Far, 79, fick många barn- och ungdomsböcker

När sonen, Matti, ringde i går, sa jag, innan han hann få en syl i vädret: Gratulerar på Fars dag! Han skrattade hjärtligt. Och jo, visst hade också han blivit firad av sina barn, Ella och Sofia, den senare dock fortfarande för liten för att förstå vad det här egentligen handlar om.

Här hemma hos oss hade hustrun, som seden bjuder i vår familj, varit uppe före far i huset och åstadkommit en smörgåstårta, grann att skåda och god att äta. Bredvid den, vid min plats vid köksbordet, stod en fin amaryllis.

Men innan vi grep oss an med smörgåstårtan, blev det paketutdelning. Det var idel bokpaket, och inte nog med det: Alla bokpaketen utom två innehöll barn- och ungdomsböcker.

Och det här var ingen ploj. Hustrun vet att jag älskar att läsa och i bokhyllorna samla pärlorna ur det som primärt har getts ut med sikte på betydligt yngre läsare än 79-åringar.

J K Rowlings böcker om Harry Potter har jag tidigare och har naturligt också läst, i något fall i engelskt original men i de flesta fall i Lena Fries Gedins översättning, på den tiden utgivna av Tidens förlag. Nu börjar Rabén & Sjögren, som ju har slukat Tiden, ge ut de här böckerna igen, den här gången i betydligt större format och med många och stora nya illustrationer signerade Jim Kay. Den bok jag har fått är ”Harry Potter och Hemligheternas kammare”, 2000″ (”Harry Potter and the Chamber of Secrets”, 1998).

Också en annan klassisk barnbok, som jag redan har och förstås har läst, fanns också bland de böcker jag hade önskat mig: Lewis Carrolls ”Alice i underlandet” (”Alice’s Adventures In Wonderland”, 1865). Den här boken nyillustrerades, när den 1966 gavs ut av finlandssvenska Schildts förlag, av Tove Jansson, och det är en nyutgivning av den 2016 på Bonnier Carlsen jag har fått.

Roald Dahl (1916-1996) var en mycket känd brittisk författare, bland annat av barnböcker. Jag har läst och mycket uppskattande skrivit om de senare men har bara ett par av dem i det egna bokbeståndet – de hamnade nog när det begav sig bland julklapparna och födelsedagspresenterna till mina egna barn, men ett par av de här böckerna finns faktiskt i våra bokhyllor i sina ursprungliga svenska utgåvor på Tidens förlag. Nu håller Rabén & Sjögren på med en nyutgivning, dock fortfarande med Quentin Blake som illustratör, på att återutges av Rabén & Sjögren: ”Kalle och chokladfabriken” i översättning av Viveka Tuner (”Charlie and the Chocolate Factory”, 1964), ”Den fantastiska räven” i översättning av Meta Ottosson (”Fantastic Mr Fox”, 1970) och ”Häxorna” i översättning av Meta Ottosson”(The Witches”, 1983). Om ni undrar över författarens namn: Han föddes i Wales, men hans föräldrar kom från Norge.

Sven Nordqvist, han med Pettsson och Findus, är en av de riktigt stora i svensk barnboksutgivning. Jujja Wieslander är i och för sig inte heller så dum, men det var nog ändå mest för Nordqvists skull jag hade önskat mig ”Mera fart Mamma Mu!” (Rabén & Sjögren, 2016).

Skrönor, fast för vuxna, är den finske författaren Arto Paasilinnas, verk. Hans tjugosjätte bok på svenska – jag tror jag har allihop – heter i Camilla Frostells svenska översättning från 2016 ”Krigshästen och andra kämpar” (Brombergs), i finskt original från 1979 ”Sotahevonen”.

I en helt annan genre är den allra sista boken till far på Fars dag, ”Hur blind jag var för dig. Peter Weiss brev till Helga Henschen”, sammanställda och kommenterade och med inledning av deras dotter Rebecca Weiss (Ordfront, 2016). Den här boken, som för övrigt också är illustrerad med delvis privata foton, består väsentligen av Peters brev till Helga mellan 1942 och 1958. Jag lärde senare känna Helga och samarbetade även med henne i socialdemokratiska valkampanjer. Dottern, Rebecka, träffade jag första gången under en resa i Israel på 1960-talet, och vi hade ganska mycket kontakt när jag efter Helgas död var med om att bilda sällskapet ”Helga Henschens vänner”, som fortfarande är livaktigt. Peter Weiss har jag aldrig träffat personligen, men jag skaffade och läste tidigt hans böcker.

Och för att avsluta den här texten om vårt farsdagsfirande – Birgitta var på konsert tillsammans med dottern Anna och tog sen med Anna plus Annas hund, Sudden, hem hit till oss på farsdagsmiddag. Gott och smakrikt blev det – pepparbiff med guacamole – och eftersom det var Fars dag, behövde jag inte ens diska.