Svenska Folkpartiet får 4,7 procent. I valet fick partiet stöd av 4,9 procent.

Och Kristillisdemokraatit (Kristdemokraterna) får 3,0 procent. Det senaste valresultatet var 3,5 procent.

Intervju för sydkoreansk TV, och så kom det kartonger med hustruns memoarer

I dag har vi haft besök hemma av ett sydkoreanskt TV-team, som ville intervjua hustrun, Birgitta Dahl, för ett program om Sverige. De hade redan träffat Ingvar Carlsson och skulle också intervjua representanter för en rad andra partier.

Även jag hämtades för att medverka, och det intressanta med den delen var framför allt vinklingen. Den koreanske intervjuaren undrade, om inte Birgittas långa och tidskrävande uppdrag i riksdag, regering och slutligen som Riksdagen talman hade lett till att jag hade fått ta hela ansvaret för barn och hem.

Jag berättade då att vi alltid har försökt dela ansvaret för det här lika mellan oss och att jag också hela tiden hade haft ett kvalificerat politiskt jobb på partiexpeditionen i Stockholm, också under en lång period varit chefredaktör för partiets tidskrift.

Förstod jag honom rätt, var den här sortens jämställdhet något som var tämligen okänt i det koreanska samhället.

Kampen för jämställdhet är självfallet också ett viktigt tema i Birgitta Dahls memoarer, ”I rörelse. Minnen från ett innehållsrikt liv” (Premiss, 2016). Boken kommer snart att finnas att köpa i bokhandeln, men hustrun/författaren fick några kartonger levererade hit hem i dag.

Det här är en riktig memoarbok i gammaldags mening, skriven av Birgitta själv utan hjälp av någon spökskrivare, således inte heller av mig gamle yrkesskrivare. Det här är hennes egna minnen, skrivna i hennes eget perspektiv, dessutom illustrerade med ett 25-tal foton hämtade ur hennes fotoalbum.

Norge: Arbeiderpartiet fortsatt på mycket hög nivå och MDG under spärren

I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti – det sist nämnda partiet har dock haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering.

I den ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

Norstats opinionsmätning för NRK gjordes den 25-31 oktober och publicerades den 2 november. Också enligt den här mätningen ökar Arbeiderpartiet kraftigt. MDG ligger som vanligt under spärren. Venstre balanserar precis på spärren.

Høyre 23,5 procent (- 4,4 procentenheter)
Fremskrittspartiet 15,6 procent (- 2,7)
Venstre 4,0 procent (+- 0)
Kristelig Folkeparti 5,0 procent (+ 0,6)
Senterpartiet 6,6 procent (- 0,6)
Arbeiderpartiet 37,4 procent (+ 3,5)
Sosialistisk Venstreparti 4,9 procent (+ 1,0)
Rødt 1,4 procent (+ 0,5)
Miljøpartiet De Grønne 2,5 procent (+ 1,4)

Kantar TNS´ mätning för TV2 gjordes också 25-31 oktober och publicerades den 1 november. I den här mätningen ligger Arbeiderpartiet ännu högre, medan Fremskrittspartiet ligger anmärkningsvärt lågt. Venstre ligger under spärren, så också MDG, dock inte så lågt som i en rad andra mätningar.

Høyre 23,7 procent (- 3,4 procentenheter)
Fremskrittspartiet 11,9 procent (- 0,9)
Venstre 3,6 procent (- 0,7)
Kristelig Folkeparti 4,8 procent (+ 0,1)
Senterpartiet 5,3 procent (- 0,7)
Arbeiderpartiet 38,9 procent (+ 3,1)
Sosialistisk Venstreparti 5,7 procent (+ 1,5)
Rødt 1,5 procent (+ 0,4)
Miljøpartiet De Grønne 3,1 procent (+ 0,7)

Ísland: Socialdemokraternas partiledare avgår, och partiet vill inte ingå i någon regering

I Ísland har presidenten, Guðni Th Jóhannesson, haft en samtalsrunda med partiledarna om förutsättningarna för att bilda en ny regering. Den borgerliga, EU-vänliga trepartiregering jag såg som en tänkbar lösning innebär tydligen problem för några av de tänkta partierna – två av dem har problem med en av jätten Sjálfstæðisflokkurinn (Självständighetspartiet) ledd regering. Det hittilsvarande oppositionspartiet, liberala Björt framtíð (Ljus framtid) med Óttarr Proppé som ledare ser i så fall som en förutsättning, att ledaren för Viðreisn (Renässans) Benedikt Jóhannesson blir regeringsbildare. Denne är en avhoppare från Självständighetspartiet och politiskt mer mittenorienterad.

Jag har sett spekulationer om en koalition bestående av Renässans och Ljus framtid plus, mer överraskande, Vinstrihreyfingin – grænt framboð (Vänsterpartiet – de gröna), som ju blev i storleksordningen andra parti men som ledaren för Renässans har uttryckt skepsis mot – i EU-frågan, det viktigaste skälet för bildandet av Renässans, har ju De vänstergröna rakt motsatt uppfattning.

En sådan regering måste ju dessutom söka ett bredare parlamentariskt stöd i Alltinget för att kunna fortleva. Píratar (Piratpartiet) vore, särskilt utanför regeringen, ett oerhört osäkert regeringsunderlag, och socialdemokratiska Samfylkingin (Samlingsfronten) måste noga överväga, hur partiet ska komma tillbaka efter den katastrofala valförlusten.

Den socialdemokratiska partiledaren Oddný G Harðardóttir meddelade vid sitt möte med presidenten, att partiet inte ämnar ingå i någon regering. Dessutom gick hon omedelbart efter detta ut med beskedet, att hon själv avgår från partiledarposten. (Hon stannar däremot i Alltinget, där hon blev invald.)

Vem som ska bli ny partiledare är en kongressfråga, men tills vidare tar vice ordföranden, Logi Már Einarsson, över ordförandeklubban. Han var för övrigt den mest framgångsrike socialdemokraten i det nyss genomförda alltingsvalet, fick i sin valkrets hela 8,0 procent av rösterna.

Danmark: Nye Borgerlige tar väljare från Dansk Folkeparti

Vi utgår som vanligt från resultatet i det senaste folketingsvalet, 2015:

Socialdemokratiet 26,3 procent
Radikale Venstre 3,8 procent
Socialistisk Folkeparti 4,2 procent
Enhedslisten 7,8 procent
Alternativet 4,8 procent
Venstre 19,5 procent
Dansk Folkeparti 21,1 procent
Konservative Folkeparti 3,4 procent
Liberal Alliance 5,5 procent

Den 23 oktober kom en ny mätning från Voxmeter, gjord för nyhetsbyrån Ritzau:

Socialdemokratiet 27,1 procent
Radikale Venstre 4,5 procent
Socialistisk Folkeparti 4,9 procent
Enhedslisten 8,3 procent
Alternativet 6,6 procent
Venstre 19,2 procent
Dansk Folkeparti 15,8 procent
Konservative Folkeparti, 2,6 procent
Liberal Alliance 7,4 procent
Nye Borgerlige 1,8 procent

Också i den här mätningen är stödet för Socialdemokratiet rekordhögt. Samtidigt ligger här Dansk Folkeparti anmärkningsvärt lågt, vilket kan ha att göra med att företrädare för partiet har varit indragna i skandaler inklusive använt EU-medel för icke avsedda ändamål.

Det medialt mycket uppskrivna nya partiet Nye Borgerlige skulle, om det här vore ett valresultat, inte klara 2 procents-spärren till Folketinget enligt den här undersökningen.

Ritzau Index, en sammanvägning av olika mätningar, ger då följande genomsnitt:

Socialdemokratiet 27,3 procent
Radikale Venstre 5,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,5 procent
Enhedslisten 8,6 procent
Alternativet 6,0 procent
Venstre 18,4 procent
Dansk Folkeparti 17,8 procent
Konservative Folkeparti 2,9 procent
Liberal Alliance 6,7 procent

Det finns en undersökning från Megafon, publicerad den 28 oktober i Politiken, som på flera punkter på ett intressant sätt avviker från mätningen och snittet ovan. Både Socialdemokratiet och Venstre ligger här lite lägre, men mest intressant är nog Dansk Folkepartis låga och Nye Borgerliges påtagligt högre siffra. Är den senare någorlunda korrekt, ligger det ju nära till hands att dra slutsatsen, att det är från DF NB till stora delar hämtar sitt stöd.

Socialdemokratiet 25,2 procent
Radikale Venstre 6,1 procent
Socialistisk Folkeparti 4,8 procent
Enhedslisten 8,7 procent
Alternativet 7,2 procent
Venstre 17,9 procent
Dansk Folkeparti 15,9 procent
Konservative Folkeparti 3,7 procent
Liberal Alliance 7,3 procent
Nye Borgerlige 3,8 procent