Kammarorkestern med inlånad dirigent, gästsolist och ett lite ovanligt program

25 november 2016 18:33 | Mat & dryck, Musik | Kommentering avstängd

Uppsala kammarorkester spelade vid torsdagskvällens konsert under ledning av en inlånad dirigent, Emil Eliasson, och musiken man spelade kändes också ovanlig.

Konserten startade med ”Colours of Autumn”, ett verk för stråkorkester skrivet 2002 av den ryska, i Sverige bosatta men i Ryssland 1969 födda Victoria Borisova-Ollas. Jag är för egen del öppen för ny musik, men den här höstmusiken – måste jag tillstå – grep mig inte riktigt. Och det var verkligen inte orkesterns fel – den återgav, vad jag förstår, inkännande och nyansrikt tonsättarens intentioner.

Därefter spelades Clara Schumanns (1819-1896) Pianokonsert i A-moll från 1835, med den utmärkte Peter Friis Johansson som gästsolist på piano. Claras make Robert Schumann, som vi också fick höra ett litet stycke av, dominerade stort den här familjens musikaliska skapande – Clara hade säkert mer än nog av arbete med de åtta barn hon fick 1841-1854, men man kan nog inte skylla den här snedbalansen bara på Robert – också efter makens död fortsatte hon att framför hans musik.

Pianokonserten i A-moll från 1835, hennes enda bevarade större verk, skrevs redan när hon var tonåring. Den är icke desto mindre så pass musikaliskt intressant, att man undrar, vad hennes eget skapande kunde ha gett, om hon inte i stället hade ägnat sig åt att framföra makens musik.

Efter pausen spelade orkestern ”Symfoni nummer 1 i C-dur”, komponerad 1832 av Adolf Fredrik Lindblad (1801-1878). Det här verket har musikaliskt intressanta särdrag men bär också spår av påverkan från framför allt Felix Mendelssohn. Själv blev jag musikaliskt mer intresserad än överväldigad.

* * *

Före konserten åt vi middag på Amazing Thai, tvärs över Vaksalagatan. Själv valde jag starkt kryddad wokad anka med tillbehör – vad de andra, det vill säga Birgitta, Bengt och Inger samt Anna och hennes i Västerås musikstuderande dotter Amanda, valde, varierade. Jag drack en flaska Zeunerts lättöl till.

Norge: Bakåt för Arbeiderpartiet men också för Fremskrittspartiet

25 november 2016 0:28 | Politik | Kommentering avstängd

I förra stortingsvalet, år 2013, blev utfallet det här:

Høyre 26,8 procent
Fremskrittspartiet 16,3 procent
Venstre 5,2 procent
Kristelig Folkeparti 5,6 procent
Senterpartiet 5,5 procent
Arbeiderpartiet 30,8 procent
Sosialistisk Venstreparti 4,1 procent
Rødt 1,1 procent
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent

Høyre och Fremskrittspartiet har sedan varit i regeringskoalition med parlamentariskt stöd från Venstre och Kristelig Folkeparti. Det sist nämnda partiet har haft en intern debatt om att byta sida, alltså i stället stödja en röd-grön regering, men just nu verkar partiets huvudlinje vara en borgerlig regering med Høyre, KrF och Venstre men inte Fremskrittspartiet.

I den regering som styrde Norge fram till valet 2013 ingick, utöver Arbeiderpartiet, också ett annat av mittenpartierna, Senterpartiet, samt Sosialistisk Venstreparti. SP har inte bytt sida och väl inte heller SV, men SV, som har haft låga opinionssiffror, har deklarerat, att man nu avser att skärpa sin profil och agera på egen hand. Frågan är om det har hjälpt. Rødt är också ett vänsterparti men för litet för att spela någon roll i Stortinget.

Miljøpartiet De Grønne är i princip blockneutralt, även om det i en rad kommuner har samarbete med den röd-gröna sidan.

Norstats opinionsmätning för Nationen gjordes den 5-21 november och publicerades den 24 november.

Høyre 24,8 procent (+ 2,9 procentenheter)
Fremskrittspartiet 13,7 procent (- 3,4)
Venstre 4,7 procent (+ 0,7)
Kristelig Folkeparti 4,5 procent (+ 0,7)
Senterpartiet 7,6 procent (+ 1,4)
Arbeiderpartiet 34,7 procent (- 3,7)
Sosialistisk Venstreparti 3,4 procent (+ 0,3)
Rødt 1,6 procent (- 0,2)
Miljøpartiet De Grønne 2,8 procent (+ 0,8)

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^